Jobb, kan Gud vara med där också?!
I maj någon gång föll allt på plats. Jag hade fått sommarjobb i 8.5 veckor.
YES! Vilket enormt bönesvar! Jag var såå tacksam. Men jag fortsatte ändå beför detta. Otroligt mycket.
För tänk om jag inte skulle trivas? Tänk om jag och kollegorna inte alls klickade?
Detta var mitt största böneämne under en lång period. Jag var otroligt orolig för sommaren, för det var ändå 8.5 veckor som jag, en nybakad student, skulle springa ut i jobblivet på en arbetsplats jag inte var 100 % säker på. Att jag ens hade fått jobb var ju fantastiskt, men jag var ärligt talat rädd. Riktigt rädd. Så jag bad, bad och bad igen. Jag fick förbön. Min församling bad. Och en dag ringde min telefon.
YES! Vilket enormt bönesvar! Jag var såå tacksam. Men jag fortsatte ändå beför detta. Otroligt mycket.
För tänk om jag inte skulle trivas? Tänk om jag och kollegorna inte alls klickade?
Detta var mitt största böneämne under en lång period. Jag var otroligt orolig för sommaren, för det var ändå 8.5 veckor som jag, en nybakad student, skulle springa ut i jobblivet på en arbetsplats jag inte var 100 % säker på. Att jag ens hade fått jobb var ju fantastiskt, men jag var ärligt talat rädd. Riktigt rädd. Så jag bad, bad och bad igen. Jag fick förbön. Min församling bad. Och en dag ringde min telefon.
Jag fick ett nytt jobberbjudande. På en kristen camping på Öland. All rädsla och oro släppte. Jag började gråta. Jag fick en sommar med 6.5 veckors jobb, boende, skratt, grillkvällar, biläventyr, Gudsmöten och mycket mycket mer med ca 40 fantastiska människor. Wow. Gud svarar inte alltid som man förvätar sig, men tack och lov att han vet vad som är bäst för oss och svarar på våra böner utifrån det.
I sommar har jag lärt mig hur närvarande Gud kan vara, vart man än är. Och en del kanske tänker "lätt för dig att säga, som har jobbat på en kristen camping. Han är inte lika närvarande på mitt 9-17 jobb på kommunen." eller "Ja, han kanske är närvarande på platser med kristen grund, men han är inte med här inne på mitt kontor."
Till er vill jag ställa en fråga, om du säger att Gud inte är närvarande på din arbetsplats - hur mycket har du släppt in honom i din vardag? Jag upptäckte att om jag inte låter Gud vara en del av min vardag, om jag inte lägger undan tid för att vara med Gud varje dag, om jag inte bad, om jag inte såg till Gud i allt jag gjorde - då kvittar det om jag jobbar på en arbetsplats med kristen grund eller inte, för då är det inte Gud som inte är där - då är det JAG som inte är nära Gud.
Till er vill jag ställa en fråga, om du säger att Gud inte är närvarande på din arbetsplats - hur mycket har du släppt in honom i din vardag? Jag upptäckte att om jag inte låter Gud vara en del av min vardag, om jag inte lägger undan tid för att vara med Gud varje dag, om jag inte bad, om jag inte såg till Gud i allt jag gjorde - då kvittar det om jag jobbar på en arbetsplats med kristen grund eller inte, för då är det inte Gud som inte är där - då är det JAG som inte är nära Gud.
Den här sommaren har Gud mött mig i vardagen på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Han har varit överallt, hela tiden och jag har fått känna hur det är att leva med honom 24/7. Och jag har också insett att han varit vid min sida och levt vid min sida i hela mitt liv. Han har alltid varit närvarande, var jag än är och vad jag än gör. Och när jag känt mig långt ifrån Gud är det inte Gud som är långt borta, det är jag som tittar åt fel håll. Vilket är så fantastiskt att inse.Han är verkligen med oss.
Det bönesvar jag fick när jag fick ett nytt sommarjobb var underbart. Men sedan svarade Gud OCKSÅ på de böner jag inte insett att jag hade bett. Hela sommaren har med andra ord varit en välsignelse. Varenda liten dag. Vardag. Att komma som en utmattad student med snurrande framtids-tankar till en så välsignad plats och så underbara människor.. jaa - vad ska man säga? Halleluja, kanske är ett bra ord. Och om jag inte hade sökt Gud varje dag, om vi inte hade haft personalandakter på söndagarna, om vi inte hade bett en endaste bön på hela sommaren - då hade det inte blivit den sommar som det blev. För jag tror och vet att det var Gud som låg bakom både den underbara gemenskapen och den fantastiska atmosfären. Det handlar helt enkelt om att helhjärtat söka Gud, vart du än befinner dig, och han kommer fylla din värld med sin kärlek.
