tänkte citera Matteusevangeliet lite,

I Matteus 7:1-3

 

"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?"

 

Matteus 7:12

"Allt vad ni vill att människor ska göra för er ska ni också göra för dem."

 

jag tror faktiskt att Gud vet bättre än oss. Det tror jag faktiskt. väldigt mycket.

Och Han har skapat oss,

varför i HELA VÄRLDEN ska vi BETYGSÄTTA HANS SKAPELSE?!!

 

Gilla om du tycker jag är snygg.

Gilla så skriver jag vad jag tycker om dej i chatten.

Gilla så betygsätter jag ditt utseende.

 

Gud, Han borde väl ändå veta bäst när det gäller betygsättande på son egen skapelse?

SLUTA DÖMA VARANDRA!

alla är unika och alla är MVG-barn när det gäller att vara unik, vacker och helt underbar.

 

Om det är någon som ska döma folk, så är det Gud, inte VI! för sjöen, vi är bara människor! vi fattar ingenting när det gäller skönhet eller något, den enda som vet något om äkta skönhet är Gud och Han skapade alla så vackert Han kunde.

 

Sen så började vi plötsligt döma varandra.

 

och varför?

 

jag förstår inte.

 

Visst, det är svårt att inte göra det, men jag har insett nu hur fel det är,

det är allmänt helt sjukt att vi kan göra något sådant.

 

Om man behöver hjälp med sin självbild så lägger man inte upp en status där det står "gilla om du tycker jag är söt." , tror ni verkligen att det håller?! 

 

För stunden ja, för livet: NEJ!

 

Väx upp människor, alla är fina som de är och sluta betygsätta varandra.

 

Den sannan skönheten finns på insidan, i hjärtat, 

och alla är skapade vackert både utvändigt och invändigt.

 

Det är därför vi ska sluta döma varandra, för allt som räknas är vad Gud tycker,

och Han älskar oss och tycker om oss precis som vi är,

därför ska vi inte ändra på oss på något sätt!

 

Tvärtom.

 

Vi ska ge varandra komplimanger.

Säga peppande saker så inga dåliga självbilder ska få förstöra fler människor!

 

Vet ni att vi i norden är några av de mest självkritiska i världen?

varför vet jag inte, men jag läste det någonstans,

och det är därför vi behöver dedär komplimangerna.

dedär orden som bara gör ens dag liksom.

 

vi behöver det.

 

vi vill inte att folk trackar ner på oss eller att någon betygsätter oss innerst inne,

vi är människor. vi behöver kärlek och omtanke för att överleva.

 

 

sluta alltså döma varandra, den enda som ska döma om någon är Gud.

 

och vet du?

 

Gud välsigne er.

 

 

//Fia

 

 

 

 

Hej folket :)

 

Tänkte skriva lite tankar jag hade nu för tillfället,

har hört många gånger under senaste tiden ett bibelord som jag tycker är svinbra:

"Det hjärtat är fullt av, talar munnen om." 

 

Det har jag funderat väldigt mycket på.. det är verkligen så! 

Dedär man verkligen håller av, det man känner i hjärtat, det är det man verkligen kan prata i timmar om.

 

I mitt fall är det Gud. Han finns i hela mig, i mitt hjärta, och jag vill varje dag sprida det till andra,

hur underbar Han är mot mig och hur Han har räddat mig.

 

Men ett tag så kände jag inte så.

Ett tag höll jag andra saker i mitt hjärta, jag lät det ta mer plats än Gud och allt slutade i ett, vad det kändes som, slag i magen ungefär.

 

En dag insåg jag att jag inte kan fortsätta så, det måste va Gud som står först i allt,

inget annat, ingen annan, bara Gud. Jag måste se till honom i de svåraste situationerna jag hamnar i,

För Hans kärlek tar aldrig slut, aldrig. Det borde väl trots allt vara mycket kärlek??

