ES1d.
Hej på er fina ni! :)
hoppas skolstarten varit go för er och att ni alla mår bra,
det gör jag pga skolstarten konstigt nog^^
va inte övertaggad första skoldagen kan jag inte påstå,
även om jag skulle gå en linje där jag skulle få utvecklas inom områden jag älskar och ha kul osv.
så hade jag inte inställningen "GAAAH VA KUL DET SKA BLI!!!!!"
jag var inte jättepepp.
när jag kom in i skolan däremot kändes allt naturligt på något sätt,
visst, jag va lite nervös för att träffa klassen,
men allt kändes gött på något sätt.
Om ni gått in i PB i Jönköping någon gång förstår ni hur jag kände;)
man blir accepterad. direkt!
Det är något speciellt med det,
det va nästan som en chock för mig när jag för första gången gick in på peset,
inga bitch blickar, inga klagomål om klädstil, inga konstiga kommentarer,
alla är sig själva och accepterar varandra.
Det va speciellt.
Det kändes för en gångs skull som om modeindustrin lagts ner och världen blivit sjukt go!
Alla är sig själva, andra accepterar det, de slänger inte skönhetsprodukter i skallen på varandra,
de bryr sig inte om att den de pratar med ser helt och hållet ut som en "motsats" till sig själv,
alla är bara med varandra och har det gött och accepterar varandra. Fattar ni hur gött det är att gå på en skola där det är så eller??
Sen träffade jag och lärde känna min klass. GAH!
SÅ UNDERBARA MÄNNISKOR! :D
Alla har så sjukt härliga personligheter och är jättehärliga,
och då menar jag verkligen ALLA.
jag tycker om min klass. jag älskar min klass. den är bäst!
Nu är det plötsligt kul att gå till sklolan!
Behöver aldrig känna: "Hjälp! Nu måste jag klä mig så jag blir accepterad! måste va någon annan för mig vill de inte ha! " eller liknande, många kämpar fortfarande med detta, jag vet hur det känns.
Men nu behöver jag inte känna så längre. Min klass är underbar, min skola är underbar och det kändes helt sjukt att jag inte behövde vara på ett visst sätt för att "passa in". Nu är det så att man ska va sig själv. alltså ska man va udda, för ingen är likadan och så ska det vara!
Det är svingött, och till alla i ES1d som läser detta,
ni är bäst! tycker om er!
Skryter inte lite om min klass och skola känner jag ^^ men det är så värt att skryta om,
för jag har det toppen och jag mår bra av att gå i skolan för alla är så härliga.
det ville jag säga idag! :)
Kom ihåg att respektera varandra, acceptera varandra och var er själva, för då blir stämningen runt er som på Per Brahe i Jönköping. Alltså SVIN-GO!
tack för mig! ^^
//Fia
Igår hade vi lite tråkigt på lunchrasten så vi började gå omkring i Jönköping.. tillsist kom vi till en lekpark och det ni ser på bilden är vad som hände. Det stannade även en turistbuss med japaner vid oss och började ta kort.. lite udda, men detta är vi. vi är esteter, det förklarar saken säger vissa. Detta är dock inte hela klassen, bara en del, men det var kul. ^^
Glädje!
Hej på er fina människor! :D
hoppas allt är bra med er och att ni har haft en bra dag! :)
det har nämligen jag ;)
första dagen på gymnasiet idag och nu sitter jag och är svinlycklig för jag känner på mig att dessa tre år kommer va HUR BRA SOM HELST! :D klassen verkar as go, allt verkar gött, så det bli nog toppen! :)
när jag nu är så glad tänkte jag skriva om glädje.
glädje har vi nog kännt alla någon gång,
och det finns många sorters glädje:
skadeglädje, skratt-glädje, härlig-glädje, glädje på någon annans bekostnad, jobbarglädje.. listorna kan göras långa, och alla sorts glädje är inte alltid bra, det finns ju lite sämre glädje som t.ex. skadeglädje, men det jag tänkte skriva om var det sanna ordet glädje. verkligen SANN glädje!
jag har varit glad hela mitt liv, absolut, jag har oftast varit en glad människa,
men det var för några år sen som jag upptäckte äkta glädje.
Det var på Tre Dagar 2010, på ett kvällsmöte tror jag.. i alla fall, jag mötte Gud på ett så gött sätt,
Han bara fyllde mig med glädje! Sen den dagen har jag känts annorlunda, jag har alltid haft någon sorts glädje i mig, även om jag varit nere i en depression, kännt mig helt sliten och bara velat låsa in mig i ett rum och sitta och gråta, så har den där lilla lilla biten glädje alltid funnits.
"Han är min glädje, Han är min sång, Honom jag prisar livsdagen lång."
Gud vill inte att jag alltid ska sprida glädje även om det är min uppgift, Han vet att jag behöver dagar i vila och att jag inte kan va glad jämt, Han älskar mig och vill mitt bästa, även om jag oftast inte förstår det.
Den sanna glädjen är den glädjen. den som finns kvar någonstans i en även i de tuffaste situationerna, DEN glädjen är äkta och DEN är från Gud.
Hoppas fler av er får uppleva den glädjen, gläjden som håller i sig, alltid.
