LÅT OSS FÅ VÄRLDEN ATT BLOMMA.
Under det senaste året har jag kämpat mycket med identitet. Personlighet, framtidsplaner och gåvor har förmodligen varit mina topp tre-teman när jag och Jesus pratat och brottats tillsammans, och jag har upptäckt att jag har en väldigt typisk svensk mentalitet som jag vet att Jesus vill ta bort. Det jag pratar om är JANTELAGEN.
Denna oerhörda tjuv som berövar människor så mycket av deras liv. Det är farligt. Att leva i ett samhälle som är så präglat av "du ska inte tro att du är något"-mentalitet får människor att inte våga utmanas, ta risker eller fullt ut vara sig själva. Människor slutar växa, och det är otroligt farligt. Inte bara för den enskilda individens utveckling och liv, utan också för den närmsta omgivningens, landets, världens och till och med universums. Desto fler människor som lever efter jantelagen, desto fler uppnår inte sin fulla potential i sina olika talanger, gåvor och personligheter – tänk så mycket forskning, journalistik, konst, politik, hantverk, lärande, design, bakverk, frisyrer och problemlösningar etc. världen går miste om! Allt detta genom att ingen uppmuntrar till att följa drömmar och att växa! Jag vill ha ett samhälle där människor brinner för sina intressen, jobb och liv. Jag vill ha ett samhälle som uppmuntrar till att aldrig sluta växa. Där man aldrig slutar utvecklas. Där man vågar ta risker, chanser och utmaningar utan att bli klandrad för att "ta för mycket plats", "kräva för mycket uppmärksamhet" eller "tro att man är bättre än alla andra". Låt inte jantelagen vara den styrande rösten i ditt liv! Du är menad att växa och att blomma!
Just nu befinner jag mig en process av att kämpa emot min svenska jantelags-mentalitet. Vet ni hur jag gör det? Jag blir älskad och uppmuntrad. På ett sätt gör jag ingenting förutom att låta mig själv vara beroende av Jesus och av andra människor. Jag tränar i att lyfta blicken från mig själv och mitt eget och erkänna att jag faktiskt inte klarar mig själv. Och detta har gjort att jag växer med rekordfart. Jag lär mig, jag inspireras och jag ger det vidare. Är på praktik i en fantastisk församling i Helsingborg och de har fått mig att växa flera meter (bildligt talat) bara genom att helt kravlöst uppmuntrat, älskat och peppat mig för den jag är. De har inte gett mig några ”måsten”. Allt jag har fått är en kärleksfull omgivning som lyfter och backar upp mig genom allt och detta i sin tur gör att jag får energi till att göra det jag älskar, växa i det, våga satsa lite mer och sedan ge det vidare till andra. Och detta, mina vänner, är följderna av ett liv nära Jesus. Genom vad de gör tränar och inspirerar de även mig till att göra detsamma. Att själv leva nära Jesus, uppmuntra andra och få andra att växa. Ingen jantelag här inte.
Så, hur ska vi göra?
- Vi behöver alla skapa varsitt växthus. En plats där vi får växa. Där vi vågar be om hjälp både i val, bön och uppmuntran. Några människor som känner oss, backar upp oss och hjälper oss hålla fokus på rätt saker i livet.
- Vi behöver också vara någon annans växthus. Peppa, uppmuntra och backa upp människor i vår omgivning. Tro mig, att få se dina närmaste växa och uppnå drömmar kommer få dig att växa också. Ge så skall du få! Det är ingen klyscha, det funkar!
Det är min uppgift till oss alla idag,
för resten av våra liv.
Låt oss få världen att blomma.
Jobb, kan Gud vara med där också?!
I maj någon gång föll allt på plats. Jag hade fått sommarjobb i 8.5 veckor.
YES! Vilket enormt bönesvar! Jag var såå tacksam. Men jag fortsatte ändå beför detta. Otroligt mycket.
För tänk om jag inte skulle trivas? Tänk om jag och kollegorna inte alls klickade?
Detta var mitt största böneämne under en lång period. Jag var otroligt orolig för sommaren, för det var ändå 8.5 veckor som jag, en nybakad student, skulle springa ut i jobblivet på en arbetsplats jag inte var 100 % säker på. Att jag ens hade fått jobb var ju fantastiskt, men jag var ärligt talat rädd. Riktigt rädd. Så jag bad, bad och bad igen. Jag fick förbön. Min församling bad. Och en dag ringde min telefon.
YES! Vilket enormt bönesvar! Jag var såå tacksam. Men jag fortsatte ändå beför detta. Otroligt mycket.
För tänk om jag inte skulle trivas? Tänk om jag och kollegorna inte alls klickade?
Detta var mitt största böneämne under en lång period. Jag var otroligt orolig för sommaren, för det var ändå 8.5 veckor som jag, en nybakad student, skulle springa ut i jobblivet på en arbetsplats jag inte var 100 % säker på. Att jag ens hade fått jobb var ju fantastiskt, men jag var ärligt talat rädd. Riktigt rädd. Så jag bad, bad och bad igen. Jag fick förbön. Min församling bad. Och en dag ringde min telefon.
