LÅT OSS FÅ VÄRLDEN ATT BLOMMA.
Under det senaste året har jag kämpat mycket med identitet. Personlighet, framtidsplaner och gåvor har förmodligen varit mina topp tre-teman när jag och Jesus pratat och brottats tillsammans, och jag har upptäckt att jag har en väldigt typisk svensk mentalitet som jag vet att Jesus vill ta bort. Det jag pratar om är JANTELAGEN.
Denna oerhörda tjuv som berövar människor så mycket av deras liv. Det är farligt. Att leva i ett samhälle som är så präglat av "du ska inte tro att du är något"-mentalitet får människor att inte våga utmanas, ta risker eller fullt ut vara sig själva. Människor slutar växa, och det är otroligt farligt. Inte bara för den enskilda individens utveckling och liv, utan också för den närmsta omgivningens, landets, världens och till och med universums. Desto fler människor som lever efter jantelagen, desto fler uppnår inte sin fulla potential i sina olika talanger, gåvor och personligheter – tänk så mycket forskning, journalistik, konst, politik, hantverk, lärande, design, bakverk, frisyrer och problemlösningar etc. världen går miste om! Allt detta genom att ingen uppmuntrar till att följa drömmar och att växa! Jag vill ha ett samhälle där människor brinner för sina intressen, jobb och liv. Jag vill ha ett samhälle som uppmuntrar till att aldrig sluta växa. Där man aldrig slutar utvecklas. Där man vågar ta risker, chanser och utmaningar utan att bli klandrad för att "ta för mycket plats", "kräva för mycket uppmärksamhet" eller "tro att man är bättre än alla andra". Låt inte jantelagen vara den styrande rösten i ditt liv! Du är menad att växa och att blomma!
Just nu befinner jag mig en process av att kämpa emot min svenska jantelags-mentalitet. Vet ni hur jag gör det? Jag blir älskad och uppmuntrad. På ett sätt gör jag ingenting förutom att låta mig själv vara beroende av Jesus och av andra människor. Jag tränar i att lyfta blicken från mig själv och mitt eget och erkänna att jag faktiskt inte klarar mig själv. Och detta har gjort att jag växer med rekordfart. Jag lär mig, jag inspireras och jag ger det vidare. Är på praktik i en fantastisk församling i Helsingborg och de har fått mig att växa flera meter (bildligt talat) bara genom att helt kravlöst uppmuntrat, älskat och peppat mig för den jag är. De har inte gett mig några ”måsten”. Allt jag har fått är en kärleksfull omgivning som lyfter och backar upp mig genom allt och detta i sin tur gör att jag får energi till att göra det jag älskar, växa i det, våga satsa lite mer och sedan ge det vidare till andra. Och detta, mina vänner, är följderna av ett liv nära Jesus. Genom vad de gör tränar och inspirerar de även mig till att göra detsamma. Att själv leva nära Jesus, uppmuntra andra och få andra att växa. Ingen jantelag här inte.
Så, hur ska vi göra?
- Vi behöver alla skapa varsitt växthus. En plats där vi får växa. Där vi vågar be om hjälp både i val, bön och uppmuntran. Några människor som känner oss, backar upp oss och hjälper oss hålla fokus på rätt saker i livet.
- Vi behöver också vara någon annans växthus. Peppa, uppmuntra och backa upp människor i vår omgivning. Tro mig, att få se dina närmaste växa och uppnå drömmar kommer få dig att växa också. Ge så skall du få! Det är ingen klyscha, det funkar!
Det är min uppgift till oss alla idag,
för resten av våra liv.
Låt oss få världen att blomma.
Aha-upplevelser. Uppbyggelse. Frihet.
Bibelskola Livskraft 2015/2016.
Året är inte ens slut, men ändå har jag blivit totalrenoverad i mitt inre.
Året är inte ens slut, men ändå har jag blivit totalrenoverad i mitt inre.
Så är det i alla fall det känns. Att vara fri.
Mina förväntningar på mitt bibelskoleår var att jag skulle lägga en stadig grund för mitt framtida liv.
Att lägga undan ett år för att hänga med Jesus kändes också bara allmänt gött, då jag är en lägermänniska, och bibelskola är ju typ ett läger i ett helt år. Ungefär. Men, som Gud alltid gör, tänker han större. Större. STÖRRE.
Att lägga undan ett år för att hänga med Jesus kändes också bara allmänt gött, då jag är en lägermänniska, och bibelskola är ju typ ett läger i ett helt år. Ungefär. Men, som Gud alltid gör, tänker han större. Större. STÖRRE.
Så jag tänkte dela med mig lite av vad som hänt under mitt år på Livskraft hittills.
Jag kom till Ralingsåsgården full av förväntan. Jag och min pojkvän har valt att gå det här året tillsammans, då vi vill ha Jesus i centrum av vårat gemensamma liv både nu och i framtiden, och jag minns tydligt hur vi satt och fikade och skrattade första dagen och var supernervösa inför året. Med tuusen frågor i huvudet. Allt ifrån:
"Vilka är dessa 40 främmande människor jag ska bo med i ett år?" och
"Hur kommer jag vara efter bibelskolans slut?" och
"Vad kommer hända det här året?" etc. etc.
"Vilka är dessa 40 främmande människor jag ska bo med i ett år?" och
"Hur kommer jag vara efter bibelskolans slut?" och
"Vad kommer hända det här året?" etc. etc.
Men jag kom inte bara med ett leende och höga förväntningar. Jag kom med ett otroligt trasigt inre.
Under flera år av stress och ångest, som lett till allt från ätstörningar till självskadebeteende, mådde jag inte på topp. De flesta av mina tyngsta problem och sår från de senaste åren låg dessutom långt långt ner inom mig. Begravda någonstans där jag ville bli av med dem. Glömma. Gömma. Se bort ifrån. Men under detta året på Livskraft har jag just fått livskraft. Jesus har gett mig många "aha"-upplevelser och det har förvandlat mitt liv.
Efter att ha gått i kyrkan HELA mitt liv, har jag nu äntligen förstått vad det innebär att vara Guds barn. Jag är älskad av universums skapare. Wow. Det har fått förvandla och förnya hela mig. Jag lever nu i en frihet jag inte trodde fanns. Och Jesus har helat mitt inre, som bara han kan. Det där inom mig som jag tryckt undan, har sakta men säkert kommit upp till ytan. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har brottats med Gud på alla möjliga områden, men just nu sitter jag och är helt tömd. De där känslorna och såren jag hade när jag började Livskraft har fått läka och försvinna. Jag har inte haft en ångestattack sedan jag började bibelskolan. Jag har blivit fri från alla problem gällande mitt yttre och inre. Jag har lärt mig lyfta blicken mot Jesus i ALLA situatoner, och låta honom hjälpa mig. Jag har fått en mycket sundare relation till honom, och därmed har jag fått en sundare relation till mig själv. Och det är helt fantastiskt.
