Insidan och ut.
Sedan jag var liten har jag haft något jag varit missnöjd med på min kropp.
Jag minns särskillt en händelse när jag var 10 år och någon sa högt, rakt upp i mitt ansikte, att jag var för tjock för att uppfylla min dröm. (som då var att bli bergsklättrare och börja på klättring)
Eftersom den här killen som sa det till mig var två år äldre, fanns det inget annat än att hålla med.
Jag trodde på lögnen.
Detta var den första stora smällen för min självbild. Jag fortsatte tro på att jag inte var kapabel till någonting på grund av mitt yttre. Tankemönstren sitter ärligt talat kvar än idag. Jag har upplevt mycket och varit missnöjd och varit olycklig över olika saker på min kropp från och till. Och trots att jag hört tusen gånger att "jag är vackert skapad av Gud" och är "otroligt fin" och allt det där, så har jag inte trott ett skit på det. Ärligt talat. Även om jag tyckt att jag varit fin på vissa kort eller liknande, har jag inte kunnat ta åt mig ordentligt för att riktigt kunnat tro på att jag är vacker. Det har aldrig blivit ett av mina tankemönster. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.
Jag är en liten kreativ själ, så ikväll slutade det med att jag såg ut såhär (bilden ovan). Först var det mest på skoj för att jag tycker om att leka med smink och färg, men sen insåg jag just djupet i det hela. Varje område täckt av färg, och egentligen även alla delar otäckta av färg också, har fått stå ut med så mycket skit. Varje del av min kropp har fått höra att den inte duger. Oftast genom min mun eller från mina tankar. Varje hårstrå har blivit lockat, tupperat, iordninggjort och tillplattat och hört att det "aldrig blir snyggt". Mina ögon har fällt så många tårar när jag i min ensamhet känt mig ful och otillräcklig för att någon annan sagt vad de väger till mig, och jag själv hållt tyst om min vikt för att jag vägt mer. Min rumpa har varit för stor, min mage har varit för tjock, jag har varit för lång, mina fötter för stora eller för små, min hals för bred, min näsa för stor, mina fräknar för barnsliga.. allt har någon gång klankats ner på genom mina ögon och mina tankar.
Men nu ska jag försöka sluta med det. För jag har insett att jag tror allt detta på grund av vad världen har sagt till mig. Detta är vad företag och människor som inte alls bryr sig om mig har fått mig att tro om mig själv. Och när jag väl har lyssnat på vad människor i min närhet har sagt om mig, har jag inte kunnat ta in det för att tankemönstren sitter så djupt. Men nu ska jag strunta i dessa tankemönster. För vet ni? Min Gud har skapat mig. Jag är en Guds skapelse. Och jag är vacker. Min kropp är tillräcklig för att jag ska kunna må bra och kunna uppfylla mina drömmar, för det är sådan Gud har skapat mig till. Jag är skapad av en Gud som älskade mig redan innan jag blev till. Tänk då hur mycket Han tänkt till när du och jag bev formade i Hans händer, om Han älskade oss med Hans obegränsade kärlek, redan innan!? Han har gjort allt för att det skulle bli det bästa resultatet någonsin, och det blev det. För du, jag och vi; vi är Guds avbilder. Guds egna konstverk. Och VI ÄR VACKRA. Insidan och ut. Och om du som mig har svårt att ta in detta, kom ihåg att försöka säga detta till dig själv varje dag; "Jag är vacker. Varje del av min kropp är noga genomtänkt och skapad i Guds hand. Så jag ÄR vacker." Och om du inte tycker om dig själv, "låtsas" under en längre tid att du gör det och klaga inte på minsta lilla grej även om du vill det. Tacka istället Gud för att Han skapat dig så fantastisk. För då, efter en tid, kanske du inser att det felaktiga sättet du ser på din kropp har skapats genom lögnares ord som du inte ska bry dig ett SKIT om. För du ska vara du. Du är skapad fantastiskt skapad, fantastiskt vacker, fantastiskt tillräcklig och OFANTLIGT älskad, just för att DU ÄR DU. Du ska vara precis den du är, för det är den personen Gud har skapat dig till.