Jag fick ett nytt jobberbjudande. På en kristen camping på Öland. All rädsla och oro släppte. Jag började gråta. Jag fick en sommar med 6.5 veckors jobb, boende, skratt, grillkvällar, biläventyr, Gudsmöten och mycket mycket mer med ca 40 fantastiska människor. Wow. Gud svarar inte alltid som man förvätar sig, men tack och lov att han vet vad som är bäst för oss och svarar på våra böner utifrån det.
I sommar har jag lärt mig hur närvarande Gud kan vara, vart man än är. Och en del kanske tänker "lätt för dig att säga, som har jobbat på en kristen camping. Han är inte lika närvarande på mitt 9-17 jobb på kommunen." eller "Ja, han kanske är närvarande på platser med kristen grund, men han är inte med här inne på mitt kontor."
Till er vill jag ställa en fråga, om du säger att Gud inte är närvarande på din arbetsplats - hur mycket har du släppt in honom i din vardag? Jag upptäckte att om jag inte låter Gud vara en del av min vardag, om jag inte lägger undan tid för att vara med Gud varje dag, om jag inte bad, om jag inte såg till Gud i allt jag gjorde - då kvittar det om jag jobbar på en arbetsplats med kristen grund eller inte, för då är det inte Gud som inte är där - då är det JAG som inte är nära Gud.
Till er vill jag ställa en fråga, om du säger att Gud inte är närvarande på din arbetsplats - hur mycket har du släppt in honom i din vardag? Jag upptäckte att om jag inte låter Gud vara en del av min vardag, om jag inte lägger undan tid för att vara med Gud varje dag, om jag inte bad, om jag inte såg till Gud i allt jag gjorde - då kvittar det om jag jobbar på en arbetsplats med kristen grund eller inte, för då är det inte Gud som inte är där - då är det JAG som inte är nära Gud.
Den här sommaren har Gud mött mig i vardagen på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Han har varit överallt, hela tiden och jag har fått känna hur det är att leva med honom 24/7. Och jag har också insett att han varit vid min sida och levt vid min sida i hela mitt liv. Han har alltid varit närvarande, var jag än är och vad jag än gör. Och när jag känt mig långt ifrån Gud är det inte Gud som är långt borta, det är jag som tittar åt fel håll. Vilket är så fantastiskt att inse.Han är verkligen med oss.
Det bönesvar jag fick när jag fick ett nytt sommarjobb var underbart. Men sedan svarade Gud OCKSÅ på de böner jag inte insett att jag hade bett. Hela sommaren har med andra ord varit en välsignelse. Varenda liten dag. Vardag. Att komma som en utmattad student med snurrande framtids-tankar till en så välsignad plats och så underbara människor.. jaa - vad ska man säga? Halleluja, kanske är ett bra ord. Och om jag inte hade sökt Gud varje dag, om vi inte hade haft personalandakter på söndagarna, om vi inte hade bett en endaste bön på hela sommaren - då hade det inte blivit den sommar som det blev. För jag tror och vet att det var Gud som låg bakom både den underbara gemenskapen och den fantastiska atmosfären. Det handlar helt enkelt om att helhjärtat söka Gud, vart du än befinner dig, och han kommer fylla din värld med sin kärlek.
Avslutningsvis vill jag helt enkelt svara på frågan jag har som rubrik: JA. Gud kan vara med dig på jobbet också. Han kan vara med i din vardag. Låt honom bli en del av dina rutiner genom att be och söka honom dagligen, och du kommer få uppleva en fantastisk förändring och en soligare vardag. Jag vet att det funkar. Mitt liv är mitt vittnesbörd. Och tro mig, bara att söka Gud 5 minuter per dag kommer förvandla ditt liv, ditt jobb, din familj, dina rutiner och din vardag till något mycket mycket mer fantastiskt. Så gör det. Det är min utmaning till er. Jag avslutar med ett citat från en av mina fina kollegor, och önskar er Guds välsignelse.
"Gör det, gör det, genomför det."
"Gör det, gör det, genomför det."
Frid.
/Fia
/Fia
Insidan och ut.
Sedan jag var liten har jag haft något jag varit missnöjd med på min kropp.
Jag minns särskillt en händelse när jag var 10 år och någon sa högt, rakt upp i mitt ansikte, att jag var för tjock för att uppfylla min dröm. (som då var att bli bergsklättrare och börja på klättring)
Eftersom den här killen som sa det till mig var två år äldre, fanns det inget annat än att hålla med.
Jag trodde på lögnen.
Detta var den första stora smällen för min självbild. Jag fortsatte tro på att jag inte var kapabel till någonting på grund av mitt yttre. Tankemönstren sitter ärligt talat kvar än idag. Jag har upplevt mycket och varit missnöjd och varit olycklig över olika saker på min kropp från och till. Och trots att jag hört tusen gånger att "jag är vackert skapad av Gud" och är "otroligt fin" och allt det där, så har jag inte trott ett skit på det. Ärligt talat. Även om jag tyckt att jag varit fin på vissa kort eller liknande, har jag inte kunnat ta åt mig ordentligt för att riktigt kunnat tro på att jag är vacker. Det har aldrig blivit ett av mina tankemönster. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.