Jag är glad nu till exempel, men jag mår inte helt 100% bra kan jag inte påsta,
men med hjälp av glädjen överväger det det dåliga så jag ändå orkar,
för jag vet att Gud är med mig och Han stöttar mig och hjälper mig,
dag för dag, i vått och torrt, finns Han och ger mig styrka för att fortsätta lite lite till,
jag har gett upp hundra gånger, men Han fortsätter peppa mig genom allt jobbigt,
det ger mig styrka för ett tag tills jag åter igen blir självisk (för det är det som händer) och faller tillbaka igen.
Men Gud har tålamod, och Han vill hjälpa dig genom dina tuffa saker i livet också.
Han vill ge dig glädje, ett ljus som aldrig slocknar i dig, som Han håller brinnande.
Han vill hjälpa dig, kom ihåg det.
Det var det jag ville skriva om glädje, hör av er om det är något ni känner igen er i så kan vi be tillsammans:)
Blessings!
//Fia
"A smile is a curve that sets everything straight."
Teenstreet.
Hej folket!
hoppas det är bra med er och att ert sommarlov är helt underbart! :)
själv rullar det på, snart börjar jag estet musik på PB! kommer bli F-E-T-T.
Längtar lite, samtidigt som jag är lite nervös :]
men men, det var inte det jag skulle skriva om nu;)
Förra lördagen kom jag hem från ett helt underbart läger i Tyskland,
Teenstreet Newsong40 2012 i Oldenburg, det var heeelt sick.
det var helt udnerbart gött, blev så starkt mött av Gud.
Lovsången, människorna, mötena, allt, så underbart.
varje kväll så hade vi ett möte som kallades Throneroom, på de mötena var det inte precis någon predikan, det var mer lovsång och tid för att bara vara med Gud. På dessa möten mötte Gud mig på ett alldeles särskillt sätt.
Han gav mig bilder. nej, det var inte som att han höll ett fotoalbum framför mitt ansikte, det är som att man drömmer och ser olika saker i sitt huvud fast man är vaken ungefär;) låter skummt, jag vet, men så är det. tänkte skriva en av dessa bilder här och sen kanske jag delar med mig av någon annan i kommande inlägg :)
Han gav mig bilder. nej, det var inte som att han höll ett fotoalbum framför mitt ansikte, det är som att man drömmer och ser olika saker i sitt huvud fast man är vaken ungefär;) låter skummt, jag vet, men så är det. tänkte skriva en av dessa bilder här och sen kanske jag delar med mig av någon annan i kommande inlägg :)
Jag tror att vi i kyrkan i Sverige, och i hela världen egentligen, behöver NÅ UT TILL FOLKET istället för att försöka få folk att nå till oss. Det är svårare för enperson som aldrig varit i kyrkan att gå in i kyrkan än det är för oss att gå ut från kyrkan och berätta för folket på gatorna, detta såg jag en syn om, det handlade om världens kristna ungdomar:
först var det en liten grön gräsplätt, plötsligt började solen lysa extra starkt över just det gräset och det började växa, i en rasande fart!! det gröna gräset blev jättehögt och det började spridas. det spreds som en löpeld. Plötsligt kom det till ett helt visset ställe. det fanns torkat gräs överallt, och det var som det gröna gräset stannade upp och kollade sorgset över det vissna förstörda gräset, den satte det gröna gräset fart över den vissna platsen. Allt blev grönt, det spreds som en löpeld denna klargröna färg, och allt visset blev återigen grönt som det hade varit en gång i tiden. Det gröna gräset hade som en spets längst fram som bara skjöts iväg över Sverige och allt blev tillslut grönt, för där denna spets/pil kom fram, där spreds det grönt gräs hur fort som helst.
Sen såg jag hela jordklotet, ur flera olika länder började detta gröna gräs synas tydligt och det växte så det knakade. tillslut var alla länder på hela jordklotet gröna.
Det gröna gräset är ungdomar, kristna ungdomar, solskenet är Gud. Gud ger oss kraft så vi växer så att fler ser oss, sen börjar vi sprida Guds rike. Inte bara i Sverige, utan alla kristna ungdomar kommer vakna, växa och sprida Gud genom olika saker! alla har vi olika uppgifter, men en gemensam uppgift vi har är att hjälpa människor, tänka på andra före en själv, det är så vi är lite udda i dagens samhälle. Allt säger åt oss att tänka på oss själva istället, men vi måste kämpa mot detta för det är inte rätt. Tänk om alla i världen började tänka på andra för en själv, då skulle väl ändå världen se en aning annorlunda ut, eller?
De vissna platserna i denna bild fick jag veta är vissa kyrkor och platser i världen som tänker för mycket på världen och för lite på Gud. Kyrkor som slutat törsta efter Gud och torkat helt istället, det är dessa vi måste hitta! det är vår uppgift att få detta att blomstra igen genom Gud.
är någon med mig?!
jag vill INTE se hunger och svält i denna värld, jag vill inte se fattigdom, jag vill inte se krig. hur uppkom allt detta egentligen? och vem vill verkligen innerst inne att detta ska finnas över huvud taget? tror att majoriteten är mot det, och därför kan vi kämpa mot detta tillsammans. Om alla bara hjälpte till skulle världen bli så mycket bättre. Vi måste göra något, och det kan vi, genom att sprida Guds rike.
det var det jag ville ha sagt i detta inlägg.
Gud välsigne er allihop!
//Fia
Jag ska tala och skriva, med min mun och Guds ord ska jag försöka sprida Guds rike, vet du hur du ska göra?
fråga Gud, Han har gett dig en uppgift.