Bara VA du. Och låt hela ditt jag prisa Gud för att Han älskar dig så mycket så att Han skapade dig till den du är. Du är fantastisk. Insidan och ut. Jag kände att Gud ville säga detta till både dig och mig denna januari-kväll. Så nu får vi kämpa med att ta åt oss, för vår Gud är större än alla felaktiga tankemönster. Vår Gud är större än trasiga självbilder. Vår Gud är större än allt detta, i evigheternas evighet, amen.
Av ren tacksamhet.
Av ren tacksamhet vill jag använda detta inlägg för att uttrycka min kärlek till alla människor runt omkring mig. Alla vänner, min släkt, mina bekanta och alla andra som lever här i världen som jag inte känner än eller aldrig kommer lära känna.
Jag älskar er. Allihop.
Med några av er har jag växt upp. Några av er har jag fikat med enstaka gånger. Några av er har jag skrattat med, några har jag gråtit med och några har jag bara varit med. Filmkvällar, läger, konserter, musikaler, gemensamma vänner, samma skola.. hur jag än känner dig(eller om jag inte känner dig) vill jag säga att just DU är speciell för mig.
Du är en del av min värld. Vår värld.
Jag tackar Jesus för var och en av er. Att han skapade er så olika och så fruktansvärt fantastiska. Ni är mästerverk, hela bunten.
Detta är inte ett inlägg jag skriver "bara för att". Jag skriver det för att just DU ska förstå att genom att just DU finns så är världen lite bättre. Just för att du är du. Om världen bestod av likadana människor hade vi inte kommit någonstans med någonting. Därför vill jag skriva: TUSEN TACK ATT DU VÅGAR VARA DU. Alla förändrar vi världen genom att vara oss själva. Vi är menade att vara en brokig skara. Det är trots allt olikheterna som får ett pussel att hålla.
Så fortsätt kämpa genom livet och ge inte vika för folk som vill förändra dig. Den enda som i så fall ska kunna förändra dig, snarare FÖRVANDLA dig, är Jesus. För tro mig, han förvandlade och förändrade mig genom att visa sin kärlek för mig, och det är det bästa som hänt mig. NÅGONSIN.
Han skapade oss olika för att vi skulle förbli olika. Så var dig själv. När du vågar vara dig själv kommer andra i din närhet också våga det. Så kör på! Motivera andra genom ditt sätt att vara. Peppa och älska andra för att dem är så bra. Alla har vi olika stora och olika små "fel" eller "olikheter". Det vi har gemensamt med resten av världen är att ingen är perfekt. Och det är OKEJ. Så gå ut i världen med ett nytt leende idag. Var dig själv med alla dina rätt och fel och ta emot varje dag som en unik gåva, för det är vad det är. Och hela DU är en gåva som världen har fått. Kom ihåg det.
Gud välsigne dig.
Jag älskar er. Allihop.
Du är en del av min värld. Vår värld.
Gud välsigne dig.
Svaghet.
Satt i morse och märkte att jag gått upp alldeles för tidigt, eller snarare ca en halvtimme, men ändå. Blev lite sur, men sen kom jag på att: varför inte ha en liten stund med Gud såhär halv 7 på en torsdagsmorgon? Vad kan stoppa mig? Inget.
Så jag satte mig ner och slog upp ett ställe i bibeln jag läste igår: 2 Kor 11:30 och fram till 12:10. Jag har kännt mig svag på senaste tiden, och just där står det om hur vi är starka i vår svaghet.
Efter att jag läst, tog jag upp pennan och min anteckningsbok och det var som om Gud skrev genom min hand, fast som om det var jag som sa det. Det lät krångligt, men i alla fall, kände starkt att jag skulle skriva det som Han sa till mig här på bloggen, så det blir dagens inlägg.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svaghet.
Ett ord som många fruktar. Ett ord som många mår dåligt av. En känsla som ingen vill ha. Svaghet.
Att vara svag. Vad innebär det?
