LÅT OSS FÅ VÄRLDEN ATT BLOMMA.
Under det senaste året har jag kämpat mycket med identitet. Personlighet, framtidsplaner och gåvor har förmodligen varit mina topp tre-teman när jag och Jesus pratat och brottats tillsammans, och jag har upptäckt att jag har en väldigt typisk svensk mentalitet som jag vet att Jesus vill ta bort. Det jag pratar om är JANTELAGEN.
Denna oerhörda tjuv som berövar människor så mycket av deras liv. Det är farligt. Att leva i ett samhälle som är så präglat av "du ska inte tro att du är något"-mentalitet får människor att inte våga utmanas, ta risker eller fullt ut vara sig själva. Människor slutar växa, och det är otroligt farligt. Inte bara för den enskilda individens utveckling och liv, utan också för den närmsta omgivningens, landets, världens och till och med universums. Desto fler människor som lever efter jantelagen, desto fler uppnår inte sin fulla potential i sina olika talanger, gåvor och personligheter – tänk så mycket forskning, journalistik, konst, politik, hantverk, lärande, design, bakverk, frisyrer och problemlösningar etc. världen går miste om! Allt detta genom att ingen uppmuntrar till att följa drömmar och att växa! Jag vill ha ett samhälle där människor brinner för sina intressen, jobb och liv. Jag vill ha ett samhälle som uppmuntrar till att aldrig sluta växa. Där man aldrig slutar utvecklas. Där man vågar ta risker, chanser och utmaningar utan att bli klandrad för att "ta för mycket plats", "kräva för mycket uppmärksamhet" eller "tro att man är bättre än alla andra". Låt inte jantelagen vara den styrande rösten i ditt liv! Du är menad att växa och att blomma!
Just nu befinner jag mig en process av att kämpa emot min svenska jantelags-mentalitet. Vet ni hur jag gör det? Jag blir älskad och uppmuntrad. På ett sätt gör jag ingenting förutom att låta mig själv vara beroende av Jesus och av andra människor. Jag tränar i att lyfta blicken från mig själv och mitt eget och erkänna att jag faktiskt inte klarar mig själv. Och detta har gjort att jag växer med rekordfart. Jag lär mig, jag inspireras och jag ger det vidare. Är på praktik i en fantastisk församling i Helsingborg och de har fått mig att växa flera meter (bildligt talat) bara genom att helt kravlöst uppmuntrat, älskat och peppat mig för den jag är. De har inte gett mig några ”måsten”. Allt jag har fått är en kärleksfull omgivning som lyfter och backar upp mig genom allt och detta i sin tur gör att jag får energi till att göra det jag älskar, växa i det, våga satsa lite mer och sedan ge det vidare till andra. Och detta, mina vänner, är följderna av ett liv nära Jesus. Genom vad de gör tränar och inspirerar de även mig till att göra detsamma. Att själv leva nära Jesus, uppmuntra andra och få andra att växa. Ingen jantelag här inte.
Så, hur ska vi göra?
- Vi behöver alla skapa varsitt växthus. En plats där vi får växa. Där vi vågar be om hjälp både i val, bön och uppmuntran. Några människor som känner oss, backar upp oss och hjälper oss hålla fokus på rätt saker i livet.
- Vi behöver också vara någon annans växthus. Peppa, uppmuntra och backa upp människor i vår omgivning. Tro mig, att få se dina närmaste växa och uppnå drömmar kommer få dig att växa också. Ge så skall du få! Det är ingen klyscha, det funkar!
Det är min uppgift till oss alla idag,
för resten av våra liv.
Låt oss få världen att blomma.
Aha-upplevelser. Uppbyggelse. Frihet.
Bibelskola Livskraft 2015/2016.
Året är inte ens slut, men ändå har jag blivit totalrenoverad i mitt inre.
Året är inte ens slut, men ändå har jag blivit totalrenoverad i mitt inre.
Så är det i alla fall det känns. Att vara fri.
Mina förväntningar på mitt bibelskoleår var att jag skulle lägga en stadig grund för mitt framtida liv.
