En del av någonting större.
Idag slog det mig som många gånger förut, vilken enorm skara av underbara människor jag tillhör.
Min församling är så fantastisk.
Många ifrågasätter att vara med i en församling, "Man kan väl vara kristen i sin ensamhet? Det är väl enklast så, så att ingen annan blir inblandad?" Åh, jag önskar jag kunde förklara hur mycket det betytt för mig att vara med i en församling.
Att vara fler som delar tron och kämpar med livet och tron tillsammans är så otroligt tryggt.
Många ifrågasätter att vara med i en församling, "Man kan väl vara kristen i sin ensamhet? Det är väl enklast så, så att ingen annan blir inblandad?" Åh, jag önskar jag kunde förklara hur mycket det betytt för mig att vara med i en församling.
Att vara fler som delar tron och kämpar med livet och tron tillsammans är så otroligt tryggt.
Man är flera som går samma väg och man kan leda, stötta och hjälpa varandra.
Om man liknar livet vid ett maraton, är det som att man istället för att springa själv, springer med en stor klunga av människor. Målet är kanske inte att vinna, men det är att komma i mål, tillsammans.
Om jag skulle råka springa åt fel håll, finns det alltid folk som kan hjälpa mig på rätt väg hela tiden.
Om jag vrickar foten eller faller på vägen, är jag omgiven av massa människor som kan bära mig.
Det finns så mycket kärlek i församlingens gemenskap och det fick jag verkligen känna idag.
Jag kan inte påstå att livet blir lättare för att jag är kristen.
Visst, livet blir mycket bättre med Jesus, men absolut inte lättare.
Livet är jobbigt att leva, man går igenom tunga grejer,
men det är just i de tillfällena när man stöter på hinder,
som jag oftast inser hur underbart det är att vara kristen.
För man har någon som leder vägen ut ur mörkret,
man har ljuset. Man har Jesus.
Och man går aldrig ensam, för man har församlingen som går med en.
Idag i kyrkan var jag med i lovsångs-teamet,
och innan gudstjänsten när vi satt och bad kände jag plötsligt hur jag var tvungen
att berätta för min församling vad jag kämpade med i livet.
Jag kände att de behövde veta för att kunna vara med och be för mig,
för det är så tryggt att gå igenom det där mörkret när man vet att man
har några som backar upp en om man skulle gå vilse.
Så jag sa det till mötesledaren, och då började väntan.
Mitt hjärta dunkade så fort och jag visste egentligen inte vad jag skulle säga,
men då, efter predikan, kände jag hur någon la sin hand på min axel.
Det var en i församlingen som frågade hur jag mådde.
Bara den frågan "hur mår du?" har jag alltid så svårt att svara på,
för det känns inte alltid som folk verkligen vill veta,
men då kände jag så starkt att det var Gud som hade bett henne komma fram och fråga.
Hon hade känt att jag mådde dåligt och ville därför gå fram och säga det från scenen,
så hela församlingen kunde be för mig, vilket sedan hände.
Jag bara grät.
Dels för att kärleken jag kände från alla människor där inne nästan knockade mig till golvet,
det var så underbart,
dels för att jag är väldigt trasig och det kändes som jag började bli hel på insidan och
dels för att Gud är så god som verkligen ser mig.
Jag vet att det var Han som gav henne den tanken,
och det är så stort.
Åh vad jag älskar min församling.
Åh vad jag älskar att vara kristen.
Nu vet jag ännu säkrare att jag aldrig går ensam.
Både Gud och min församling går med mig och bär mig när det är jobbigt.
Det är så tryggt och jag önskar att jag kunde förmedla den kärleken jag fick uppleva på mötet idag genom detta blogginlägg, men jag tror knappast det går. Det är verkligen en obeskrivlig kärlek, Guds kärlek som förmedlas genom männsikor.
Det var som att jag plötsligt bröt ett ben när jag sprang i livets maraton, och människor samlas runt mig och bär mig tills det har läkt, och när det läkt fortsätter de ändå springa vid mig för att se till att jag inte ramlar igen och för att helt enkelt hjälpa mig komma till målet tillsammans med dem.
Lite så är livet med en församling. Guds församling. Gemenskap där Guds kärlek får både kännas, betraktas och spridas. Det är helt fantastiskt och allt är på grund av Jesus. Allt är på grund av Guds kärlek genom Jesus som förde samman människor och förde människor till Gud. Det är så mäktigt och jag är så tacksam att jag får vara en del av det. En del av någonting större.
Räddad.
Hej älskade människor!
Som vissa av er vet så var jag med om en cykel-olycka för några veckor sedan.
Fastnade på något konstigt sätt med foten i hjulet, vilket gjorde att framdäcket stannade,
jag for över styret med cykeln över mig och landade, utan hjälm, med huvudet ner i asfalten.
Efter en kort black-out kom jag på benen, och min gula regnkappa var röd av blod och jag kände att jag plötsligt blev yr, en tand smulats sönder och hur det rann blod konstant någonstans från mitt ansikte.
Jag stapplade hem, yr och matt, kom hem med min trasiga cykel och pappa kom hem direkt ochdå åkte vi till vårdcentralen och tandläkaren. Hade fått hjärnskakning, fick sy tre stygn vid ögonbrynet, har nyligen lagat tanden och var inne i chock i ca 2 dagar, vilket va sjukt tungt. MEN det är inte det som trots allt hände jag tänkte fokusera i detta inlägget, det är vad som INTE hände på grund av Guds ständiga vakan över mig!
Vill bara göra detta klart för er: Jag hade inte hjälm. Om jag landat lite lite mer med huvudet åt höger hade hela mitt skallben spruckigt och jag hade knappast varit så levande som jag är idag. Medan folk, när jag kom tillbaka efter några dagar hemma, gick runt och tjatade om "hur klantig jag hade varit!" och "vem har lärt dig cykla?! är du helt galen!" och allt jag fick höra, så gick jag runt och tänkte på att Gud faktiskt räddat mitt liv. Jag fick en bild(från Gud) av händelsen dagen efter som verkligen visade hur noggrann Gud är med att beskydda sina barn från det värsta.
Jag såg olyckan, hur Jesus och ett dussin änglar stod berädda när jag föll. Allt gick i slow-motion och jag såg hur de drog ut foten ur hjulet, vred mitt huvud så jag inte skulle skadas, fixade mina händer så att jag inte skulle klämma mig i hjulet och massa fler saker! allt i minsta detalj, för att jag skulle slippa allvarligare skador! När jag sedan landat såg de till att jag vaknade fort och ställde mig upp för att jag inte skulle bli påkörd. Jag vet att detta hände. Det var inte bara en bild. Det var verkligheten. Och nu har jag börjat tacka ännu mer för saker jag har i livet och att jag fortfarande lever.