Man känner sig hjälplös, övergiven, borta, trött, man har ingen ork kvar. Det enda man kan göra är att be om hjälp, så att någon annans styrka kan hjälpa en själv,
Människor, alla människor, har oftast svårt att visa svaghet. Man tror att man är jobbig eller påträngande om man ber om hjälp. Man gör upp egna teorier om hur folk ska reagera om man ber om hjälp och visar sig svag.
Men det finns en som vet när du är svag. Det finns en som vet när du känner dig hjälplös och jobbig. Det finns EN som vet, och det är Han som bär dig, just nu, i din svaghet. Herren.
Han känner dig, Han är med dig och Han hjälper dig.
Tappa inte hoppet, för det är i svagheten, då vi inte kan göra så mycket själva, som Gud kan gripa in. Han kan göra sitt verk om du ber Honom, alltså är vi på så vis starkare i svagheten. För vi förstår tillslut att vi behöver hjälp, och då gör vi inget motstånd mot Gud när Han hjälper oss, för vi inser att det är precis det vi behöver.
Vi låter Honom förändra oss och hjälpa oss. Han ger oss Hans styrka och hoppet tillbaka.
Han väcker en ny dag och du vaknar med ny kraft och känner Guds starka närvaro.
Så, var inte rädd för att vara svag. Var istället rädd för att inte visa din svaghet.
Det är först när du erkänner svagheten för Gud som Han kan gripa in. Han tränger sig inte på, Han sträcker bara alltid ut en hjälpande hand till dig. Han erbjuder bästa möjlige hjälp. Han erbjuder sin kraft, sin ande & sin nåd.
I svagheten är det endast Gud som kan hjälpa dig på djupet. Så:
Låt Honom göra sitt verk i dig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var det min hand skrev i morse. När jag sedan läste igenom det så kände jag hur det berörde mig på djupet, men jag kände som sagt också att jag skulle skriva det här. Hoppas någon kände likadant som mig.
2 Kor 12:10 "Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark."
va dej själv, för du duger!
Hej folket!
sitter här och lyssnar på musik.
en vanlig torsdagskväll, kanelbullens dag av alla dagar,
jag mår bra, det är färdigpluggat för min del och ganska plötsligt kom jag på vad jag lyssnade på för musik.
En ganska uttjatad låt kan jag säga, va svintrött på den ett tag, men sen insåg jag att den kan citera Gud fast på ett annorlunda sätt.
Det var "Dum av dig" med Daniel Adams-Ray.
Sa ju att den va lite uttjatad;) det blev den däremot förra sommaren,
så den kanske inte är det längre, vad vet jag^^
Men men, i alla fall, ett ställe i sticket går:
"...jag är en utav de få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden."
jag tolkar det ungefär såhär:
Gud kan säga detta, Han säger det just nu, till dig!
Alla bygger upp fasader, särskillt vi ungdomar.
man bygger upp en fasad för att vera "bätter än vad man är", vilket gör att an egentligen bara sviker sig själv och blir sämre än vad man egentligen är. Denna fasad målar man som sagt med andra färger än vad man själv är målad med från början (hoppas ni förstår symboliken: man är helt enkelt någon helt annan plötsligt.)
men färg flagnar. färg som man målat över något, det håller inte för alltid.
det flagnar, särskillt denhär färgen. Vi är inte lika bra konstnärer som Gud, vi kan inte måla över eller måla om Hans konstverk.
Vi är bara människor.
Men vet ni??
Till Gud kan ni komma hur ni än är.
Hur trasig fasad ni än har,
hur jobbigt liv ni än har,
hur nere i förtvivlan ni än är,
hur olyckligt kära ni än är,
hur lyckliga ni än är,
hur sörjande ni än är,
hur glada ni än är,
hur ni är helt enkelt,
Han finns för er, även om fasaden ni byggt upp med all er kraft börjar rasa ihop.
Vet ni varför det aldrig funkar att inte vara sig själv under en lång tid?
För att Gud är starkare än oss och Han vill att vi ska riva ner dendär fasaden och vara oss själva,
så är det bäst. För dig, för alla runt dig, för alla. sådeså.
"...jag är en utav de få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden."
bygg inte upp en fasad. Om du gör det, får underbara vänner, har det as gött hur långe som helst,
men en dag så tänker du: nu vill jag riva denhär fasaden! Nu vill jag va mig själv fullt ut!
