Insidan och ut.
Sedan jag var liten har jag haft något jag varit missnöjd med på min kropp.
Jag minns särskillt en händelse när jag var 10 år och någon sa högt, rakt upp i mitt ansikte, att jag var för tjock för att uppfylla min dröm. (som då var att bli bergsklättrare och börja på klättring)
Eftersom den här killen som sa det till mig var två år äldre, fanns det inget annat än att hålla med.
Jag trodde på lögnen.
Detta var den första stora smällen för min självbild. Jag fortsatte tro på att jag inte var kapabel till någonting på grund av mitt yttre. Tankemönstren sitter ärligt talat kvar än idag. Jag har upplevt mycket och varit missnöjd och varit olycklig över olika saker på min kropp från och till. Och trots att jag hört tusen gånger att "jag är vackert skapad av Gud" och är "otroligt fin" och allt det där, så har jag inte trott ett skit på det. Ärligt talat. Även om jag tyckt att jag varit fin på vissa kort eller liknande, har jag inte kunnat ta åt mig ordentligt för att riktigt kunnat tro på att jag är vacker. Det har aldrig blivit ett av mina tankemönster. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.
Jag är en liten kreativ själ, så ikväll slutade det med att jag såg ut såhär (bilden ovan). Först var det mest på skoj för att jag tycker om att leka med smink och färg, men sen insåg jag just djupet i det hela. Varje område täckt av färg, och egentligen även alla delar otäckta av färg också, har fått stå ut med så mycket skit. Varje del av min kropp har fått höra att den inte duger. Oftast genom min mun eller från mina tankar. Varje hårstrå har blivit lockat, tupperat, iordninggjort och tillplattat och hört att det "aldrig blir snyggt". Mina ögon har fällt så många tårar när jag i min ensamhet känt mig ful och otillräcklig för att någon annan sagt vad de väger till mig, och jag själv hållt tyst om min vikt för att jag vägt mer. Min rumpa har varit för stor, min mage har varit för tjock, jag har varit för lång, mina fötter för stora eller för små, min hals för bred, min näsa för stor, mina fräknar för barnsliga.. allt har någon gång klankats ner på genom mina ögon och mina tankar.
Men nu ska jag försöka sluta med det. För jag har insett att jag tror allt detta på grund av vad världen har sagt till mig. Detta är vad företag och människor som inte alls bryr sig om mig har fått mig att tro om mig själv. Och när jag väl har lyssnat på vad människor i min närhet har sagt om mig, har jag inte kunnat ta in det för att tankemönstren sitter så djupt. Men nu ska jag strunta i dessa tankemönster. För vet ni? Min Gud har skapat mig. Jag är en Guds skapelse. Och jag är vacker. Min kropp är tillräcklig för att jag ska kunna må bra och kunna uppfylla mina drömmar, för det är sådan Gud har skapat mig till. Jag är skapad av en Gud som älskade mig redan innan jag blev till. Tänk då hur mycket Han tänkt till när du och jag bev formade i Hans händer, om Han älskade oss med Hans obegränsade kärlek, redan innan!? Han har gjort allt för att det skulle bli det bästa resultatet någonsin, och det blev det. För du, jag och vi; vi är Guds avbilder. Guds egna konstverk. Och VI ÄR VACKRA. Insidan och ut. Och om du som mig har svårt att ta in detta, kom ihåg att försöka säga detta till dig själv varje dag; "Jag är vacker. Varje del av min kropp är noga genomtänkt och skapad i Guds hand. Så jag ÄR vacker." Och om du inte tycker om dig själv, "låtsas" under en längre tid att du gör det och klaga inte på minsta lilla grej även om du vill det. Tacka istället Gud för att Han skapat dig så fantastisk. För då, efter en tid, kanske du inser att det felaktiga sättet du ser på din kropp har skapats genom lögnares ord som du inte ska bry dig ett SKIT om. För du ska vara du. Du är skapad fantastiskt skapad, fantastiskt vacker, fantastiskt tillräcklig och OFANTLIGT älskad, just för att DU ÄR DU. Du ska vara precis den du är, för det är den personen Gud har skapat dig till.
Bara VA du. Och låt hela ditt jag prisa Gud för att Han älskar dig så mycket så att Han skapade dig till den du är. Du är fantastisk. Insidan och ut. Jag kände att Gud ville säga detta till både dig och mig denna januari-kväll. Så nu får vi kämpa med att ta åt oss, för vår Gud är större än alla felaktiga tankemönster. Vår Gud är större än trasiga självbilder. Vår Gud är större än allt detta, i evigheternas evighet, amen.
