Jag skriver oroligt mycket dikter, och på senare tid har jag känt hur Gud velat använda mig i det. 

Jag vågar självklart inte läsa upp mina dikter för någon, trots att de kanske skulle ge hopp till någon eller vara ett hjälpande ord på vägen. Jag vågar inte. Vad ska folk tycka? Vad ska folk säga? Ännu värre: mina texter som jag tonsatt och gjort till låtar, vad ska folk tycka om dem om jag spelar upp dem?

Nej, usch. Jag vågar inte. Vad händer med mig om jag visar vad jag verkligen tror och sjunger och läser upp saker jag tänker och tycker? Jag kommer inte klara det.. eller vänta. Gud kanske gav mig gåvan?

Min morfar som var en av mina största idoler var tydligen duktig på att dikta. Mest på skoj förstås, för er som kände Ingemar Martinson så var han ju en både skojsam och glad, men ändå modig och klok person. Många säger att jag ärvt mycket av honom, men jag tror i själva verket att Gud valde att ge oss samma gåvor. 

 

Jag tror jag fått en gåva att skriva poesi, att skriva dikter. Och jag tänkte ta steget och dela med mig av en jag skrev igår om hur vi människor ofta glömmer vad julen handlar om. Vi är så fokuserade att köpa julklappar, baka julgodis och göra fint så att vi inte ser att det faktiskt finns folk som fryser på julen. Som inte har det så bra. Det är väl ändå viktigare att alla människor blir sedda på julen, att budskapet om att Gud sände hoppet, sin Son, till världen, att vi tar hand om varandra - att det är i fokus mer än att fästa pepparkakshus-väggar med smält socker mot varandra och städa huset femte gången på rad? Kärleken är väl ändå viktigast? 

 

Dikten heter decemberdikt.

 

Hoppas ni inte snöat in i era stugor, 

Gud välsigne er. 

 

Jesus är helt otrolig. Har ni tänkt på det? 

Helt otroligt fantastisk. 

 

Vill bara dela med mig av ett kort underbart gudsmöte jag hade för ca 5 minuter sedan,

för det känns som om fler faktiskt behöver höra det. Det finns verkligen inga gränser på vad Gud kan göra. 

 

Lite kort bakgrund till det som hände bara: 

Jag går estet musik, som kanske vissa av er vet, och om ni inte visste det vet ni det nu. Jag älskar musik. Hela mitt liv har jag växt upp med musik och sjungit och spelat minst en gång per dag. Det är liksom ett naturligt sätt att uttrycka mina känslor på. Det är något man liksom inte kan beskriva med ord. 

 

Just idag kom jag på att jag kanske egentligen lyssnar lite för mycket på musik, kände hur Gud påpekade att jag ibland fokuserar mer på musiken än på Honom, och så borde det inte vara. Han sa det i en tanke till mig när jag var ute och gick. Och då sa jag som det var och hur jag kände, att jag vet att jag ibland fokuserar mer på musiken, men att det också känns som att Gud ÄR min musik. Han är ju den som hjälper mig skriva ALLA låtar. Kalla mig för låtskrivs-fuskare, men han hjälper mig verkligen med alla låtar. Alla texter jag skriver har sitt ursprung på något sätt i min tro och i Guds enorma kärlek. Så, denna förmiddag, den 17 november 2013 påpekade Gud det, att jag kanske borde lägga mer fokus på Honom än musiken. Konversationen med Gud fortsatte:
"Men, musiken är så otroligt viktig för mig, det vet du!"
"Sofia, jag ber dig inte att ta bort musiken från ditt liv. Jag vill bara att du ändrar fokus lite och inte fokuserar så mycket på själva musiken, utan mer på mig."

"Hur menar du? Jag vet inte om jag kan..."

"Då gör vi det tillsammans. Då kan jag börja tala genom musiken till dig istället! Ännu mer och ännu oftare." 

 

Sen hände det nu. Det har hänt under hela tiden jag skrivit detta inlägg. Han har talat till mig genom musik. 

Behövde plugga så jag sökte på lite soft piano-musik på spotify och bara lyssnade,

och sen kom det på ett klassiskt stycke, eller vad det nu var, som beskrev hela mitt liv.