Avslutningsvis vill jag helt enkelt svara på frågan jag har som rubrik: JA. Gud kan vara med dig på jobbet också. Han kan vara med i din vardag. Låt honom bli en del av dina rutiner genom att be och söka honom dagligen, och du kommer få uppleva en fantastisk förändring och en soligare vardag. Jag vet att det funkar. Mitt liv är mitt vittnesbörd. Och tro mig, bara att söka Gud 5 minuter per dag kommer förvandla ditt liv, ditt jobb, din familj, dina rutiner och din vardag till något mycket mycket mer fantastiskt. Så gör det. Det är min utmaning till er. Jag avslutar med ett citat från en av mina fina kollegor, och önskar er Guds välsignelse.
"Gör det, gör det, genomför det."
"Gör det, gör det, genomför det."
Frid.
/Fia
/Fia
#Frizon13
Vart ska jag börja.. Frizon alltså.. wooow.
Kom hem igår efter helt fantastiska dagar på Frizon 2013 och jag har upplevt så mycket på bara några få dagar, ska försöka sammanfatta allt med inte alltför många ord, ska verkligen försöka, vi får se hur det går!
Har gått fram för förbön typ 8978654 gånger och det har gett mig så mycket! Har blivit helad på insidan något enormt. Har pratat ut om de senaste åren som ärligt talat varit både vääldigt tunga och helt underbara. Känner en enorm lättnad och känner att jag nu kan börja om på nytt och bygga upp mig själv, har nämligen känt mig väldigt trasig i själen en tid, men nu så! Gud kan verkligen hela och jag känner en otroligt härlig frihet i mitt hjärta och min själ som inte kan beskrivas med ord. Heeelt fantastiskt!
Har även fått förbön för att mina ögon ska bli bättre. Många gånger. Nu förväntar sig folk att jag ska skriva att all närsynhet (vad heter det?) har försvunnit och jag är fullkomligt helad etc. Men nej. Gud har inte helat mig, och nu tänker många "jaha, va synd. Då ger du väl upp.. eller? hur många gånger har du fått förbön egentligen? varför helar han dig inte?" och visst, jag har tänkt en del på dessa frågor, men jag har inte ställt dom till Gud, för vet ni? Han har en bättre plan än mig och Han har även nämnt medan vi bett flera gånger att han testar mitt tålamod i och med helandet på mina ögon. Coolt va? Gud använder allt! Och jag kan inte säga att det INTE blivit bättre på något sätt! Jag ser inte bättre, det gör jag faktiskt inte, MEN Gud har helat musklerna runt mina ögon. Jag har haft synfel i ca 7-8 år och då har mina muskler runt ögonen försökt jobba för att få mig att se bra, även om jag haft glasögon och sånt, och NU SLAPPNAR DE AV! Första gången på sju år, det känns helt fantastiskt! :D Går inte riktigt att beskirva med ord hur skönt det är om man inte vet hur det är med spända muskler runt ögonen, men det är i alla fall helt helt helt underbart!
Och vet ni? Detta kommer en del av er inte tro på för att ni kanske aldrig har hört talas om det,
men medan vi bad på ett av kvällsmötena så fick flera av oss som bad guldstoft på händerna. Låter helt stört, det tycker många, det tycker jag med, men Gud kan till och med visa sin storhet genom att bli äkta guld som glittrar på ens händer. Det är jättecoolt, som små guldkorn liksom, sjukt häftigt!
Har även haft fullt med underbara möten med människor! Har pratat, skrattat, kramats, hängt, käkat frukost/mat/kakor, sovit i tält och hängt i husvagn med underbart fina vänner! Gud har fått mig att inse, än en gång, hur lyckligt lottad jag är som har så mycket fina människor i mitt liv. Skriker av glädje inombords. Så sjukt tacksam. Gud är god! Tack Jesus.