Jag är en liten kreativ själ, så ikväll slutade det med att jag såg ut såhär (bilden ovan). Först var det mest på skoj för att jag tycker om att leka med smink och färg, men sen insåg jag just djupet i det hela. Varje område täckt av färg, och egentligen även alla delar otäckta av färg också, har fått stå ut med så mycket skit. Varje del av min kropp har fått höra att den inte duger. Oftast genom min mun eller från mina tankar. Varje hårstrå har blivit lockat, tupperat, iordninggjort och tillplattat och hört att det "aldrig blir snyggt". Mina ögon har fällt så många tårar när jag i min ensamhet känt mig ful och otillräcklig för att någon annan sagt vad de väger till mig, och jag själv hållt tyst om min vikt för att jag vägt mer. Min rumpa har varit för stor, min mage har varit för tjock, jag har varit för lång, mina fötter för stora eller för små, min hals för bred, min näsa för stor, mina fräknar för barnsliga.. allt har någon gång klankats ner på genom mina ögon och mina tankar.
Men nu ska jag försöka sluta med det. För jag har insett att jag tror allt detta på grund av vad världen har sagt till mig. Detta är vad företag och människor som inte alls bryr sig om mig har fått mig att tro om mig själv. Och när jag väl har lyssnat på vad människor i min närhet har sagt om mig, har jag inte kunnat ta in det för att tankemönstren sitter så djupt. Men nu ska jag strunta i dessa tankemönster. För vet ni? Min Gud har skapat mig. Jag är en Guds skapelse. Och jag är vacker. Min kropp är tillräcklig för att jag ska kunna må bra och kunna uppfylla mina drömmar, för det är sådan Gud har skapat mig till. Jag är skapad av en Gud som älskade mig redan innan jag blev till. Tänk då hur mycket Han tänkt till när du och jag bev formade i Hans händer, om Han älskade oss med Hans obegränsade kärlek, redan innan!? Han har gjort allt för att det skulle bli det bästa resultatet någonsin, och det blev det. För du, jag och vi; vi är Guds avbilder. Guds egna konstverk. Och VI ÄR VACKRA. Insidan och ut. Och om du som mig har svårt att ta in detta, kom ihåg att försöka säga detta till dig själv varje dag; "Jag är vacker. Varje del av min kropp är noga genomtänkt och skapad i Guds hand. Så jag ÄR vacker." Och om du inte tycker om dig själv, "låtsas" under en längre tid att du gör det och klaga inte på minsta lilla grej även om du vill det. Tacka istället Gud för att Han skapat dig så fantastisk. För då, efter en tid, kanske du inser att det felaktiga sättet du ser på din kropp har skapats genom lögnares ord som du inte ska bry dig ett SKIT om. För du ska vara du. Du är skapad fantastiskt skapad, fantastiskt vacker, fantastiskt tillräcklig och OFANTLIGT älskad, just för att DU ÄR DU. Du ska vara precis den du är, för det är den personen Gud har skapat dig till.
Bara VA du. Och låt hela ditt jag prisa Gud för att Han älskar dig så mycket så att Han skapade dig till den du är. Du är fantastisk. Insidan och ut. Jag kände att Gud ville säga detta till både dig och mig denna januari-kväll. Så nu får vi kämpa med att ta åt oss, för vår Gud är större än alla felaktiga tankemönster. Vår Gud är större än trasiga självbilder. Vår Gud är större än allt detta, i evigheternas evighet, amen.
Busskuren.
Jag önskar att det regnade oftare. För då skulle vi svenskar som är en aning rädda för närhet faktiskt kunna stå bredvid varandra i busskurerna.
Har ni tänkt på hur blyga vi svenskar är? Vi är så rädda för främlingar.
Vi vågar inte sitta jämte varandra på bussen, och om bussen börjar bli full så man inte kan sitta själv så ursäktar man sig med hela sitt kroppsspråk när man sätter sig jämte den där främmande människan vid bussfönstret.
Varför är det så?
Jag minns en gång jag kände mig förolämpad för att personen som satte sig bredvid mig verkligen inte ville nudda mig så hon satt bara på halva sätet. "För säkerhets skull" kanske hon tänkte. Snälla du, närhet är inte farligt. Jag bits inte. Men det undgick mig inte att tänka på om vi kan vara så mot Gud ibland.
Om man liknar jobbiga perioder i livet som regniga dagar, så kanske vi människor endast då vågar stå nära Gud, för då har vi ingen annan stans att gå för att ta skydd?
Har ni tänkt på hur blyga vi svenskar är? Vi är så rädda för främlingar.
Vi vågar inte sitta jämte varandra på bussen, och om bussen börjar bli full så man inte kan sitta själv så ursäktar man sig med hela sitt kroppsspråk när man sätter sig jämte den där främmande människan vid bussfönstret.
Jag minns en gång jag kände mig förolämpad för att personen som satte sig bredvid mig verkligen inte ville nudda mig så hon satt bara på halva sätet. "För säkerhets skull" kanske hon tänkte. Snälla du, närhet är inte farligt. Jag bits inte. Men det undgick mig inte att tänka på om vi kan vara så mot Gud ibland.
