Busskuren.
Jag önskar att det regnade oftare. För då skulle vi svenskar som är en aning rädda för närhet faktiskt kunna stå bredvid varandra i busskurerna.
Har ni tänkt på hur blyga vi svenskar är? Vi är så rädda för främlingar.
Vi vågar inte sitta jämte varandra på bussen, och om bussen börjar bli full så man inte kan sitta själv så ursäktar man sig med hela sitt kroppsspråk när man sätter sig jämte den där främmande människan vid bussfönstret.
Varför är det så?
Jag minns en gång jag kände mig förolämpad för att personen som satte sig bredvid mig verkligen inte ville nudda mig så hon satt bara på halva sätet. "För säkerhets skull" kanske hon tänkte. Snälla du, närhet är inte farligt. Jag bits inte. Men det undgick mig inte att tänka på om vi kan vara så mot Gud ibland.
Om man liknar jobbiga perioder i livet som regniga dagar, så kanske vi människor endast då vågar stå nära Gud, för då har vi ingen annan stans att gå för att ta skydd?
Har ni tänkt på hur blyga vi svenskar är? Vi är så rädda för främlingar.
Vi vågar inte sitta jämte varandra på bussen, och om bussen börjar bli full så man inte kan sitta själv så ursäktar man sig med hela sitt kroppsspråk när man sätter sig jämte den där främmande människan vid bussfönstret.
Jag minns en gång jag kände mig förolämpad för att personen som satte sig bredvid mig verkligen inte ville nudda mig så hon satt bara på halva sätet. "För säkerhets skull" kanske hon tänkte. Snälla du, närhet är inte farligt. Jag bits inte. Men det undgick mig inte att tänka på om vi kan vara så mot Gud ibland.
Men Gud vill inte va någon du bara träffar i busskuren regniga dagar. Han finns inte bara för dig när livet suger, och det är fel att tänka att det är då vi behöver Honom som mest, för vi behöver Honom varje dag, i vardagen. Han kallar oss sina älskade söner och döttrar, borde inte vi då börja se och behandla Honom som en pappa?
Om man liknar sin vardag med en bussresa; tänk då att Gud sitter på ett dubbelsäte och vill att du ska sitta bredvid, men du är antingen för trött för att va social eller för rädd för att tränga dig på.
Han vill finnas där varje dag, Han sitter där och väntar varje dag i vår vardag och längtar efter en pratstund med oss. Men antingen är vi för upptagna av omvärlden så att vi inte orkar, eller så har vi helt enkelt glömt att Han faktiskt inte bara är Gud. Vi har kanske glömt att Han också vill ha en relation med oss. Det är lätt att man glömmer det.
Eftersom att Han vet hur blyga vi är så vill Han inte tränga sig på, utan Han vill att vi med egen vilja ska sätta oss jämte Honom på bussen i vår vardag.
Så nu tycker jag vi utmanar oss själva att ta och sätta oss jämte Gud "på bussen" varje dag. Att helt enkelt ta en stund (eller flera stunder) att bara prata med Honom! Ge TID åt vår relation till Honom!
Och om man är för trött för att vara social, jaa... då kan man ju alltid låna Hans axel att vila mot en stund, jag tror nog inte att Han tar illa upp.
Och om man är för trött för att vara social, jaa... då kan man ju alltid låna Hans axel att vila mot en stund, jag tror nog inte att Han tar illa upp.
Kladdkaka med gaffel.
Hamnade i en diskussion för några veckor sen om hur man verkligen inte kan förklara hur mycket bättre livet blir om man lever med Gud. Visst, livet är ingen dans. Livet måste ha sina ösregn för att kunna ha sitt solsken. Men på något sätt blir det lättare att leva om man har Jesus vid sin sida.
Egentligen började vi diskussionen genom att prata om att kladdkaka är godare att äta med gaffel.
Har ni testat det?
Det är sååå mycket godare!
Och grejen är den att man måste testa själv för att kunna förstå.
Det var det vi kom på sen.
Att äta kladdkaka med gaffel är som att leva livet med Jesus. Det är fortfarande samma kaka, men man äter den på olika sätt. Därför blir livet lite godare. Man vet inte hur, man kan inte förklara på något vetenskapligt eller realistiskt sätt att det verkligen är så, man måste helt enkelt pröva själv för att förstå.
Om man någon gång vill pröva att äta kladdkaka med gaffel måste man verkligen pröva, eller hur?
Man kan inte lägga gaffeln i skeden och äta, då fyller det ingen funktion.