Det var instrumentalt, det var ingen text alls, men tonerna, melodierna, ALLT beskrev vartenda liten detalj av hur jag känner just nu, där jag är i livet. Jag bara stannade upp med pluggandet och lyssnade. Fick gåshud över hela mig och tankarna bara försvann. Allt fokus var på att ta in varje liten del av melodin som nu spelades på datorn. För Gud är allt möjligt. Han berörde mitt hjärta obeskrivligt djupt ikväll, och Han kan beröra dig med. 

 

Han finns i det du älskar. Han finns i det du gör. Jag älskar musik, och därför använder Han musik att prata genom till just mig. Be honom att han ska tala till dig genom det du älskar. För vår Gud är allt möjligt.  

 

Hej syskon! 

 

En del av er vet inte att jag skriver egna låtar,

men det gör jag faktiskt! 

Det var ett intresse mest i början, som kanske startade med några rader utan sammanhang när jag var typ elva år, sen slutade jag skriva låtar och började skriva texter och dikter, 

men sen för något/några år sedan hittade jag tillbaka till låtskrivandet.

Under de senaste åren har jag börjat syssla med musik ännu mer än innan, men framför allt har jag även växt otroligt mycket i min tro. Jag är uppvuxen i en kristen familj så tron på Jesus har alltid varit en naturlig del av livet, men det var först när jag för några år sedan började ta min tro på allvar som jag märkte att min livsuppfattning verkligen ändrades. 

 

Detta påverkade även musiken, och låtskrivandet. När jag återigen tog upp låtskrivandet så var jag inne i en väldigt deppig period av mitt liv. Så då blev det väldigt deppiga och jobbiga texter, men sen uppenbarade sig Gud genom musiken. Kände hur Han ville att jag skulle skriva låtar och sprida budskapet om Honom genom detta. Så, Gud drog mig ur den där depp-perioden och hjälpte mig lägga fokuset på Honom, någon vecka senare hade jag skrivit min första låt med Jesus i fokus. Det var som om texten och melodin bara kom en kväll och det kändes som om Gud hjälpte mig komponera musik som skulle sprida Hans budskap.

 

Har nu skrivit ett femton-tjugotal låtar (kanske några fler) som handlar om budskapet och hur Gud räddat mig, om Hans kärlek och nåd och lite sånt där, och det är något särskillt när jag skriver dem alltså. En dag talade Gud väldigt starkt till mig på en kvällsandakt jag hade för mig själv och sa:

"Sofia, jag är ditt liv och musik är ditt liv - blanda." 

Så nu är jag helt enkelt en låtskrivare, i Jesu namn. 

Är dock väldigt blyg när det gäller att spela upp dem.

Fjantigt, kan tyckas, men grejen med musik är att man lägger ihop känslor med ord och melodi och, i mitt fall, min tro, som är det viktigaste jag har, och sen att spela upp det för människor.. det är sjukt läskigt.

Men Gud har hjälpt mig att spela dem i kyrkan, de är ju skrivna med Guds ord.

Plus att alla låtar är som att sjunga vittnesbörd, pga att jag inte skrivit en enda av dom utan att vara berörd av Gud. Så det borde inte vara så svårt.. får hoppas att jag blir mer frimodig när det gäller detta. 

 

Så, alla ni kristna låtskrivare som sitter och läser detta nu,

Gud välsigne er och er musik. Be både innan, under tiden och efter när du skriver låtar.

Diskutera med Gud, hur konstigt det än låter, vad låten ska handla om och vad Han vill säga genom din musik,

för tro mig, Gud kan beröra genom musik och Han vill använda dig i det.

 

Så, jag har musiken och jag har Gud. Jag tänker blanda.

Alla har vi något område i våra liv, i mitt fall musiken, som vi älskar att hålla på med. 

Jag har insett att om man lägger allt det i Guds hand kommer det gå så mycket bättre. 

Så våga du ockå. Ta det där området i ditt liv och ta din tro och BLANDA.

 

Det är värt det. 

Jesus hjälper mig skriva låtar,

Han kan allt! 

Våga blanda du också.

 

Frid. 