Att lägga undan ett år för att hänga med Jesus kändes också bara allmänt gött, då jag är en lägermänniska, och bibelskola är ju typ ett läger i ett helt år. Ungefär. Men, som Gud alltid gör, tänker han större. Större. STÖRRE.
Att lägga undan ett år för att hänga med Jesus kändes också bara allmänt gött, då jag är en lägermänniska, och bibelskola är ju typ ett läger i ett helt år. Ungefär. Men, som Gud alltid gör, tänker han större. Större. STÖRRE.
Så jag tänkte dela med mig lite av vad som hänt under mitt år på Livskraft hittills.
Jag kom till Ralingsåsgården full av förväntan. Jag och min pojkvän har valt att gå det här året tillsammans, då vi vill ha Jesus i centrum av vårat gemensamma liv både nu och i framtiden, och jag minns tydligt hur vi satt och fikade och skrattade första dagen och var supernervösa inför året. Med tuusen frågor i huvudet. Allt ifrån:
"Vilka är dessa 40 främmande människor jag ska bo med i ett år?" och
"Hur kommer jag vara efter bibelskolans slut?" och
"Vad kommer hända det här året?" etc. etc.
"Vilka är dessa 40 främmande människor jag ska bo med i ett år?" och
"Hur kommer jag vara efter bibelskolans slut?" och
"Vad kommer hända det här året?" etc. etc.
Men jag kom inte bara med ett leende och höga förväntningar. Jag kom med ett otroligt trasigt inre.
Under flera år av stress och ångest, som lett till allt från ätstörningar till självskadebeteende, mådde jag inte på topp. De flesta av mina tyngsta problem och sår från de senaste åren låg dessutom långt långt ner inom mig. Begravda någonstans där jag ville bli av med dem. Glömma. Gömma. Se bort ifrån. Men under detta året på Livskraft har jag just fått livskraft. Jesus har gett mig många "aha"-upplevelser och det har förvandlat mitt liv.
Efter att ha gått i kyrkan HELA mitt liv, har jag nu äntligen förstått vad det innebär att vara Guds barn. Jag är älskad av universums skapare. Wow. Det har fått förvandla och förnya hela mig. Jag lever nu i en frihet jag inte trodde fanns. Och Jesus har helat mitt inre, som bara han kan. Det där inom mig som jag tryckt undan, har sakta men säkert kommit upp till ytan. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har brottats med Gud på alla möjliga områden, men just nu sitter jag och är helt tömd. De där känslorna och såren jag hade när jag började Livskraft har fått läka och försvinna. Jag har inte haft en ångestattack sedan jag började bibelskolan. Jag har blivit fri från alla problem gällande mitt yttre och inre. Jag har lärt mig lyfta blicken mot Jesus i ALLA situatoner, och låta honom hjälpa mig. Jag har fått en mycket sundare relation till honom, och därmed har jag fått en sundare relation till mig själv. Och det är helt fantastiskt.
Efter att ha gått i kyrkan HELA mitt liv, har jag nu äntligen förstått vad det innebär att vara Guds barn. Jag är älskad av universums skapare. Wow. Det har fått förvandla och förnya hela mig. Jag lever nu i en frihet jag inte trodde fanns. Och Jesus har helat mitt inre, som bara han kan. Det där inom mig som jag tryckt undan, har sakta men säkert kommit upp till ytan. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har brottats med Gud på alla möjliga områden, men just nu sitter jag och är helt tömd. De där känslorna och såren jag hade när jag började Livskraft har fått läka och försvinna. Jag har inte haft en ångestattack sedan jag började bibelskolan. Jag har blivit fri från alla problem gällande mitt yttre och inre. Jag har lärt mig lyfta blicken mot Jesus i ALLA situatoner, och låta honom hjälpa mig. Jag har fått en mycket sundare relation till honom, och därmed har jag fått en sundare relation till mig själv. Och det är helt fantastiskt.