Då har dina vänner lärt känna fel person, då har de lärt känna dig MED fasad, då har de inte lärt känna just dig, och då blir det problem när du sen är dig själv. Så var dig själv från början, om du inte klarar av det, snacka med dina vänner, snacka om att du inte är stark nog. Om det är äkta vänner så kommer de stärka dig genom det och hjälpa dig bygga upp din självbild så du kan vara dig själv.
Men vet ni?
Gud är en av de få som inte lämnar dig när färgen flagnar på fasaden.
Han lämnar dig aldrig,
trots jobbiga val som inte blivit bra för dig,
trots det trasiga inom dig,
trots dina misstag,
Han lämnar dig aldrig.
Du behöver inte bevisa något för någon, du räcker till. du behöver inte bygga upp dig själv genom att prestera,
för vet du?
Det har Jesus gjort dig.
Du behöver inte bevisa något,
Jesus har bevisat allt som behöver bevisas,
och det är att Guds kärlek är oändlig och att vi inte behöver klara oss själva längre,
för pga att Jesus dog för oss på korset så tog Han all vår synd på sig,
så vi kan bli förlåtna och helade genom Gud,
Gud finns alltid kvar, trots att färgen kanske flagnar lite på fasaden du byggt upp,
men vet du?
istället för att du ska måla om din fasad igen så kan Gud hjälpa dig att skrapa bort allt istället,
för det är först då de vackra färgerna lyser igenom,
det är först då du är dig själv,
det är först då du fattar att du är älskad som du är.
Just för att du är du.
Tack för mig.
Blessings.
Come as you are.
lyssna på låten, jag tror inte att den bara talar till mig utan till många andra.
ibland känns det som om alla är besvikna på en, att man har dåliga dagar då det känns som man inte är värd något, det är lugnt, alla har sånna dagar.
Det är då Gud vill va med dig. Han vill va med dig hela tiden och Han är aldrig besviken på dig och Han älskar dig. Inget du gör kan få Honom att älska dig mindre,
tänk på det.
Det ska jag nämligen tänka på fick jag klart för mig genom denna låten,
vilket jag upplevt många gånger,
att Gud talar genom musik,
Han gör att jag hittar en låt som passar in precis på hur jag känner mig eller liknande.
Man kommer som man är,
annars gör man fel.
Spela inte någon annan, va dig själv.
Du är älskad för att du är du, och DU ÄR FIN PRECIS SOM DU ÄR!
Blessings.
The Pressure To Be Perfect
Se videon.
Have a nice day:)
//Fia.
Du vet väl om..?
Du vet väl om att du är värdefull?
Många tycket att det är något slags "gammalt uttryck" men har du verkligen tänkt efter?
vad betyder det egentligen?
Vet ni vad jag tror?
Jag tror uttrycket är till för dedär typiskt deppiga tillfällerna, men även när man är lycklig, men särskillt sånna där dagar som man har ibland. ni vet när man känner sej nere och oälskad.
Ja, visst låter det hårt och deppigt! men det är faktisk sant, och jag vet nästan säkert att alla ni också har sådana dagar. Man kanske är jätte deppig eller jätte arg eller allmänt "i mörkret" om ni förstår mej. Då ska man tänka på dessa ord: "Du vet väl om att du är värdefull?"
Jag vet inte alltid det, jag tror inte alltid på det, och det tror jag inte ni gör heller, men det är sant.
Vi är älskade.
Du är älskad och du är värdefull, vet du det?
Om du har en såndär jobbig dag så tycker jag att man ska tänka på ett annat uttryck också:
"Efter regn kommer solsken, pricken över i'et det är ett smile."
och ni som var med i Musikalen Annie med mej år 09 känner nog igen det ;)
Det var en av replikerna, och det är värt att ta åt sig det.
Om livet känns hårt, så måste man alltid tänka det från den ljusa sidan,
för du är alltid älskad, och varför vara deppig då?
All we need is love.
Det var det jag ville säga,
Gud välsigne er fina människor.
//Fia
I know-I look crazy, men den bilden bjuder jag på! ^^