 

heej folket! :)

 

vet inte om ni vet det,

men jag älskar att skriva dikter,

ni vet, typ överdriva känslor i ord och bara låta det flöda!

rim brukar jag sällan skriva med tyvärr,

men tänkte nu lite spontant skriva en höstdikt som jag kommer på medan jag skriver.. 

kan bli hur knäppt som helst,

men here we go!

 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

höst.

det ordet väcker känslor, väcker minnen, väcker tankar,

höst.

att se och känna regnet falla och löven skifta färg,

höst.

tankar om livet, tankar om tunga grejer, tankar om roliga grejer,

höst.

 

ordet höst för med sig tankar,

en kopp choklad framför brasan,

en filt runt sig vid frukostbordet.

 

kylan kommer,

folket börjar klä sig i stickade mössor,

förstora ullkappor och bruna eller svarta kängor.

 

höst.

att stå i regnet och tänka,

tänka på livet. 

höst,

höstdepression förekommer hos vissa.

allt blir mörkt, alla blir tröttare och känsligare.

 

jaa, hösten, det ä nog just då man borde spendera tiden på att vara med de man tycker om,

med de som kan värma en med sina kramar,

med de som kan få en att le av sina ord,

med de som kan få ens värld att bli full av solsken även fast regnet öser ner den dagen.

de människorna. 

vännerna och familjen.

 

det är nog det hösten är till för,

att man ska värma varandra,

att man ska bry sig om varandra lite extra,

att man ska visa kärlek för varandra,

att man ska va med varandra.

 

höst,

den dystraste årstiden på året.

nej.

Höst,

den mysigaste årstiden på året.

Höst.

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

 

hah, vet inte om det blev en dikt precis, men men.. nånting blev det! ^^

vill bara dela med mig av att det är precis det djuren gör just nu,

lite av det jag skrev om.

 

låter skumt. men när jag åkte till skolan en morgon,

alla satt och frös på bussen och det var frost i gräset,

så åkte vi förbi massa får,

och de låg två och två och värmde varandra,

det såg jättemysigt ut!

 

och idag när jag åkte hem från skolan såg jag två kor,

den ena tvättade det andre kons kind med tungan,

såg ut som den pussade den, de va skit gulligt!

 

Djuren fattar,

vi måste visa lite omtanke och kärlek för varandra,

om de kan, kan väl vi?

 

mer kramar åt folket! 

mer omtanke!

 

köp en kopp choklad till någon som fryser,

baka bullar och bjud någonb på fika!

 

det är trots allt höst,

vi behöver lite uppmuntring!:)

 

Ha en fortsatt go kväll!

 

Blessings.

 

//Fia

 

 

Heeej folket! :)

 

Dagens inlägg handlar om vad man värdesätter.

Det man fokuserar mest på,

för det är det som gör att man mår som man mår.

 

Om det är någon som trackar ner dig,

då är det självklart att man tänker på det hela tiden,

det är det man fokuserar mest på,

och då mår man skit dåligt!

 

och varför?

jo, för man tänker på det hela tiden,

man mår sämre av det pga att man repeterar ord och blickar man har i minnet om och om igen,

och så kommer man ingenstans med det och mår bara sämre.

 

Men det behöver inte vara så.

 

Allt handlar om fokus,

det handlar inte om hur stark du är som de flesta tror,

de handlar om att komma ur stadiet där man bara fokuserar på det dåliga,

det handlar om att växa upp.

Man behöver ha denna kunskap för att komma någonstans i livet.

 

Ni vet själva vad ni mår bäst av,

håll på med det när ni mår sådär dåligt!

Bearbeta ilksan och tårarna som du håller tillbaka.

 

Man får gråta, man får skrika, man får faktiskt visa dessa känslor,

det är helt okej, 

vi behöver det allihop, 

just för att MÅ BRA någon gång!

 

Låt ingen trycka ner dig, 

fokusera på det som är gött i ditt liv istället,

intala dig själv att inte låta någon, någon någonsin trycka ner dig.

 

en låt som får mig att må bra är "Don't rain on my parade" från musikalen Funny girl.