Efter att ha gått i kyrkan HELA mitt liv, har jag nu äntligen förstått vad det innebär att vara Guds barn. Jag är älskad av universums skapare. Wow. Det har fått förvandla och förnya hela mig. Jag lever nu i en frihet jag inte trodde fanns. Och Jesus har helat mitt inre, som bara han kan. Det där inom mig som jag tryckt undan, har sakta men säkert kommit upp till ytan. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har brottats med Gud på alla möjliga områden, men just nu sitter jag och är helt tömd. De där känslorna och såren jag hade när jag började Livskraft har fått läka och försvinna. Jag har inte haft en ångestattack sedan jag började bibelskolan. Jag har blivit fri från alla problem gällande mitt yttre och inre. Jag har lärt mig lyfta blicken mot Jesus i ALLA situatoner, och låta honom hjälpa mig. Jag har fått en mycket sundare relation till honom, och därmed har jag fått en sundare relation till mig själv. Och det är helt fantastiskt.
Nu är jag i ett skede där jag mår HELT bra för första gången sedan högstadiet. Jag är FRI från allt som tryckt ner mig, och jag har kunnat lägga över alla delar av mitt liv i Guds händer. Jag har lärt mig lita på Gud och vila i hans kärlek. Och hans kärlek är från och med nu min utgångspunkt i livet. Han gav mig livskraften tillbaka. Gav mig en mening och ett mål med allt jag gör. Och jag är såå taggad på mitt liv, för jag vet att Jesus bor i mig. Och när universums skapare bor i mig, fatta då vilket liv jag har framför mig. WOW!
Avslutningsvis vill jag att ni lyssnar på den här låten och fylls med alla de sanningar jag har fått smaka på det här halvåret.
För det förvandlade mitt litt liv och mina omständigheter, och det kan förvandla ditt.
Om du vill veta mer om vad som hänt i mitt liv under året, skriv till mig på facebook. Detta är bara en bråkdel, och jag berättar gärna.
SHALOM!
Avslutningsvis vill jag att ni lyssnar på den här låten och fylls med alla de sanningar jag har fått smaka på det här halvåret.
För det förvandlade mitt litt liv och mina omständigheter, och det kan förvandla ditt.
Om du vill veta mer om vad som hänt i mitt liv under året, skriv till mig på facebook. Detta är bara en bråkdel, och jag berättar gärna.
SHALOM!
Busskuren.
Jag önskar att det regnade oftare. För då skulle vi svenskar som är en aning rädda för närhet faktiskt kunna stå bredvid varandra i busskurerna.
Har ni tänkt på hur blyga vi svenskar är? Vi är så rädda för främlingar.
Vi vågar inte sitta jämte varandra på bussen, och om bussen börjar bli full så man inte kan sitta själv så ursäktar man sig med hela sitt kroppsspråk när man sätter sig jämte den där främmande människan vid bussfönstret.
Varför är det så?
Jag minns en gång jag kände mig förolämpad för att personen som satte sig bredvid mig verkligen inte ville nudda mig så hon satt bara på halva sätet. "För säkerhets skull" kanske hon tänkte. Snälla du, närhet är inte farligt. Jag bits inte. Men det undgick mig inte att tänka på om vi kan vara så mot Gud ibland.
Om man liknar jobbiga perioder i livet som regniga dagar, så kanske vi människor endast då vågar stå nära Gud, för då har vi ingen annan stans att gå för att ta skydd?
Har ni tänkt på hur blyga vi svenskar är? Vi är så rädda för främlingar.
Vi vågar inte sitta jämte varandra på bussen, och om bussen börjar bli full så man inte kan sitta själv så ursäktar man sig med hela sitt kroppsspråk när man sätter sig jämte den där främmande människan vid bussfönstret.
Jag minns en gång jag kände mig förolämpad för att personen som satte sig bredvid mig verkligen inte ville nudda mig så hon satt bara på halva sätet. "För säkerhets skull" kanske hon tänkte. Snälla du, närhet är inte farligt. Jag bits inte. Men det undgick mig inte att tänka på om vi kan vara så mot Gud ibland.
Men Gud vill inte va någon du bara träffar i busskuren regniga dagar. Han finns inte bara för dig när livet suger, och det är fel att tänka att det är då vi behöver Honom som mest, för vi behöver Honom varje dag, i vardagen. Han kallar oss sina älskade söner och döttrar, borde inte vi då börja se och behandla Honom som en pappa?
Om man liknar sin vardag med en bussresa; tänk då att Gud sitter på ett dubbelsäte och vill att du ska sitta bredvid, men du är antingen för trött för att va social eller för rädd för att tränga dig på.
Han vill finnas där varje dag, Han sitter där och väntar varje dag i vår vardag och längtar efter en pratstund med oss. Men antingen är vi för upptagna av omvärlden så att vi inte orkar, eller så har vi helt enkelt glömt att Han faktiskt inte bara är Gud. Vi har kanske glömt att Han också vill ha en relation med oss. Det är lätt att man glömmer det.
Eftersom att Han vet hur blyga vi är så vill Han inte tränga sig på, utan Han vill att vi med egen vilja ska sätta oss jämte Honom på bussen i vår vardag.
Så nu tycker jag vi utmanar oss själva att ta och sätta oss jämte Gud "på bussen" varje dag. Att helt enkelt ta en stund (eller flera stunder) att bara prata med Honom! Ge TID åt vår relation till Honom!
Och om man är för trött för att vara social, jaa... då kan man ju alltid låna Hans axel att vila mot en stund, jag tror nog inte att Han tar illa upp.
Och om man är för trött för att vara social, jaa... då kan man ju alltid låna Hans axel att vila mot en stund, jag tror nog inte att Han tar illa upp.
Kladdkaka med gaffel.
Hamnade i en diskussion för några veckor sen om hur man verkligen inte kan förklara hur mycket bättre livet blir om man lever med Gud. Visst, livet är ingen dans. Livet måste ha sina ösregn för att kunna ha sitt solsken. Men på något sätt blir det lättare att leva om man har Jesus vid sin sida.
Egentligen började vi diskussionen genom att prata om att kladdkaka är godare att äta med gaffel.
Har ni testat det?
Det är sååå mycket godare!
Och grejen är den att man måste testa själv för att kunna förstå.
Det var det vi kom på sen.
Att äta kladdkaka med gaffel är som att leva livet med Jesus. Det är fortfarande samma kaka, men man äter den på olika sätt. Därför blir livet lite godare. Man vet inte hur, man kan inte förklara på något vetenskapligt eller realistiskt sätt att det verkligen är så, man måste helt enkelt pröva själv för att förstå.