Jag läser folks ögen ofta, och jag ser ibland i en dels ögon att de säger "måste du tro på dendär Jesus, kan du inte bara hålla tyst om honom? varför är han så viktig?" Jo, om jag inte hade haft honom hade jag varit död idag. Jag är och har blivit räddad, ni har nu fått ett exempel, varför ska jag då inte leva ett liv i tacksamhet till honom och prisa honom med mitt liv? He's my savior. He's my King. That's why I follow him. Så är det bara!
Det var mitt vittnesbörd om det.
Vill avsluta med att säga att Gud ÄR med dig!
Han vakar ständigt över dig och skyddar dig!
När du snavar på livets väg så ser han till att du inte ramlar!
Han är fantastisk.
Gud lärde mig även att tacka ännu mer efter denna händelse.
Fastnade på något konstigt sätt med foten i hjulet, vilket gjorde att framdäcket stannade,
jag for över styret med cykeln över mig och landade, utan hjälm, med huvudet ner i asfalten.
Efter en kort black-out kom jag på benen, och min gula regnkappa var röd av blod och jag kände att jag plötsligt blev yr, en tand smulats sönder och hur det rann blod konstant någonstans från mitt ansikte.
Jag stapplade hem, yr och matt, kom hem med min trasiga cykel och pappa kom hem direkt ochdå åkte vi till vårdcentralen och tandläkaren. Hade fått hjärnskakning, fick sy tre stygn vid ögonbrynet, har nyligen lagat tanden och var inne i chock i ca 2 dagar, vilket va sjukt tungt. MEN det är inte det som trots allt hände jag tänkte fokusera i detta inlägget, det är vad som INTE hände på grund av Guds ständiga vakan över mig!
Vill bara göra detta klart för er: Jag hade inte hjälm. Om jag landat lite lite mer med huvudet åt höger hade hela mitt skallben spruckigt och jag hade knappast varit så levande som jag är idag. Medan folk, när jag kom tillbaka efter några dagar hemma, gick runt och tjatade om "hur klantig jag hade varit!" och "vem har lärt dig cykla?! är du helt galen!" och allt jag fick höra, så gick jag runt och tänkte på att Gud faktiskt räddat mitt liv. Jag fick en bild(från Gud) av händelsen dagen efter som verkligen visade hur noggrann Gud är med att beskydda sina barn från det värsta.
Jag såg olyckan, hur Jesus och ett dussin änglar stod berädda när jag föll. Allt gick i slow-motion och jag såg hur de drog ut foten ur hjulet, vred mitt huvud så jag inte skulle skadas, fixade mina händer så att jag inte skulle klämma mig i hjulet och massa fler saker! allt i minsta detalj, för att jag skulle slippa allvarligare skador! När jag sedan landat såg de till att jag vaknade fort och ställde mig upp för att jag inte skulle bli påkörd. Jag vet att detta hände. Det var inte bara en bild. Det var verkligheten. Och nu har jag börjat tacka ännu mer för saker jag har i livet och att jag fortfarande lever.
Jag läser folks ögen ofta, och jag ser ibland i en dels ögon att de säger "måste du tro på dendär Jesus, kan du inte bara hålla tyst om honom? varför är han så viktig?" Jo, om jag inte hade haft honom hade jag varit död idag. Jag är och har blivit räddad, ni har nu fått ett exempel, varför ska jag då inte leva ett liv i tacksamhet till honom och prisa honom med mitt liv? He's my savior. He's my King. That's why I follow him. Så är det bara!
Det var mitt vittnesbörd om det.
Vill avsluta med att säga att Gud ÄR med dig!
Han vakar ständigt över dig och skyddar dig!
När du snavar på livets väg så ser han till att du inte ramlar!
Han är fantastisk.
Gud lärde mig även att tacka ännu mer efter denna händelse.
Han har alltså även förmågan att vända något dåligt till något bra!
Så att följa honom är ett tips från mig! Du kommer inte få ett lättare liv, men du kommer sannerligen få ett tryggare liv, mer äventyrligt liv och en sjukt bra livs-guide!
Jag lever på grund av Honom. Han vakar ständigt över mig.
Därför tackar jag Honom med mitt liv.
Så att följa honom är ett tips från mig! Du kommer inte få ett lättare liv, men du kommer sannerligen få ett tryggare liv, mer äventyrligt liv och en sjukt bra livs-guide!
Jag lever på grund av Honom. Han vakar ständigt över mig.
Därför tackar jag Honom med mitt liv.
~His eye is on the sparrow, and I know He watches over me.~
#FallingPlates
En kompis länkade denna videon på facebook och jag blev ganska djupt berörd av den.
Låter den tala för sig självt helt enkelt, kommer nog blogga och skriva lite vittnesbörd någon kommande dag om allt som hänt i sommar, men just nu tycker jag att du ska ägna några minuter åt att se denna video. Enjoy.
Kom ihåg: Du är djupt älskad.
Frid!
Svaghet.
Satt i morse och märkte att jag gått upp alldeles för tidigt, eller snarare ca en halvtimme, men ändå. Blev lite sur, men sen kom jag på att: varför inte ha en liten stund med Gud såhär halv 7 på en torsdagsmorgon? Vad kan stoppa mig? Inget.
Så jag satte mig ner och slog upp ett ställe i bibeln jag läste igår: 2 Kor 11:30 och fram till 12:10. Jag har kännt mig svag på senaste tiden, och just där står det om hur vi är starka i vår svaghet.
Efter att jag läst, tog jag upp pennan och min anteckningsbok och det var som om Gud skrev genom min hand, fast som om det var jag som sa det. Det lät krångligt, men i alla fall, kände starkt att jag skulle skriva det som Han sa till mig här på bloggen, så det blir dagens inlägg.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svaghet.
Ett ord som många fruktar. Ett ord som många mår dåligt av. En känsla som ingen vill ha. Svaghet.
Att vara svag. Vad innebär det?
Man känner sig hjälplös, övergiven, borta, trött, man har ingen ork kvar. Det enda man kan göra är att be om hjälp, så att någon annans styrka kan hjälpa en själv,
Människor, alla människor, har oftast svårt att visa svaghet. Man tror att man är jobbig eller påträngande om man ber om hjälp. Man gör upp egna teorier om hur folk ska reagera om man ber om hjälp och visar sig svag.
Men det finns en som vet när du är svag. Det finns en som vet när du känner dig hjälplös och jobbig. Det finns EN som vet, och det är Han som bär dig, just nu, i din svaghet. Herren.
Han känner dig, Han är med dig och Han hjälper dig.
Tappa inte hoppet, för det är i svagheten, då vi inte kan göra så mycket själva, som Gud kan gripa in. Han kan göra sitt verk om du ber Honom, alltså är vi på så vis starkare i svagheten. För vi förstår tillslut att vi behöver hjälp, och då gör vi inget motstånd mot Gud när Han hjälper oss, för vi inser att det är precis det vi behöver.