 

Kärlek som aldrig tar slut, som fortsätter vara precs likadan hela tiden. sån kärlek asså, det går inte att fatta. Obegränsad.

 

Borde inte vi visa Honom kärlek då? Borde inte vi låta Honom ta den största delen av vårt hjärta? 

 

Ändå blir jag deppig, ändå sitter jag och tänker:

"Vilket hemskt liv jag har! varför har jag det så dåligt för? Gud, ser du mig inte?!"

 

Hah.. så tänker vi alla... va egoistiska vi är egentligen? 

Vi ska tacka Honom! Tacka för att vi har det så bra som vi har det! 

Han älskar oss och vill oss vårt bästa, och det fattar inte vi riktigt,

men det vi bör göra är att låta Honom fylla tomrummen i vårt trasiga inre,

låta Honom hela oss,

Låta Honom laga de trasiga vi har i oss,

och tacka Honom.

 

Genom att göra honom en tjänst,

öppna dörren till vårt hjärta,

låta Honom få en del av vårt hjärta,

och sedan tala om det hjärtat är fullt av.

 

Sprida Guds rike,

Genom att ha Honom i oss.

 

 

För "Det hjärtat är fullt av, det talar munnen om."

 

Värt att tänka på.

 

Vad talar du om?

Vad är ditt hjärta fullt av?

 

Jag tycker synd om de som är fattiga,

ni vet de som bara har pengar.

 

Jag är så mycket rikare, trots att jag inte har så mycket pengar,

jag har Gud. Jag har en familj och vänner som älskar mig,

och det gör mig så rik.

 

De är en stor del av mitt hjärta,

och det är jag så tacksam över.

 

Den största delen tar Gud,

och det är därför jag bloggar,

det är därför jag vill predika,

det är för att mitt Hjärta är fullt av Gud och jag vill sprida det på olika sätt.

 

det gör jag på ett sätt atomatiskt,

för att mitt hjärta är fullt av Honom och det är därför min mun och hela jag talar om Honom.

 

Vad vill du att din mun ska tala om?

Vad vill du att ditt hjärta ska va fullt av?

 

Värt att tänka på.

 

 

Ha en fortsatt bra söndag! :)

 

 

Blessings.

 

//Fia

 

 

 

Hej på er fina ni!! :)

 

Många av er undrar hur jag kan va så säker på min tro,

vet ni en sak??

tro och tvivel hör ihop.

 

Jag tvivlar, vissa dagar kanske jag inte alls tror, 

men någonstans där inne i mig vet jag att det är sant det som bibeln säger.

 

Gud finns.

 

hur vet jag det?

 

-nej, ingen har sett honom. I bibeln står det att om man ser Guds ansikte som levande människa så skulle man falla död ner på marken.. med andra ord: mäktig snubbe! nej, jag har inte sett honom.

-Det beror på hur man menar med kännt, inte fysiskt, men inombords.

-Nej,

-Ja.

 

om ni frågar någon annan som också är kristen kan det faktiskt vara så att man svarar nej på alla tre frågor,

dessa frågor som är så otroligt viktiga för att något ska "finnas" i vår värld.

 

men hörreni som tycker detta är bevis på att Gud inte finns, hittade detta för någon dag sen, tyckte det skulle passa in. En lärare ställde dessa frågor till sin klass och alla svarade nej på dem, även de kristna. men då räckte en lite pojke upp handen.

 

-Fröken? sa han

-Ja?

-Har du sett din hjärna?

-Nej.

-Har du rört din hjärna?

-Nej.

-Har du hört din hjärna?

-Nej.

-Jaha, då har du tydlingen ingen hjärna.

 

tycktre det var ett bra exempel,

vi tror på så mycket som inte heller, enligt våra mänskliga "smarttänkande" hjärnor, går att bevisa.

 

Men såg ni att jag svarade ja på en fråga?

 

Ja, jag har hört Guds röst.

 

faktiskt inte bara i huvudet, jag har hört den på olika sätt.