Om man någon gång vill pröva att äta kladdkaka med gaffel måste man verkligen pröva, eller hur?
Man kan inte lägga gaffeln i skeden och äta, då fyller det ingen funktion.
Man kan inte lägga gaffeln bredvid tallriken och äta med skeden ändå.
Man måste lägga skeden åt sidan, ta tag i gaffeln och börja äta.
Ja, jag är konstig.
Jag liknar livet med Jesus som hur man äter en bit kladdkaka.
Men tänk efter, hur sant är det inte?
Om du vill pröva att leva ditt liv med Jesus,
då kan du inte bara pröva lite. För då kommer du inte förstå den verkliga skillnaden.
Du måste ta tag i det själv, (greppa gaffeln)
du måste fortfarande göra rörelserna själv (leva livet),
du kan inte fortsätta som om inget har hänt och bara ge det en liten tanke (man kan inte lägga gaffeln åt sidan och äta med skeden ändå),
du måste ge Jesus en ärlig chans. Ta tag i gaffeln och då kanske du kommer inse att det är ganska najs att äta kladdkaka med gaffel ändå.
Jag kan inte förklara hur mycket Jesus förvandlar och har förvandlat mitt liv.
Jag kan bara säga att den dagen jag tog tag i gaffeln själv och började leva efter Jesus förstod jag hur mycket godare livet egentligen var. Kladdkakan blev godare när jag åt med gaffel. Livet blev lättare. För att när jag tog tag i gaffeln fick jag kunskap om vad som var viktigast i världen, och det är ren sann kärlek. Kärleken mellan människor och kärleken mellan Gud och alla världens människor. Jag fick smaka det, det verkliga livet med kärleken i centrum. Jag har fortfarande ett liv med mycket mot och medgångar, det har vi allihop. Alla har vi samma kaka fylld med allt från skratt till tårar. Men om man äter kakan med gaffeln så kommer man visserligen uppleva samma process när man tuggar och sväljer, men det kommer smaka en aning annorlunda. Alla smaker kommer framhävas på ett annorlunda sätt, och man kommer känna den viktigaste ingrediensen i livet: nämligen kärleken.
Så om du inte provat att äta kladdkaka med gaffel, gör det!
Och framför allt, om du inte provat att verkligen leva ditt liv med Jesus "på riktigt", GÖR DET!
Du kommer inte ångra dig! Jag ber för att du ska få känna smaken på livet lika väl som jag började göra när jag tog tag i gaffeln istället för skeden. För tro mig, besticken man äter med gör skillnad.
God Bless.
#Frizon13
Vart ska jag börja.. Frizon alltså.. wooow.
Kom hem igår efter helt fantastiska dagar på Frizon 2013 och jag har upplevt så mycket på bara några få dagar, ska försöka sammanfatta allt med inte alltför många ord, ska verkligen försöka, vi får se hur det går!
Har gått fram för förbön typ 8978654 gånger och det har gett mig så mycket! Har blivit helad på insidan något enormt. Har pratat ut om de senaste åren som ärligt talat varit både vääldigt tunga och helt underbara. Känner en enorm lättnad och känner att jag nu kan börja om på nytt och bygga upp mig själv, har nämligen känt mig väldigt trasig i själen en tid, men nu så! Gud kan verkligen hela och jag känner en otroligt härlig frihet i mitt hjärta och min själ som inte kan beskrivas med ord. Heeelt fantastiskt!
Har även fått förbön för att mina ögon ska bli bättre. Många gånger. Nu förväntar sig folk att jag ska skriva att all närsynhet (vad heter det?) har försvunnit och jag är fullkomligt helad etc. Men nej. Gud har inte helat mig, och nu tänker många "jaha, va synd. Då ger du väl upp.. eller? hur många gånger har du fått förbön egentligen? varför helar han dig inte?" och visst, jag har tänkt en del på dessa frågor, men jag har inte ställt dom till Gud, för vet ni? Han har en bättre plan än mig och Han har även nämnt medan vi bett flera gånger att han testar mitt tålamod i och med helandet på mina ögon. Coolt va? Gud använder allt! Och jag kan inte säga att det INTE blivit bättre på något sätt! Jag ser inte bättre, det gör jag faktiskt inte, MEN Gud har helat musklerna runt mina ögon. Jag har haft synfel i ca 7-8 år och då har mina muskler runt ögonen försökt jobba för att få mig att se bra, även om jag haft glasögon och sånt, och NU SLAPPNAR DE AV! Första gången på sju år, det känns helt fantastiskt! :D Går inte riktigt att beskirva med ord hur skönt det är om man inte vet hur det är med spända muskler runt ögonen, men det är i alla fall helt helt helt underbart!
Och vet ni? Detta kommer en del av er inte tro på för att ni kanske aldrig har hört talas om det,
men medan vi bad på ett av kvällsmötena så fick flera av oss som bad guldstoft på händerna. Låter helt stört, det tycker många, det tycker jag med, men Gud kan till och med visa sin storhet genom att bli äkta guld som glittrar på ens händer. Det är jättecoolt, som små guldkorn liksom, sjukt häftigt!
Har även haft fullt med underbara möten med människor! Har pratat, skrattat, kramats, hängt, käkat frukost/mat/kakor, sovit i tält och hängt i husvagn med underbart fina vänner! Gud har fått mig att inse, än en gång, hur lyckligt lottad jag är som har så mycket fina människor i mitt liv. Skriker av glädje inombords. Så sjukt tacksam. Gud är god! Tack Jesus.
Detta blev ett enda långt vittnesbörd om vad som hänt under fem helt underbara dagar. Har ju haft en del musikupplevelser också, fick t.ex. en trummpinne i huvudet på bäästa bandet Hansams konsert, det var gött! Nu har jag den som minne! Har även sett underbara musiker som Two Birds, Tomas Andersson Wij, Claes Strängberg och Adam Tensta(-konstigt nog! Trodde inte jag skulle gilla den musiken, men de va faktiskt helt okej!) för att nämna nåra. Det var najs.
Det blev som sagt långt, hoppas ni orkat läsa och att ni fått lite mer inblick i hur stor Gud är!
För att påminna er liite av vad jag skrivit: Jag har blivit helad från något jag haft problem med i SJU ÅR. Jag har fått GULDKORN PÅ HÄNDERNA. Jag har kännt mig HELT FRI för första gången på ganska länge.
Fattar ni hur awesome vår Gud är eller?
Näe, inte jag heller. Men jag vet att ordet awesome inte räcker till för att beskriva Hans storhet.
Detta var lite av det Gud har gjort i mig under dagarna på frizon.
Lovely.
Hejdå mina syskon.