Men Gud vill inte va någon du bara träffar i busskuren regniga dagar. Han finns inte bara för dig när livet suger, och det är fel att tänka att det är då vi behöver Honom som mest, för vi behöver Honom varje dag, i vardagen. Han kallar oss sina älskade söner och döttrar, borde inte vi då börja se och behandla Honom som en pappa?
Om man liknar sin vardag med en bussresa; tänk då att Gud sitter på ett dubbelsäte och vill att du ska sitta bredvid, men du är antingen för trött för att va social eller för rädd för att tränga dig på.
Han vill finnas där varje dag, Han sitter där och väntar varje dag i vår vardag och längtar efter en pratstund med oss. Men antingen är vi för upptagna av omvärlden så att vi inte orkar, eller så har vi helt enkelt glömt att Han faktiskt inte bara är Gud. Vi har kanske glömt att Han också vill ha en relation med oss. Det är lätt att man glömmer det.
Eftersom att Han vet hur blyga vi är så vill Han inte tränga sig på, utan Han vill att vi med egen vilja ska sätta oss jämte Honom på bussen i vår vardag.
Så nu tycker jag vi utmanar oss själva att ta och sätta oss jämte Gud "på bussen" varje dag. Att helt enkelt ta en stund (eller flera stunder) att bara prata med Honom! Ge TID åt vår relation till Honom!
Och om man är för trött för att vara social, jaa... då kan man ju alltid låna Hans axel att vila mot en stund, jag tror nog inte att Han tar illa upp.
Och om man är för trött för att vara social, jaa... då kan man ju alltid låna Hans axel att vila mot en stund, jag tror nog inte att Han tar illa upp.
Kladdkaka med gaffel.
Hamnade i en diskussion för några veckor sen om hur man verkligen inte kan förklara hur mycket bättre livet blir om man lever med Gud. Visst, livet är ingen dans. Livet måste ha sina ösregn för att kunna ha sitt solsken. Men på något sätt blir det lättare att leva om man har Jesus vid sin sida.
Egentligen började vi diskussionen genom att prata om att kladdkaka är godare att äta med gaffel.
Har ni testat det?
Det är sååå mycket godare!
Och grejen är den att man måste testa själv för att kunna förstå.
Det var det vi kom på sen.
Att äta kladdkaka med gaffel är som att leva livet med Jesus. Det är fortfarande samma kaka, men man äter den på olika sätt. Därför blir livet lite godare. Man vet inte hur, man kan inte förklara på något vetenskapligt eller realistiskt sätt att det verkligen är så, man måste helt enkelt pröva själv för att förstå.
Om man någon gång vill pröva att äta kladdkaka med gaffel måste man verkligen pröva, eller hur?
Man kan inte lägga gaffeln i skeden och äta, då fyller det ingen funktion.
Man kan inte lägga gaffeln bredvid tallriken och äta med skeden ändå.
Man måste lägga skeden åt sidan, ta tag i gaffeln och börja äta.
Ja, jag är konstig.
Jag liknar livet med Jesus som hur man äter en bit kladdkaka.
Men tänk efter, hur sant är det inte?
Om du vill pröva att leva ditt liv med Jesus,
då kan du inte bara pröva lite. För då kommer du inte förstå den verkliga skillnaden.
Du måste ta tag i det själv, (greppa gaffeln)
du måste fortfarande göra rörelserna själv (leva livet),
du kan inte fortsätta som om inget har hänt och bara ge det en liten tanke (man kan inte lägga gaffeln åt sidan och äta med skeden ändå),
du måste ge Jesus en ärlig chans. Ta tag i gaffeln och då kanske du kommer inse att det är ganska najs att äta kladdkaka med gaffel ändå.
Jag kan inte förklara hur mycket Jesus förvandlar och har förvandlat mitt liv.
Jag kan bara säga att den dagen jag tog tag i gaffeln själv och började leva efter Jesus förstod jag hur mycket godare livet egentligen var. Kladdkakan blev godare när jag åt med gaffel. Livet blev lättare. För att när jag tog tag i gaffeln fick jag kunskap om vad som var viktigast i världen, och det är ren sann kärlek. Kärleken mellan människor och kärleken mellan Gud och alla världens människor. Jag fick smaka det, det verkliga livet med kärleken i centrum. Jag har fortfarande ett liv med mycket mot och medgångar, det har vi allihop. Alla har vi samma kaka fylld med allt från skratt till tårar. Men om man äter kakan med gaffeln så kommer man visserligen uppleva samma process när man tuggar och sväljer, men det kommer smaka en aning annorlunda. Alla smaker kommer framhävas på ett annorlunda sätt, och man kommer känna den viktigaste ingrediensen i livet: nämligen kärleken.
Så om du inte provat att äta kladdkaka med gaffel, gör det!
Och framför allt, om du inte provat att verkligen leva ditt liv med Jesus "på riktigt", GÖR DET!
Du kommer inte ångra dig! Jag ber för att du ska få känna smaken på livet lika väl som jag började göra när jag tog tag i gaffeln istället för skeden. För tro mig, besticken man äter med gör skillnad.
God Bless.
Av ren tacksamhet.
Av ren tacksamhet vill jag använda detta inlägg för att uttrycka min kärlek till alla människor runt omkring mig. Alla vänner, min släkt, mina bekanta och alla andra som lever här i världen som jag inte känner än eller aldrig kommer lära känna.