Detta blev ett enda långt vittnesbörd om vad som hänt under fem helt underbara dagar. Har ju haft en del musikupplevelser också, fick t.ex. en trummpinne i huvudet på bäästa bandet Hansams konsert, det var gött! Nu har jag den som minne! Har även sett underbara musiker som Two Birds, Tomas Andersson Wij, Claes Strängberg och Adam Tensta(-konstigt nog! Trodde inte jag skulle gilla den musiken, men de va faktiskt helt okej!) för att nämna nåra. Det var najs.
Det blev som sagt långt, hoppas ni orkat läsa och att ni fått lite mer inblick i hur stor Gud är!
För att påminna er liite av vad jag skrivit: Jag har blivit helad från något jag haft problem med i SJU ÅR. Jag har fått GULDKORN PÅ HÄNDERNA. Jag har kännt mig HELT FRI för första gången på ganska länge.
Fattar ni hur awesome vår Gud är eller?
Näe, inte jag heller. Men jag vet att ordet awesome inte räcker till för att beskriva Hans storhet.
Detta var lite av det Gud har gjort i mig under dagarna på frizon.
Lovely.
Hejdå mina syskon.
Simma lungt och var er själva.
Peace!
YOUR MERCY TOLD US HOW TO SHOUT,
WE'LL LIFT YOUR NAME IN ALL THE EARTH
AND WE'LL SHOUT TO THE PRAISE OF YOUR GLORY!!
Allt det vackra. Gud har gett oss en uppgift.
Är helt mållös. Helt tagen.
Finns inga ord för att beskriva mina känslor och tankar just nu,
men jag ska försöka.
Gud berör och möter mig på nya sätt konstant
och jag har verkligen bett för att jag ska kunna se Hans skapelse ur ett nytt perspektiv.
Att Han verkligen ska få mig att inse vad Han har skapat för VÅR skull
och hur underbart det är. Jag har helt enkelt bett om förståelse.
Idag, för ca en och en halv timme sen så kände jag hur jag skulle gå ut på promenad.
Det var grå himmel och fuktigt i luften, kändes som det skulle börja ösregna när som helst,
men jag tog på mig mina blommiga gummistövlar och traskade ut på en lantväg jag brukar gå vid.
Så fort jag kom ut fylldes jag av en känsla jag inte kan beskriva. Jag bara kände en sådan SJUKT stark Gudsnärvaro! Allt jag såg, allt jag hörde, allt jag upplevde, allt lovsjöng Gud!
Fåglarna som flög, daggdropparna som låg i gräset, löven som hängde i träden och blommorna som blommade
-Allt bara sjöng ut Guds lov! Det var som om världen hade förändrats, Gud har verkligen fått mig att SE världen!
Jag sitter nu här framför datorn och försöker beskriva detta underbara, allt det vackra, all den kärlek Gud har skapat allt detta med, men jag hittar verkligen inte orden! Allt är bara för vackert, så vackert att inga ord på något språk kan beskriva det!
Jag har nu kommit hem efter att ha gått runt och bara njutit. MEN detta är inte det enda Gudsmötet jag fick på min promenad! Han talade till mig hela vägen! Det mäktigaste var när jag skulle gå tillbaka, för då gick jag förbi ett hus där en hund bara rusade ut och började skälla och springa, men sen stannade den upp och fortsatte skälla och hålla på.. Jag vet inte hur ni är, men när en hund kommer springandes och skällandes mot mig så blir jag lite smått rädd. Hur kan då detta vara ett gudsmöte?
Jo, sen kom ägaren ut, helt chockad.
"Hon skäller aldrig, jag är verkligen helt chockad! Hon är ingen vakthund eller något, hon är jättesnäll!"
Sen hälsade jag på hunden och gick vidare, men sen kände jag hur Gud sa till mig:
"Sofia, klart hunden skällde. Den blev ju rädd för armén av änglar du är ute och går med. Det var inte dig hunden skällde till, den såg armén av ljus."
Ehm... Gud? Vad menar du nu? Är jag ute på promenad med en hel armé av änglar runt omkring mig? Vad menar du? Tankarna snurrade, och Gud svarade genom en sjukt häftig bild.
Jag såg hur jag gick på vägen där, men hur det stod uppraddat med jättemånga lysande och skinande änglar med vapen i sina händer. De stod framför mig, bakom mig och på båda sidor. Hela vägen lyste av deras ljus.