Simma lungt och var er själva.
Peace!
YOUR MERCY TOLD US HOW TO SHOUT,
WE'LL LIFT YOUR NAME IN ALL THE EARTH
AND WE'LL SHOUT TO THE PRAISE OF YOUR GLORY!!
New Wine, nya möten, ny människa.
Hej vänner!
Kom hem från en fantastisk konferens igår,
nämligen New Wine i Vänersborg!
Blev rörd till tårar många gånger när jag stod på läktaren och kollade ner på de hundratals människor som bad för varandra, dansade, sjöng och tillbad Gud på alla möjliga sätt.
Väckelsen har startat!
Jag såg en längtan i allas hjärtan,
en längtan lika stor som min
att se SVERIGE FÖRÄNDRAT!
Att sprida Guds rike ännu mer i Sverige!
På New Wine gick det verkligen upp för mig,
väckelsen har startat!
Vi hade predikanter från andra länder som var där och undervisade,
helt fantastisk undervisning måste jag bara påpeka! :D
Men i alla fall, en av dem sa hur folk som inte bor i Sverige börjar prata om hur mycket Gud gör här i vårt land!
Att Gud verkligen har startat sin väckelse och att Sveriges framtid är i Herrens trygga händer!
DET SKER NU! Där du går, där du lever, Gud har satt igång en enorm väckelse i vårt land! DET ÄR SANT.
På ett av kvällsmötena på New Wine bjöd de in oss ungodmar till att vara förebedjare,
alltså var det vi som fick gå runt och be för de som ville ha förbön, och det var något av det underbaraste jag upplevt på läääänge! Fick be med fantastiska människor som längtade efter mer frimodighet och för mycket andra saker! Fick se Gud beröra deras hjärtan och bli taggade på att gå ut och sprida Guds rike! Fick även själv förbön och blev så galet fylld av Gud att jag knappt visste vad jag gjorde! Fylldes med en enorm glädje, mer än jag någonsin upplevt! Jag skrattade så mycket att jag knappt kunde andas! Jag sprang runt, hoppade, dansade, rullade runt på golvet, det var helt galet! Helt galet underbart! :D
Nu är jag hemma igen. Det har varit några av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Har aldrig blivit så peppad, har aldrig fått ut så mycket av en konferens! Känner mig som en helt ny människa! Har mött nya fantastiska människor, träffat mina underbara vänner från tidigare år och har sett alla dessa bli berörda av Gud på nya sätt. Så underbart. Gud är så god.
Påminn dig varje dag om att Gud är med dig,
och en viktig sak är att du är dig själv!
För vet du?
När du tagit emot Jesus så speglar din personlighet ut det!
Folk ser att det är något annorlunda med dig!
Så var dig själv, då sprider du Guds rike!
Så älskade syskon,
var er själva.
Var frimodiga.
För vet du?
Saker händer i Sverige.
Till och med kristna i andra länder lägger märke till hur många som blir helade och hur många som blir frälsta,
vad Gud gör i Sverige syns från utsidan,
nu ska vi se till att det syns här med! Att vi verkligen öppnar ögonen för förvandlingen som startat!
Ut med er!
Sprid Guds rike!
Visa kärlek och respekt!
Gå emot världens ego-inställning!
Ni gör skillnad.
Tack för mig!
Ber för er!
//Fia.
Svaghet.
Satt i morse och märkte att jag gått upp alldeles för tidigt, eller snarare ca en halvtimme, men ändå. Blev lite sur, men sen kom jag på att: varför inte ha en liten stund med Gud såhär halv 7 på en torsdagsmorgon? Vad kan stoppa mig? Inget.
Så jag satte mig ner och slog upp ett ställe i bibeln jag läste igår: 2 Kor 11:30 och fram till 12:10. Jag har kännt mig svag på senaste tiden, och just där står det om hur vi är starka i vår svaghet.
Efter att jag läst, tog jag upp pennan och min anteckningsbok och det var som om Gud skrev genom min hand, fast som om det var jag som sa det. Det lät krångligt, men i alla fall, kände starkt att jag skulle skriva det som Han sa till mig här på bloggen, så det blir dagens inlägg.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svaghet.
Ett ord som många fruktar. Ett ord som många mår dåligt av. En känsla som ingen vill ha. Svaghet.
Att vara svag. Vad innebär det?
Man känner sig hjälplös, övergiven, borta, trött, man har ingen ork kvar. Det enda man kan göra är att be om hjälp, så att någon annans styrka kan hjälpa en själv,
Människor, alla människor, har oftast svårt att visa svaghet. Man tror att man är jobbig eller påträngande om man ber om hjälp. Man gör upp egna teorier om hur folk ska reagera om man ber om hjälp och visar sig svag.
Men det finns en som vet när du är svag. Det finns en som vet när du känner dig hjälplös och jobbig. Det finns EN som vet, och det är Han som bär dig, just nu, i din svaghet. Herren.
Han känner dig, Han är med dig och Han hjälper dig.
Tappa inte hoppet, för det är i svagheten, då vi inte kan göra så mycket själva, som Gud kan gripa in. Han kan göra sitt verk om du ber Honom, alltså är vi på så vis starkare i svagheten. För vi förstår tillslut att vi behöver hjälp, och då gör vi inget motstånd mot Gud när Han hjälper oss, för vi inser att det är precis det vi behöver.
Vi låter Honom förändra oss och hjälpa oss. Han ger oss Hans styrka och hoppet tillbaka.
Han väcker en ny dag och du vaknar med ny kraft och känner Guds starka närvaro.
Så, var inte rädd för att vara svag. Var istället rädd för att inte visa din svaghet.
Det är först när du erkänner svagheten för Gud som Han kan gripa in. Han tränger sig inte på, Han sträcker bara alltid ut en hjälpande hand till dig. Han erbjuder bästa möjlige hjälp. Han erbjuder sin kraft, sin ande & sin nåd.
I svagheten är det endast Gud som kan hjälpa dig på djupet. Så:
Låt Honom göra sitt verk i dig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var det min hand skrev i morse. När jag sedan läste igenom det så kände jag hur det berörde mig på djupet, men jag kände som sagt också att jag skulle skriva det här. Hoppas någon kände likadant som mig.
2 Kor 12:10 "Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark."
Kontakt.
Känner ni igen er i att man sitter någonstans där man hör hur mycket prat som helst och man försöker lyssna på något påp datorn eller något, men alla ljud omkring överröstar det man vill höra?
Vad gör man då? Jo, man sätter i hörlurar såklart! Då är det bara en själv som hör, och dessutom så stör det ingen annan, men jag tänkte fokusera på det första, då hör man bättre.
Detta kan man ta som en liknelse.
Världen har många röster. Röster som säger:
-Köp detta till halva priset!
