Gud kan prata, Han pratar på olika sätt bara
Hej på er fina ni!! :)
Många av er undrar hur jag kan va så säker på min tro,
vet ni en sak??
tro och tvivel hör ihop.
Jag tvivlar, vissa dagar kanske jag inte alls tror,
men någonstans där inne i mig vet jag att det är sant det som bibeln säger.
Gud finns.
hur vet jag det?
Har du sett Honom?
-nej, ingen har sett honom. I bibeln står det att om man ser Guds ansikte som levande människa så skulle man falla död ner på marken.. med andra ord: mäktig snubbe! nej, jag har inte sett honom.
Har du kännt honom?
-Det beror på hur man menar med kännt, inte fysiskt, men inombords.
Har du rört honom?
-Nej,
Har du hört honom?
-Ja.
om ni frågar någon annan som också är kristen kan det faktiskt vara så att man svarar nej på alla tre frågor,
dessa frågor som är så otroligt viktiga för att något ska "finnas" i vår värld.
men hörreni som tycker detta är bevis på att Gud inte finns, hittade detta för någon dag sen, tyckte det skulle passa in. En lärare ställde dessa frågor till sin klass och alla svarade nej på dem, även de kristna. men då räckte en lite pojke upp handen.
-Fröken? sa han
-Ja?
-Har du sett din hjärna?
-Nej.
-Har du rört din hjärna?
-Nej.
-Har du hört din hjärna?
-Nej.
-Jaha, då har du tydlingen ingen hjärna.
tycktre det var ett bra exempel,
vi tror på så mycket som inte heller, enligt våra mänskliga "smarttänkande" hjärnor, går att bevisa.
Men såg ni att jag svarade ja på en fråga?
Ja, jag har hört Guds röst.
faktiskt inte bara i huvudet, jag har hört den på olika sätt.
Låter as knäppt för er som inte är vana, men jag har faktisk hört,
med mina öron,
en röst som inte är som alla andras.
Det var på en gudstjänst jag var på,
tror jag var runt 12 år.
Det var någon som predikade om Samuel,
när Gud ropade på Samuel och han trodde detvar profeten Elia som ropade,
som han bodde hos.
Mitt under lovsången på mötet så hörde jag någon ropa klart och tydligt mitt namn.
Jag kände igen rösten lite, men kunde inte sätta fingret på vem det var.
Jag frågade min syster om det var hon som ropat på mig, men det var det inte. alla runt omkring mig stod och lovsjöng och ingen verkade ha ropat på mig.
Men jag minns den rösten, och jag tror att det var Gud.
Rösten var annorlunda. Det lät som mammas, som pappas, som Hannas, som alla i min släkt, alla mina vänner, allas röster i en enda stark och klar röst.
och ni tror att jag är tokig ni som inte är kristna nu, det tror nog vissa kristna också som läser,
och vet ni? det tror jag med!
Jag tycker det är sinnessjukt att Han vill ha kontakt med oss,
men grejen är den,
varför tror ingen att han talar?
Gud kan prata, han är ingen bebis?!
Hallå, Gud skapade människan. det tror jag i alla fall. Hur kan något så komplicerat som kroppen komma till av en slump? Nej, vi är inga konstiga slumpar, vi är GUDS SKAPELSER!
Gud skapade även rösten. Han kom på att människorna skulle kommunicera med varandra genom att för det mesta prata. Tror ni inte att Han kan prata själv då? han som kom på rösten?
Har ni någon gång upplevt att ni tappat bort något t.ex. och sedan fått en snabb tanke, "den kanske ligger där", och sen går du dit och så hittar du den. "hah konstigt, va smart jag var som kom på det!" tänker de flesta.
God speas more than we listen.
Jag tror att dessa tankar ibland kan va Gud, han kan prata med en stilla viskning, en tanke, en känsla, vad som helst. kom igen, han skapade alla dessa saker, tror ni inte då att Han kan använda dem?
Jag har hört honom, jag har känt hans kärlek, jag har känt hans storhet och kraft, jag har sett en skymt av honom till och med.
Men vet ni varför jag tror?
Det är inte pga alla ytliga saker, det är inte pga att jag hört hans röst, eller något av det,
det är för att jag känner i mitt hjärta att jag är ingen slump. Jag känner mig älskad och jag vet att det finns en högre makt för jag känner det i mitt hjärta, och djupt inne i mig så vet jag att det är fullkomligt sant.
Vet ni vad typ alla människor gör i de svåraste situationer som finns?
dedär riktigt tuffa situationerna?
de ber faktiskt.
Och varför?
Jo, för jag tror att alla någonstans långt inne i sitt hjärta vet att det finns något större. Det finns en Gud som kan rädda dem från världens jobbigaste situation, och den Guden, De Ende, Den Förste och Den Siste,
DET ÄR MIN PAPPA!
Ville bara dela med mig av det.
ska skriva lite senare om någon mer upplevelse jag haft,
för jag vet att det ger vissa människor hopp om att det kanske trots allt finns någon där uppe.
Det tror jag i alla fall.
Jag ber för er och hoppas ni orkat läsa allting, för en del av er behöver läsa detta, tro mig.
Blessings!
//Fia.
Kommentarer
Jennifer
Tack för detta, du skrev några saker som jag aldrig tänkt på tidigare, och givande att få ta del av ditt vittnesbörd :)
Kram Jen
Trackback
