En dikt i December.
Jag skriver oroligt mycket dikter, och på senare tid har jag känt hur Gud velat använda mig i det.
Jag vågar självklart inte läsa upp mina dikter för någon, trots att de kanske skulle ge hopp till någon eller vara ett hjälpande ord på vägen. Jag vågar inte. Vad ska folk tycka? Vad ska folk säga? Ännu värre: mina texter som jag tonsatt och gjort till låtar, vad ska folk tycka om dem om jag spelar upp dem?
Nej, usch. Jag vågar inte. Vad händer med mig om jag visar vad jag verkligen tror och sjunger och läser upp saker jag tänker och tycker? Jag kommer inte klara det.. eller vänta. Gud kanske gav mig gåvan?
Min morfar som var en av mina största idoler var tydligen duktig på att dikta. Mest på skoj förstås, för er som kände Ingemar Martinson så var han ju en både skojsam och glad, men ändå modig och klok person. Många säger att jag ärvt mycket av honom, men jag tror i själva verket att Gud valde att ge oss samma gåvor.
Jag tror jag fått en gåva att skriva poesi, att skriva dikter. Och jag tänkte ta steget och dela med mig av en jag skrev igår om hur vi människor ofta glömmer vad julen handlar om. Vi är så fokuserade att köpa julklappar, baka julgodis och göra fint så att vi inte ser att det faktiskt finns folk som fryser på julen. Som inte har det så bra. Det är väl ändå viktigare att alla människor blir sedda på julen, att budskapet om att Gud sände hoppet, sin Son, till världen, att vi tar hand om varandra - att det är i fokus mer än att fästa pepparkakshus-väggar med smält socker mot varandra och städa huset femte gången på rad? Kärleken är väl ändå viktigast?
Dikten heter decemberdikt.
Julen är här och klappar ska slås in
Paket ska bli färdiga och även deras rim
Snören och papper och pepparkaksbak
Och nya tidningar om affärers nya leksak
Alla springer runt och köper granar och ljus
Och varje person har pyntat i sitt hus
Men vem tänker på dem som inte har någon gran?
Som inte ser lyckan i ögonen på deras barn?
Stanna upp i december, se dem som inte ler
Som blir borttappade mitt i julens röriga kvarter
De som inte hör den julmusik som någon sjöng
Utan bara trampar runt frusna i snön
Julen är hoppets och glädjens tid
Använd den och sprid Herrens frid
Ge av det du har till dem som lätt glöms bort
Ge av den kärlek du en gång har fått.
Hoppas ni inte snöat in i era stugor,
Gud välsigne er.
Kommentarer
Magdalena Nour
Så sant!!! Tack! Gud välsigne dig snälla tjej! 💟💛💟
Svar:
-sofiadelhag.
Mattias Lundqvist
Du är GULD Sofia!! Dikten är på pricken:-) Tackar Jesus för din frimodighet!
Svar:
-sofiadelhag.
Madde
Jätte, jättefin dikt! Fortsätt använda din gåva! :) Läste upp din dikt för två kompisar på min bibelskola, dom tyckte också om det! Gud välsigna dig syster!
Svar:
-sofiadelhag.
Trackback