Låter as knäppt för er som inte är vana, men jag har faktisk hört,

med mina öron,

en röst som inte är som alla andras.

 

Det var på en gudstjänst jag var på,

tror jag var runt 12 år.

Det var någon som predikade om Samuel,

när Gud ropade på Samuel och han trodde detvar profeten Elia som ropade,

som han bodde hos.

 

Mitt under lovsången på mötet så hörde jag någon ropa klart och tydligt mitt namn.

Jag kände igen rösten lite, men kunde inte sätta fingret på vem det var.

Jag frågade min syster om det var hon som ropat på mig, men det var det inte. alla runt omkring mig stod och lovsjöng och ingen verkade ha ropat på mig. 

 

Men jag minns den rösten, och jag tror att det var Gud.

Rösten var annorlunda. Det lät som mammas, som pappas, som Hannas, som alla i min släkt, alla mina vänner, allas röster i en enda stark och klar röst.

 

och ni tror att jag är tokig ni som inte är kristna nu, det tror nog vissa kristna också som läser,

och vet ni? det tror jag med!

 

Jag tycker det är sinnessjukt att Han vill ha kontakt med oss,

men grejen är den, 

varför tror ingen att han talar?

 

Gud kan prata, han är ingen bebis?!

 

Hallå, Gud skapade människan. det tror jag i alla fall. Hur kan något så komplicerat som kroppen komma till av en slump? Nej, vi är inga konstiga slumpar, vi är GUDS SKAPELSER! 

 

Gud skapade även rösten. Han kom på att människorna skulle kommunicera med varandra genom att för det mesta prata. Tror ni inte att Han kan prata själv då? han som kom på rösten?

 

Har ni någon gång upplevt att ni tappat bort något t.ex. och sedan fått en snabb tanke, "den kanske ligger där", och sen går du dit och så hittar du den. "hah konstigt, va smart jag var som kom på det!" tänker de flesta.

 

God speas more than we listen.

 

Jag tror att dessa tankar ibland kan va Gud, han kan prata med en stilla viskning, en tanke, en känsla, vad som helst. kom igen, han skapade alla dessa saker, tror ni inte då att Han kan använda dem?

 

Jag har hört honom, jag har känt hans kärlek, jag har känt hans storhet och kraft, jag har sett en skymt av honom till och med.

 

Men vet ni varför jag tror?

 

Det är inte pga alla ytliga saker, det är inte pga att jag hört hans röst, eller något av det,

det är för att jag känner i mitt hjärta att jag är ingen slump. Jag känner mig älskad och jag vet att det finns en högre makt för jag känner det i mitt hjärta, och djupt inne i mig så vet jag att det är fullkomligt sant.

 

Vet ni vad typ alla människor gör i de svåraste situationer som finns? 

dedär riktigt tuffa situationerna?

de ber faktiskt.

 

Och varför?

 

Jo, för jag tror att alla någonstans långt inne i sitt hjärta vet att det finns något större. Det finns en Gud som kan rädda dem från världens jobbigaste situation, och den Guden, De Ende, Den Förste och Den Siste,

DET ÄR MIN PAPPA! 

 

Ville bara dela med mig av det. 

ska skriva lite senare om någon mer upplevelse jag haft,

för jag vet att det ger vissa människor hopp om att det kanske trots allt finns någon där uppe. 

 

 

Det tror jag i alla fall.

 

 

Jag ber för er och hoppas ni orkat läsa allting, för en del av er behöver läsa detta, tro mig. 

 

Blessings!

 

//Fia.

 

Tid är en konstig sak.

 

Man har antingen för mycket eller för lite tid,

aldrig lagom.

 

Ibland kan inte ens 16 år vara tillräckligt lång tid för att vara nöjd,

ibland kan en dag gå alldeles för långsamt.

som idag.

idag gick dagen alldeles för långsamt.

 

trots att jag drog hem från skolan vid två så känns det som tiden går lite långsammare idag,

varför?

 

Farfar. 