 

Den handlar om att man inte låter någon förstöra ens liv,

förstöra ens lyckliga dagar och stunder.

den går såhär, hörde den med Lea Michele från Glee, 

hon har så sjukt go musikalröst så det är sjukt,

så här kommer den, 

texten står under;)

 

Don't tell me not to live,
Just sit and putter,
Life's candy and the suns
A ball of butter.
Don't bring around a cloud
To rain on my parade.

Don't tell me not to fly--
I've simply got to.
If someone takes a spill,
It's me and not you.
Who told you you're allowed
To rain on my parade!

I'll march my band out,
I'll beat my drum,
And if Im fanned out,
Your turn at bat, sir.
At least I didn't fake it.
Hat, sir, I guess I didn't make it!

But whether Im the rose
Of sheer perfection,
Or freckle on the nose
Of lifes complexion,
The cinder or the shiny apple of it's eye,
I gotta fly once,
I gotta try once,
Only can die once, right, sir?
Ooh, love is juicy,
Juicy, and you see
I gotta have my bite, sir!

Get ready for me, love,
Cause Im a comer,
I simply gotta march,
My hearts a drummer.
Don't bring around a cloud
To rain on my parade!

I'm gonna live and live now,
Get what I want--i know how,
One roll for the whole shebang,
One throw, that bell will go clang,
Eye on the target--and wham--
One shot, one gun shot, and bam--
Hey, mister arnstein, here I am!

I'll march my band out,
I will beat my drum,
And if I'm fanned out,
Your turn at bat, sir,
At least I didn't fake it.
Hat, sir, I guess I didn't make it.
Get ready for me, love,
Cause I'm a comer,
I simply gotta march,
My hearts a drummer.
Nobody, no, nobody
Is gonna rain on my parade!

 

...sjuukt go låt, eller hur?? :D

Blir så lycklig av den,

och nu tycker jag ni gör såhär,

ni hittar en låt som får er att må sviiinbra,

som har ett budskap om att man inte ska låta folk trycka ner en,

eller något liknande.

 

Lyssna på den på de där tuffa dagarna, som vi alla har (andra dagar också förstås),

så märker du antagligen att även i de svåraste stunderna finns det saker som kan få dig att le.

 

Det är inte bara musikalmusik som gör mig glad.

Min familj, mina vänner, choklad, bra filmer och mycket annat,

men min sanna glädje har jag i Gud.

 

för ett par veckor sen hände två as jobbiga grejer inom loppet av tre dagar, 

jag trodde att jag skulle må skit dåligt ett bra tag,

men vet ni?

Gud gav mig glädje, 

jag har aldrig varit så lycklig som jag är nu,

pga att Han lärde mig fokusera på allt underbart jag har runt mig.

 

He learned me to hold an umberella over my parade,

so no one could rain on it. 

 

Halleluja alltså,

sann glädje är den bästa glädjen må jag säga.

 

Nu vaknar jag, visserligen inte varje morgon (men de flesta), 

med ett leende på läpparna och tänker "Detta kommer bli en bra dag. för jag har vaknat upp, jag är frisk, jag har vänner och en familj som älskar mig, jag har mat att äta, jag har tak över huvudet, jag har musik i öronen, kan det bli bättre? Tack Gud."

 

Tack för mig,

Blessings!

 

 

 

vill bara dela med mig av en låttext som är så fruktansvärt vacker,

det kan faktisk vara en kärlekssång från Gud till oss ungefär..

så här kommer den, jag vet att de flesta känner igen den, men tänk på texten! 

 

 

 

 

 

 

 

Han älskar oss, mer än vi kan ana.

Han sände sin enda son till oss för att Han skulle dö för oss.

Kom igen, Hans enda son, fattar ni hur sjukt mycket värd Hans egen son är för Honom eller?

Men Han offrade Jesus, Hans enda son, för vår skull. i låten står "I'd go crawlin' down the avenue",

jag tolkar det som när Jesus gick på golgata upp mot "skallen" där Han korsfästes,

för oss.

 

Har ni sett "Passion of Christ"?

jag har faktiskt inte sett hela, men jag har sett korsfästelsen, 

och när man ser det, då ser man kärlek. 

Det är så bra gjort, det är så starkt,

man ser hur Han lider,

och vet ni vad Han säger när Han hänger där på korset?