Nu är jag i ett skede där jag mår HELT bra för första gången sedan högstadiet. Jag är FRI från allt som tryckt ner mig, och jag har kunnat lägga över alla delar av mitt liv i Guds händer. Jag har lärt mig lita på Gud och vila i hans kärlek. Och hans kärlek är från och med nu min utgångspunkt i livet. Han gav mig livskraften tillbaka. Gav mig en mening och ett mål med allt jag gör. Och jag är såå taggad på mitt liv, för jag vet att Jesus bor i mig. Och när universums skapare bor i mig, fatta då vilket liv jag har framför mig. WOW!
Avslutningsvis vill jag att ni lyssnar på den här låten och fylls med alla de sanningar jag har fått smaka på det här halvåret.
För det förvandlade mitt litt liv och mina omständigheter, och det kan förvandla ditt.
Om du vill veta mer om vad som hänt i mitt liv under året, skriv till mig på facebook. Detta är bara en bråkdel, och jag berättar gärna.
SHALOM!
Avslutningsvis vill jag att ni lyssnar på den här låten och fylls med alla de sanningar jag har fått smaka på det här halvåret.
För det förvandlade mitt litt liv och mina omständigheter, och det kan förvandla ditt.
Om du vill veta mer om vad som hänt i mitt liv under året, skriv till mig på facebook. Detta är bara en bråkdel, och jag berättar gärna.
SHALOM!
Jobb, kan Gud vara med där också?!
I maj någon gång föll allt på plats. Jag hade fått sommarjobb i 8.5 veckor.
YES! Vilket enormt bönesvar! Jag var såå tacksam. Men jag fortsatte ändå beför detta. Otroligt mycket.
För tänk om jag inte skulle trivas? Tänk om jag och kollegorna inte alls klickade?
Detta var mitt största böneämne under en lång period. Jag var otroligt orolig för sommaren, för det var ändå 8.5 veckor som jag, en nybakad student, skulle springa ut i jobblivet på en arbetsplats jag inte var 100 % säker på. Att jag ens hade fått jobb var ju fantastiskt, men jag var ärligt talat rädd. Riktigt rädd. Så jag bad, bad och bad igen. Jag fick förbön. Min församling bad. Och en dag ringde min telefon.
YES! Vilket enormt bönesvar! Jag var såå tacksam. Men jag fortsatte ändå beför detta. Otroligt mycket.
För tänk om jag inte skulle trivas? Tänk om jag och kollegorna inte alls klickade?
Detta var mitt största böneämne under en lång period. Jag var otroligt orolig för sommaren, för det var ändå 8.5 veckor som jag, en nybakad student, skulle springa ut i jobblivet på en arbetsplats jag inte var 100 % säker på. Att jag ens hade fått jobb var ju fantastiskt, men jag var ärligt talat rädd. Riktigt rädd. Så jag bad, bad och bad igen. Jag fick förbön. Min församling bad. Och en dag ringde min telefon.
Jag fick ett nytt jobberbjudande. På en kristen camping på Öland. All rädsla och oro släppte. Jag började gråta. Jag fick en sommar med 6.5 veckors jobb, boende, skratt, grillkvällar, biläventyr, Gudsmöten och mycket mycket mer med ca 40 fantastiska människor. Wow. Gud svarar inte alltid som man förvätar sig, men tack och lov att han vet vad som är bäst för oss och svarar på våra böner utifrån det.
I sommar har jag lärt mig hur närvarande Gud kan vara, vart man än är. Och en del kanske tänker "lätt för dig att säga, som har jobbat på en kristen camping. Han är inte lika närvarande på mitt 9-17 jobb på kommunen." eller "Ja, han kanske är närvarande på platser med kristen grund, men han är inte med här inne på mitt kontor."
Till er vill jag ställa en fråga, om du säger att Gud inte är närvarande på din arbetsplats - hur mycket har du släppt in honom i din vardag? Jag upptäckte att om jag inte låter Gud vara en del av min vardag, om jag inte lägger undan tid för att vara med Gud varje dag, om jag inte bad, om jag inte såg till Gud i allt jag gjorde - då kvittar det om jag jobbar på en arbetsplats med kristen grund eller inte, för då är det inte Gud som inte är där - då är det JAG som inte är nära Gud.