-Använd detta shampoot!
-Använd dessa produkter för att få dig själv att se yngre ut!
-Gör såhär och såhär så får du bästa räntan!
-Tänk på dig själv före alla andra!
Det var ganska ytliga grejer, men det finns också röster i världen som säger:
-Du har alltid fel.
-Du är värdelös!
-Va ful du är!
-Ingen tycker om dig!
-Du kommer inte klara det där.
-Du är för svag!
-Du är för feg!
-Du är för dålig.
Dessa röster kan vara väldigt påfrestande. Alla dessa röster hör man överallt vilket blir att det omvandlas till tankar som snurrar i huvudet istället. Om man har allt detta i huvudet samtidigt, som väldigt många av oss har, så mår man inte bra. Man inser tillslut att man inte orkar allt detta. Man kommer ibland in i perioder där man lyssnar mer på dessa röster än på något eller någon annan, jag har vart där och jag vet hur jobbigt det är, för man börjar tro på dem så mycket, just på grund av att man hört det så många gånger.
Men vet ni?
Då kan man sätta in hörlurarna och lyssna på det man var påväg till att lyssna på från början. Det där på ipoden/datorn/mobilen som man ville fokusera på egentligen. Detta får nu symbolisera Gud.
Tror det är fler än jag som har satt i hörurarna och ignorerat omvärlden med hjälp av härlig musik eller liknande någon gång, eller hur? Men om man tar detta som en liknelse, att man själv måste vilja sätta i dessa hörlurar,
man måste själv ta upp dedär svarta hörlurarna som ligger där bredvid och sätta in dem i datorn för att det ska funka.
Gud tränger sig inte på. Han är alltid tillgänglig och vill alltid att vi ska lyssna på Honom, men det kan va svårt med alla dessa röster i världen runt omkring. Om man då väljer att ta bort fokuset på omvärlden och bara fokusera på Gud så är det precis som man tar upp dedär hörlurarna bredvid datorn och kopplar in dem. Först då hör man tydligt vad Han vill säga.
Detta kan man inte göra hela tiden, det är sjukt tufft, det vet jag, men att försöka göra detta lite varje dag är sjukt nyttigt för själen och man växer verkligen i tron av att lyssna och prata med Gud.
Hur i hela världen menar den där Sofia Delhag med att man sätter in hörlurarna då? Visst, det kanske är gött, men hur gör man? Vad menar hon?
Jo, man ber. Man ägnar, det räcker med några minuter under en dag, till bön. Bön är inte bara att rabbla ord, det är att prata med Gud. Som jag skrivit tidigare är bön inte en monolog, det är en dialog. Bön är trots allt kontakten mellan människan och Gud. Sjukt coolt, eller hur?!
Men som sagt, precis lika mycket som hörlurarna tränger sig på när de ligger bredvid datorn, så lite tränger sig Gud på i din vardag. Han VILL att du ska lyssna, men Han vill att du också ska vilja det, så därför sätter Han inte in hörlurarna åt dig, utan Han låter dig välja vad du vill.
Så, en kort sammanfattning. Kontakten mellan Gud och dig kan liknas vid kontakten mellan dig, hörlurar och en dator. För att höra bättre i en bullrig och stökig värld där alla pratar i mun på varandra och säger alla möjliga saker, så är det bättre att man sätter in hörlurarna och lyssnar på det man vill höra. De peppande orden, sanningen och kärleken från Gud. Det är bättre att lyssna på Han som skapade världen, Han som är sanningen och kärleken, än de som bor i världen som säger massa skit och bara får dig att må dåligt.
Länge sen du hade i hörlurarna?
Vet du? Gud sitter och väntar på att du ska ta upp kontakten med Honom,
så, min syster eller bror som läser detta, vad hindrar dig?
Frid!
"Do not focus on prayer when you pray. Focus on GOD."
Jag är ljuset, inte mörkret. det är du som blundar.
Hejsan folket.
Igår så va jag påväg att somna,
satt i min säng,
läste bibeln som blivit en vana,
kan inte soma utan att göra det (vilket är galet gött)
och då fick jag lite ord till mig.
Kan uppriktigt säga att jag bad för Sverige,
för enligt mig så ser det ut som kristna i Sverige inte syns.
Fråga någon som inte är kristen hur den ser på kristna.
Vad tror du de svarar?
Svaren kan va sjukt olika,
de mesta är nog i denhär stilen:
"De sitter bara i sin kyrka och ber. Jag vet inte vad de gör eller något, de har bara hittat på något så de slipper undan vetenskapen och försöker få andra att tro på det."
Nu är jag sjukt hård,
jag vet.
Men det är de där ute också,
det är de som inte är kristna också,
och varför?
Jo, för att vi inte SYNS!
Vi HÖRS och vi SYNS inte,
så de skapar sina egna bilder av vilka vi är,
och det är ofta helt mot vad vi är.
Kärlek och respekt vill vi visa,
vi vill sprida kärlek,
hjälpa människor,
inte slänga bibeln i huvudet på folk!
Vi vill att de ska må bra,
just pga att Gud vill det!
I alla fall,
jag skulle precis somna,
och då började jag be, för Sverige.
Jag började be för alla som har det svårt,
och jag kom på mig själv.
Vad gör jag?
Nu rabblar jag bara massa ord,
Bön är inte en monolog.
Det är en dialog.
Jag måste snacka med Gud om detta om det ska ha någon mening,
så jag slutade be och sa bara,
Snälla Gud,
säg någonting.
"Man behöver Bdalar för att skaoa berg,
och man behöver åar och bäckar för att skapa hav.
När det ser mörkt ut är det du som blundar för ljuset,
för jag är med dig, och jag är ljuset."
fick jag då upp i huvudet.
Wow. detdär kom jag inte på själv,
nej, så smart är inte jag.
Om man lyssnar får man svar,
och det blev ett svar för mig,
kanske för fler i detta land som känner likadant som mig.
För att komma upp på berget måste man också gå i uppförsbacke,
men vet ni?
tro stavas R-I-S-K.
Vi måste ta risken att börja synas,
börja skrika ut av glädje vad vi har att komma med
på sätt som folk kan ta åt sig.
Kanske genom musik,
kanske genom ett samtal,
kanske med att bjuda någon på fika,
kanske bara ett leende räcker ibland?
Guds rike sprids genom kärlek och respekt,
och det är VI som ska göra det.
och om vi verkligen respekterar människor där ute,
så måste vi visa det för dom genom detta.
Vi måste visa kärlek,
vi måste synas.
Komma ut från byggnaden kyrkan,
för där du är, där ÄR kyrkan!
DU är KYRKAN och det är det vi måste ta vara på.
