Hej på er mina fantastiska läsare och förlåt att jag inte skrivit ett inlägg på flera månader!

Haft fullt upp, har varit på 4 läger och åkt till Göteborg och lite så, så har inte riktigt haft tid pga att jag mest varit hemma och vänt ;) men nu är jag här! :)

 

kom hem från Vineyardnorden summercamp igår kväll, och det har verkligen varit en helt fantastisk vecka!

Vineyardlägret är nog det lägret med mest kramar och komplimanger skulle jag tro ;)

Helt underbar stämning, undrar dock lite hur jag själv låter nu, för jag byter alltid dealekt på läger så jag pratar som de jag har pratat med. 

I år har jag nämligen varit volontär och jobbat i "hamburgeriet" med härliga människor från Sverige, Danmark, Norge, Nya Zeeland och tror det var Chile. Där jobbade jag ca 3 timmar per dag och sålde allt ifrån hamburgare och korv till pastasallad och tacos, en härlig blandning! plus att jag nog fick träffa alla på hela lägret, tog betalt och hade lite myciga enkla konversationer med alla olika mysiga människor. Pga detta pratar jag nog ganska konstigt, började bryta lite på norska en dag så det var en svensk som trodde jag var norsk.. tar det som en komplimang, men det var lite wierd ^^ 

 

I alla fall, det var otroligt mycket som hände. Jag vet inte hur många helanden som skedde, bl.a. en som hade parkinsons sjukdom blev helad genom förbön och hon började springa/jogga och allt var helt borta! HALLELUJA! jag vet inte som sagt hur många helanden som skedde, men jag själv blev också helad. Inte från någon sjukdom, inte för att någon bad för mig, utan genom att bara vara där inne kände jag hur min självbild började byggas upp. Jag har under senare tid, nu i år, upptäckt att jag inte tyckt att jag själv är något bra. jag har inte riktigt gillat mig själv, och har bara hittat fler och fler "fel" med mitt yttre och med min personlighet. Antar att många i tonåren känner så, särskillt tjejer. För pga mode och allmänheten så börjar man känna sig obekväm med sig själv, särskillt med utseendet, och man börjar titta på hur andra ser ut och härmar dom för att inte sticka ut för mycket och för att inte bli uttittad. Jag kan inte säga att jag velat vara en i mängden och ha likadana kläder som andra, men jag har försökt finna felen som andra tycks "tycka se" om mig. Alla dessa tankar slets itu på det mötet. Det kändes som att Gud fyllde mig och jag ser inte så kritiskt på mig själv längre. Det var som att sprickorna i mig bara täpptes till och jag kände mig mer hel. Detta va så starkt att jag bara satt och grät. Jag kände sån enorm kärlek från alla vänner som satt runt mig, även om de just då var inne i lovsång och inte gjorde något speciellt. Jag kände mig så otroligt älskad och värdefull, och just då började de med en lovsång. en del av den som blev väldigt stark för mig var denna:

 

"There is power in the name of Jesus to break every chain,

break every chain, break every chain!"

 

Det finns kraft i namnet Jesus för att krossa alla kedjor. Det var det Han gjorde, Han krossade alla kedjor. Kedjor som var fulla av hat, av ångest, av att inte räcka till, av utseende frågor, av allt som snurrade i mitt huvud. Han krossade kedjorna. jag kunde inte sjunga. orden var så starka att jag bara grät, det enda jag kunde säga var halleluja. det finns ett drama som beskriver detta väldigt bra, check this out. 

 

 

 

halleluja. eller hur? 

Jag känner mig så fri!

Så sjukt gött! :D 

 

Älskar sättet som Jesus är upplyst på i denna videon. Han är så sjukt mäktig, 

Han är ljuset i mörkret, Han är min hjälte.

 

Om ni har samma problem som jag har haft är det bara att höra av sig om du vill snacka, 

om du mailar mig eller liknande och inte får svar är det förmodligen för att jag återigen är bortrest,

ska nämligen till Tyskland på läger nu på fredag och är borta till fredagen/lördagen därpå.., men finns om du vill snacka eller ha förbön :)

 

Gud välsigne er!

 

//Fia