Till er vill jag ställa en fråga, om du säger att Gud inte är närvarande på din arbetsplats - hur mycket har du släppt in honom i din vardag? Jag upptäckte att om jag inte låter Gud vara en del av min vardag, om jag inte lägger undan tid för att vara med Gud varje dag, om jag inte bad, om jag inte såg till Gud i allt jag gjorde - då kvittar det om jag jobbar på en arbetsplats med kristen grund eller inte, för då är det inte Gud som inte är där - då är det JAG som inte är nära Gud.
Den här sommaren har Gud mött mig i vardagen på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Han har varit överallt, hela tiden och jag har fått känna hur det är att leva med honom 24/7. Och jag har också insett att han varit vid min sida och levt vid min sida i hela mitt liv. Han har alltid varit närvarande, var jag än är och vad jag än gör. Och när jag känt mig långt ifrån Gud är det inte Gud som är långt borta, det är jag som tittar åt fel håll. Vilket är så fantastiskt att inse.Han är verkligen med oss.
Det bönesvar jag fick när jag fick ett nytt sommarjobb var underbart. Men sedan svarade Gud OCKSÅ på de böner jag inte insett att jag hade bett. Hela sommaren har med andra ord varit en välsignelse. Varenda liten dag. Vardag. Att komma som en utmattad student med snurrande framtids-tankar till en så välsignad plats och så underbara människor.. jaa - vad ska man säga? Halleluja, kanske är ett bra ord. Och om jag inte hade sökt Gud varje dag, om vi inte hade haft personalandakter på söndagarna, om vi inte hade bett en endaste bön på hela sommaren - då hade det inte blivit den sommar som det blev. För jag tror och vet att det var Gud som låg bakom både den underbara gemenskapen och den fantastiska atmosfären. Det handlar helt enkelt om att helhjärtat söka Gud, vart du än befinner dig, och han kommer fylla din värld med sin kärlek.
Avslutningsvis vill jag helt enkelt svara på frågan jag har som rubrik: JA. Gud kan vara med dig på jobbet också. Han kan vara med i din vardag. Låt honom bli en del av dina rutiner genom att be och söka honom dagligen, och du kommer få uppleva en fantastisk förändring och en soligare vardag. Jag vet att det funkar. Mitt liv är mitt vittnesbörd. Och tro mig, bara att söka Gud 5 minuter per dag kommer förvandla ditt liv, ditt jobb, din familj, dina rutiner och din vardag till något mycket mycket mer fantastiskt. Så gör det. Det är min utmaning till er. Jag avslutar med ett citat från en av mina fina kollegor, och önskar er Guds välsignelse.
"Gör det, gör det, genomför det."
"Gör det, gör det, genomför det."
Frid.
/Fia
/Fia
Insidan och ut.
Sedan jag var liten har jag haft något jag varit missnöjd med på min kropp.
Jag minns särskillt en händelse när jag var 10 år och någon sa högt, rakt upp i mitt ansikte, att jag var för tjock för att uppfylla min dröm. (som då var att bli bergsklättrare och börja på klättring)
Eftersom den här killen som sa det till mig var två år äldre, fanns det inget annat än att hålla med.
Jag trodde på lögnen.
Detta var den första stora smällen för min självbild. Jag fortsatte tro på att jag inte var kapabel till någonting på grund av mitt yttre. Tankemönstren sitter ärligt talat kvar än idag. Jag har upplevt mycket och varit missnöjd och varit olycklig över olika saker på min kropp från och till. Och trots att jag hört tusen gånger att "jag är vackert skapad av Gud" och är "otroligt fin" och allt det där, så har jag inte trott ett skit på det. Ärligt talat. Även om jag tyckt att jag varit fin på vissa kort eller liknande, har jag inte kunnat ta åt mig ordentligt för att riktigt kunnat tro på att jag är vacker. Det har aldrig blivit ett av mina tankemönster. Och jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär.