En dikt i December.
Jag skriver oroligt mycket dikter, och på senare tid har jag känt hur Gud velat använda mig i det.
Jag vågar självklart inte läsa upp mina dikter för någon, trots att de kanske skulle ge hopp till någon eller vara ett hjälpande ord på vägen. Jag vågar inte. Vad ska folk tycka? Vad ska folk säga? Ännu värre: mina texter som jag tonsatt och gjort till låtar, vad ska folk tycka om dem om jag spelar upp dem?
Nej, usch. Jag vågar inte. Vad händer med mig om jag visar vad jag verkligen tror och sjunger och läser upp saker jag tänker och tycker? Jag kommer inte klara det.. eller vänta. Gud kanske gav mig gåvan?
Min morfar som var en av mina största idoler var tydligen duktig på att dikta. Mest på skoj förstås, för er som kände Ingemar Martinson så var han ju en både skojsam och glad, men ändå modig och klok person. Många säger att jag ärvt mycket av honom, men jag tror i själva verket att Gud valde att ge oss samma gåvor.
Jag tror jag fått en gåva att skriva poesi, att skriva dikter. Och jag tänkte ta steget och dela med mig av en jag skrev igår om hur vi människor ofta glömmer vad julen handlar om. Vi är så fokuserade att köpa julklappar, baka julgodis och göra fint så att vi inte ser att det faktiskt finns folk som fryser på julen. Som inte har det så bra. Det är väl ändå viktigare att alla människor blir sedda på julen, att budskapet om att Gud sände hoppet, sin Son, till världen, att vi tar hand om varandra - att det är i fokus mer än att fästa pepparkakshus-väggar med smält socker mot varandra och städa huset femte gången på rad? Kärleken är väl ändå viktigast?
Dikten heter decemberdikt.
Julen är här och klappar ska slås in
Paket ska bli färdiga och även deras rim
Snören och papper och pepparkaksbak
Och nya tidningar om affärers nya leksak
Alla springer runt och köper granar och ljus
Och varje person har pyntat i sitt hus
Men vem tänker på dem som inte har någon gran?
Som inte ser lyckan i ögonen på deras barn?
Stanna upp i december, se dem som inte ler
Som blir borttappade mitt i julens röriga kvarter
De som inte hör den julmusik som någon sjöng
Utan bara trampar runt frusna i snön
Julen är hoppets och glädjens tid
Använd den och sprid Herrens frid
Ge av det du har till dem som lätt glöms bort
Ge av den kärlek du en gång har fått.
Hoppas ni inte snöat in i era stugor,
Gud välsigne er.
Obeskrivligt.
Jesus är helt otrolig. Har ni tänkt på det?
Helt otroligt fantastisk.
Vill bara dela med mig av ett kort underbart gudsmöte jag hade för ca 5 minuter sedan,
för det känns som om fler faktiskt behöver höra det. Det finns verkligen inga gränser på vad Gud kan göra.
Lite kort bakgrund till det som hände bara:
Jag går estet musik, som kanske vissa av er vet, och om ni inte visste det vet ni det nu. Jag älskar musik. Hela mitt liv har jag växt upp med musik och sjungit och spelat minst en gång per dag. Det är liksom ett naturligt sätt att uttrycka mina känslor på. Det är något man liksom inte kan beskriva med ord.
Just idag kom jag på att jag kanske egentligen lyssnar lite för mycket på musik, kände hur Gud påpekade att jag ibland fokuserar mer på musiken än på Honom, och så borde det inte vara. Han sa det i en tanke till mig när jag var ute och gick. Och då sa jag som det var och hur jag kände, att jag vet att jag ibland fokuserar mer på musiken, men att det också känns som att Gud ÄR min musik. Han är ju den som hjälper mig skriva ALLA låtar. Kalla mig för låtskrivs-fuskare, men han hjälper mig verkligen med alla låtar. Alla texter jag skriver har sitt ursprung på något sätt i min tro och i Guds enorma kärlek. Så, denna förmiddag, den 17 november 2013 påpekade Gud det, att jag kanske borde lägga mer fokus på Honom än musiken. Konversationen med Gud fortsatte:
"Men, musiken är så otroligt viktig för mig, det vet du!"
"Sofia, jag ber dig inte att ta bort musiken från ditt liv. Jag vill bara att du ändrar fokus lite och inte fokuserar så mycket på själva musiken, utan mer på mig."
"Men, musiken är så otroligt viktig för mig, det vet du!"
"Sofia, jag ber dig inte att ta bort musiken från ditt liv. Jag vill bara att du ändrar fokus lite och inte fokuserar så mycket på själva musiken, utan mer på mig."