Man kan inte lägga gaffeln bredvid tallriken och äta med skeden ändå.
Man måste lägga skeden åt sidan, ta tag i gaffeln och börja äta.
Ja, jag är konstig.
Jag liknar livet med Jesus som hur man äter en bit kladdkaka.
Men tänk efter, hur sant är det inte?
Om du vill pröva att leva ditt liv med Jesus,
då kan du inte bara pröva lite. För då kommer du inte förstå den verkliga skillnaden.
Du måste ta tag i det själv, (greppa gaffeln)
du måste fortfarande göra rörelserna själv (leva livet),
du kan inte fortsätta som om inget har hänt och bara ge det en liten tanke (man kan inte lägga gaffeln åt sidan och äta med skeden ändå),
du måste ge Jesus en ärlig chans. Ta tag i gaffeln och då kanske du kommer inse att det är ganska najs att äta kladdkaka med gaffel ändå.
Jag kan inte förklara hur mycket Jesus förvandlar och har förvandlat mitt liv.
Jag kan bara säga att den dagen jag tog tag i gaffeln själv och började leva efter Jesus förstod jag hur mycket godare livet egentligen var. Kladdkakan blev godare när jag åt med gaffel. Livet blev lättare. För att när jag tog tag i gaffeln fick jag kunskap om vad som var viktigast i världen, och det är ren sann kärlek. Kärleken mellan människor och kärleken mellan Gud och alla världens människor. Jag fick smaka det, det verkliga livet med kärleken i centrum. Jag har fortfarande ett liv med mycket mot och medgångar, det har vi allihop. Alla har vi samma kaka fylld med allt från skratt till tårar. Men om man äter kakan med gaffeln så kommer man visserligen uppleva samma process när man tuggar och sväljer, men det kommer smaka en aning annorlunda. Alla smaker kommer framhävas på ett annorlunda sätt, och man kommer känna den viktigaste ingrediensen i livet: nämligen kärleken.
Så om du inte provat att äta kladdkaka med gaffel, gör det!
Och framför allt, om du inte provat att verkligen leva ditt liv med Jesus "på riktigt", GÖR DET!
Du kommer inte ångra dig! Jag ber för att du ska få känna smaken på livet lika väl som jag började göra när jag tog tag i gaffeln istället för skeden. För tro mig, besticken man äter med gör skillnad.
God Bless.
Livets ösregn.
Alla går vi igenom jobbiga perioder i livet, eller hur?
Ibland känns livet tungt och allt känns som ett enda stort mörker. Man kan likna detta vid ett ösregn:
Du ser himlen bli grå. Hade ingen aning om att vädret kunde slå om så fort. Plötsligt kommer ösregnet.
Du går genomblöt, utan paraply eller något slags regnskydd, genom allt regn. Vad ska du göra?
Tänk dig då att det kommer en lycklig person med ett paraply, på samma väg i samma ösregn, lite längre bort.
Det syns att personen varit med om detta oväder förut, för personen är förberedd och har både stövlar, regnjacka och paraply. Han/hon stannar bredvid dig. Ser hur dåligt du mår och hur blöt du är och frågar om du behöver hjälp:
"Jag har regnkappa, stövlar och paraply, du kan få gå med under mitt paraply om du vill! Det finns plats för dig också!" Ditt val nu är att svara "ja" eller "nej".
Ibland när vi människor kommer in i jobbiga perioder i livet så vill vi inte visa oss svaga, men vi förlorar så mycket på det! Vill du stå i ösregnet eller ta emot hjälpen?
"Personen med paraplyet", vem är det? Det kan vara Jesus, ibland behöver vi Honom till att bara gå bredvid oss genom våra livs-oväder istället för att ta bort dem, att Han kan hjälpa oss längs vägen och genom detta lära oss vad vi ska göra när himlen blir grå nästa gång. Det kan också vara en förälder, en vän eller en släkting som gått igenom samma sak som du går igenom nu. Paraplyet symboliserar helt enkelt erfarenhet.
Vad skulle du göra i denna situation?
Skulle du gå med personen under paraplyet som försöker hjälpa dig, eller skulle du stå där och bli dyngsur?
När man tagit emot hjälpen och gått igenom regnet en gång så får även man själv erfarenhet, då kan man själv vara "personen med paraplyet".
Så:
-Om du går igenom ösregn i livet just nu, tveka inte om att fråga om hjälp av Jesus eller någon annan erfaren, så att du kan gå under deras paraply!
och:
-Om du ser någon som kämpar med liknande saker som du gått igenom, tveka inte: sträck fram paraplyet!