Vi låter Honom förändra oss och hjälpa oss. Han ger oss Hans styrka och hoppet tillbaka.
Han väcker en ny dag och du vaknar med ny kraft och känner Guds starka närvaro.
Så, var inte rädd för att vara svag. Var istället rädd för att inte visa din svaghet.
Det är först när du erkänner svagheten för Gud som Han kan gripa in. Han tränger sig inte på, Han sträcker bara alltid ut en hjälpande hand till dig. Han erbjuder bästa möjlige hjälp. Han erbjuder sin kraft, sin ande & sin nåd.
I svagheten är det endast Gud som kan hjälpa dig på djupet. Så:
Låt Honom göra sitt verk i dig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var det min hand skrev i morse. När jag sedan läste igenom det så kände jag hur det berörde mig på djupet, men jag kände som sagt också att jag skulle skriva det här. Hoppas någon kände likadant som mig.
2 Kor 12:10 "Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark."
"Alla hjärtans dag."
"Livet är så hemskt.
Det är alla hjärtansdag,
jag är singel,
har ingen att hänga med,
allt är bara allmänt deprimerande.
Vad ska jag göra idag då?
sitta och kolla på alla facebookstatusar och tweets om hur alla andras dag är så underbar.
det är vad jag ska göra.
Sjunka ner i tankarna och stanna där.. det ska jag göra."
NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! SLUTA TÄNKA SÅ!
Alla kära människor där ute i världen som inte är ihop med någon idag,
låt mig påminna er om att det heter "alla HJÄRTANS dag" och inte "alla-som-är-ihop-med-någons-dag".
Det heter alla hjärtans dag. Visste du det?
Alla har ett hjärta, eller hur? därför tycker jag att ni ska tänka att det heter "allas dag" istället.
Alla kanske vi inte har någon att dela livet med eller någon vi är ihop med eller liknande,
MEN vi har ju så många andra runtomkring oss som vi älskar, eller hur?!
Alla hjärtans dag är inte meningen att det ska vara en deppig dag,
du ska fira den med de du älskar!
Så fira den med familjen, tjejkompisarna, killkompisarna,
istället för att sitta själv hemma och tänka på allt du inte har.
Idealen för dagens tonåringar, enligt världen, är ju tyvärr:
-Se bra ut, med andra ord-Va smal, va smikad, följ modet, va inte dig själv för då är du udda, och det är ju en KATASTROF!
- Ha en pojkvän/flickvän, annars verkar du ju vara opopulär, kära nån!
- Ha massa vänner, inte bara några få, utan ha många, mycket bättre att känna många lite än att känna några få väldigt väl!
...okej, en del av dedär är överdrivet. Men vi har sjuka ideal om vad man ska ha och hur man ska va i dagens samhälle.
Men vet ni vad jag tänker?
Jag tror på Gud. Det framgår nog ganka väl här på bloggen,
och jag VET att Han har planerat mitt liv och Han kommer hjälpa mig och leda mig rätt genom livet.
En dag vet jag att Han kommer se till att jag träffar den jag ska spendera resten av mitt liv med,
men tills den dagen kommer och tills jag träffar den personen så ska jag vänta.
Jag litar på Honom och jag vet att Han bryr sig.
Jag är älskad utav Gud, och det räcker för mig. Han har skapat mig såhär, därför ska jag vara såhär, för om Han, som vet vad fin är, hade velat ha mig annorlunda hade han skapat mig annorlunda. Om HAN tycker jag är fin såhär, borde inte jag vara så som han skapat mig då?
Hans kärlek för mig och dig är obeskrivligt stor och äkta.
Jag hade överlevt med hela världen och alla dess människor mot mig, om jag bara visste hur mycket Gud älskade mig. Han är så otroligt kärleksfull.
Så, jag kan överleva utan någon annans kärlek, bara jag vet att Han älskar mig.
men vet ni? Så tänker inte Gud.
Han ger oss så mycket mer!
Han vet att vi människor är väldigt tvivlande,
Han vet att vi inte förstår all Hans kärlek för oss,
så vet ni vad Han har gör?
Han ser till så att vi alla har människor runt omkring oss som älskar oss.
Jag har en fantastisk familj, en underbar släkt och helt galna men underbara vänner,
och det tackar jag Gud för,
för jag vet att det är Han som ser till att det är så.
för jag vet att det är Han som ser till att det är så.
Så vet ni hur jag spenderar min alla hjärtans dag?
Jag tackar Gud för alla jag har i mitt liv,
Jag hänger med min älskade familj.
Jag sitter inte och deppar över att jag inte har någon pojkvän,
för jag vet att Gud kommer lösa det så småning om.
Det står ju trots allt "Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."
vilket betyder ungefär: "Tro först på Gud och lita på honom, så kommer du få mer än du någonsin kan ana PÅ KÖPET!"
Alltså, Han kommer fixa allt vi behöver på något sätt om vi tror och litar på Honom.
Sjukt gött,
inte sant?
Så kära ni,
sitt inte och deppa för allt du inte har, utan var glad för allt du har istället!
Du har så mycket som är så fint i ditt liv om du bara tänker efter.
Då borde du vara tacksam istället,
det är jag.
Jag hoppas detta fick er att inse att ni behöver inte vara i ett förhållande för att få en fin alla hjärtans dag.
Fira med de du älskar!
Och vet du?
En dag kommer du möta "the one",
och du kommer fatta det när du möter den personen.
En dag kommer du träffa den personen du ska spendera resten av ditt liv med,
men du, vänta på den dagen. Vänta på den personen.
För vet du?
You can't hurry love.
Det finns en kärlek större än livet självt,
och det är Guds kärlek.
Han älskar dig även om du vänder honom ryggen,
Han kommer alltid finnas beredd att backa upp dig i de tuffa stunderna.
Han finns och Han älskar dig.
Lita på det, för det är sant.
Tack för mig,
hoppas du förstår(eller anar) hur älskad du är.
Gör inget dumt idag,
utan ha en fin dag med de du älskar istället.
Gud välsigne dig.
-Love.
To make you feel my love.
vill bara dela med mig av en låttext som är så fruktansvärt vacker,
det kan faktisk vara en kärlekssång från Gud till oss ungefär..
så här kommer den, jag vet att de flesta känner igen den, men tänk på texten!
"When the rain is blowing in your face,
and the whole world is on your case,
I could offer you a warm embrace
to make you feel my love.
When the evenin' shadows and the stars appear,
and there is no one there to dry your tears,
I could hold you for a million years
to make you feel my love.
I know you haven't made your mind up yet,
but I will never do you wrong.
I've known it from the moment that we met,
no doubt in my mind where you belong.
I'd go hungry,
I'd go black and blue,
I'd go crawlin' down the avenue,
there's nothing that i wouldn't do
to make you feel my love.
The storms are raging on the rolling sea
and on the highway of regret.
The wind of change is blowin' wild and free,
you ain't seen nothing like me yet.
