Insidan och ut.
Sedan jag var liten har jag haft något jag varit missnöjd med på min kropp.
Jag minns särskillt en händelse när jag var 10 år och någon sa högt, rakt upp i mitt ansikte, att jag var för tjock för att uppfylla min dröm. (som då var att bli bergsklättrare och börja på klättring)
Eftersom den här killen som sa det till mig var två år äldre, fanns det inget annat än att hålla med.
Jag trodde på lögnen.
Detta var den första stora smällen för min självbild. Jag fortsatte tro på att jag inte var kapabel till någonting på grund av mitt yttre. Tankemönstren sitter ärligt talat kvar än idag. Jag har upplevt mycket och varit missnöjd och varit olycklig över olika saker på min kropp från och till. Och trots att jag hört tusen gånger att "jag är vackert skapad av Gud" och är "otroligt fin" och allt det där, så har jag inte trott ett skit på det. Ärligt talat. Även om jag tyckt att jag varit fin på vissa kort eller liknande, har jag inte kunnat ta åt mig ordentligt för att riktigt kunnat tro på att jag är vacker. Det har aldrig blivit ett av mina tankemönster. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.
Jag är en liten kreativ själ, så ikväll slutade det med att jag såg ut såhär (bilden ovan). Först var det mest på skoj för att jag tycker om att leka med smink och färg, men sen insåg jag just djupet i det hela. Varje område täckt av färg, och egentligen även alla delar otäckta av färg också, har fått stå ut med så mycket skit. Varje del av min kropp har fått höra att den inte duger. Oftast genom min mun eller från mina tankar. Varje hårstrå har blivit lockat, tupperat, iordninggjort och tillplattat och hört att det "aldrig blir snyggt". Mina ögon har fällt så många tårar när jag i min ensamhet känt mig ful och otillräcklig för att någon annan sagt vad de väger till mig, och jag själv hållt tyst om min vikt för att jag vägt mer. Min rumpa har varit för stor, min mage har varit för tjock, jag har varit för lång, mina fötter för stora eller för små, min hals för bred, min näsa för stor, mina fräknar för barnsliga.. allt har någon gång klankats ner på genom mina ögon och mina tankar.
Men nu ska jag försöka sluta med det. För jag har insett att jag tror allt detta på grund av vad världen har sagt till mig. Detta är vad företag och människor som inte alls bryr sig om mig har fått mig att tro om mig själv. Och när jag väl har lyssnat på vad människor i min närhet har sagt om mig, har jag inte kunnat ta in det för att tankemönstren sitter så djupt. Men nu ska jag strunta i dessa tankemönster. För vet ni? Min Gud har skapat mig. Jag är en Guds skapelse. Och jag är vacker. Min kropp är tillräcklig för att jag ska kunna må bra och kunna uppfylla mina drömmar, för det är sådan Gud har skapat mig till. Jag är skapad av en Gud som älskade mig redan innan jag blev till. Tänk då hur mycket Han tänkt till när du och jag bev formade i Hans händer, om Han älskade oss med Hans obegränsade kärlek, redan innan!? Han har gjort allt för att det skulle bli det bästa resultatet någonsin, och det blev det. För du, jag och vi; vi är Guds avbilder. Guds egna konstverk. Och VI ÄR VACKRA. Insidan och ut. Och om du som mig har svårt att ta in detta, kom ihåg att försöka säga detta till dig själv varje dag; "Jag är vacker. Varje del av min kropp är noga genomtänkt och skapad i Guds hand. Så jag ÄR vacker." Och om du inte tycker om dig själv, "låtsas" under en längre tid att du gör det och klaga inte på minsta lilla grej även om du vill det. Tacka istället Gud för att Han skapat dig så fantastisk. För då, efter en tid, kanske du inser att det felaktiga sättet du ser på din kropp har skapats genom lögnares ord som du inte ska bry dig ett SKIT om. För du ska vara du. Du är skapad fantastiskt skapad, fantastiskt vacker, fantastiskt tillräcklig och OFANTLIGT älskad, just för att DU ÄR DU. Du ska vara precis den du är, för det är den personen Gud har skapat dig till.
Bara VA du. Och låt hela ditt jag prisa Gud för att Han älskar dig så mycket så att Han skapade dig till den du är. Du är fantastisk. Insidan och ut. Jag kände att Gud ville säga detta till både dig och mig denna januari-kväll. Så nu får vi kämpa med att ta åt oss, för vår Gud är större än alla felaktiga tankemönster. Vår Gud är större än trasiga självbilder. Vår Gud är större än allt detta, i evigheternas evighet, amen.