Jag älskar er. Allihop.
Med några av er har jag växt upp. Några av er har jag fikat med enstaka gånger. Några av er har jag skrattat med, några har jag gråtit med och några har jag bara varit med. Filmkvällar, läger, konserter, musikaler, gemensamma vänner, samma skola.. hur jag än känner dig(eller om jag inte känner dig) vill jag säga att just DU är speciell för mig.
Du är en del av min värld. Vår värld.
Jag tackar Jesus för var och en av er. Att han skapade er så olika och så fruktansvärt fantastiska. Ni är mästerverk, hela bunten.
Detta är inte ett inlägg jag skriver "bara för att". Jag skriver det för att just DU ska förstå att genom att just DU finns så är världen lite bättre. Just för att du är du. Om världen bestod av likadana människor hade vi inte kommit någonstans med någonting. Därför vill jag skriva: TUSEN TACK ATT DU VÅGAR VARA DU. Alla förändrar vi världen genom att vara oss själva. Vi är menade att vara en brokig skara. Det är trots allt olikheterna som får ett pussel att hålla.
Så fortsätt kämpa genom livet och ge inte vika för folk som vill förändra dig. Den enda som i så fall ska kunna förändra dig, snarare FÖRVANDLA dig, är Jesus. För tro mig, han förvandlade och förändrade mig genom att visa sin kärlek för mig, och det är det bästa som hänt mig. NÅGONSIN.
Han skapade oss olika för att vi skulle förbli olika. Så var dig själv. När du vågar vara dig själv kommer andra i din närhet också våga det. Så kör på! Motivera andra genom ditt sätt att vara. Peppa och älska andra för att dem är så bra. Alla har vi olika stora och olika små "fel" eller "olikheter". Det vi har gemensamt med resten av världen är att ingen är perfekt. Och det är OKEJ. Så gå ut i världen med ett nytt leende idag. Var dig själv med alla dina rätt och fel och ta emot varje dag som en unik gåva, för det är vad det är. Och hela DU är en gåva som världen har fått. Kom ihåg det.
Gud välsigne dig.
Jag älskar er. Allihop.
Du är en del av min värld. Vår värld.
Gud välsigne dig.
Livets ösregn.
Alla går vi igenom jobbiga perioder i livet, eller hur?
Ibland känns livet tungt och allt känns som ett enda stort mörker. Man kan likna detta vid ett ösregn:
Du ser himlen bli grå. Hade ingen aning om att vädret kunde slå om så fort. Plötsligt kommer ösregnet.
Du går genomblöt, utan paraply eller något slags regnskydd, genom allt regn. Vad ska du göra?
Tänk dig då att det kommer en lycklig person med ett paraply, på samma väg i samma ösregn, lite längre bort.
Det syns att personen varit med om detta oväder förut, för personen är förberedd och har både stövlar, regnjacka och paraply. Han/hon stannar bredvid dig. Ser hur dåligt du mår och hur blöt du är och frågar om du behöver hjälp:
"Jag har regnkappa, stövlar och paraply, du kan få gå med under mitt paraply om du vill! Det finns plats för dig också!" Ditt val nu är att svara "ja" eller "nej".
Ibland när vi människor kommer in i jobbiga perioder i livet så vill vi inte visa oss svaga, men vi förlorar så mycket på det! Vill du stå i ösregnet eller ta emot hjälpen?
"Personen med paraplyet", vem är det? Det kan vara Jesus, ibland behöver vi Honom till att bara gå bredvid oss genom våra livs-oväder istället för att ta bort dem, att Han kan hjälpa oss längs vägen och genom detta lära oss vad vi ska göra när himlen blir grå nästa gång. Det kan också vara en förälder, en vän eller en släkting som gått igenom samma sak som du går igenom nu. Paraplyet symboliserar helt enkelt erfarenhet.
Vad skulle du göra i denna situation?
Skulle du gå med personen under paraplyet som försöker hjälpa dig, eller skulle du stå där och bli dyngsur?
När man tagit emot hjälpen och gått igenom regnet en gång så får även man själv erfarenhet, då kan man själv vara "personen med paraplyet".
Så:
-Om du går igenom ösregn i livet just nu, tveka inte om att fråga om hjälp av Jesus eller någon annan erfaren, så att du kan gå under deras paraply!
och:
-Om du ser någon som kämpar med liknande saker som du gått igenom, tveka inte: sträck fram paraplyet!
"You can stand under my umberella."
New Wine, nya möten, ny människa.
Hej vänner!
Kom hem från en fantastisk konferens igår,
nämligen New Wine i Vänersborg!
Blev rörd till tårar många gånger när jag stod på läktaren och kollade ner på de hundratals människor som bad för varandra, dansade, sjöng och tillbad Gud på alla möjliga sätt.
Väckelsen har startat!
Jag såg en längtan i allas hjärtan,
en längtan lika stor som min
att se SVERIGE FÖRÄNDRAT!
Att sprida Guds rike ännu mer i Sverige!
På New Wine gick det verkligen upp för mig,
väckelsen har startat!