I could make you happy,
make your dreams come true,
nothing that i wouldn't do,
go to the ends of the earth for you
to make you feel my love."
Han älskar oss, mer än vi kan ana.
Han sände sin enda son till oss för att Han skulle dö för oss.
Kom igen, Hans enda son, fattar ni hur sjukt mycket värd Hans egen son är för Honom eller?
Men Han offrade Jesus, Hans enda son, för vår skull. i låten står "I'd go crawlin' down the avenue",
jag tolkar det som när Jesus gick på golgata upp mot "skallen" där Han korsfästes,
för oss.
Har ni sett "Passion of Christ"?
jag har faktiskt inte sett hela, men jag har sett korsfästelsen,
och när man ser det, då ser man kärlek.
Det är så bra gjort, det är så starkt,
man ser hur Han lider,
och vet ni vad Han säger när Han hänger där på korset?
"Fader, förlåt dem. de vet inte vad de gör."
Jesus tänkte på oss, Han va inte som vi skulle vara i den situationen:
"Aj, det gör så ont, det är så synd om mig, nu dör jag snart."
Han säger "Fader, förlåt dem."
Han tänker på oss, även om det var vi, människorna, som plågade honom, piskade honom, spikade upp honom på korset, gjorde narr av honom, allt detta och han säger bara åt Gud att förlåta oss. Med andra ord "Gud, strunta i mig, tänk på dem istället, ta hand om dem."
Halleluja. Den styrkan. Den kärleken. Helt sjukt. Helt sjukt.
Skulle ni tänkt så? Om någon grupp människor tog er till fånga, plågade er, hånade er, gjorde så ni skulle dö en plågsam död, skulle ni då säga till er familj "tänk inte på mig, förlåt dem, de vet bara inte vad de gör."
Skulle inte jag gjort faktiskt.. det kan jag erkänna. Jag skulle blivit helt förtvivlad,
jag skulle va skiträdd, jag skulle inte tänkt "nu måste jag förlåta dehär människorna, jag måste säga till min familj att förlåta dem, jag måste tänka på de före mig själv." Jag skulle mer tänkt "vad håller de på med? vad har jag gjort? varför just jag? varför Gud, hur kan du göra såhär mot mig? vart är di egentligen?!"
det skulle nog de flesta tänka: Varför ska jag lida genom detta.
Och vet ni? Han dog inte bara för oss, Han tog alla våra synder på sig.
Vad innebär detta?
Jo, Han tog alla våra misstag, Han tog straffet för dem. Han tog alla våra sjukdomar på sig, allt tungt vi upplevt och någonsin kommer uppleva, tog Han på sig för att VI inte skulle behöva lida lika mycket av det. Han gjorde så att vi, genom korset, Kan komma till himlen när vi dör. Han räddade oss från att dö, Han gjorde så att vi, om vi tror, kan få evigt liv. är inte det helt fantastiskt?
To make you feel my love.
Han gjorde det för att vi ska kunna känna Hans kärlek.
Om inte det är äkta kärlek, då vet jag inte vad.
Sammanfattning: Guds kärlek är oerhört superdupermegafantastisktenooooormt stor. Han älksar oss så mycket att vi inte kan få in ens tanken av det i våra hjärnor. Så mycket, SÅ mycket älskar Han oss. Och nej, vi förstår inte, vi kan bara ana ungefär:
en 100000000000000000000000000000000000000000000000000......del
av hur mycket Han älskar oss, och det är väl hur gött som helst eller?!
Jag lever därför mitt liv efter Honom. Jag försöker leva efter Hans främsta ord som Jesus sagt. "Behandla andra med kärlek och respekt." acceptera människor som de är, älska människor som de är och få dem att växa.
Vet ni? starka personer är inte de som trycker ner andra, det är dem som får andra att växa, och Jesus var en sådan person. Han var stark-sjukt stark!
Han är min förebild, min allra största förebild.
För Han är så Fett grym.
lyssna på "to make you feel my love", en sjukt bra låt, och den beskriver lite av hur mycket Gud älskar dig.
Tack för mig,
ha en trevlig helg!
Blessings.
Inget kan heller skilja oss från Guds kärlek, det enda som sätter stopp för det är vi själva, allt handlar om vad vi vill fokusera på, mörker eller ljus, hat eller kärlek. Fokusera på Gud och sätt Honom först, för då kommer resten av ditt liv att lösa sig, det kan jag lova. Jag är ett levande vittnesbörd på det. Han har räddat mig och jag vill leva mitt liv efter Hans ord, inget kan skilja mig från Guds kärlek, inget. Och om jag någon dag inte känner att Han är nära är det för att jag tappat fokus. För Han är alltid nära, no matter what. Han är alltid med mig. Han är med dig också, och om du inte känner det, be Honom visa det för dig på något sätt. För Han älskar dig och Han vill inget hellre än att du ska känna det.
höstigt och mysigt!
Hej folket! :)
Hoppas allt är bra med er och att ni inte fryser ihjäl ute i höstvädret!;)
Satt och funderade på vägen hem idag på bussen..
Hur kan man tro att allt detta kom till genom en slump?
de fina färgskiftningarna mellan gult, oranget, grönt och rött,
den klarblå himlen,
det gröna gräset,
de fina människorna,
allt.
Hur kan man tro att något så vackert,
något så otroligt välskapt kan vara gjort av en ren slump?
Hur kunde t.ex. blommor skapas ur slumpen,
olika färger, olika DOFTER, olika smaker på vissa,
en del växter och blommor kan man använda till kryddor,
hände bara det genom en slump?
Eller ville Gud kanske att vi skulle få lite sting i maten?? ;)
Jag tror Gud skapade världen.
Jag tror inte den kom till genom en slump och alla bara "råkade" vara så fint skapat.
Det går inte riktigt ihop i mitt lilla huvud.
Visst, jag är bara en människa, jag är inte högutbildad och smart,
men jag är säker på att så komplicerade grejer som kroppen, t.ex. ett öga,
det kan inte ha utvecklats från alger. så dum är inte jag.
Ursäkta om jag förvirrar er som tror på evolutionsteorin,
men förlåt, jag tror inte på den.
Jag tror inte på att du är en slump.
Just du ja, du som läser.
Jag tror inte att du är en slump,
jag tror inte du är något som bara kom till från intet genom att omvärlden förändrades.
det tror inte jag.
Jag tror att DU är skapad för en anledning
och jag tror att Gud har skapat dig.
Står ni och kollar på ett konstverk och tänker "det har nog gjort sig själv."
Jag tycker världen är ett konstverk,
det är bara vi som har förstört allt det fina med industrier, som visserligen är jättebra, men de passar inte in i det vackra tycker jag inte.
Om vi bara öppnade ögonen så skulle vi fatta hur vackert allt är,
att det är ett konstverk.