 

Ibland kan som sagt inte 16 år vara tillräckligt med tid för att umgås,

för att säga att jag älskar honom,

nu ser jag honom i himlen nästa gång.

 

Det var ju inte länge sen jag skrev om morfar,

om att man ska ha hopp om att de har det bra.

Genom att jag upplevt detta en gång innan när jag var yngre och ännu mer känslig så känns det som jag hantera det bättre denna gången.

 

jag saknar honom redan, jag kan inte säga annat.

Men jag vet att han har det bättre i himlen och att han älskar oss och väntar på oss alla där uppe.

 

Jag älskar att scrapbooka, och håller på med en bok med grejer ur mitt liv,

där har jag ett kort på mig och farfar. Jag sitter i hans knä och han läser en saga för mig,

jag kanske är runt 4 år.

 

åh.. om den tiden ändå var nu, så jag kunde höra att han pratade med mig,

men nu får vi blicka framåt.

 

En jobbig period i mitt liv pågår nu, jag kan inte påstå något annat.

Men vet ni?

Jag har fortfarande hopp.

 

Hopp om att allt ska bli bra igen.

 

Vet ni varför?

 

För Gud vill det,

Han vill att vi alla ska må bra,

Han vill att jag ska må bra,

Därför ska jag aldrig tappa hoppet som jag gjort minst tusen gånger de senaste åren,

men nu ska det inte bli så mer.

 

Jag är stark i Gud och jag litar på honom.

 

Farfar har det bra, Morfar har det bra,

de har det tusen miljoners miljarder gånger bättre än oss,

men jag saknar dom.

 

men jag får lita på Gud där också,

För Han vet bäst.

Han vet vad vi behöver och Han stärker oss när vi är svaga.

 

Börjar tänka på min morfars favorit lovsång, 

eller favorit.. han tyckte jättemycket om den,

den går såhär:

 

"På dig min Gud förtröstar jag

när oro skymmer min morgondag

för jag vet du är trofast emot mig

 

när svårigheter omger mig

så är jag ändå trygg hos dig

för jag vet att du aldrig lämnar mig.

 

Är det natt eller dag

Herre på Dig förtröstar jag!

Gud du är alltid nära mig,

ingen förändring finns hos dig,

du är densamme igår och idag och i evighet.

 

Du är min framtids säkra grund,

du som står fast i ditt förbund,

min klippa är Du,

Allsmäktig Gud,

jag ärar Dig."

 

..amen. eller hur?

Den säkerheten bör vi ala ha,

den tron bör vi alla ha.

 

Ge inte upp människor,

vi kommer klara oss igeom våra mörkaste dagar och nätter,

för Gud är ljus,

och Han är alltid med,

det betyder att där Han är, alltså i dig, blir det aldrig mörkt.

Ljus övervinner alltid mörker,

det är bara om man själv börjar gömma ljuset som mörkret tar över mer.

 

Fokusera på ljuset,

fokusera på Gud,

så löser sig resten.

 

 

Blessings.

 

Stjärnorna lyser för dig ikväll farfar,

vila i frid<3

 

hejsan människor.

 

Ni vet sånnadär deppiga dagar man kan ha?

När allt känns mörkt och man bara vill skrika ut all smärta och kasta krukor in i väggen?

Det är bra med sånna dagar. 

 

Se mig, 

hör mig,

rör mig,

hur svårt kan det va?

 

men då märker man efter ett tag att man har så mycket gott som överväger det jobbiga.

 

Man har så många vänner som finns där,

det finns så mycekt kärlek runt omkring dig. 

 

Alla tar sig tid att prata med dig,

att krama dig,

ni vet, det man behöver när man mår dåligt.

 

Alla har det så någon gång,

det är därför man ska kolla i ögonen på personen du frågar "hur mår du?" till.

ögonen döljer inget,

inget.

över huvud taget: inget.

 

man ser direkt på en person som "ser glad ut" att de inte mår bra om man tittar i ögonen och ignorerar fasaden de skapat genom att le. 