Sen hörde jag det fantastiska. En uppmaning från Gud till alla oss kristna, och detta låter knäppt, för ingen människa kan förstå hur stort detta är, men Han sa:
"Jag har gett dig ett uppdrag, Sofia. Att skicka ut dessa änglar dit där de behövs. När du ber för något, sänder du en ängel dit och ställer det till rätta, så be och sänd ut mina änglar."
Jaha Gud, ska JAG sända ut DINA änglar? Det är väl du som ska göra det? Svarade jag lite tankspritt tillbaka.
"Sofia, jag har ju redan sänt dem. Jag har sänt dem till alla er som tror på mig, för att ni, var och en, sedan ska sända de vidare. Det är er uppgift. Jag håller på att starta en väckelse, jag håller på att förbereda för den stora dagen, och jag ber om er hjälp att sända ut mina änglar. Det är er uppgift."
Vi har fått en uppgift syskon. Vi kan förändra världen tillsammans med Gud,
så vad säger ni?
LET'S DO IT!
Tacksam. Djupt tacksam.
På bussen. Allt är stilla, alla är tysta.
Skymning, åker genom Jönköping.
Vid Vätterns horisont lyser himlen av en lila-rosa färg,
men om man kollar mitt upp på himlen ser man en djup-blå färg och en stor starkt lysande,
perfekt rund måne omgiven av många stjärnor.
Utanför fönstret går några människor förbi,
de skrattar och pratar. Kanske om deras underbara dag,
kanske om vädret,
eller kanske om något fullständigt onödigt,
det kvittar.
I Huskvarns omringande skogar står ståtliga träd med sina grenar vilande som vingar över dalen.
Jag sitter nu och funderar, ganska noggrant, på allt jag ser. Nej, inte bilar, hus och affärer. Inte vägar, trafikljus och broar.
Jag ser bara alla träd. Alla sjöar och vattendrag. Himlen. Människorna. Fåglarna. Månen och stjärnorna.
Guds skapelse. Inte människornas vägar och hus, jag ser bara Guds skapelse.
Alla olika sorters gräs, träd, månens perfekt runda form och himlens otroligt vackra färg. Kan allt detta vara en slump? kan allt detta ha skapat sig sjäv ur intet? Människans logik är inte tillräckligt korkad för att tro på det egentligen.
Hur alla människor resonerar när det gäller människor:
Någon har målat en fin tavla, personen som ser den: Vem är konstnären? Vem har gjort detta vackra konstverk?
Logiken här: Det finns en konstnär som har gjort tavlan.
Hur en del människor resonerar när det gäller Gud:
Han har skapat ett fantastiskt konstverk som ligger precis framför ögonen på oss varje dag,
och frågan? Ska ingen fråga vem konstnären är? Nej. Logiken här: Ingen har skapat detta, det har skapat sig självt.
Men jag tror på att det finns en konstnär. Jag tror att Han skapat oss och världen.
Detta satt jag och funderade på, på min bussresa från Huskvarna till Jönköping och tillbaka igen,
Hur otroligt vackert Gud skapat allting.
Tänk er världen,
tänk t.ex. sommaren,
alla olika blommor och insekter,
havets svallande blå vågor
och solen som lyser starkt på den klarblå himlen,
det gröna vajande gräset
och blöta fötter bå en sandig vit strand.
Det är mycket små detaljer i livet vi borde tacka för.
Snöflingor på ögonfransarna, eller den första isen på vattenpölarna.
Den första vitsippan på våren eller första longboardturen då isen smält.
Det finns så mycket gött i livet som vi inte förstår hur underbart det är.
Tycker det är lite konstigt,
så jag ska börja tacka för dessa småsaker oftare,
för det är ingen slump att de finns.
Gud skapade dem för att vi skulle njuta av livet här på jorden.
Så ikväll ska jag bl.a. tacka för:
jordnötter, gråsten, blåmesar och istappar.
Vad ska du tacka för?
Detaljerna gör livet så mycket coolare när man tänker efter,
det blir så mycket mer rikt och vackert.
Så jag lägger upp en sommarbild nu som jag tog för något år sen,
mitt i den kalla månaden,
just för att visa hur vackra detaljerna är här i livet.
Ett annat tacksägelseämne för min del:
spindelnät i hallonsnåren fyllda med dagg efter den svala sommarnatten.
Tack Herre för alla vackra detaljer som du skapat i vår värld,
och tusen tack för allt otroligt vackert du skapat,
både människor, träd, vatten, himmel och allt annat.