Så kära syskon,
VI är kyrkan,
låt oss tillsammans då KÄMPA för att Gud ska kunna förändra denna värld.
Han arbetar genom oss,
tillsammans kan vi förändra världen.
Han sa: "Jag är ljuset, inte mörkret. Det är du som blundar."
låt oss då öppna ögonen och se på världen,
jag tänker be för Sverige.
Jag tänker be för världen.
Be med mig.
Blessings.
I look to you.
sluta döma varandra.
hej folket.
I Matteus 7:1-3
"Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?"
Matteus 7:12
"Allt vad ni vill att människor ska göra för er ska ni också göra för dem."
jag tror faktiskt att Gud vet bättre än oss. Det tror jag faktiskt. väldigt mycket.
Och Han har skapat oss,
varför i HELA VÄRLDEN ska vi BETYGSÄTTA HANS SKAPELSE?!!
Gilla om du tycker jag är snygg.
Gilla så skriver jag vad jag tycker om dej i chatten.
Gilla så betygsätter jag ditt utseende.
Gud, Han borde väl ändå veta bäst när det gäller betygsättande på son egen skapelse?
SLUTA DÖMA VARANDRA!
alla är unika och alla är MVG-barn när det gäller att vara unik, vacker och helt underbar.
Om det är någon som ska döma folk, så är det Gud, inte VI! för sjöen, vi är bara människor! vi fattar ingenting när det gäller skönhet eller något, den enda som vet något om äkta skönhet är Gud och Han skapade alla så vackert Han kunde.
Sen så började vi plötsligt döma varandra.
och varför?
jag förstår inte.
Visst, det är svårt att inte göra det, men jag har insett nu hur fel det är,
det är allmänt helt sjukt att vi kan göra något sådant.
Om man behöver hjälp med sin självbild så lägger man inte upp en status där det står "gilla om du tycker jag är söt." , tror ni verkligen att det håller?!
För stunden ja, för livet: NEJ!
Väx upp människor, alla är fina som de är och sluta betygsätta varandra.
Den sannan skönheten finns på insidan, i hjärtat,
och alla är skapade vackert både utvändigt och invändigt.
Det är därför vi ska sluta döma varandra, för allt som räknas är vad Gud tycker,
och Han älskar oss och tycker om oss precis som vi är,
därför ska vi inte ändra på oss på något sätt!
Tvärtom.
Vi ska ge varandra komplimanger.
Säga peppande saker så inga dåliga självbilder ska få förstöra fler människor!
Vet ni att vi i norden är några av de mest självkritiska i världen?
varför vet jag inte, men jag läste det någonstans,
och det är därför vi behöver dedär komplimangerna.
dedär orden som bara gör ens dag liksom.
vi behöver det.
vi vill inte att folk trackar ner på oss eller att någon betygsätter oss innerst inne,
vi är människor. vi behöver kärlek och omtanke för att överleva.
sluta alltså döma varandra, den enda som ska döma om någon är Gud.
och vet du?
Jag tycker du är vacker.
juste, precis du som läser just nu,
DU ÄR VACKER PRECIS SOM DU ÄR!
Gud välsigne er.
//Fia
Gud kan prata, Han pratar på olika sätt bara
Hej på er fina ni!! :)
Många av er undrar hur jag kan va så säker på min tro,
vet ni en sak??
tro och tvivel hör ihop.
Jag tvivlar, vissa dagar kanske jag inte alls tror,
men någonstans där inne i mig vet jag att det är sant det som bibeln säger.
Gud finns.
hur vet jag det?
Har du sett Honom?
-nej, ingen har sett honom. I bibeln står det att om man ser Guds ansikte som levande människa så skulle man falla död ner på marken.. med andra ord: mäktig snubbe! nej, jag har inte sett honom.
Har du kännt honom?
-Det beror på hur man menar med kännt, inte fysiskt, men inombords.
Har du rört honom?
-Nej,
Har du hört honom?
-Ja.
om ni frågar någon annan som också är kristen kan det faktiskt vara så att man svarar nej på alla tre frågor,
dessa frågor som är så otroligt viktiga för att något ska "finnas" i vår värld.
men hörreni som tycker detta är bevis på att Gud inte finns, hittade detta för någon dag sen, tyckte det skulle passa in. En lärare ställde dessa frågor till sin klass och alla svarade nej på dem, även de kristna. men då räckte en lite pojke upp handen.
-Fröken? sa han
-Ja?
-Har du sett din hjärna?
-Nej.
-Har du rört din hjärna?
-Nej.
-Har du hört din hjärna?
-Nej.
-Jaha, då har du tydlingen ingen hjärna.
tycktre det var ett bra exempel,
vi tror på så mycket som inte heller, enligt våra mänskliga "smarttänkande" hjärnor, går att bevisa.
Men såg ni att jag svarade ja på en fråga?
Ja, jag har hört Guds röst.
faktiskt inte bara i huvudet, jag har hört den på olika sätt.
Låter as knäppt för er som inte är vana, men jag har faktisk hört,
med mina öron,
en röst som inte är som alla andras.
Det var på en gudstjänst jag var på,
tror jag var runt 12 år.
Det var någon som predikade om Samuel,
när Gud ropade på Samuel och han trodde detvar profeten Elia som ropade,
som han bodde hos.
Mitt under lovsången på mötet så hörde jag någon ropa klart och tydligt mitt namn.
Jag kände igen rösten lite, men kunde inte sätta fingret på vem det var.
Jag frågade min syster om det var hon som ropat på mig, men det var det inte. alla runt omkring mig stod och lovsjöng och ingen verkade ha ropat på mig.
Men jag minns den rösten, och jag tror att det var Gud.
Rösten var annorlunda. Det lät som mammas, som pappas, som Hannas, som alla i min släkt, alla mina vänner, allas röster i en enda stark och klar röst.
och ni tror att jag är tokig ni som inte är kristna nu, det tror nog vissa kristna också som läser,
och vet ni? det tror jag med!
Jag tycker det är sinnessjukt att Han vill ha kontakt med oss,
men grejen är den,
varför tror ingen att han talar?
Gud kan prata, han är ingen bebis?!
Hallå, Gud skapade människan. det tror jag i alla fall. Hur kan något så komplicerat som kroppen komma till av en slump? Nej, vi är inga konstiga slumpar, vi är GUDS SKAPELSER!
Gud skapade även rösten. Han kom på att människorna skulle kommunicera med varandra genom att för det mesta prata. Tror ni inte att Han kan prata själv då? han som kom på rösten?
Har ni någon gång upplevt att ni tappat bort något t.ex. och sedan fått en snabb tanke, "den kanske ligger där", och sen går du dit och så hittar du den. "hah konstigt, va smart jag var som kom på det!" tänker de flesta.
God speas more than we listen.