"Fader, förlåt dem. de vet inte vad de gör."

Jesus tänkte på oss, Han va inte som vi skulle vara i den situationen:

"Aj, det gör så ont, det är så synd om mig, nu dör jag snart."

Han säger "Fader, förlåt dem."

Han tänker på oss, även om det var vi, människorna, som plågade honom, piskade honom, spikade upp honom på korset, gjorde narr av honom, allt detta och han säger bara åt Gud att förlåta oss. Med andra ord "Gud, strunta i mig, tänk på dem istället, ta hand om dem."

 

Halleluja. Den styrkan. Den kärleken. Helt sjukt. Helt sjukt. 

 

Skulle ni tänkt så? Om någon grupp människor tog er till fånga, plågade er, hånade er, gjorde så ni skulle dö en plågsam död, skulle ni då säga till er familj "tänk inte på mig, förlåt dem, de vet bara inte vad de gör." 

 

Skulle inte jag gjort faktiskt.. det kan jag erkänna. Jag skulle blivit helt förtvivlad, 

jag skulle va skiträdd, jag skulle inte tänkt "nu måste jag förlåta dehär människorna, jag måste säga till min familj att förlåta dem, jag måste tänka på de före mig själv." Jag skulle mer tänkt "vad håller de på med? vad har jag gjort? varför just jag? varför Gud, hur kan du göra såhär mot mig? vart är di egentligen?!"

 

det skulle nog de flesta tänka: Varför ska jag lida genom detta.

 

Och vet ni? Han dog inte bara för oss, Han tog alla våra synder på sig.

Vad innebär detta?

Jo, Han tog alla våra misstag, Han tog straffet för dem. Han tog alla våra sjukdomar på sig, allt tungt vi upplevt och någonsin kommer uppleva, tog Han på sig för att VI inte skulle behöva lida lika mycket av det. Han gjorde så att vi, genom korset, Kan komma till himlen när vi dör. Han räddade oss från att dö, Han gjorde så att vi, om vi tror, kan få evigt liv. är inte det helt fantastiskt?

 

To make you feel my love. 

Han gjorde det för att vi ska kunna känna Hans kärlek. 

 

Om inte det är äkta kärlek, då vet jag inte vad. 

 

Sammanfattning: Guds kärlek är oerhört superdupermegafantastisktenooooormt stor. Han älksar oss så mycket att vi inte kan få in ens tanken av det i våra hjärnor. Så mycket, SÅ mycket älskar Han oss. Och nej, vi förstår inte, vi kan bara ana ungefär:

en 100000000000000000000000000000000000000000000000000......del

av hur mycket Han älskar oss, och det är väl hur gött som helst eller?! 

 

Jag lever därför mitt liv efter Honom. Jag försöker leva efter Hans främsta ord som Jesus sagt. "Behandla andra med kärlek och respekt." acceptera människor som de är, älska människor som de är och få dem att växa.

 

Vet ni? starka personer är inte de som trycker ner andra, det är dem som får andra att växa, och Jesus var en sådan person. Han var stark-sjukt stark! 

 

Han är min förebild, min allra största förebild.

 

För Han är så Fett grym.

 

 

lyssna på "to make you feel my love", en sjukt bra låt, och den beskriver lite av hur mycket Gud älskar dig.

 

 

Tack för mig, 

ha en trevlig helg! 

 

Blessings.

 

Inget kan heller skilja oss från Guds kärlek, det enda som sätter stopp för det är vi själva, allt handlar om vad vi  vill fokusera på, mörker eller ljus, hat eller kärlek. Fokusera på Gud och sätt Honom först, för då kommer resten av ditt liv att lösa sig, det kan jag lova. Jag är ett levande vittnesbörd på det. Han har räddat mig och jag vill leva mitt liv efter Hans ord, inget kan skilja mig från Guds kärlek, inget. Och om jag någon dag inte känner att Han är nära är det för att jag tappat fokus. För Han är alltid nära, no matter what. Han är alltid med mig. Han är med dig också, och om du inte känner det, be Honom visa det för dig på något sätt. För Han älskar dig och Han vill inget hellre än att du ska känna det.