"Hur menar du? Jag vet inte om jag kan..."
"Då gör vi det tillsammans. Då kan jag börja tala genom musiken till dig istället! Ännu mer och ännu oftare."
Sen hände det nu. Det har hänt under hela tiden jag skrivit detta inlägg. Han har talat till mig genom musik.
Behövde plugga så jag sökte på lite soft piano-musik på spotify och bara lyssnade,
och sen kom det på ett klassiskt stycke, eller vad det nu var, som beskrev hela mitt liv.
Det var instrumentalt, det var ingen text alls, men tonerna, melodierna, ALLT beskrev vartenda liten detalj av hur jag känner just nu, där jag är i livet. Jag bara stannade upp med pluggandet och lyssnade. Fick gåshud över hela mig och tankarna bara försvann. Allt fokus var på att ta in varje liten del av melodin som nu spelades på datorn. För Gud är allt möjligt. Han berörde mitt hjärta obeskrivligt djupt ikväll, och Han kan beröra dig med.
Han finns i det du älskar. Han finns i det du gör. Jag älskar musik, och därför använder Han musik att prata genom till just mig. Be honom att han ska tala till dig genom det du älskar. För vår Gud är allt möjligt.
Låtskrivare - I Jesu namn.
Hej syskon!
En del av er vet inte att jag skriver egna låtar,
men det gör jag faktiskt!
Det var ett intresse mest i början, som kanske startade med några rader utan sammanhang när jag var typ elva år, sen slutade jag skriva låtar och började skriva texter och dikter,
men sen för något/några år sedan hittade jag tillbaka till låtskrivandet.
Under de senaste åren har jag börjat syssla med musik ännu mer än innan, men framför allt har jag även växt otroligt mycket i min tro. Jag är uppvuxen i en kristen familj så tron på Jesus har alltid varit en naturlig del av livet, men det var först när jag för några år sedan började ta min tro på allvar som jag märkte att min livsuppfattning verkligen ändrades.
Detta påverkade även musiken, och låtskrivandet. När jag återigen tog upp låtskrivandet så var jag inne i en väldigt deppig period av mitt liv. Så då blev det väldigt deppiga och jobbiga texter, men sen uppenbarade sig Gud genom musiken. Kände hur Han ville att jag skulle skriva låtar och sprida budskapet om Honom genom detta. Så, Gud drog mig ur den där depp-perioden och hjälpte mig lägga fokuset på Honom, någon vecka senare hade jag skrivit min första låt med Jesus i fokus. Det var som om texten och melodin bara kom en kväll och det kändes som om Gud hjälpte mig komponera musik som skulle sprida Hans budskap.
Har nu skrivit ett femton-tjugotal låtar (kanske några fler) som handlar om budskapet och hur Gud räddat mig, om Hans kärlek och nåd och lite sånt där, och det är något särskillt när jag skriver dem alltså. En dag talade Gud väldigt starkt till mig på en kvällsandakt jag hade för mig själv och sa:
"Sofia, jag är ditt liv och musik är ditt liv - blanda."
Så nu är jag helt enkelt en låtskrivare, i Jesu namn.
Är dock väldigt blyg när det gäller att spela upp dem.
Fjantigt, kan tyckas, men grejen med musik är att man lägger ihop känslor med ord och melodi och, i mitt fall, min tro, som är det viktigaste jag har, och sen att spela upp det för människor.. det är sjukt läskigt.
Men Gud har hjälpt mig att spela dem i kyrkan, de är ju skrivna med Guds ord.
Plus att alla låtar är som att sjunga vittnesbörd, pga att jag inte skrivit en enda av dom utan att vara berörd av Gud. Så det borde inte vara så svårt.. får hoppas att jag blir mer frimodig när det gäller detta.
Så, alla ni kristna låtskrivare som sitter och läser detta nu,
Gud välsigne er och er musik. Be både innan, under tiden och efter när du skriver låtar.
Diskutera med Gud, hur konstigt det än låter, vad låten ska handla om och vad Han vill säga genom din musik,
för tro mig, Gud kan beröra genom musik och Han vill använda dig i det.
Så, jag har musiken och jag har Gud. Jag tänker blanda.
Alla har vi något område i våra liv, i mitt fall musiken, som vi älskar att hålla på med.
Jag har insett att om man lägger allt det i Guds hand kommer det gå så mycket bättre.
Så våga du ockå. Ta det där området i ditt liv och ta din tro och BLANDA.
Det är värt det.