Jag är en liten kreativ själ, så ikväll slutade det med att jag såg ut såhär (bilden ovan). Först var det mest på skoj för att jag tycker om att leka med smink och färg, men sen insåg jag just djupet i det hela. Varje område täckt av färg, och egentligen även alla delar otäckta av färg också, har fått stå ut med så mycket skit. Varje del av min kropp har fått höra att den inte duger. Oftast genom min mun eller från mina tankar. Varje hårstrå har blivit lockat, tupperat, iordninggjort och tillplattat och hört att det "aldrig blir snyggt". Mina ögon har fällt så många tårar när jag i min ensamhet känt mig ful och otillräcklig för att någon annan sagt vad de väger till mig, och jag själv hållt tyst om min vikt för att jag vägt mer. Min rumpa har varit för stor, min mage har varit för tjock, jag har varit för lång, mina fötter för stora eller för små, min hals för bred, min näsa för stor, mina fräknar för barnsliga.. allt har någon gång klankats ner på genom mina ögon och mina tankar.
Men nu ska jag försöka sluta med det. För jag har insett att jag tror allt detta på grund av vad världen har sagt till mig. Detta är vad företag och människor som inte alls bryr sig om mig har fått mig att tro om mig själv. Och när jag väl har lyssnat på vad människor i min närhet har sagt om mig, har jag inte kunnat ta in det för att tankemönstren sitter så djupt. Men nu ska jag strunta i dessa tankemönster. För vet ni? Min Gud har skapat mig. Jag är en Guds skapelse. Och jag är vacker. Min kropp är tillräcklig för att jag ska kunna må bra och kunna uppfylla mina drömmar, för det är sådan Gud har skapat mig till. Jag är skapad av en Gud som älskade mig redan innan jag blev till. Tänk då hur mycket Han tänkt till när du och jag bev formade i Hans händer, om Han älskade oss med Hans obegränsade kärlek, redan innan!? Han har gjort allt för att det skulle bli det bästa resultatet någonsin, och det blev det. För du, jag och vi; vi är Guds avbilder. Guds egna konstverk. Och VI ÄR VACKRA. Insidan och ut. Och om du som mig har svårt att ta in detta, kom ihåg att försöka säga detta till dig själv varje dag; "Jag är vacker. Varje del av min kropp är noga genomtänkt och skapad i Guds hand. Så jag ÄR vacker." Och om du inte tycker om dig själv, "låtsas" under en längre tid att du gör det och klaga inte på minsta lilla grej även om du vill det. Tacka istället Gud för att Han skapat dig så fantastisk. För då, efter en tid, kanske du inser att det felaktiga sättet du ser på din kropp har skapats genom lögnares ord som du inte ska bry dig ett SKIT om. För du ska vara du. Du är skapad fantastiskt skapad, fantastiskt vacker, fantastiskt tillräcklig och OFANTLIGT älskad, just för att DU ÄR DU. Du ska vara precis den du är, för det är den personen Gud har skapat dig till.
Bara VA du. Och låt hela ditt jag prisa Gud för att Han älskar dig så mycket så att Han skapade dig till den du är. Du är fantastisk. Insidan och ut. Jag kände att Gud ville säga detta till både dig och mig denna januari-kväll. Så nu får vi kämpa med att ta åt oss, för vår Gud är större än alla felaktiga tankemönster. Vår Gud är större än trasiga självbilder. Vår Gud är större än allt detta, i evigheternas evighet, amen.
En del av någonting större.
Idag slog det mig som många gånger förut, vilken enorm skara av underbara människor jag tillhör.
Min församling är så fantastisk.
Många ifrågasätter att vara med i en församling, "Man kan väl vara kristen i sin ensamhet? Det är väl enklast så, så att ingen annan blir inblandad?" Åh, jag önskar jag kunde förklara hur mycket det betytt för mig att vara med i en församling.
Att vara fler som delar tron och kämpar med livet och tron tillsammans är så otroligt tryggt.
Många ifrågasätter att vara med i en församling, "Man kan väl vara kristen i sin ensamhet? Det är väl enklast så, så att ingen annan blir inblandad?" Åh, jag önskar jag kunde förklara hur mycket det betytt för mig att vara med i en församling.