Tack att jag får ta del av att leva i den värld du skapat,
Tack Herre, jag är tacksam. Djupt tacksam.
Amen.
"Alla hjärtans dag."
"Livet är så hemskt.
Det är alla hjärtansdag,
jag är singel,
har ingen att hänga med,
allt är bara allmänt deprimerande.
Vad ska jag göra idag då?
sitta och kolla på alla facebookstatusar och tweets om hur alla andras dag är så underbar.
det är vad jag ska göra.
Sjunka ner i tankarna och stanna där.. det ska jag göra."
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! SLUTA TÄNKA SÅ!
Alla kära människor där ute i världen som inte är ihop med någon idag,
låt mig påminna er om att det heter "alla HJÄRTANS dag" och inte "alla-som-är-ihop-med-någons-dag".
Det heter alla hjärtans dag. Visste du det?
Alla har ett hjärta, eller hur? därför tycker jag att ni ska tänka att det heter "allas dag" istället.
Alla kanske vi inte har någon att dela livet med eller någon vi är ihop med eller liknande,
MEN vi har ju så många andra runtomkring oss som vi älskar, eller hur?!
Alla hjärtans dag är inte meningen att det ska vara en deppig dag,
du ska fira den med de du älskar!
Så fira den med familjen, tjejkompisarna, killkompisarna,
istället för att sitta själv hemma och tänka på allt du inte har.
Idealen för dagens tonåringar, enligt världen, är ju tyvärr:
-Se bra ut, med andra ord-Va smal, va smikad, följ modet, va inte dig själv för då är du udda, och det är ju en KATASTROF!
- Ha en pojkvän/flickvän, annars verkar du ju vara opopulär, kära nån!
- Ha massa vänner, inte bara några få, utan ha många, mycket bättre att känna många lite än att känna några få väldigt väl!
...okej, en del av dedär är överdrivet. Men vi har sjuka ideal om vad man ska ha och hur man ska va i dagens samhälle.
Men vet ni vad jag tänker?
Jag tror på Gud. Det framgår nog ganka väl här på bloggen,
och jag VET att Han har planerat mitt liv och Han kommer hjälpa mig och leda mig rätt genom livet.
En dag vet jag att Han kommer se till att jag träffar den jag ska spendera resten av mitt liv med,
men tills den dagen kommer och tills jag träffar den personen så ska jag vänta.
Jag litar på Honom och jag vet att Han bryr sig.
Jag är älskad utav Gud, och det räcker för mig. Han har skapat mig såhär, därför ska jag vara såhär, för om Han, som vet vad fin är, hade velat ha mig annorlunda hade han skapat mig annorlunda. Om HAN tycker jag är fin såhär, borde inte jag vara så som han skapat mig då?
Hans kärlek för mig och dig är obeskrivligt stor och äkta.
Jag hade överlevt med hela världen och alla dess människor mot mig, om jag bara visste hur mycket Gud älskade mig. Han är så otroligt kärleksfull.
Så, jag kan överleva utan någon annans kärlek, bara jag vet att Han älskar mig.
men vet ni? Så tänker inte Gud.
Han ger oss så mycket mer!
Han vet att vi människor är väldigt tvivlande,
Han vet att vi inte förstår all Hans kärlek för oss,
så vet ni vad Han har gör?
Han ser till så att vi alla har människor runt omkring oss som älskar oss.
Jag har en fantastisk familj, en underbar släkt och helt galna men underbara vänner,
och det tackar jag Gud för,
för jag vet att det är Han som ser till att det är så.
för jag vet att det är Han som ser till att det är så.
Så vet ni hur jag spenderar min alla hjärtans dag?
Jag tackar Gud för alla jag har i mitt liv,
Jag hänger med min älskade familj.
Jag sitter inte och deppar över att jag inte har någon pojkvän,
för jag vet att Gud kommer lösa det så småning om.
Det står ju trots allt "Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."
vilket betyder ungefär: "Tro först på Gud och lita på honom, så kommer du få mer än du någonsin kan ana PÅ KÖPET!"
Alltså, Han kommer fixa allt vi behöver på något sätt om vi tror och litar på Honom.
Sjukt gött,
inte sant?
Så kära ni,
sitt inte och deppa för allt du inte har, utan var glad för allt du har istället!
Du har så mycket som är så fint i ditt liv om du bara tänker efter.
Då borde du vara tacksam istället,
det är jag.