Som sagt, står ni och kollar på en tavla och tänker:
"Wow, den var fin, undrar hur den bar sig åt för att skapa sig själv!?"
så tröga är vi inte, trots att vi bara är människor, vi tänker:
"Wow, vilken duktig konstnär!"
Det säger jag om Gud,
se er omkring nu,
kolla på träden,
vilka färger!
Vilken konstnär Han är, tycker ni inte det?!
Så fett cool är Han, vår Farsa i himlen.
Han är as cool och sjukt duktig på att skapa,
Han är väldigt kreativ,
och jag tackar Honom varje dag för att Han skapat världen jag lever i, så fin.
Han är en konstnär,
det kan man se året om.
Har du tänkt på det?
Blessings.
lägger upp en gammal vårbild, jaa.. våren är också vacker, så ser man alla fina blommor och allting.
Gud har så sjukt go fantasi!
"Det hjärtat är fullt av talar munnen om."
Hej folket :)
Tänkte skriva lite tankar jag hade nu för tillfället,
har hört många gånger under senaste tiden ett bibelord som jag tycker är svinbra:
"Det hjärtat är fullt av, talar munnen om."
Det har jag funderat väldigt mycket på.. det är verkligen så!
Dedär man verkligen håller av, det man känner i hjärtat, det är det man verkligen kan prata i timmar om.
I mitt fall är det Gud. Han finns i hela mig, i mitt hjärta, och jag vill varje dag sprida det till andra,
hur underbar Han är mot mig och hur Han har räddat mig.
Men ett tag så kände jag inte så.
Ett tag höll jag andra saker i mitt hjärta, jag lät det ta mer plats än Gud och allt slutade i ett, vad det kändes som, slag i magen ungefär.
En dag insåg jag att jag inte kan fortsätta så, det måste va Gud som står först i allt,
inget annat, ingen annan, bara Gud. Jag måste se till honom i de svåraste situationerna jag hamnar i,
För Hans kärlek tar aldrig slut, aldrig. Det borde väl trots allt vara mycket kärlek??
Kärlek som aldrig tar slut, som fortsätter vara precs likadan hela tiden. sån kärlek asså, det går inte att fatta. Obegränsad.
Borde inte vi visa Honom kärlek då? Borde inte vi låta Honom ta den största delen av vårt hjärta?
Ändå blir jag deppig, ändå sitter jag och tänker:
"Vilket hemskt liv jag har! varför har jag det så dåligt för? Gud, ser du mig inte?!"
Hah.. så tänker vi alla... va egoistiska vi är egentligen?
Vi ska tacka Honom! Tacka för att vi har det så bra som vi har det!
Han älskar oss och vill oss vårt bästa, och det fattar inte vi riktigt,
men det vi bör göra är att låta Honom fylla tomrummen i vårt trasiga inre,
låta Honom hela oss,
Låta Honom laga de trasiga vi har i oss,
och tacka Honom.
Genom att göra honom en tjänst,
öppna dörren till vårt hjärta,
låta Honom få en del av vårt hjärta,
och sedan tala om det hjärtat är fullt av.
Sprida Guds rike,
Genom att ha Honom i oss.
För "Det hjärtat är fullt av, det talar munnen om."
Värt att tänka på.
Vad talar du om?
Vad är ditt hjärta fullt av?
Jag tycker synd om de som är fattiga,
ni vet de som bara har pengar.
Jag är så mycket rikare, trots att jag inte har så mycket pengar,
jag har Gud. Jag har en familj och vänner som älskar mig,
och det gör mig så rik.
De är en stor del av mitt hjärta,
och det är jag så tacksam över.
Den största delen tar Gud,
och det är därför jag bloggar,
det är därför jag vill predika,
det är för att mitt Hjärta är fullt av Gud och jag vill sprida det på olika sätt.
det gör jag på ett sätt atomatiskt,
för att mitt hjärta är fullt av Honom och det är därför min mun och hela jag talar om Honom.
Vad vill du att din mun ska tala om?
Vad vill du att ditt hjärta ska va fullt av?
Värt att tänka på.
Ha en fortsatt bra söndag! :)
Blessings.
//Fia
Tid.
Tid är en konstig sak.
Man har antingen för mycket eller för lite tid,
aldrig lagom.
Ibland kan inte ens 16 år vara tillräckligt lång tid för att vara nöjd,
ibland kan en dag gå alldeles för långsamt.
som idag.
idag gick dagen alldeles för långsamt.
trots att jag drog hem från skolan vid två så känns det som tiden går lite långsammare idag,
varför?
Farfar.
Ibland kan som sagt inte 16 år vara tillräckligt med tid för att umgås,
för att säga att jag älskar honom,
nu ser jag honom i himlen nästa gång.
Det var ju inte länge sen jag skrev om morfar,
om att man ska ha hopp om att de har det bra.
Genom att jag upplevt detta en gång innan när jag var yngre och ännu mer känslig så känns det som jag hantera det bättre denna gången.
jag saknar honom redan, jag kan inte säga annat.
Men jag vet att han har det bättre i himlen och att han älskar oss och väntar på oss alla där uppe.
Jag älskar att scrapbooka, och håller på med en bok med grejer ur mitt liv,
där har jag ett kort på mig och farfar. Jag sitter i hans knä och han läser en saga för mig,
jag kanske är runt 4 år.
åh.. om den tiden ändå var nu, så jag kunde höra att han pratade med mig,
men nu får vi blicka framåt.
En jobbig period i mitt liv pågår nu, jag kan inte påstå något annat.
Men vet ni?
Jag har fortfarande hopp.
Hopp om att allt ska bli bra igen.
Vet ni varför?
För Gud vill det,
Han vill att vi alla ska må bra,
Han vill att jag ska må bra,
Därför ska jag aldrig tappa hoppet som jag gjort minst tusen gånger de senaste åren,
men nu ska det inte bli så mer.
Jag är stark i Gud och jag litar på honom.
Farfar har det bra, Morfar har det bra,
de har det tusen miljoners miljarder gånger bättre än oss,
men jag saknar dom.
men jag får lita på Gud där också,
För Han vet bäst.
Han vet vad vi behöver och Han stärker oss när vi är svaga.
Börjar tänka på min morfars favorit lovsång,
eller favorit.. han tyckte jättemycket om den,
den går såhär:
"På dig min Gud förtröstar jag
när oro skymmer min morgondag
för jag vet du är trofast emot mig
när svårigheter omger mig
så är jag ändå trygg hos dig
för jag vet att du aldrig lämnar mig.
Är det natt eller dag
Herre på Dig förtröstar jag!
Gud du är alltid nära mig,
ingen förändring finns hos dig,
du är densamme igår och idag och i evighet.
Du är min framtids säkra grund,
du som står fast i ditt förbund,
min klippa är Du,
Allsmäktig Gud,
jag ärar Dig."
..amen. eller hur?
Den säkerheten bör vi ala ha,
den tron bör vi alla ha.