"You can stand under my umberella."
Myggbett.
Det kan va så ibland att man gör saker som man vet att man inte borde göra.
Tänkte dra en liknelse med myggbett.. jag och mina konstiga liknelser, men men! ;)
Alla har ju haft myggbett, eller hur??
Och alla vet hur äckligt mycket myggbett kliar.
Man vet att man inte borde klia,
för det gör bara att det kliar ännu mer,
och om man kliar ännu mer så går det hål på skinnet och det blir ett sår istället,
vilket är ännu värre, för då börjar det svida också.
Då finns det inget annat att göra än sluta för att det ska bli bra,
man måste låta bli att klia på såret, för annars blir det inte bra, utan bara värre.
Så kan det vara i livet också.
Det är något område i livet som alltid finns där och vill att du ska göra något som du egentligen inte vill.
Precis som ett myggbett finns det där och bara är jobbigt. Om man då bara låter det vara, så går det över,
men om man börjar ge efter så blir det svårare att få det bra.
Så har det varit med massa tankar jag har haft,
jag kan säga det nu eftersom att jag kommit över det nu,
men alla har vi haft jobbiga tankar om oss själva.
Jag lyssnade på alla röster i mitt huvud,
och har man väl börjat lyssna är det mycket svårare att få bort det.
Det är precis som det är med myggbett-det blir bara värre.
Jobbiga tankar och mörker får så mycket plats som man ger till det,
och det fick jag uppleva sjukt starkt.
Jag märkte att ju mer jag lyssnade, ju värre blev det.
Med värre menar jag: Ju mer jag lyssnade, ju mer trodde jag på det.
Jag litade på att rösterna i mitt huvud talade sanning.
Men vet ni?
Djävulen arbetar genom lögner.
Den största lögnen han har kommit på, och lurat i väldigt många, är att han inte finns.
Han jobbar genom att tala lögner in i människors huvuden och liv,
och många tror på det de hör,
och mår sämre.
Det är precis som med myggbettet, som sagt. Brukar inte ni tänka:
"..om jag kliar lite, asså bara liiite, så går det kanske över!"
...nå?
...Blir det bättre?
Nej.
Men det är fortfarande något i oss som tror det.
..Eller är det vi? Är det vi som tror det eller är det något som säger det åt oss?
Ingen kan bevisa något, men jag tror inte att det är vi.
Eller visst, myggbett är väl ingen stor grej, tänker ni. Man vet ju hur dem fungerar nu!
Men varför fortsätter vi då?
Varför fortsätter vi med dedär dåliga vi håller på med när vi vet att det bara blir sämre för oss?
Jag tror vi blir övertygade av "våra" tankar.
Men du?
Det är oftast inte dina tankar,
det är djävulen som säger det och får det att verka som det är en av dina tankar,
så du litar på det.
Har fått ganska mycket inspiration till detta genom en predikan en broder länkade till mig för ett tag sen,
det var Dan Mohlers predikan "How to Resist the Devil".
Och en sjukt go grej jag börjat fundera mycket på, som han säger i predikan, är:
"Om djävulen säger något, tänk bara motsatsen så har du svaret!"
Men hur fattar man när det är han som pratar?
Hur känner man igen att det är han när det kommer upp något sånt i huvudet?
Ganska enkelt, egentligen: Om du får en tanke som fr dig att må dåligt eller som för övrigt inte är bra så är det han som pratar.
Vilket betyder: alla har hört honom någon gång.
Han är bara onödig. Han vet att han är besegrad,
för det finns någonting mycket större!
Så om djävulen skapar ett myggbett i ditt sinne eller i dina tankar,
klia inte, gör det inte till ett sår,
för Jesus är större och Han är med dig!!!
Det fick jag klart för mig när min självbild hade rasat ihop,
för det är så det blir tillslut. Myggbettet som bara hade kliat i början blev till ett stort sår.
Men Jesus är en otrolig helare. Han hjälpte mig på fötter igen och sydde ihop allt trasigt i mitt hjärta och i mina tankar. Men det var först när jag såg mot Honom och bad om hjälp som jag blev räddad. Min Farsa, alltså min Gud, har gett alla ett val. Han vill inte hjälpa någon när de absolut inte vill. Han erbjuder alltid sin hjälp och Han står alltid med en öppen famn till alla människor, men det är ditt steg som är avgörande. Ta en kram som ett exempel, båda måste vara med på det för att det ska bli en riktig kram, för att det ska funka.
