Hon bara stod där.
Djupt nere i hennes mörka tankar, blundande.
Svett rann ner för hennes bleka kinder, samtidigt som hon svalde ner gråten
Hon var rädd.
Hennes läppar var blåa av köld, hennes ögonlock darrade,
hon vågade inte öppna ögonen.
Tankarna i hennes huvud var så mörka och så skrämmande att hon inte tordes titta.

Hon var ensam och stod mitt i ett mörkt rum med svarta väggar.
Golvet var rutigt, det fanns inga möbler i rummet, det fanns bara ett enda litet litet fönster.
Solens sken försökte lysa in genom fönstret, men stoppades av mörkret.

Hon tog upp en pistol ur sin bakficka på hennes trasiga mörkblå jeans.
Hennes hand skakade kraftigt när hon satte fingret på avfyraren och riktade den mot sitt huvud.
Plötsligt började hela hon skaka, tårarna hon försökt svälja ner minst tusen gånger strömmade nu
som floder ner från hennes slutna ögon.
Hennes hy blev blekare och blekare. Så blek att hennes bruna hår såg svart ut om man jämförde med hennes hy.

Hon tappade pistolen.
Flickan hade skakat så mycket att hon inte kunnat hålla i den, och nu öppnade hon ögonen.
Medans hon letade efter pistolen på det rutiga golvet upptäckte hon en sak: ljuset.
För en sekund stannade hon upp med sitt letande och stirrade rakt emot ljuset.
Hennes tårar som rann ner för hennes kinder var inte längre rädsla, det var glädje. Ren glädje.

Hon vågade titta, och ljuset hade fyllt henne med hopp.
Hopp om att komma ut från detta eviga mörker, att slippa alla mörka tankar.
Flickan var fri.
Ljuset hade övervunnit mörkret.

Plötsligt lystes hela rummet upp, hon vände sig om och där stod en man.
En man iklädd vita kläder, hans ögon var så vackra att vilken människa som helst
hade svimmat så fort de fått ögonkontakt med mannen.
han log mot henne, och kramade henne sedan hårt i sin famn.
Kramen var så fylld av kärlek att glädjetårarna aldrig slutade rinna ner från hennes glänsande ögon.
Allt hat och mörker hon kännt tidigare var som bortblåst,
hon hade kommit hem,
flickan fann sin plats.

Dottern fannn Fadern.
Prinsessan fann Kungen.
Flickan fann Gud.



Skriven av mig för någon månad sen,
vill dela med mej av denna berättelse,
för jag tror att den innehåller ett budskap som en del av er kanske berörs av.

Om du bara ser mörker,
så står du säkert i ett sånt rum som flickan i berättelsen.
Det du måste göra i så fall är att öppna ögonen,
så kommer du också se dedär ljuset som man får i sitt liv,
när man tar emot Jesus i sitt liv.

Ta av dig solglasögonen,
sluta se världen i ett mörkare perspektiv,
för då blir du bara deppig!

Det var allt jag ville skriva denna dag,
ikväll ska jag hjälpa till att dela ut gratis pannkakor
i Aneby och sprida Guds kärlek och glädje till folk! :D

Hoppas vi ses, om ni kommer förbi ungdomscafét i Aneby denna afton ^^

Gud välsigne er, och ha en otroligt bra dag! <3

Puss!

// Fia :)