 

 

Tack min familj och mina vänner för att ni visar så mycket kärlek. 

förlåt att jag skriver det här,

men jag hoppas ni läser det.

 

 

Jag älskar er.

 

 

och vet ni?

Ju mörkare natten är, desto närmare är himlen.

det ljusnar alltid tillslut.

 

 

The sun'll come out tomorrow.

 

 

allt handlar om fokus.

om du fokuserar på det dåliga så mår du dåligt,

men om du istället öppnar ögonen och fattar att du har så mycket mer som är gott i ditt liv, som är underbart, som är bra, då kommer du fatta att du har något värt att leva för.

 

Livet har en mening, och det är att leva för andra och med andra. De som älskar dig, det är dem du ska omges av för att må bra.

 

Vet ni? 

 

Ni är underbara och fina precis som ni är.

 

dessa dagar ser man alltid ner på sig själv,

men gör inte det.

fråga familjen och dina vänner vad de tycker om dig,

det är antagligen tvärt emot va du tänker de stunderna.

 

De älskar dig och vill dig ditt bästa,

det är därför du ska hänga med dessa människor när du mår dåligt.

 

För då känner du att du har en anledning till att leva, trots att världen ibland faller ihop.

Du kan bygga upp den igen med deras hjälp och med hopp, hopp om att det kommer en ljusare morgondag.

 

 

What doesn't kill you makes you stronger.

 

 

 

Bl.a. dessa gör mig stark, underbara människor.

tack. <3

 

många andra är också sånna där gör-så-jag-mår-bra-människor, sånna människor man blir glad av att hänga med direkt, även om man mår skit. de bryr sig, och det är värdefulla relationer.

 

har ni också sånna människor som ni bara direkt mår bra av?

häng mer med dem, då ser ni plötsligt att livet inte är så tokigt i alla fall.

 

Blessings. 

Tjena folks! :)

 

Kom på en liten slags liknelse igår.

En liknelse med datorer och kristna

-svin skumt! jag vet! ^^

 

Men jag kom på när min dator blev helt urladdad att jag verkligen inte kan använda den förrän den laddas igen.

Då taänkte jag, tänk dator som en symbol för människan. För att Gud ska kunna använda någon måste den va fylld av Honom för att göra det Han kallar den personen till att göra.

 

Om då den människan blir urladdad, alltså har gett av sig själv genom att visa kärlek och respekt och bett för folk och utfört en uppgift Gud gett den, så orkar man inte efter ett tag. Tänk då att du ser symbolen "3% kvar av batteriet"

 

Då måste man laddas om, få ny kraft av Gud för att orka med sitt liv, 

alla behöver "laddas om".

Inte bara av Gud, utan av alla människor.

Annars slutar det med att man blir urladdad, vilket inte är så jättebra precis.

Då kan man komma in i en depression, eller ännu värre.

 

Man behöver fyllas på med t.ex. kärlek för att ge kärlek.

Man behöver ha något för att kunna ge något.

 

Man måste va laddad,

och man kan inte va laddad hela tiden,

det är därför vi måste finnas där för varandra.

Be om hjälp, be om kraft, be om kärlek.

 

Vi behöver varandra och vi behöver Gud,

annars kommer batterisymbolen va röd ganska ofta.

 

 

Det var de jag ville skriva denna morgon.

 

Ha en toppendag folks!

 

 

Blessings.

 

 

//Fia

 

 

som i Peter Pan, vi behövde varandra för att orka med, vi skapade en helhet som blev underbar,

vi var beroende av varandra, och det är vi nu med. Även om vi inte sätter upp livet som en musikal;)

Jag tänkte skriva ett inlägg om min morfar.

 

Han var en av mina bästa vänner,

när jag var liten kallade han mig för "sin lilla docka",

han var alltid en trygg famn att vila i,

han var alltid en fantastisk vän som man kunde prata och leka med.