Jesus hjälper mig skriva låtar,
Han kan allt!
Våga blanda du också.
Frid.
Spelar även munspel mitt i sädesfält i solnedgången vid Gullbrannagården ibland. Om någon ville veta.
Ge så skall du skall få, ett exempel: SECONDHAND!
Hej på er fina människor!!
Det var ett tag sen jag skrev här nu,
och anledningen till det är att jag planerat detta inlägg som jag skriver nu, lite.
Har lekt med min kamera och funderat ut hur jag ska formulera mig i det jag vill få fram,
och jag ska utgå från ett ställe i bibeln där det står: "Ge så skall du få"
Vad innebär nu detta?
ge så skall du skall få..
går det ens ihop?
Om man ger bort något.. ska man då förvänta sig något tillbaka?
Nej, inte alltid. Inte materiella saker i alla fall.
Det är som på julafton,
man ger en julklapp och tillbaka får man en glad reaktion och ett leende,
och det brukar i alla fall jag bli enoooormt tacksam över, heelt underbart!
MEN det finns ett sätt då man kan ge till människor som behöver ens pengar mer än en själv,
men samtidigt få något gött tillbaka,
och det jag snackar om är SECONDHAND!
SJUKLIGT värt.
Jag kan bara säga att jag älskar gamla grejer och secondhand,
därför har jag börjat grunda min klädstil och inredningen i mitt rum efter detta,
med andra ord: Gamla grejer/secondhand.
Jag köper mycket på secondhand,
och det behöver egentligen inte bara vara sådant som ser gammalt ut (även om det mest är det jag köper) utan det finns allt möjligt som folk har gett till alla olika secondhand butiker runt om i landet.
Fördelarna med detta då? varför ska JAG gå runt i kläder som, visserligen är snygga, MEN som någon annan redan har haft INNAN mej?
Några punkter om det sjukt positiva med detta:
-Miljövänligt (återanvändning)
-Ekonomiskt (galet bra priser)
-Hjälpande (pengarna du köper för går till hjälporganisationer som för pengarna vidare till bättre behövande)
undrar lite: VAD ÄR DET NEGATIVA MED SECONDHAND?!
finns inget tycker jag.
Det är så gaaalet värt och jag tror att om man lär sig att leta bland kläder, möbler och serviser så kommer man hitta galet mycket grejer som man verkligen tycker om. Det har jag gjort i alla fall! :)
Så, om du har lite pengar över och du funderar på "vad kan jag göra för att hjälpa andra?"
varför inte ta en sväng till en secondhand?
det är sjukt värt. jag hittar dock alltid något, så jag slösar väääldigt mycket pengar på det, men det är värt det. Fett värt det.
det finns förstås sjukt många andra sätt att ge,
man kan bli månadsgivare till olika hjälporganisationer eller så kan man bli fadder,
vilket också är sviiiiiiinbra.
Om ni sitter och tänker "jaha, varför ska man bli fadder? vad får JAG av det? behövs jag ens? räcker det inte med att alla andra är faddrar? jag kan ändå inte göra någon skillnad."
vakna. ALLA kan göra något! Alla har vi tillräckligt med kraft i oss för att göra något. Små eller stora gärningar, allt ränkas och gör nytta. PLUS man får så mycket. Man får vara med och göra skillnad i ett barns liv och hjälpa detta barn att gå i skolan och få en bra uppväxt, det kallar jag att FÅ! att få vara med att göra skillnad. Så awesome.
och om någon suttit och undrat varför jag i början av inlägget skrev att jag "lekt med min kamera",
så får ni veta det nu: en kväll fick jag idén om detta inlägg och plockade fram en del av mina secondhand-kläder, tog fram kameran och stativet, hände upp lite skynken för min garderob (man får ta det lilla man har) och lade fram några exempel på min "secondhand-stil" som utvecklats under senaste tiden. Så nu ska ni få lite exempel på lite outfits jag har med mina secondhand-kläder (samt ett enstaka plagg av mammas/pappas gamla kläder). Here we go:
Bild 1: Mörkblå basker, vit blus, svart spetskjol.