Han räddade mig från ett stort mörker,
och nu när jag är fri inser jag hur lite makt satan har egentligen.
Om du hör massa sånna jobbiga tankar, tänk tvärtemot vad du hör, för det är sanningen.
Hans främsta vapen är lögn. Glöm inte det kära syskon.
Gud välsigne er syskon, jag ber för er.
/Fia.
en liten tanke jag fick:)
Hej folket! :)
Dagen har varit ganska slapp alltså,
cyklade för ca en timme sen hem efter en övning med Aneby kammarorkester,
och när jag cyklade genom mörka lilla Aneby märkte jag hur tyst det var.
det var så stilla och fridfullt och så såg man stjärnorna som ett tak över en, sjult gött!
men det var inte den tanken jag tänkte skriva^^
jag cyklade på en väg,
ni vet en vanlig väg,
med vita sträck mellan de två körfälten där det ena går åt ena hållet och det andra åt andra.
då kom jag och tänka på att livet vrkligen är precis som denna väg.
en sida är rätt och en sida är fel,
men man kör ändå på båda lite då och då (om det inte är fullt av trafik så man blir påkörd),
ens eget liv är precis som en väg,
och så kom jag på att en väg som ingen någonsin åkt, gått eller cyklat på, den är igenvuxen och den vet ingen om,
men alla vägar vi går genom livet är synliga pga att folk gått där innan,
de har upplevt samma saker, sett samma saker osv.
det finns hål i marken som man kan snubbla i,
den vägen där jag cyklade nu ikväll var ganska full med hål,
men de va uppfyllda med asfalt.
det betyder att någon har gått här före dig för att fylla upp dessa gropar så du sliper falla lika hårt,
istället snavar du bara.
Vem är denne någon?
jo, Jesus.
Han har gått före oss,
Han visar den rätta vägen,
han fixade de vita linjerna mellan körfälten,
så att vi skulle ha någon chans att hitta hem till Gud och gå Hans väg.
gött va??
det var min kvällstanke,
tänk vidare på den folk,
Gud offrade sin son bara för att Hans son skulle kunna förändra ditt liv så att du ser att den trasiga vägen du går på inte är det enda alternativet i ditt liv,
att det finns en väg till,
en välsignad, men ändå svår väg.
Vägen är Jesus. Han har sagt själv: "Jag är vägen sanningen och livet,
ingen kommer till Fadern utom genom mig."
Han har skapat en väg,
tänker du gå den?
godnatt världen.
blessings.
Fisk.
Tusen tack för alla peppande kommentarer och att ni fortsätter läsa goa ni :)
Gud välsigne er! :D
Som ni ser på inläggets överskrift är dagens ämne fisk.
många kanske inte tänker så mycket på det, men det var faktiskt en symbol som kristna förr i tiden
använde för att representera deras tro, och den andvänds än idag.
men VARFÖR en fisk?
jo, förr i tiden, för väldigt länge sen var det i många länder förbjudet att vara kristen.
men för att alla kristna skulle "hitta varandra" så använde de sig av sanden/marken.
Om de mötte en ny människa målade de en båge i sanden och om personen de mötte var kristen,
så fyllde de i en båge i motsatt riktning så att det blev en fisk och då visste de båda att de hade samma tro.
såhär blev alltså resultatet:
detta tecken visste alla kristna då, praktiskt va?
och när jag hör ordet fisk så tänker jag ofte på en bibelberättelse.
den står i alla fyra evangelier Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
har hittat det här i min bibel nu, Luk 5:1-11
och det handlar om när Jesus kallar till sig sina första lärljungar,
alltså de som följer med Honom på Hans resor och de som verkligen får se och uppleva
alla under Han gör och får vara med på all Hans undervisning.
Fatta va coolt liksom?!
Gå med Jesus, bli utvald av Honom att följa med Honom!
I alla fall, det jag egentligen skulle säga om dessa första lärljungar var att de var fiskare.
det var liksom inget speciellt jobb som man fick mängder av pengar på och blev jätterik på,
det var ett jobb som många hade på den tiden, inget speciellt med det.
Men Jesus kommer till dom och säger "följ mig, jag ska göra er till människofiskare."
och de bara släpper näten och jobbet och följer Honom.
Vilken respekt Jesus måste ha, fatta vilken grej?
de släpper sitt jobb, allt de lever på, för att bara följa Honom!
jag säger bara wow.