Ge inte upp människor,
vi kommer klara oss igeom våra mörkaste dagar och nätter,
för Gud är ljus,
och Han är alltid med,
det betyder att där Han är, alltså i dig, blir det aldrig mörkt.
Ljus övervinner alltid mörker,
det är bara om man själv börjar gömma ljuset som mörkret tar över mer.
Fokusera på ljuset,
fokusera på Gud,
så löser sig resten.
Blessings.
Stjärnorna lyser för dig ikväll farfar,
vila i frid<3
Du vet väl om..?
Du vet väl om att du är värdefull?
Många tycket att det är något slags "gammalt uttryck" men har du verkligen tänkt efter?
vad betyder det egentligen?
Vet ni vad jag tror?
Jag tror uttrycket är till för dedär typiskt deppiga tillfällerna, men även när man är lycklig, men särskillt sånna där dagar som man har ibland. ni vet när man känner sej nere och oälskad.
Ja, visst låter det hårt och deppigt! men det är faktisk sant, och jag vet nästan säkert att alla ni också har sådana dagar. Man kanske är jätte deppig eller jätte arg eller allmänt "i mörkret" om ni förstår mej. Då ska man tänka på dessa ord: "Du vet väl om att du är värdefull?"
Jag vet inte alltid det, jag tror inte alltid på det, och det tror jag inte ni gör heller, men det är sant.
Vi är älskade.
Du är älskad och du är värdefull, vet du det?
Om du har en såndär jobbig dag så tycker jag att man ska tänka på ett annat uttryck också:
"Efter regn kommer solsken, pricken över i'et det är ett smile."
och ni som var med i Musikalen Annie med mej år 09 känner nog igen det ;)
Det var en av replikerna, och det är värt att ta åt sig det.
Om livet känns hårt, så måste man alltid tänka det från den ljusa sidan,
för du är alltid älskad, och varför vara deppig då?
All we need is love.
Det var det jag ville säga,
Gud välsigne er fina människor.
//Fia
I know-I look crazy, men den bilden bjuder jag på! ^^
En kort sammanfattning av vad jag tycker är gött!
Halloj på er fina människor! :D
Tänkte skriva lite om vad jag har på hjärtat idag,
och det är fakiskt inte överdrivet mycket (tror jag) så jag hoppas att ni orkar läsa ;)
Dagen har varit go, har haft första pianolektionen för terminen,
plus lite tråkiga lektioner och efter det en go eftermiddag med fika på thimons med Linn och Edvin,
ni som inte vet vilke det är-dom är hur goa och snälla som helst! mysiga människor helt enkelt, sen hängde jag med Linn som skulle klippa sej, och sen kom jag hem till den "lugna vrån", hemmet, där jag just dansat mej genomsvätt till underbar musik. Typ som kapten röd, Jason Mraz, Miss Li, Stevie Wonder, Veronica Maggio... ni vet feel-good-musik som jag snackat om tidigare ;)
varför inte skriva ett vittnesbörd från sommaren som gått, eller egentligen... varför ska jag det?
HELA MITT LIV ÄR JU ETT VITTNESBÖRD!
Se på dig själv, se på alla andra runt omkring dig, visst är alla fina på sitt sätt?
och varför?
jag tror att det är för att varje människa, ja, du också, har något av Gud i sig.
sluta inte läsa, för jag tror faktiskt att det är sant.
varför tror jag detta? jo, det är jag ett bevis på.
Alla som känner mig väl vet att jag är född och uppvuxen i en kristen familj,
och visst, kyrkan har alltid varit en självklarhet för mig, men min egna personliga tro har inte alltid varit så stark som den blivit och blir nu. min tro växer för varje dag som går, ocg den började växa på den första ungdomskonferansen jag var på. DET LÄT TRÅKIGT tänker vissa, ungdomskonferens.. sure..kul. men det är inte direkt att man åker till ett höghus, alla bär kostym och sitter vid ett lååångt träbord i ett vitt rum och diskuterar vad de tycker är viktigt i livet. En konferans är där det händer grejer med ens hjärta! Man umgås med goa människor, lyssnar på schyssta predikningar, sjunger lovsång, spelar kanske lite spel och kanske lyssnar på fett goa band. Det är ungdoms konferenser, och så fort man kommer in till själva lokalerna/kyrkorna där det är så känner man redan från start att det är skön stämning där! ni skulle fatta om ni åkte på en kristen ungdoms konferens eller ett kristet ungdomsläger någon gång, det är något annorlunda med alla. det är något annorlunda med atmosfären. Vaddå kanske du tänker? jo, svaret är enkelt. Det är inte bara mysiga ungdomar som hänger där, det är även JESUS! Han hänger där! det är hur gött som helst! och genom att alla har en liten bit av Gud inom sig så får alla dessa ungdomar en speciell conection med varandra liksom, om ni fattar hur jag menar.
aja, blev en lite konstig text, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.
Vill sluta med ett citat från en mycket fin låt som var världens hit för ett tag sen:
"Tell that someone that you love just what you're thinking of,
if tomorrow never comes."
alla har nog typ hört den låten vid detta laget, men det är faktiskt tänkvärt.
För om imorgon inte kommer, vet dom du älskar att du älskar dom då?
låt dom känna sig älskade, visa att du bryr dej om dom vettja!
Nu ska jag ta en kopp te och sen krypa till kojs för att sedan vakna upp till en ny dag med nya möjligheter! :)
Blessings.
//Fia
allt och lite till!
Hejsan hoppsan fina människor! :D
sorry att jag är så seg på att skriva,
men jag har ganska fullt upp i skolan
och på helgerna ^^
men denna veckan är riktigt chill, så jag kanske kan skriva lite mer
denna veckan! :)
helgen har varit kanon,
har äntligen fått tag på en ny mobil och är RIKTIGT nöjd med köpet! :D
har även hängt med släkten typ hela helgen,
sjuukt mysigt! :D
på lördagen så drog vi in och shoppade lite med vår yngsta kusin Esther,
världens mysigaste och busigaste lilla 5 åring ska jag bara säga :D
sen så drog vi till avslutnings mötet för Lovsång 2011 i Kungsporten,
som är en lovsångskonferens som bl.a. min morbror Tia, Esthers pappa,
medverkade i :)
på söndagen så firade vi min morbror Tia, som fyllde 40 år :)
mycket härlig dag, med alldeles för mycket matr för min del,
och sjuuukt god efterrätt! :D
dagen idag har varit toppen,
har inte hänt något speciellt, utom att vi kollade på film
och jag spelade fiol..
en ganska vanlig dag, men idag har jag kännt en sån oändlig glädje!
jag vet inte vad det har varit :D
Har hängt ganska mycket i kyrkan i helgen,
bl.a. på fredagen så kom min fina Annie till mej efter plugget! :D
och vi hade aaaaas mysigt! :D fikade, skrattade, snackade och hängde bara typ ;)
sen drog vi till 19.07 i allianskyrkan på kvällen, och hängde lite med folket där :)
riktigt trevlig dag i fredags! :)
I helgen har jag också verkligen insett (har insett det innan, men inte riktigt så mycket som i helgen)
vilken tur jag har.