 

Minns framför allt en gång som vi åkte båt i en kanal.

Jag älskade blommor under den tiden, 

jag var helt galen.

Kunde hur många sorter som helst och älskade att göra buketter och grejer,

det visste ala. Jag var "blomflickan".

När vi åkte båd där fick vi syn på ett hav av vita näckrosor.

"vill du ha en?" sa han och log mot mig,

"Jaa!" sa jag överlycklig.

Han körde närmare så att han kunde plocka en åt mig.

"till en blomma" sa han och såg kärleksfullt på mig.

Morfar asså, min största idol och min bästa vän.

 

Plötsligt blev han väldigt sjuk,

alla i släkten visste att han kämpat med diabetes och annat som hade hänt,

men nu blev han väldigt väldigt sjuk.

 

Han dog när jag var 9 år.

 

Jag blev helt förkrossad.

jag tog det väldigt hårt som alla andra som han kände,

han var så fin min morfar. Han hjälpte så många.

 

Han hade jobbat som missionär och var väldigt omtyckt av många.

varför just han tänkte jag hela tiden?

 

Varför ska du ta just honom Jesus?

Varför?

Ser du inte hur ledsna vi blir?

Ser du inte hur mycket vi behöver honom?

 

På hans gravsten står det ett bibelord.

"När hans dagar för tjänstgöring var slut så åkte han hem."

(Luk. 1:23)

 

Jag antar att Gud vet bäst, så jag fick försöka komma över det.

trots att det gått 7 år så kan jag fortfarande börja gråta för att jag saknar honom.

 

Men en sak vet jag. Gud vet bäst.

Han har en plan med allt, och han tar inte något ifrån oss utan att ge oss något tillbaka.

Han är full av nåd. Han älskar oss.

 

Ibland känns det som om morfar fortfarande är nära. I hjärtat.

Det är en både tung och underbar känsla,

men vet du vad jag tror?

 

Jag tror de flesta upplevt något liknande som detta,

det är svintungt, 

jag vet.

 

Men tappa inte hoppet.

 

Jag tror på himlen, jag tror på Gud. Jag tror att vi en dag kommer träffa våra nära och kära där uppe igen,

bara man inte tappar hoppet och slutar tro på det.

 

Jag vet att Gud finns, faktiskt. Jag tror egentligen inte, jag vet.

Om du vill veta varför kan du fråga mig, vill inte skriva allt,

det är goare att prata om det live.

 

men tapa inte hoppet folk.

tuffa tider kommer,

det är då det gäller att inte ge upp.

 

Så gör inte det.

 

Va fylld av hopp. 

om du känner att det är omöjligt,

be om hopp.

 

det var det jag ville säga.

 

Ber för er som har det tufft,

finns om någon vill prata om en liknande händelse,

bara att höra av sig.

 

Blessings.

 

 

 

 

 

 

lyssna på låten, jag tror inte att den bara talar till mig utan till många andra.

ibland känns det som om alla är besvikna på en, att man har dåliga dagar då det känns som man inte är värd något, det är lugnt, alla har sånna dagar.

Det är då Gud vill va med dig. Han vill va med dig hela tiden och Han är aldrig besviken på dig och Han älskar dig. Inget du gör kan få Honom att älska dig mindre,

tänk på det.

 

Det ska jag nämligen tänka på fick jag klart för mig genom denna låten,

vilket jag upplevt många gånger,

att Gud talar genom musik,

Han gör att jag hittar en låt som passar in precis på hur jag känner mig eller liknande.

 

Man kommer som man är,

annars gör man fel.

 

Spela inte någon annan, va dig själv.

Du är älskad för att du är du, och DU ÄR FIN PRECIS SOM DU ÄR! 

 

Blessings.

Se videon. 

 

 

 

Have a nice day:)

 

//Fia. 

Hej på er! 

 

har ni märkt hur världen ser ut idag?

det blev ganska klart för mig på sammhällslektionen jag hade idag,

började tänka lite på samhällsklasser,

finns dessa idag?