Vi hade predikanter från andra länder som var där och undervisade,
helt fantastisk undervisning måste jag bara påpeka! :D
Men i alla fall, en av dem sa hur folk som inte bor i Sverige börjar prata om hur mycket Gud gör här i vårt land!
Att Gud verkligen har startat sin väckelse och att Sveriges framtid är i Herrens trygga händer!
DET SKER NU! Där du går, där du lever, Gud har satt igång en enorm väckelse i vårt land! DET ÄR SANT.
På ett av kvällsmötena på New Wine bjöd de in oss ungodmar till att vara förebedjare,
alltså var det vi som fick gå runt och be för de som ville ha förbön, och det var något av det underbaraste jag upplevt på läääänge! Fick be med fantastiska människor som längtade efter mer frimodighet och för mycket andra saker! Fick se Gud beröra deras hjärtan och bli taggade på att gå ut och sprida Guds rike! Fick även själv förbön och blev så galet fylld av Gud att jag knappt visste vad jag gjorde! Fylldes med en enorm glädje, mer än jag någonsin upplevt! Jag skrattade så mycket att jag knappt kunde andas! Jag sprang runt, hoppade, dansade, rullade runt på golvet, det var helt galet! Helt galet underbart! :D
Nu är jag hemma igen. Det har varit några av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Har aldrig blivit så peppad, har aldrig fått ut så mycket av en konferens! Känner mig som en helt ny människa! Har mött nya fantastiska människor, träffat mina underbara vänner från tidigare år och har sett alla dessa bli berörda av Gud på nya sätt. Så underbart. Gud är så god.
Påminn dig varje dag om att Gud är med dig,
och en viktig sak är att du är dig själv!
För vet du?
När du tagit emot Jesus så speglar din personlighet ut det!
Folk ser att det är något annorlunda med dig!
Så var dig själv, då sprider du Guds rike!
Så älskade syskon,
var er själva.
Var frimodiga.
För vet du?
Saker händer i Sverige.
Till och med kristna i andra länder lägger märke till hur många som blir helade och hur många som blir frälsta,
vad Gud gör i Sverige syns från utsidan,
nu ska vi se till att det syns här med! Att vi verkligen öppnar ögonen för förvandlingen som startat!
Ut med er!
Sprid Guds rike!
Visa kärlek och respekt!
Gå emot världens ego-inställning!
Ni gör skillnad.
Tack för mig!
Ber för er!
//Fia.
Allt det vackra. Gud har gett oss en uppgift.
Är helt mållös. Helt tagen.
Finns inga ord för att beskriva mina känslor och tankar just nu,
men jag ska försöka.
Gud berör och möter mig på nya sätt konstant
och jag har verkligen bett för att jag ska kunna se Hans skapelse ur ett nytt perspektiv.
Att Han verkligen ska få mig att inse vad Han har skapat för VÅR skull
och hur underbart det är. Jag har helt enkelt bett om förståelse.
Idag, för ca en och en halv timme sen så kände jag hur jag skulle gå ut på promenad.
Det var grå himmel och fuktigt i luften, kändes som det skulle börja ösregna när som helst,
men jag tog på mig mina blommiga gummistövlar och traskade ut på en lantväg jag brukar gå vid.
Så fort jag kom ut fylldes jag av en känsla jag inte kan beskriva. Jag bara kände en sådan SJUKT stark Gudsnärvaro! Allt jag såg, allt jag hörde, allt jag upplevde, allt lovsjöng Gud!
Fåglarna som flög, daggdropparna som låg i gräset, löven som hängde i träden och blommorna som blommade
-Allt bara sjöng ut Guds lov! Det var som om världen hade förändrats, Gud har verkligen fått mig att SE världen!
Jag sitter nu här framför datorn och försöker beskriva detta underbara, allt det vackra, all den kärlek Gud har skapat allt detta med, men jag hittar verkligen inte orden! Allt är bara för vackert, så vackert att inga ord på något språk kan beskriva det!
Jag har nu kommit hem efter att ha gått runt och bara njutit. MEN detta är inte det enda Gudsmötet jag fick på min promenad! Han talade till mig hela vägen! Det mäktigaste var när jag skulle gå tillbaka, för då gick jag förbi ett hus där en hund bara rusade ut och började skälla och springa, men sen stannade den upp och fortsatte skälla och hålla på.. Jag vet inte hur ni är, men när en hund kommer springandes och skällandes mot mig så blir jag lite smått rädd. Hur kan då detta vara ett gudsmöte?
Jo, sen kom ägaren ut, helt chockad.
"Hon skäller aldrig, jag är verkligen helt chockad! Hon är ingen vakthund eller något, hon är jättesnäll!"
Sen hälsade jag på hunden och gick vidare, men sen kände jag hur Gud sa till mig:
"Sofia, klart hunden skällde. Den blev ju rädd för armén av änglar du är ute och går med. Det var inte dig hunden skällde till, den såg armén av ljus."
Ehm... Gud? Vad menar du nu? Är jag ute på promenad med en hel armé av änglar runt omkring mig? Vad menar du? Tankarna snurrade, och Gud svarade genom en sjukt häftig bild.
