Tid.
Tid är en konstig sak.
Man har antingen för mycket eller för lite tid,
aldrig lagom.
Ibland kan inte ens 16 år vara tillräckligt lång tid för att vara nöjd,
ibland kan en dag gå alldeles för långsamt.
som idag.
idag gick dagen alldeles för långsamt.
trots att jag drog hem från skolan vid två så känns det som tiden går lite långsammare idag,
varför?
Farfar.
Ibland kan som sagt inte 16 år vara tillräckligt med tid för att umgås,
för att säga att jag älskar honom,
nu ser jag honom i himlen nästa gång.
Det var ju inte länge sen jag skrev om morfar,
om att man ska ha hopp om att de har det bra.
Genom att jag upplevt detta en gång innan när jag var yngre och ännu mer känslig så känns det som jag hantera det bättre denna gången.
jag saknar honom redan, jag kan inte säga annat.
Men jag vet att han har det bättre i himlen och att han älskar oss och väntar på oss alla där uppe.
Jag älskar att scrapbooka, och håller på med en bok med grejer ur mitt liv,
där har jag ett kort på mig och farfar. Jag sitter i hans knä och han läser en saga för mig,
jag kanske är runt 4 år.
åh.. om den tiden ändå var nu, så jag kunde höra att han pratade med mig,
men nu får vi blicka framåt.
En jobbig period i mitt liv pågår nu, jag kan inte påstå något annat.
Men vet ni?
Jag har fortfarande hopp.
Hopp om att allt ska bli bra igen.
Vet ni varför?
För Gud vill det,
Han vill att vi alla ska må bra,
Han vill att jag ska må bra,
Därför ska jag aldrig tappa hoppet som jag gjort minst tusen gånger de senaste åren,
men nu ska det inte bli så mer.
Jag är stark i Gud och jag litar på honom.
Farfar har det bra, Morfar har det bra,
de har det tusen miljoners miljarder gånger bättre än oss,
men jag saknar dom.
men jag får lita på Gud där också,
För Han vet bäst.
Han vet vad vi behöver och Han stärker oss när vi är svaga.
Börjar tänka på min morfars favorit lovsång,
eller favorit.. han tyckte jättemycket om den,
den går såhär:
"På dig min Gud förtröstar jag
när oro skymmer min morgondag
för jag vet du är trofast emot mig
när svårigheter omger mig
så är jag ändå trygg hos dig
för jag vet att du aldrig lämnar mig.
Är det natt eller dag
Herre på Dig förtröstar jag!
Gud du är alltid nära mig,
ingen förändring finns hos dig,
du är densamme igår och idag och i evighet.
Du är min framtids säkra grund,
du som står fast i ditt förbund,
min klippa är Du,
Allsmäktig Gud,
jag ärar Dig."
..amen. eller hur?
Den säkerheten bör vi ala ha,
den tron bör vi alla ha.
Ge inte upp människor,
vi kommer klara oss igeom våra mörkaste dagar och nätter,
för Gud är ljus,
och Han är alltid med,
det betyder att där Han är, alltså i dig, blir det aldrig mörkt.
Ljus övervinner alltid mörker,
det är bara om man själv börjar gömma ljuset som mörkret tar över mer.
Fokusera på ljuset,
fokusera på Gud,
så löser sig resten.
Blessings.
Stjärnorna lyser för dig ikväll farfar,
vila i frid<3
Kommentarer
Trackback