Bild 2: Rutig kavaj, rosa stråhatt, vit klänning
Bild 3: Den vita klänningen, samma som bild 2
Bild 4: Aprikosfärgad 50-tals klänning, gråa knästrumpor
Bild 5: Vit blus/skjorta, randig väst, rutiga shorts, gråa knästrumpor, svarta lack-kängor
Bild 6: Brun mocka-jacka, vit blus (mammas gamla), ljusblå jeanskjol
Bild 7: Rosa hatt, Lila klänning
Bild 8: Mörkblå basker, Blå/svart/brun-rutig skjorta/tunika, gråa knästrumpor, bruna låga klackskor (mammas)
Bild 9: Vit blus, blommig byx-kjol (mammas), bälte (pappas), gråa knästrumpor, bruna låga klackskor
Bild 10: Vit blus, randig kjol, Bälte (pappas), gråa knästrumpor, svarta lack-kängor
Bild 11: Vit blus, svart-vit mönstrad kofta, ljusblå jeanskjol, gråa knästrumpor, svarta lack-kängor
Bild 12: Vit blus, Svart ull-kavaj/jacka, Mörkblå sjömans-shorts med skärp, vita spets/nät-handskar
nu har ni sett lite av det jag har på mej ibland,
nu har ni sett lite av det jag har på mej ibland,
den sista bilden ute i snön är från dagens fotorunda med min syster om ni undrar varför det bara finns en tagen utomhus..
men seconhand är ett sätt för mig att köpa grejer utan dåligt samvete,
för jag vet att allt jag köper för, alla pengar jag "slösar" bort går till något bättre,
så jag tackar de som kom på detta med secondhand,
och jag tackar Gud att Han gav den personen/de personerna den idén,
för jag tror att det var Gud.
Han har alltid med ett finger i spelet när det gäller sånna här goa grejer,
så ett tips från mej,
secondhand-freak som jag är,
secondhand-freak som jag är,
KÖP secondhand!
Det är as bra,
tro mig.
Ni hjälper både människor, miljön och slösar inte alls mycket pengar,
hur bra som helst!
Så kör på det. Det är as bra.
Hjälp andra,
Ge så skall du få.
Tack för mej.
Blessings!
//Fia
improviserad dikt, lite spontant.
heej folket! :)
vet inte om ni vet det,
men jag älskar att skriva dikter,
ni vet, typ överdriva känslor i ord och bara låta det flöda!
rim brukar jag sällan skriva med tyvärr,
men tänkte nu lite spontant skriva en höstdikt som jag kommer på medan jag skriver..
kan bli hur knäppt som helst,
men here we go!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
höst.
det ordet väcker känslor, väcker minnen, väcker tankar,
höst.
att se och känna regnet falla och löven skifta färg,
höst.
tankar om livet, tankar om tunga grejer, tankar om roliga grejer,
höst.
ordet höst för med sig tankar,
en kopp choklad framför brasan,
en filt runt sig vid frukostbordet.
kylan kommer,
folket börjar klä sig i stickade mössor,
förstora ullkappor och bruna eller svarta kängor.
höst.
att stå i regnet och tänka,
tänka på livet.
höst,
höstdepression förekommer hos vissa.
allt blir mörkt, alla blir tröttare och känsligare.
jaa, hösten, det ä nog just då man borde spendera tiden på att vara med de man tycker om,
med de som kan värma en med sina kramar,
med de som kan få en att le av sina ord,
med de som kan få ens värld att bli full av solsken även fast regnet öser ner den dagen.
de människorna.
vännerna och familjen.
det är nog det hösten är till för,
att man ska värma varandra,
att man ska bry sig om varandra lite extra,
att man ska visa kärlek för varandra,
att man ska va med varandra.
höst,
den dystraste årstiden på året.
nej.
Höst,
den mysigaste årstiden på året.
Höst.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
hah, vet inte om det blev en dikt precis, men men.. nånting blev det! ^^
vill bara dela med mig av att det är precis det djuren gör just nu,
lite av det jag skrev om.
låter skumt. men när jag åkte till skolan en morgon,
alla satt och frös på bussen och det var frost i gräset,
så åkte vi förbi massa får,
och de låg två och två och värmde varandra,
det såg jättemysigt ut!
och idag när jag åkte hem från skolan såg jag två kor,
den ena tvättade det andre kons kind med tungan,
såg ut som den pussade den, de va skit gulligt!
Djuren fattar,
vi måste visa lite omtanke och kärlek för varandra,
om de kan, kan väl vi?
mer kramar åt folket!
mer omtanke!
köp en kopp choklad till någon som fryser,
baka bullar och bjud någonb på fika!
det är trots allt höst,
vi behöver lite uppmuntring!:)
Ha en fortsatt go kväll!
Blessings.
//Fia
bakade muffins och ett slags knäckebröd med massa frön i, för någon vecka sen,
alla muffins gick åt till fika i familjen och halva knäckebrödssatsen gav jag till en vän till mig,
det är la alltid mysigt att ge bort lite hembakat?
gör det vettja, det är alltid uppskattat! :)