Jag såg hur jag gick på vägen där, men hur det stod uppraddat med jättemånga lysande och skinande änglar med vapen i sina händer. De stod framför mig, bakom mig och på båda sidor. Hela vägen lyste av deras ljus.
Sen hörde jag det fantastiska. En uppmaning från Gud till alla oss kristna, och detta låter knäppt, för ingen människa kan förstå hur stort detta är, men Han sa:
"Jag har gett dig ett uppdrag, Sofia. Att skicka ut dessa änglar dit där de behövs. När du ber för något, sänder du en ängel dit och ställer det till rätta, så be och sänd ut mina änglar."
Jaha Gud, ska JAG sända ut DINA änglar? Det är väl du som ska göra det? Svarade jag lite tankspritt tillbaka.
"Sofia, jag har ju redan sänt dem. Jag har sänt dem till alla er som tror på mig, för att ni, var och en, sedan ska sända de vidare. Det är er uppgift. Jag håller på att starta en väckelse, jag håller på att förbereda för den stora dagen, och jag ber om er hjälp att sända ut mina änglar. Det är er uppgift."
Vi har fått en uppgift syskon. Vi kan förändra världen tillsammans med Gud,
så vad säger ni?
LET'S DO IT!
två SMÅ utamingar som kommer göra STOR skillnad!
Hej på er alla!
Tankarna väcktes i mig vid nyår om dedär "bönelådorna" som står i varje kyrka och finns i varje församling.
har ni ens lagt märke till att dessa verkligen FINNS i VARJE kyrka?
det gör dom.
Började fundera lite.. varför används dessa så dåligt?
Jag vet i alla fall att jag aldrig lagt en lapp i bönelådan i min kyrka,
och det är egentligen ine för att jag inte velat,
det är mer för att det känns som att "ingen gör det".
Tänk om vi,
i alla församlingar i Sverige,
började öppna ögonen,
se problemen i vårt samhälle och bland våra medmänniskor,
skriva ner allt detta och lägga i bönelådorna.
vi skulle få se skillnad tror jag,
för bön gör SÅ STOR skillnad!
det vet jag,
för att be är inte bara att rabbla massa ord,
det är att prata med Gud!
Ha en dialog, inte en monolog.
Så jag utmanar er lika mycket som jag utmanar mig själv och min församling,
låt oss BE för Sverige!
alla vi som följer Jesus snackar om en eld,
en eld som tänds i ens hjärta efter t.ex. en bra predikan/ett läger/ett bibelord,
denna eld gör att man verkligen börjar BRINNA efter mer av Gud och
man blir så peppad på ett liv i Hans fotspår och att göra SKILLNAD!
Hjälpa till att sprida Guds rike!
Jag har denna eld i mig nu,
men vet ni?
Vi lever i motvind.
från alla håll och kanter i vår värld så försöker saker och människor blåsa ut denna eld och få dig att bli som alla andra och leva ett helt "normalt" liv. Släcka elden så att du åter igen går in i dina rutiner och din vardag. Stoppa dig ifrån att sprida Guds rike.
Men vet du?
Det är vårt jobb att hålla elden brinnande! vi är både dag- och nattvakter för vår eld inom oss!
vi måste se till att ständigt hålla kontakten med Gud!
genom att t.ex.
snacka med Honom,
se på predikningar på nätet,
gå till kyrkan,
hänga med dina kristna kompisar och diskutera tron,
alla behöver vi detta för att få vår eld att överleva i världens storm!
Det är min andra utmaning.
Att vi ska våga hålla elden vid liv,
för det är inte Gud som lämnar oss när elden slocknat,
det är VI som tappar fokus!
Så, kära syskon,
få bönelådorna aktiva,
be för de som har det svårt och hjälp människor så mycket du kan.
Sprid glädje, sprid kärlek, visa respekt för alla runtomkring dig, med andra ord: var en sjukt bra medmänniska.
Om du ser ett problem i ditt samhälle som du kan åtgärda, be och försök. Om det inte går, fortsätt be och be någon om hjälp. Gud är med. "Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?"
Ta hand om din eld, och om den har slocknat, KÄMPA för att få liv i den igen!
Jesus är världens ljus, hur ska vi kunna lysa som Honom om elden i oss har slocknat?
så KÄMPA! det är värt allt motstånd, tänk på att vi lever i motvind.
Skickar med er även ett tänkbart ord,
förresten! detta är inte lätt, det vet jag. Det är ganska svårt att plötsligt leva efter detta FULLT UT som man måste göra, men, det avslutande ordet:
"Never forget that only dead fish swim with the stream."
Gud välsigne er syskon,
och ta åt er av detta,
och vet ni?
2013 kommer bli ett FETT år med GUD!
så låt oss visa vem som är Kung detta året,
vem som är vår Farsa!
Amen.
"Det hjärtat är fullt av talar munnen om."
Hej folket :)
Tänkte skriva lite tankar jag hade nu för tillfället,
har hört många gånger under senaste tiden ett bibelord som jag tycker är svinbra:
"Det hjärtat är fullt av, talar munnen om."
Det har jag funderat väldigt mycket på.. det är verkligen så!
Dedär man verkligen håller av, det man känner i hjärtat, det är det man verkligen kan prata i timmar om.