Jag tror att dessa tankar ibland kan va Gud, han kan prata med en stilla viskning, en tanke, en känsla, vad som helst. kom igen, han skapade alla dessa saker, tror ni inte då att Han kan använda dem?
Jag har hört honom, jag har känt hans kärlek, jag har känt hans storhet och kraft, jag har sett en skymt av honom till och med.
Men vet ni varför jag tror?
Det är inte pga alla ytliga saker, det är inte pga att jag hört hans röst, eller något av det,
det är för att jag känner i mitt hjärta att jag är ingen slump. Jag känner mig älskad och jag vet att det finns en högre makt för jag känner det i mitt hjärta, och djupt inne i mig så vet jag att det är fullkomligt sant.
Vet ni vad typ alla människor gör i de svåraste situationer som finns?
dedär riktigt tuffa situationerna?
de ber faktiskt.
Och varför?
Jo, för jag tror att alla någonstans långt inne i sitt hjärta vet att det finns något större. Det finns en Gud som kan rädda dem från världens jobbigaste situation, och den Guden, De Ende, Den Förste och Den Siste,
DET ÄR MIN PAPPA!
Ville bara dela med mig av det.
ska skriva lite senare om någon mer upplevelse jag haft,
för jag vet att det ger vissa människor hopp om att det kanske trots allt finns någon där uppe.
Det tror jag i alla fall.
Jag ber för er och hoppas ni orkat läsa allting, för en del av er behöver läsa detta, tro mig.
Blessings!
//Fia.
Tid.
Tid är en konstig sak.
Man har antingen för mycket eller för lite tid,
aldrig lagom.
Ibland kan inte ens 16 år vara tillräckligt lång tid för att vara nöjd,
ibland kan en dag gå alldeles för långsamt.
som idag.
idag gick dagen alldeles för långsamt.
trots att jag drog hem från skolan vid två så känns det som tiden går lite långsammare idag,
varför?
Farfar.
Ibland kan som sagt inte 16 år vara tillräckligt med tid för att umgås,
för att säga att jag älskar honom,
nu ser jag honom i himlen nästa gång.
Det var ju inte länge sen jag skrev om morfar,
om att man ska ha hopp om att de har det bra.
Genom att jag upplevt detta en gång innan när jag var yngre och ännu mer känslig så känns det som jag hantera det bättre denna gången.
jag saknar honom redan, jag kan inte säga annat.
Men jag vet att han har det bättre i himlen och att han älskar oss och väntar på oss alla där uppe.
Jag älskar att scrapbooka, och håller på med en bok med grejer ur mitt liv,
där har jag ett kort på mig och farfar. Jag sitter i hans knä och han läser en saga för mig,
jag kanske är runt 4 år.
åh.. om den tiden ändå var nu, så jag kunde höra att han pratade med mig,
men nu får vi blicka framåt.
En jobbig period i mitt liv pågår nu, jag kan inte påstå något annat.
Men vet ni?
Jag har fortfarande hopp.
Hopp om att allt ska bli bra igen.
Vet ni varför?
För Gud vill det,
Han vill att vi alla ska må bra,
Han vill att jag ska må bra,
Därför ska jag aldrig tappa hoppet som jag gjort minst tusen gånger de senaste åren,
men nu ska det inte bli så mer.
Jag är stark i Gud och jag litar på honom.
Farfar har det bra, Morfar har det bra,
de har det tusen miljoners miljarder gånger bättre än oss,
men jag saknar dom.
men jag får lita på Gud där också,
För Han vet bäst.
Han vet vad vi behöver och Han stärker oss när vi är svaga.
Börjar tänka på min morfars favorit lovsång,
eller favorit.. han tyckte jättemycket om den,
den går såhär:
"På dig min Gud förtröstar jag
när oro skymmer min morgondag
för jag vet du är trofast emot mig
när svårigheter omger mig
så är jag ändå trygg hos dig
för jag vet att du aldrig lämnar mig.
Är det natt eller dag
Herre på Dig förtröstar jag!
Gud du är alltid nära mig,
ingen förändring finns hos dig,
du är densamme igår och idag och i evighet.
Du är min framtids säkra grund,
du som står fast i ditt förbund,
min klippa är Du,
Allsmäktig Gud,
jag ärar Dig."
..amen. eller hur?
Den säkerheten bör vi ala ha,
den tron bör vi alla ha.
Ge inte upp människor,
vi kommer klara oss igeom våra mörkaste dagar och nätter,
för Gud är ljus,
och Han är alltid med,
det betyder att där Han är, alltså i dig, blir det aldrig mörkt.
Ljus övervinner alltid mörker,
det är bara om man själv börjar gömma ljuset som mörkret tar över mer.
Fokusera på ljuset,
fokusera på Gud,
så löser sig resten.
Blessings.
Stjärnorna lyser för dig ikväll farfar,
vila i frid<3
Befrielse.
Hej på er mina fantastiska läsare och förlåt att jag inte skrivit ett inlägg på flera månader!
Haft fullt upp, har varit på 4 läger och åkt till Göteborg och lite så, så har inte riktigt haft tid pga att jag mest varit hemma och vänt ;) men nu är jag här! :)
kom hem från Vineyardnorden summercamp igår kväll, och det har verkligen varit en helt fantastisk vecka!
Vineyardlägret är nog det lägret med mest kramar och komplimanger skulle jag tro ;)
Helt underbar stämning, undrar dock lite hur jag själv låter nu, för jag byter alltid dealekt på läger så jag pratar som de jag har pratat med.
I år har jag nämligen varit volontär och jobbat i "hamburgeriet" med härliga människor från Sverige, Danmark, Norge, Nya Zeeland och tror det var Chile. Där jobbade jag ca 3 timmar per dag och sålde allt ifrån hamburgare och korv till pastasallad och tacos, en härlig blandning! plus att jag nog fick träffa alla på hela lägret, tog betalt och hade lite myciga enkla konversationer med alla olika mysiga människor. Pga detta pratar jag nog ganska konstigt, började bryta lite på norska en dag så det var en svensk som trodde jag var norsk.. tar det som en komplimang, men det var lite wierd ^^
I alla fall, det var otroligt mycket som hände. Jag vet inte hur många helanden som skedde, bl.a. en som hade parkinsons sjukdom blev helad genom förbön och hon började springa/jogga och allt var helt borta! HALLELUJA! jag vet inte som sagt hur många helanden som skedde, men jag själv blev också helad. Inte från någon sjukdom, inte för att någon bad för mig, utan genom att bara vara där inne kände jag hur min självbild började byggas upp. Jag har under senare tid, nu i år, upptäckt att jag inte tyckt att jag själv är något bra. jag har inte riktigt gillat mig själv, och har bara hittat fler och fler "fel" med mitt yttre och med min personlighet. Antar att många i tonåren känner så, särskillt tjejer. För pga mode och allmänheten så börjar man känna sig obekväm med sig själv, särskillt med utseendet, och man börjar titta på hur andra ser ut och härmar dom för att inte sticka ut för mycket och för att inte bli uttittad. Jag kan inte säga att jag velat vara en i mängden och ha likadana kläder som andra, men jag har försökt finna felen som andra tycks "tycka se" om mig. Alla dessa tankar slets itu på det mötet. Det kändes som att Gud fyllde mig och jag ser inte så kritiskt på mig själv längre. Det var som att sprickorna i mig bara täpptes till och jag kände mig mer hel. Detta va så starkt att jag bara satt och grät. Jag kände sån enorm kärlek från alla vänner som satt runt mig, även om de just då var inne i lovsång och inte gjorde något speciellt. Jag kände mig så otroligt älskad och värdefull, och just då började de med en lovsång. en del av den som blev väldigt stark för mig var denna:
"There is power in the name of Jesus to break every chain,
break every chain, break every chain!"