Men vad har detta med oss att göra då?
vi levde ju inte då, kan vi också bli sånna där lärljungar eller människofiskare?
varför skriver jag just om detta?
Jo, för att det gäller än idag.
Jesus kommer ta kontakt med alla människor på något sätt,
vissa vill inte och försöker få bort det, men det kommer åter igen att komma,
de där tankarna på Gud, som hoppar fram ibland i tankarna..
vart med om det?
Det kan va Gud som försöker få kontakt!
precis som människorna i länderna förr i tiden då det var förbjudet att vara kristen,
de målade i sanden för att få kontakt och hitta varandra,
Gud, han tränger in i tankarna istället.
men det behöver inte vara så.
Han kan möta dej på olika sätt!
han har mött mej på många olika sätt,
genom bön, berört mej genom lovsång, fått mej att gråta konstant i typ 15 min,
fått mej falla ihop,
alltså han använder många sätt att beröra på beroende på vem personen i fråga är.
men det jag framför allt vill säga är att Han aldrig kommer ge upp,
för Han vill göra dig till människofiskare också.
Han vill att DU ska vara Hans lärljunge.
han är den som vill att du ska fylla i Hans båge på marken så att det blir en fisk.
Han vill att DU ska följa Honom.
Han kommer inte ge upp förrän du har insett att Han älskar dig och att Han alltid är med dig.
hoppas ni förstår vad jag vill säga ^^
Vi behöver ha kontakt för att överleva som kristna.
Kontakt med Gud framförallt, men även andra kristna.
annars är vi så ensama, och vi behöver alltid någon för att överleva.
Vi behöver Jesus.
Var på teenstreet återträff förra helgen och då skulle vi tänka på eller skriva vem Jesus är för oss,
här är det jag skrev:
"Om jag är fisken, så är Han vattnet.
Om jag är gräset, så är Han klorofyllet.
Om jag är barnet, så är Han fadern.
Om jag är fåret, så är Han herden.
Om man tar bort vattnet från fisken,
klorofyllet från gräset,
fadern från barnet
och herden från fåret,
då skulle dessa inte överleva.
Fisken behöver vattnet för att leva, för den var skapad för att leva med det,
lika väl som att gräset behöver klorofyll, barnet behöver fadern och fåret behöver herden.
Lika mycket som dessa behöver varandra behöver jag Jesus.
Han är min räddning,
Han är min fräldare,
Han är den som får mig att leva."
tack för mig, det var det jag ville skriva idag :)
Hoppas ni haft en lika go helg som mig, och ha det gött nu!
//Fia
Gud välsigne er! :D
Som ni ser på inläggets överskrift är dagens ämne fisk.
många kanske inte tänker så mycket på det, men det var faktiskt en symbol som kristna förr i tiden
använde för att representera deras tro, och den andvänds än idag.
men VARFÖR en fisk?
jo, förr i tiden, för väldigt länge sen var det i många länder förbjudet att vara kristen.
men för att alla kristna skulle "hitta varandra" så använde de sig av sanden/marken.
Om de mötte en ny människa målade de en båge i sanden och om personen de mötte var kristen,
så fyllde de i en båge i motsatt riktning så att det blev en fisk och då visste de båda att de hade samma tro.
såhär blev alltså resultatet:
detta tecken visste alla kristna då, praktiskt va?
och när jag hör ordet fisk så tänker jag ofte på en bibelberättelse.
den står i alla fyra evangelier Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
har hittat det här i min bibel nu, Luk 5:1-11
och det handlar om när Jesus kallar till sig sina första lärljungar,
alltså de som följer med Honom på Hans resor och de som verkligen får se och uppleva
alla under Han gör och får vara med på all Hans undervisning.
Fatta va coolt liksom?!
Gå med Jesus, bli utvald av Honom att följa med Honom!
I alla fall, det jag egentligen skulle säga om dessa första lärljungar var att de var fiskare.
det var liksom inget speciellt jobb som man fick mängder av pengar på och blev jätterik på,
det var ett jobb som många hade på den tiden, inget speciellt med det.
Men Jesus kommer till dom och säger "följ mig, jag ska göra er till människofiskare."
och de bara släpper näten och jobbet och följer Honom.
Vilken respekt Jesus måste ha, fatta vilken grej?
de släpper sitt jobb, allt de lever på, för att bara följa Honom!
jag säger bara wow.
Men vad har detta med oss att göra då?
vi levde ju inte då, kan vi också bli sånna där lärljungar eller människofiskare?
varför skriver jag just om detta?