Att vara fler som delar tron och kämpar med livet och tron tillsammans är så otroligt tryggt.
Man är flera som går samma väg och man kan leda, stötta och hjälpa varandra.
Om man liknar livet vid ett maraton, är det som att man istället för att springa själv, springer med en stor klunga av människor. Målet är kanske inte att vinna, men det är att komma i mål, tillsammans.
Om jag skulle råka springa åt fel håll, finns det alltid folk som kan hjälpa mig på rätt väg hela tiden.
Om jag vrickar foten eller faller på vägen, är jag omgiven av massa människor som kan bära mig.
Det finns så mycket kärlek i församlingens gemenskap och det fick jag verkligen känna idag.
Jag kan inte påstå att livet blir lättare för att jag är kristen.
Visst, livet blir mycket bättre med Jesus, men absolut inte lättare.
Livet är jobbigt att leva, man går igenom tunga grejer,
men det är just i de tillfällena när man stöter på hinder,
som jag oftast inser hur underbart det är att vara kristen.
För man har någon som leder vägen ut ur mörkret,
man har ljuset. Man har Jesus.
Och man går aldrig ensam, för man har församlingen som går med en.
Idag i kyrkan var jag med i lovsångs-teamet,
och innan gudstjänsten när vi satt och bad kände jag plötsligt hur jag var tvungen
att berätta för min församling vad jag kämpade med i livet.
Jag kände att de behövde veta för att kunna vara med och be för mig,
för det är så tryggt att gå igenom det där mörkret när man vet att man
har några som backar upp en om man skulle gå vilse.
Så jag sa det till mötesledaren, och då började väntan.
Mitt hjärta dunkade så fort och jag visste egentligen inte vad jag skulle säga,
men då, efter predikan, kände jag hur någon la sin hand på min axel.
Det var en i församlingen som frågade hur jag mådde.
Bara den frågan "hur mår du?" har jag alltid så svårt att svara på,
för det känns inte alltid som folk verkligen vill veta,
men då kände jag så starkt att det var Gud som hade bett henne komma fram och fråga.
Hon hade känt att jag mådde dåligt och ville därför gå fram och säga det från scenen,
så hela församlingen kunde be för mig, vilket sedan hände.
Jag bara grät.
Dels för att kärleken jag kände från alla människor där inne nästan knockade mig till golvet,
det var så underbart,
dels för att jag är väldigt trasig och det kändes som jag började bli hel på insidan och
dels för att Gud är så god som verkligen ser mig.
Jag vet att det var Han som gav henne den tanken,
och det är så stort.
Åh vad jag älskar min församling.
Åh vad jag älskar att vara kristen.
Nu vet jag ännu säkrare att jag aldrig går ensam.
Både Gud och min församling går med mig och bär mig när det är jobbigt.
Det är så tryggt och jag önskar att jag kunde förmedla den kärleken jag fick uppleva på mötet idag genom detta blogginlägg, men jag tror knappast det går. Det är verkligen en obeskrivlig kärlek, Guds kärlek som förmedlas genom männsikor.
Det var som att jag plötsligt bröt ett ben när jag sprang i livets maraton, och människor samlas runt mig och bär mig tills det har läkt, och när det läkt fortsätter de ändå springa vid mig för att se till att jag inte ramlar igen och för att helt enkelt hjälpa mig komma till målet tillsammans med dem.
Lite så är livet med en församling. Guds församling. Gemenskap där Guds kärlek får både kännas, betraktas och spridas. Det är helt fantastiskt och allt är på grund av Jesus. Allt är på grund av Guds kärlek genom Jesus som förde samman människor och förde människor till Gud. Det är så mäktigt och jag är så tacksam att jag får vara en del av det. En del av någonting större.
The voice of truth.
Ibland är livet skit. Man ser ingen utväg, bara en enda stor, tjock, evig dimma.
Det kvittar hur många som säger "det löser sig!" "du fixar det!", man ser fortfarande inget ljus.
Allas ord bara ekar ut i dimman.
När livet är så, finns det bara en röst som kan övertyga mig om att jag klarar det.
The voice of truth.