 

många säger: oh nej! så gammalt!!

 

är det det?

 

jag tycker alla människor är lika mycket värda,

men jag kan erkänna att jag inte tycker om alla människor..

det gör nog ingen här på jorden, alla har nog någon man inte gillar lika mycket,

annars vore världen lite annorlunda..

Hur skulle förhållanden kunna exictera om alla tycker om varandra lika mycket?

svar: det funkar inte. 

 

men vissa tycker inte om hela så kallade "samhällsgrupper".

Det finns rastister. nazister osv.

även mobbing, trakasseri, jaa, det är många som mår dåligt av att gå till skolan eller jobbet pga detta.

 

och varför?

jo, för att vissa människor tror att dessa samhällsklasser fortfarande exicterar och lever efter dom.

att de är lite mer värda och ser ner på andra som inte har lika mycket inkomst eller lever ett annorlunda liv.

 

Vad är detta?

Är vi inte människor allihop?

 

T.ex. hur kunde SD komma in i Sveriges riksdag?

vem röstade på dom? 

vet de som röstade vad det innebär?

Att alla som är från sverige är lite mer värda.

 

Vet ni? DET ÄR LÖGN!

 

Jag tror på Gud, och det är inte tillåtet i vissa länder.

där blir folk dödade pga att de är kritstna.

 

Jag tror att Gud skapat oss till sin avbild, 

och därför är alla vackra,

därför hör alla ihop på något sätt,

därför är alla lika mycket värda,

för alla har lika mycket av Gud i sig

och alla är lika fina även om alla är unika.

 

Ett tag i USA var det otroligt mycket rasism. 

och det var inte länge sen.

Svarta hade egna kvarter att gå till,

de fick inte vistas i de vitas områden etc.

 

Det fanns en man som ville ändra på detta. Med Guds hjälp så stod han emot dessa "lagar" som skapats i samhället.

 

Jim Zwerg.

 

Han och några andra, blandad färg på hy, gick t.ex. tillsammans in på en bar där bara vita fick vara och satte sig där. folk började smälla flaskor i deras huvuden, skrika åt dem, försökte dra ut dem, men de satt kvar, även om de skadades mer och mer. folk blev galna och förstod inte hur de kunde göra så här, svarta var ju engligt dem mindre värda.

  

här är en bild på händelsen.

   

 

de åkte även buss, de vita satt jämte de svarta, bussen blev totalförstörd. Man kan säga att dessa människor offrade i stort sätt sitt liv för att kunna visa värdlen att alla var lika mycket värda. 

 

här är en bild på bussen, både när de började åka och efter den blev förstörd.

Dessa kallade sig själva freedom riders som ni ser påbilden, och det var va de var.

 

alla blev väldigt skadade genom denna bussresa, t.ex. ledaren Jim Zwerg.

här är en kort intervju med honom efter bussresan där de satt varannan vit varannan svart,

ni ser ju hur han ser ut:

 (om ni inte ser ett youtube klipp, gå in på:

http://www.youtube.com/watch?v=uQbqzaRAql8 

att lägga upp klipp ville tydligen krånga för tillfället..)

 

Lyssna på vad han säger. De kan offra sina liv för att se världen bli annorlunda,

det vill jag också.

 

jag vill inte ha dessa regler i vårt samhälle, i vår värld.

jag vill att alla ska leva ett bra liv och kunna va sig själva och att alla ska hjälpa varandra.

 

vet ni? om vi levde efter det, skulle alla problem vi har i vår värld vara lösta nu. 

 

ingen svält, för vi hjälper ju varandra och skickar både mat och pengar.

Inga krig, för alla vill vi leva bra liv och då tänker vi inte förtöra andras liv genomkrig.

 

alla problem skulle va lösta om alla började tänka

och leva efter: alla är lika mycket värda.

 

har ni funderat på det?

 

tack för mig.

 

Gud välsigne er.

 

//Fia