Jag hoppas detta fick er att inse att ni behöver inte vara i ett förhållande för att få en fin alla hjärtans dag.
Fira med de du älskar!
Och vet du?
En dag kommer du möta "the one",
och du kommer fatta det när du möter den personen.
En dag kommer du träffa den personen du ska spendera resten av ditt liv med,
men du, vänta på den dagen. Vänta på den personen.
För vet du?
You can't hurry love.
Det finns en kärlek större än livet självt,
och det är Guds kärlek.
Han älskar dig även om du vänder honom ryggen,
Han kommer alltid finnas beredd att backa upp dig i de tuffa stunderna.
Han finns och Han älskar dig.
Lita på det, för det är sant.
Tack för mig,
hoppas du förstår(eller anar) hur älskad du är.
Gör inget dumt idag,
utan ha en fin dag med de du älskar istället.
Gud välsigne dig.
-Love.
några exempel på stunder som gör livet så fett värt att leva.
hej folket!:)
Mitt höstlov har verkligen varit HUR GÖTT SOM HELST!:D
livet är så fett värt att leva när man har så underbara vänner och så underbar släkt runt omkring sig!:)
Veckan har bestått av fikastunder, prat, skratt, lite snö, Norrköpings-häng, kalas, bakning, och det bästa har varit att jag träffat så mycket härliga människor!:)
jag har åter igen gått och funderat på hur i hela världen man kan tro att vi är en slump. Att allt bara uppstod av sig själv, att allt bara finns och alltid funnits och alltid kommer att finnas..
hur kan blommor ha fått olika doft?
hur kan vi ha fått alla sinnen? så att vi kan smaka, se, känna och höra och röra på oss och allting?
vi är ingen slump.
vi är inte gjorda ur intet.
om man kollar på en skog, är inte den vacker?
med alla dess färger och former, kan det ha skapats ur slumpen?
jag tror inte det. det måste ha funnits någon slags konstnär bakom detta,
det förstår väl vem som helst?
har tagit lite olika kort detta året, älskar att ta kort på naturen, så fina motiv!
en morgon i veckan var det frost och jag var bara tvungen att springa ut och ta kort på de "kristall-klädda" växterna, här är några av bilderna:
vackert.. inte sant?
när man ser allt detta vackra, när man ser människor, när man känner doften av en sommaräng eller när man ser den första snöflingan falla ner från himlen.. hur kan man då tro att allt detta har skapats av sig självt?
det är omöjligt för mig att tro!
Gud är god, Han skapade oss, det tror jag verkligen. av hela mitt hjärta.
Efter allt jag upplevt i kyrkan och på läger och i vardagen pga min tro,
hur kan jag någonsin tro att jag då är en slump?
det tror inte jag.
denna veckan har jag fikat sjuukt mycket! ^^
med olika människor;)
hade en bakdag med en underbar vän i måndags och sen bjöd vi sjukt goa människor på fika framåt kvällen när vi bakat och diskat och allt vad vi gjorde. Galet go kväll och underbar gemenskap!
skratt, prat, systemlekar och fika, vad mer kan man önska en måndagskväll?:)
här är lite bilder från den kvällen också:
lite blandade bilder,
det var GALET mycket fika.. men det mesta tog faktiskt slut!;)
en lyckad kväll!:)
har även kollat på film med lite blandat folk,
tagit maaaaassa kort med min syster Hanna och vår kära barndomsvän Johanna,
här är en av alla tusen:
vi är fina vi^^
om det var någon som reagerade på tre flickor som sprang runt på ett fält och lekte med höbalar.. förlåt. vi ÄR konstiga.
ett megagött höstlov med andra ord!
och idag,
sista dagen på lovet,
måste jag plugga. tyvärr. yey.
men men, det är la en del av livet det med tyvärr..
får tänka tillbaka på min goa vecka och va glad för det när jag somnar i samhälls-böckerna.
taggar att träffa klassen imorron i alla fall, det är alltid gött! alla är så fina och underbara!:)
well well, dags att ta tag i mitt liv!
ha en fortsatt go söndag,
avslutar med ännu en bild från en av fotorundorna med Johanna och Hanna!:)
Blessings!
Tid.
Tid är en konstig sak.
Man har antingen för mycket eller för lite tid,
aldrig lagom.