Det finns kraft i namnet Jesus för att krossa alla kedjor. Det var det Han gjorde, Han krossade alla kedjor. Kedjor som var fulla av hat, av ångest, av att inte räcka till, av utseende frågor, av allt som snurrade i mitt huvud. Han krossade kedjorna. jag kunde inte sjunga. orden var så starka att jag bara grät, det enda jag kunde säga var halleluja. det finns ett drama som beskriver detta väldigt bra, check this out.
halleluja. eller hur?
Jag känner mig så fri!
Så sjukt gött! :D
Älskar sättet som Jesus är upplyst på i denna videon. Han är så sjukt mäktig,
Han är ljuset i mörkret, Han är min hjälte.
Om ni har samma problem som jag har haft är det bara att höra av sig om du vill snacka,
om du mailar mig eller liknande och inte får svar är det förmodligen för att jag återigen är bortrest,
ska nämligen till Tyskland på läger nu på fredag och är borta till fredagen/lördagen därpå.., men finns om du vill snacka eller ha förbön :)
Gud välsigne er!
//Fia
Relation/Hur hänger man med Gud?
Jag har fått kommentarer om att jag borde skriva ett inlägg om hur man har en relation med Gud,
och Gud välsigne er som läser och kommenterar asså, blir så pepp på att fortsätta skriva då! ;D
Klart jag kan skriva om relation med Gud,
here we go! ;)
om ni har fler åsikter om hur man "Hänger med Gud" som var själva frågan så är det bara att kommentera,
och ni som läser, det är bara att läsa kommentarerna i så fall ;)
Okej.. hur hänger man med Gud?
Hur skapar man en relation med Gud?
Hur man skapar en relation med Gud, det har jag ju svarat på mina andra inlägg att man "Hänger med Gud"
och det är helt enkelt så ;)
men hur gör man det?
om ni tror att det är svårt, så har ni fel ;) tvärtom!
Gud är er pappa och han vill hänga med er! :) det är bara att låta Honom göra det.
okej, jag ska förklara!
Som sagt Han vill hänga med er och där du sitter just nu, precis där, så är Han med dej.
Han vill bara att du ska upptäcka Honom, Han finns där!
Det är precis som i plugget om du står gämte en av dina bästa vänner, klart du hänger med den personen då!
Så faktum är att man behöver inte göra så mycket, man behöver "bara va".
Om du vill så kan du be till Honom, för då känns det alltid som Han är lite extra nära, men grejen är den att Han är lika nära när du är i kyrkan som när du sitter på en tråkig lektion i skolan. han är där.
jag tyckte också det var svårt att hänga med Gud i början av förra året, jag kände liksom inte att han hängde med mej, kändes som bara jag hängde med Honom om ni förstår hur jag menar..
Men jag har insett mer och mer att jag hänger ju med Honom hela tiden! Han är ju här hos mej, likaväl som att Han är hos dej nu. Det är bara att säga "Tjenare Gud, jag vill hänga lite med dej nu." och sen har du intalat dej själv att du hänger med Gud och det är det som räknas ;) Glöm aldrig att Han alltid är med dej, det är bara vi som måste öppna ögonen, se och tro.
En grej som jag ibland gör är att jag går en promenad med Jesus. Nu tappade några av er andan ;)
Haha, nej, men jag ber lite kort att Jesus ska vara med mej på denna promenad, och sen snackar vi.
Ibland känns det som att vi chattar fast inuti mitt huvud, och tro mej, Han har kloka svar;)
Ja, det är sant! Har inte ni kännt någon gång, t.ex om man är as stressad och ska till plugget och så hittar man
t.ex inte nycklarna. Så har det typ poppat upp en bild eller en tanke och bara "på detta stället är dom" och så går man dit och dom ligger där? någon som varit med om det? jag tror det är Gud:)
Vissa tycker det är självklart att jag tycker det, för att jag är kristen, men jag är som andra, jag tänker oftast "nämen vilken tur att jag hittade dom!" men tänk om det var Gud då?
det är på det sättet det "poppar upp i huvudet på mej" när jag och Jesus snackar med varandra.
precis som på fejjan eller nått sånt chatt grejs, när det säger "PLING!" så har man ett meddelande,
så är det för mej när jag "chattar" med Jesus.
Känns som jag gör detta väldigt krångligt, men det jag menar är att för att hänga med Gud krävs det inte att man presterar eller visar sej värdig för att hänga med Kungarnas Kung. För Han är din pappa. Han älskar dej och vill hänga med dej, och Han gör redan det. Frågan är när du är villig att hänga med Honom. Han hänger redan med dej, det är bara att du ska lätta lite på ditt hjärta och släppa in Honom i gemenskapen.
Du Kan hänga med Honom när som helst, och jag är imponerad över att du orkade läsa hela detta inlägg;)
känns som jag bara skriver och skriver ;)
men nu tänkte jag designa om min blogg lite, så nu ska jag sluta skriva.
Men kom ihåg, Gud finns där du är. Han hänger med dej, och om du vill kan du hänga med Honom,
om du låter Honom komma nära dej. Be en liten bön eller bara tänk det, Gud hör allt. Han är större än du tror.
Amen.
Gud välsigne er fina människor! :)
Får se när nästa inlägg kommer, ha det bra tills dess! :)
Puss!
//Fia
dålig kvalité, hoppas ni står ut ;)
That's MY king! :D:D:D
Nu vet ni kanske varför jag skriver om Honom,
DETTA som ni läser och ser på detta filmklipp handlar om Honom,
och det är sant.
HAN är min KUNG!
AMEN!!!!!!! :D
Gud välsigne er!
Han e freakin' awesome! ;D
Pöss!
// Fia :)