Jag har så sjukt underbara kompisar och underbar släkt så jag nästan bubblar över
av tacksamhet och glädje att jag har dom!
Jag har helt enkelt allt, och lite till, för att jag ska känna mej underbart glad! :D
Gud ger mej glädje!
asså, det är sjukt,
tänk vad mycket vi har som vi glömmer tacka för?
det började jag tänka på igår kväll,
tänk vad vi har mycket!
ibland tänker vi lite för mycket på vad vi inte har, och låter det ta över våra tankar,
istället för att vi ska vara tacksamma för hur mycket vi har..
jag började inse att jag borde vara gladare för vad jag har och inte sur över vad jag inte har.
så det var lite tankar jag fick i helgen.. plus att jag igår läste en liten berättelse i min andaktsbok,
och den var jättebra!
Den handlade om en familj, som bestod av en mamma, en pappa, två söner och en dotter.
De brukade alltid åka till sitt sommarställe på sommarhalvåret, och just nu var de påväg dit.
När de hade parkerat bilen så sprang barnen iväg för att leka med sina kompisar,
och de lovade att vara tillbaka halv 8, för då skulle de, som alltid, äta kvällsmat tillsammans.
När klockan var runt halv 8, så satt mamma, pappa och de två pojkarna vid bordet.
Men den lilla flickan syntes inte till, så pappan gick ut och började leta.
Han kollade hemma hos alla hennes vänner i trakten, men hon fanns ingenstans.
Till slut kom han på: tänk om hon är vid havet!
Han sprang ner till havet, och fann flickan där. Hon stod där helt själv och kastade något
i vattnet. Då kom pappan på att det hade varit storm, och som efter varje storm,
låg det tusentals maneter längs hela strandkanten, och flickan stod och kastade i maneterna igen.
-Alla sitter och väntar vid matbordet, vi skulle ju äta vid halv 8, och nu är klockan åtta, vad gör du här?
Flickan böjde sej ner och höll upp en manet framför honom, och sa:
-Kolla på honom, han skulle dö om han hade legat kvar här, men eftersom att jag slänger tillbaka honom,
så lever han. Jag vet att jag inte kan hjälpa alla, men jag kan hjälpa några.
Pappan började sedan hjälpa flickan att kasta i maneter, och efter ett tag gick de hem och åt.
Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!
Det är ju bättre att göra något, istället för att inte göra någonting alls.
tänk på det ni ;)
Pussss fina ni! :*
Gud välsigne er!
// Fia :)
sorry att jag är så seg på att skriva,
men jag har ganska fullt upp i skolan
och på helgerna ^^
men denna veckan är riktigt chill, så jag kanske kan skriva lite mer
denna veckan! :)
helgen har varit kanon,
har äntligen fått tag på en ny mobil och är RIKTIGT nöjd med köpet! :D
har även hängt med släkten typ hela helgen,
sjuukt mysigt! :D
på lördagen så drog vi in och shoppade lite med vår yngsta kusin Esther,
världens mysigaste och busigaste lilla 5 åring ska jag bara säga :D
sen så drog vi till avslutnings mötet för Lovsång 2011 i Kungsporten,
som är en lovsångskonferens som bl.a. min morbror Tia, Esthers pappa,
medverkade i :)
på söndagen så firade vi min morbror Tia, som fyllde 40 år :)
mycket härlig dag, med alldeles för mycket matr för min del,
och sjuuukt god efterrätt! :D
dagen idag har varit toppen,
har inte hänt något speciellt, utom att vi kollade på film
och jag spelade fiol..
en ganska vanlig dag, men idag har jag kännt en sån oändlig glädje!
jag vet inte vad det har varit :D
Har hängt ganska mycket i kyrkan i helgen,
bl.a. på fredagen så kom min fina Annie till mej efter plugget! :D
och vi hade aaaaas mysigt! :D fikade, skrattade, snackade och hängde bara typ ;)
sen drog vi till 19.07 i allianskyrkan på kvällen, och hängde lite med folket där :)
riktigt trevlig dag i fredags! :)
I helgen har jag också verkligen insett (har insett det innan, men inte riktigt så mycket som i helgen)
vilken tur jag har.
Jag har så sjukt underbara kompisar och underbar släkt så jag nästan bubblar över
av tacksamhet och glädje att jag har dom!
Jag har helt enkelt allt, och lite till, för att jag ska känna mej underbart glad! :D
Gud ger mej glädje!
asså, det är sjukt,
tänk vad mycket vi har som vi glömmer tacka för?
det började jag tänka på igår kväll,
tänk vad vi har mycket!
ibland tänker vi lite för mycket på vad vi inte har, och låter det ta över våra tankar,
istället för att vi ska vara tacksamma för hur mycket vi har..
jag började inse att jag borde vara gladare för vad jag har och inte sur över vad jag inte har.
så det var lite tankar jag fick i helgen.. plus att jag igår läste en liten berättelse i min andaktsbok,
och den var jättebra!
Den handlade om en familj, som bestod av en mamma, en pappa, två söner och en dotter.
De brukade alltid åka till sitt sommarställe på sommarhalvåret, och just nu var de påväg dit.
När de hade parkerat bilen så sprang barnen iväg för att leka med sina kompisar,
och de lovade att vara tillbaka halv 8, för då skulle de, som alltid, äta kvällsmat tillsammans.
När klockan var runt halv 8, så satt mamma, pappa och de två pojkarna vid bordet.
Men den lilla flickan syntes inte till, så pappan gick ut och började leta.
Han kollade hemma hos alla hennes vänner i trakten, men hon fanns ingenstans.
Till slut kom han på: tänk om hon är vid havet!
Han sprang ner till havet, och fann flickan där. Hon stod där helt själv och kastade något
i vattnet. Då kom pappan på att det hade varit storm, och som efter varje storm,
låg det tusentals maneter längs hela strandkanten, och flickan stod och kastade i maneterna igen.
-Alla sitter och väntar vid matbordet, vi skulle ju äta vid halv 8, och nu är klockan åtta, vad gör du här?
Flickan böjde sej ner och höll upp en manet framför honom, och sa:
-Kolla på honom, han skulle dö om han hade legat kvar här, men eftersom att jag slänger tillbaka honom,
så lever han. Jag vet att jag inte kan hjälpa alla, men jag kan hjälpa några.
Pappan började sedan hjälpa flickan att kasta i maneter, och efter ett tag gick de hem och åt.
Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!
Det är ju bättre att göra något, istället för att inte göra någonting alls.
tänk på det ni ;)
Pussss fina ni! :*
Gud välsigne er!