Jo, för att det gäller än idag.
Jesus kommer ta kontakt med alla människor på något sätt,
vissa vill inte och försöker få bort det, men det kommer åter igen att komma,
de där tankarna på Gud, som hoppar fram ibland i tankarna..
vart med om det?
Det kan va Gud som försöker få kontakt!
precis som människorna i länderna förr i tiden då det var förbjudet att vara kristen,
de målade i sanden för att få kontakt och hitta varandra,
Gud, han tränger in i tankarna istället.
men det behöver inte vara så.
Han kan möta dej på olika sätt!
han har mött mej på många olika sätt,
genom bön, berört mej genom lovsång, fått mej att gråta konstant i typ 15 min,
fått mej falla ihop,
alltså han använder många sätt att beröra på beroende på vem personen i fråga är.
men det jag framför allt vill säga är att Han aldrig kommer ge upp,
för Han vill göra dig till människofiskare också.
Han vill att DU ska vara Hans lärljunge.
han är den som vill att du ska fylla i Hans båge på marken så att det blir en fisk.
Han vill att DU ska följa Honom.
Han kommer inte ge upp förrän du har insett att Han älskar dig och att Han alltid är med dig.
hoppas ni förstår vad jag vill säga ^^
Vi behöver ha kontakt för att överleva som kristna.
Kontakt med Gud framförallt, men även andra kristna.
annars är vi så ensama, och vi behöver alltid någon för att överleva.
Vi behöver Jesus.
Var på teenstreet återträff förra helgen och då skulle vi tänka på eller skriva vem Jesus är för oss,
här är det jag skrev:
"Om jag är fisken, så är Han vattnet.
Om jag är gräset, så är Han klorofyllet.
Om jag är barnet, så är Han fadern.
Om jag är fåret, så är Han herden.
Om man tar bort vattnet från fisken,
klorofyllet från gräset,
fadern från barnet
och herden från fåret,
då skulle dessa inte överleva.
Fisken behöver vattnet för att leva, för den var skapad för att leva med det,
lika väl som att gräset behöver klorofyll, barnet behöver fadern och fåret behöver herden.
Lika mycket som dessa behöver varandra behöver jag Jesus.
Han är min räddning,
Han är min fräldare,
Han är den som får mig att leva."
tack för mig, det var det jag ville skriva idag :)
Hoppas ni haft en lika go helg som mig, och ha det gött nu!
//Fia
allmänt äcklig.
tjena alla människor!
känner mej just nu allmänt äcklig och sitter och lyssnar på uppmuntrande musik.
Är hemma en dag från plugget så jag pallar veckan för jag mår inte jättebra:]
snorar, har ont i halsen och är allmänt seg i kroppen.. inget trevligt!
menmen, började fundera lite på en sak i morse när jag kollade på film,
kollade nämligen på "Charlie St. Cloud", väldigt fin film må jag säga!
kolla på den om ni inte sett den, den va riktigt fin!
då började jag fundera ganska mycket på livet,
och kom fram till att man ska ta chanser!
Livet går inte i repris, och egentligen tänker vi inte på det så mycket..
vi slösar bort många dar, med att bara vara allmänt sura på livet eller liknande.
vi ska ju egentligen FÅNGA DAGEN, göra det bästa av alla sega situationer och helt enkelt leva!
Om något är jobbigt, se till att det fixar sej och sitt inte och deppa över det hela dagarna!
Om något känns fel, rätta till det.
Om något känns rätt, gör det.
Gud gav oss livets gåva, ska vi då slösa bort hela den gåvan
genom att sitta och tycka synd om oss själva?
vi ska helt enkelt leva livet på det sättet Han säger till oss,
det ska i alla fall jag göra.
Du behöver inte det, men jag tycker det är ganska säkert.
Jag tror att Gud skapade livet, och därför brde väl Han veta vad som är bäst för mej i livet?
Minns ni när man var liten och målade teckningar hela tiden?
man blev så sjukt ledsen när alla trodde det var något annat än vad det var,
man fattade inte varför alla såg fel. Det var en hund, inte en häst.
Jag tror det är så med Gud och livet också,
Han älskar oss, men Han blir lite ledsen när vi inte ser vad livet är för något
och vi tror att det är något annat. Han vill att vi ser det Han ser.
Det var det jag ville säga idag ^^
Kanske blir något mer inlägg eftersom att jag inte har så mycket att göra här hemma i min ensamhet x)
menmen, ha en go dag :)
och fånga dagen! ;)
blessings!
// Fia