Ibland kan inte ens 16 år vara tillräckligt lång tid för att vara nöjd,
ibland kan en dag gå alldeles för långsamt.
som idag.
idag gick dagen alldeles för långsamt.
trots att jag drog hem från skolan vid två så känns det som tiden går lite långsammare idag,
varför?
Farfar.
Ibland kan som sagt inte 16 år vara tillräckligt med tid för att umgås,
för att säga att jag älskar honom,
nu ser jag honom i himlen nästa gång.
Det var ju inte länge sen jag skrev om morfar,
om att man ska ha hopp om att de har det bra.
Genom att jag upplevt detta en gång innan när jag var yngre och ännu mer känslig så känns det som jag hantera det bättre denna gången.
jag saknar honom redan, jag kan inte säga annat.
Men jag vet att han har det bättre i himlen och att han älskar oss och väntar på oss alla där uppe.
Jag älskar att scrapbooka, och håller på med en bok med grejer ur mitt liv,
där har jag ett kort på mig och farfar. Jag sitter i hans knä och han läser en saga för mig,
jag kanske är runt 4 år.
åh.. om den tiden ändå var nu, så jag kunde höra att han pratade med mig,
men nu får vi blicka framåt.
En jobbig period i mitt liv pågår nu, jag kan inte påstå något annat.
Men vet ni?
Jag har fortfarande hopp.
Hopp om att allt ska bli bra igen.
Vet ni varför?
För Gud vill det,
Han vill att vi alla ska må bra,
Han vill att jag ska må bra,
Därför ska jag aldrig tappa hoppet som jag gjort minst tusen gånger de senaste åren,
men nu ska det inte bli så mer.
Jag är stark i Gud och jag litar på honom.
Farfar har det bra, Morfar har det bra,
de har det tusen miljoners miljarder gånger bättre än oss,
men jag saknar dom.
men jag får lita på Gud där också,
För Han vet bäst.
Han vet vad vi behöver och Han stärker oss när vi är svaga.
Börjar tänka på min morfars favorit lovsång,
eller favorit.. han tyckte jättemycket om den,
den går såhär:
"På dig min Gud förtröstar jag
när oro skymmer min morgondag
för jag vet du är trofast emot mig
när svårigheter omger mig
så är jag ändå trygg hos dig
för jag vet att du aldrig lämnar mig.
Är det natt eller dag
Herre på Dig förtröstar jag!
Gud du är alltid nära mig,
ingen förändring finns hos dig,
du är densamme igår och idag och i evighet.
Du är min framtids säkra grund,
du som står fast i ditt förbund,
min klippa är Du,
Allsmäktig Gud,
jag ärar Dig."
..amen. eller hur?
Den säkerheten bör vi ala ha,
den tron bör vi alla ha.
Ge inte upp människor,
vi kommer klara oss igeom våra mörkaste dagar och nätter,
för Gud är ljus,
och Han är alltid med,
det betyder att där Han är, alltså i dig, blir det aldrig mörkt.
Ljus övervinner alltid mörker,
det är bara om man själv börjar gömma ljuset som mörkret tar över mer.
Fokusera på ljuset,
fokusera på Gud,
så löser sig resten.
Blessings.
Stjärnorna lyser för dig ikväll farfar,
vila i frid<3
något värt att leva för.
hejsan människor.
Ni vet sånnadär deppiga dagar man kan ha?
När allt känns mörkt och man bara vill skrika ut all smärta och kasta krukor in i väggen?
Det är bra med sånna dagar.
Se mig,
hör mig,
rör mig,
hur svårt kan det va?
men då märker man efter ett tag att man har så mycket gott som överväger det jobbiga.
Man har så många vänner som finns där,
det finns så mycekt kärlek runt omkring dig.
Alla tar sig tid att prata med dig,
att krama dig,
ni vet, det man behöver när man mår dåligt.
Alla har det så någon gång,
det är därför man ska kolla i ögonen på personen du frågar "hur mår du?" till.
ögonen döljer inget,
inget.
över huvud taget: inget.
man ser direkt på en person som "ser glad ut" att de inte mår bra om man tittar i ögonen och ignorerar fasaden de skapat genom att le.
Tack min familj och mina vänner för att ni visar så mycket kärlek.
förlåt att jag skriver det här,
men jag hoppas ni läser det.
Jag älskar er.
och vet ni?
Ju mörkare natten är, desto närmare är himlen.
det ljusnar alltid tillslut.