// Fia :)
lite tankar om tro.
Hejsan mina fina bloggläsare! :)
härligt att ni läser, det gör mej glad :D
I helgen har jag varit på återträff för ett läger jag var på i sommras,
mycket trevligt, och härligt att träffa folket igen :D
helgen innehöll god mat, mycket kramar, en sjuuuuuuuuuuuuukt bra predikan,
AS BRA lovsångsteam, Sunrise Radio, och mycket mer :)
Men det var inte det jag skulle vilja dela med mej av just nu, för jag fick lite tankeställare idag,
om min tro:
Jag tror, och det vet de flesta som läser min blogg. Jag tror på Jesus, att Han är Guds son.
Men ni kanske tror att jag är 100000000000000000000000000% säker heeela tiden,
för varför tror ni att det kallas tro i så fall?
Alla som tror på något tvekar någon gång, alla har nog tvekat på något. Det kan vara att man
tvekar på vad som helst mellan himmel och jord, allt från mindre saker till större saker.
Denna helgen, har en inte-tveka-period åter igen tagit eld inom mej,
jag kan iofs inte föreställa mej mitt liv utan min tro,
men nu känner jag att jag måste göra något.
Hörde på en predikan denna helg som gått att om vi kristna i Sverige
fortsätter så som vi gör just nu, så kommer alla kyrkor ha stängts om 40 år.
Just när jag hörde det insåg jag att jag måste sluta tänka "det gör någon annan..."
Det är JAG och DU som måste ta intiativet, och GÖRA något!
Som det sas i predikan:
Vi ska bära fanan, budskapet, och det är VI och ingen annan som ska göra det.
Det är vi som ska ta risken, tro stavas R-I-S-K, och det vi
som ska springa runt med fanan och berätta nyheten för folk,
nyheten som har varit aktuell i runt tusen år,
Jesus har dött och tog alla världens synder på sig genom sin död på korset,
för att vi skulle få syndernas förlåtelse.
Det är vad jag kallar en bra nyhet, och det är vårt uppdrag som kristna att
dra med oss folk, och få fler att få info om detta.
Bär fanan du också, och hjälp till att sprida Guds rike!
Förstår ni hur mycket Gud älskar oss?
Det gör inte jag. Jag kan inte ens ana hur mycket han älskar oss!
Tänk efter, han offrade sin enda son för att han skulle dö för oss,
för att vi skulle kunna komma till Gud och leva ett evigt liv i Hans ära
med Honom i himlen!
Det är ungefär som att en förälder slänger sitt barn rätt in i döden för att rädda
några som inte alls är värda det priset egentligen..
Men Han gjorde det, Jesus svettades blod för att Han kände sig så övergiven
kvällen innan han korsfästes. Han skrek från korset:
"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mej?!"
fatta vilken ångest! fatta vilken smärta! fatta vilken kärlek!
Jesus, Guds son, kände sig övergiven just i det ögonblicket Han höll på
att dö, men jag har också kännt så en gång, jag höll inte på att dö,
men jag kände att jag var övergiven när jag som mest behövde Guds lugnande famn.
Men Han räddade mig, lika väl som när Jesus räddade livet på världens folk.
Jag är djupt älskad, och det är du också.
säg dom orden för dej själv:
Djupt älskad.
Det är vad du är! :)
Gud älskar dej, och tusen tack att du läst! :)
Gods blessings! <3
Pusssss :*
och kom ihåg:
Bär fanan!
Kämpa för att Guds rike ska spridas! :)
Ha det fint!
// Fia :)
härligt att ni läser, det gör mej glad :D
I helgen har jag varit på återträff för ett läger jag var på i sommras,
mycket trevligt, och härligt att träffa folket igen :D
helgen innehöll god mat, mycket kramar, en sjuuuuuuuuuuuuukt bra predikan,
AS BRA lovsångsteam, Sunrise Radio, och mycket mer :)
Men det var inte det jag skulle vilja dela med mej av just nu, för jag fick lite tankeställare idag,
om min tro:
Jag tror, och det vet de flesta som läser min blogg. Jag tror på Jesus, att Han är Guds son.
Men ni kanske tror att jag är 100000000000000000000000000% säker heeela tiden,
för varför tror ni att det kallas tro i så fall?
Alla som tror på något tvekar någon gång, alla har nog tvekat på något. Det kan vara att man
tvekar på vad som helst mellan himmel och jord, allt från mindre saker till större saker.
Denna helgen, har en inte-tveka-period åter igen tagit eld inom mej,
jag kan iofs inte föreställa mej mitt liv utan min tro,
men nu känner jag att jag måste göra något.
Hörde på en predikan denna helg som gått att om vi kristna i Sverige
fortsätter så som vi gör just nu, så kommer alla kyrkor ha stängts om 40 år.
Just när jag hörde det insåg jag att jag måste sluta tänka "det gör någon annan..."
Det är JAG och DU som måste ta intiativet, och GÖRA något!
Som det sas i predikan:
Vi ska bära fanan, budskapet, och det är VI och ingen annan som ska göra det.
Det är vi som ska ta risken, tro stavas R-I-S-K, och det vi
som ska springa runt med fanan och berätta nyheten för folk,
nyheten som har varit aktuell i runt tusen år,
Jesus har dött och tog alla världens synder på sig genom sin död på korset,
för att vi skulle få syndernas förlåtelse.
Det är vad jag kallar en bra nyhet, och det är vårt uppdrag som kristna att
dra med oss folk, och få fler att få info om detta.
Bär fanan du också, och hjälp till att sprida Guds rike!
Förstår ni hur mycket Gud älskar oss?
Det gör inte jag. Jag kan inte ens ana hur mycket han älskar oss!
Tänk efter, han offrade sin enda son för att han skulle dö för oss,
för att vi skulle kunna komma till Gud och leva ett evigt liv i Hans ära
med Honom i himlen!
Det är ungefär som att en förälder slänger sitt barn rätt in i döden för att rädda
några som inte alls är värda det priset egentligen..
Men Han gjorde det, Jesus svettades blod för att Han kände sig så övergiven
kvällen innan han korsfästes. Han skrek från korset:
"Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mej?!"
fatta vilken ångest! fatta vilken smärta! fatta vilken kärlek!
Jesus, Guds son, kände sig övergiven just i det ögonblicket Han höll på
att dö, men jag har också kännt så en gång, jag höll inte på att dö,
men jag kände att jag var övergiven när jag som mest behövde Guds lugnande famn.
Men Han räddade mig, lika väl som när Jesus räddade livet på världens folk.
Jag är djupt älskad, och det är du också.
säg dom orden för dej själv:
Djupt älskad.
Det är vad du är! :)
Gud älskar dej, och tusen tack att du läst! :)
Gods blessings! <3
Pusssss :*
och kom ihåg:
Bär fanan!
Kämpa för att Guds rike ska spridas! :)
Ha det fint!
// Fia :)