I mitt fall är det Gud. Han finns i hela mig, i mitt hjärta, och jag vill varje dag sprida det till andra,
hur underbar Han är mot mig och hur Han har räddat mig.
Men ett tag så kände jag inte så.
Ett tag höll jag andra saker i mitt hjärta, jag lät det ta mer plats än Gud och allt slutade i ett, vad det kändes som, slag i magen ungefär.
En dag insåg jag att jag inte kan fortsätta så, det måste va Gud som står först i allt,
inget annat, ingen annan, bara Gud. Jag måste se till honom i de svåraste situationerna jag hamnar i,
För Hans kärlek tar aldrig slut, aldrig. Det borde väl trots allt vara mycket kärlek??
Kärlek som aldrig tar slut, som fortsätter vara precs likadan hela tiden. sån kärlek asså, det går inte att fatta. Obegränsad.
Borde inte vi visa Honom kärlek då? Borde inte vi låta Honom ta den största delen av vårt hjärta?
Ändå blir jag deppig, ändå sitter jag och tänker:
"Vilket hemskt liv jag har! varför har jag det så dåligt för? Gud, ser du mig inte?!"
Hah.. så tänker vi alla... va egoistiska vi är egentligen?
Vi ska tacka Honom! Tacka för att vi har det så bra som vi har det!
Han älskar oss och vill oss vårt bästa, och det fattar inte vi riktigt,
men det vi bör göra är att låta Honom fylla tomrummen i vårt trasiga inre,
låta Honom hela oss,
Låta Honom laga de trasiga vi har i oss,
och tacka Honom.
Genom att göra honom en tjänst,
öppna dörren till vårt hjärta,
låta Honom få en del av vårt hjärta,
och sedan tala om det hjärtat är fullt av.
Sprida Guds rike,
Genom att ha Honom i oss.
För "Det hjärtat är fullt av, det talar munnen om."
Värt att tänka på.
Vad talar du om?
Vad är ditt hjärta fullt av?
Jag tycker synd om de som är fattiga,
ni vet de som bara har pengar.
Jag är så mycket rikare, trots att jag inte har så mycket pengar,
jag har Gud. Jag har en familj och vänner som älskar mig,
och det gör mig så rik.
De är en stor del av mitt hjärta,
och det är jag så tacksam över.
Den största delen tar Gud,
och det är därför jag bloggar,
det är därför jag vill predika,
det är för att mitt Hjärta är fullt av Gud och jag vill sprida det på olika sätt.
det gör jag på ett sätt atomatiskt,
för att mitt hjärta är fullt av Honom och det är därför min mun och hela jag talar om Honom.
Vad vill du att din mun ska tala om?
Vad vill du att ditt hjärta ska va fullt av?
Värt att tänka på.
Ha en fortsatt bra söndag! :)
Blessings.
//Fia
salt-inte vatten
Efter en sjukt härlig lång helg på Teenstreet nordic 2012 så ska jag skriva ett inlägg!
Hoppas ni ursäktar mitt långa uppehåll, har så fullt upp hela tiden ;)
men men, inläggets tema är "salt-inte vatten"
och vad betyder detta?
Var tvungen att skriva ett inlägg om det när jag hörde det på unite12 som jag var på över nyår,
för att mest peppa er, men även för att få er att förstå att det inte är vi som ska vara vattnet.
Jesus är min "passion i livet", han är den som får mej att va "sådär alldeles lycklig"
för att hjälpa alla andra dendär dagen som alla tycks ha en "bad day",
han ger mej all den kärlek jag behöver, faktum är att Han är den som ger mest kärlek av allt och alla som existerar! Han är vattnet, Han är vattnet som omger oss. Han är kärlekens hav, och om man låter Honom komma in till sitt hjärta så kommer man sedan simma runt i detta oändliga hav av kärlek.
Vad innebär det då att vi kristna är saltet?
jo, ni vet när man käkat mat som är väldigt salt, då blir man törstig. man vill ha vatten!
That's the point!
Om vi kristna reste oss upp och slutade stänga in oss, så mycket som vi tyvärr faktiskt gör i våra församlingar, skulle vi kunna få fler folk att törsta efter Jesus! att bli behövande efter det sanna VATTNET!
Hur är vi saltet tänker ni?
Vi är helt enkelt oss själva, vi beter oss som kristna.
Vi ska helt enkelt få folk att se en liten bit av Jesus genom oss.
Jesus var barmhärtig, han hängde med de som var lite sådär "utstötta".
Han umgicks med tullindrivare, horor och alla som var utstötta av samhället.
det är det vi ska göra! Visa kärlek till alla.
En vacker dag är jag säker på att de kommer fråga "vad är det som är så speciellt med dig egentligen?"
och då berättar man, att man har fått ta del av vattnet.
Jag har smakat av Hans vatten, och det är därför jag är så fast besluten. Jag har beslutat att följa Jesus, för Han är allt jag behöver för att jag ska kunna överleva.
Han är vattnet som släcker min törst, och till Hans ära så ska jag försöka vara saltet.
Hjälper du till?
Gud välsigne er,
och kom ihåg-var saltet, det är inte ni som ska frälsa folk, det är Jesus.
Jesus ska vara vattnet, inte ni.
// Fia