The sun'll come out tomorrow.
allt handlar om fokus.
om du fokuserar på det dåliga så mår du dåligt,
men om du istället öppnar ögonen och fattar att du har så mycket mer som är gott i ditt liv, som är underbart, som är bra, då kommer du fatta att du har något värt att leva för.
Livet har en mening, och det är att leva för andra och med andra. De som älskar dig, det är dem du ska omges av för att må bra.
Vet ni?
Ni är underbara och fina precis som ni är.
dessa dagar ser man alltid ner på sig själv,
men gör inte det.
fråga familjen och dina vänner vad de tycker om dig,
det är antagligen tvärt emot va du tänker de stunderna.
De älskar dig och vill dig ditt bästa,
det är därför du ska hänga med dessa människor när du mår dåligt.
För då känner du att du har en anledning till att leva, trots att världen ibland faller ihop.
Du kan bygga upp den igen med deras hjälp och med hopp, hopp om att det kommer en ljusare morgondag.
What doesn't kill you makes you stronger.
Bl.a. dessa gör mig stark, underbara människor.
tack. <3
många andra är också sånna där gör-så-jag-mår-bra-människor, sånna människor man blir glad av att hänga med direkt, även om man mår skit. de bryr sig, och det är värdefulla relationer.
har ni också sånna människor som ni bara direkt mår bra av?
häng mer med dem, då ser ni plötsligt att livet inte är så tokigt i alla fall.
Blessings.
Ett stolt barnbarn.
Jag tänkte skriva ett inlägg om min morfar.
Han var en av mina bästa vänner,
när jag var liten kallade han mig för "sin lilla docka",
han var alltid en trygg famn att vila i,
han var alltid en fantastisk vän som man kunde prata och leka med.
Minns framför allt en gång som vi åkte båt i en kanal.
Jag älskade blommor under den tiden,
jag var helt galen.
Kunde hur många sorter som helst och älskade att göra buketter och grejer,
det visste ala. Jag var "blomflickan".
När vi åkte båd där fick vi syn på ett hav av vita näckrosor.
"vill du ha en?" sa han och log mot mig,
"Jaa!" sa jag överlycklig.
Han körde närmare så att han kunde plocka en åt mig.
"till en blomma" sa han och såg kärleksfullt på mig.
Morfar asså, min största idol och min bästa vän.
Plötsligt blev han väldigt sjuk,
alla i släkten visste att han kämpat med diabetes och annat som hade hänt,
men nu blev han väldigt väldigt sjuk.
Han dog när jag var 9 år.
Jag blev helt förkrossad.
jag tog det väldigt hårt som alla andra som han kände,
han var så fin min morfar. Han hjälpte så många.
Han hade jobbat som missionär och var väldigt omtyckt av många.
varför just han tänkte jag hela tiden?
Varför ska du ta just honom Jesus?
Varför?
Ser du inte hur ledsna vi blir?
Ser du inte hur mycket vi behöver honom?
På hans gravsten står det ett bibelord.
"När hans dagar för tjänstgöring var slut så åkte han hem."
(Luk. 1:23)
Jag antar att Gud vet bäst, så jag fick försöka komma över det.
trots att det gått 7 år så kan jag fortfarande börja gråta för att jag saknar honom.
Men en sak vet jag. Gud vet bäst.
Han har en plan med allt, och han tar inte något ifrån oss utan att ge oss något tillbaka.
Han är full av nåd. Han älskar oss.
Ibland känns det som om morfar fortfarande är nära. I hjärtat.
Det är en både tung och underbar känsla,
men vet du vad jag tror?
Jag tror de flesta upplevt något liknande som detta,
det är svintungt,
jag vet.
Men tappa inte hoppet.
Jag tror på himlen, jag tror på Gud. Jag tror att vi en dag kommer träffa våra nära och kära där uppe igen,
bara man inte tappar hoppet och slutar tro på det.
Jag vet att Gud finns, faktiskt. Jag tror egentligen inte, jag vet.
Om du vill veta varför kan du fråga mig, vill inte skriva allt,
det är goare att prata om det live.
men tapa inte hoppet folk.
tuffa tider kommer,
det är då det gäller att inte ge upp.
Så gör inte det.
Va fylld av hopp.
om du känner att det är omöjligt,
be om hopp.
det var det jag ville säga.
Ber för er som har det tufft,
finns om någon vill prata om en liknande händelse,
bara att höra av sig.
Blessings.