Den enda jag egentligen kan lita till 110% på att Han precis ALLTID talar sanning och att Han ALLTID vet bäst.
Den enda jag egentligen kan lita till 110% på att Han precis ALLTID talar sanning och att Han ALLTID vet bäst.
Och vem är det? Jesus såklart.
Jag kände idag att jag skulle skriva på bloggen,
men jag ifrågasatte tanken otroligt mycket då jag är ganska sjuk och väldigt trött på allting just nu.
"Vad kan komma för gott ut ur ett blogginlägg om jag mår dåligt när jag skriver det?"
Just DÅ kom låten "Voice of truth" av Casting Crowns igång på min spotifylista.
Och då insåg jag vad som fått mig att överleva denna tunga vecka.
Här är en del av texten på låten:
"But the waves are calling out my name and they laugh at me
Reminding me of all the times I've tried before and failed
The waves they keep on telling me
Time and time again. 'Boy, you'll never win!'
"You'll never win"
But the voice of truth tells me a different story
And the voice of truth says "Do not be afraid!"
And the voice of truth says "This is for My glory"
Out of all the voices calling out to me
I will choose to listen and believe the voice of truth"
Reminding me of all the times I've tried before and failed
The waves they keep on telling me
Time and time again. 'Boy, you'll never win!'
"You'll never win"
But the voice of truth tells me a different story
And the voice of truth says "Do not be afraid!"
And the voice of truth says "This is for My glory"
Out of all the voices calling out to me
I will choose to listen and believe the voice of truth"
För mig blev det då uppenbart vad jag skulle skriva om.
Jag är som sagt sjuk, har varit sjuk i ca 2 veckor och det kommer ta några veckor till innan jag är helt frisk.
Många gånger när jag vaknat mitt i natten av att jag inte kunnat andas eller liknande, har jag velat ge upp. Jag är inte starkare än en sjukdom, det är jag inte. Men då tänkte jag inte på att jag vet en som är det. Han som bor i mitt hjärta. Jesus besegrade alla sjukdomar, död och synd på korset. Vilken sjukdom jag än får så kommer Han alltid vara starkare och eftersom Han bor i mig kommer jag fixa detta. Herren är min styrka.
Om man läser första delen av låttexten beskriver det en sån situation, där jag känner att min svaghet vill säga åt mig att ge upp. Sen kommer den andra delen av texten. Refrängen.
"The voice of truth tells me a different story"! Herrens röst, sanningen, säger mig något annat!
Han säger "Var inte rädd, jag har allt under kontroll." Ja, det är svårt att lita på de orden och jag tvivlar ibland. Inte minst när jag går igenom sånna här perioder, som nu i veckan. Jag tvivlar inte på om Gud finns eller inte, mer på om Han tänker hjälpa mig. Ibland får jag för mig att Han inte ser mig, att Han inte hör när jag ber. Kände så nyss och då, mitt ur ingenstans dyker denna bilden upp i mitt facebookflöde:
Han hör mig. Han ser min situation. Han har inte glömt mig!
Han är min styrka när jag går genom denna tunga period. Så sjukt gött!
Jag ville bara dela detta till dig som kanske också går igenom en tung period just nu!
Ett aningen rörigt inlägg kanske, men jag hoppas att budskapet gått fram.
Lyssna på "Voice of truth" av Casting Crowns och läs på bilden här ovan, för den gäller dig också!
GOD HAS NOT FORTGOTTEN ABOUT YOU!
Han är med oss även i de jobbigaste situationerna.
Hans kärlek är så stor att Han aldrig skulle stå ut med att lämna oss.
Hans kärlek till dig är som en evig förälskelse!
Han älskar dig så mycket att Han skulle kunna göra vad som helst för dig!
Så vad får dig att tro att Han överger dig när du mår som sämst?
Han är närmare än du tror.
Han hjälper dig och bär dig i sin famn. Just nu.
Just där du är finns Han med dig.
Kom ihåg det.
Gud välsigne dig.
Obeskrivligt.
Jesus är helt otrolig. Har ni tänkt på det?
Helt otroligt fantastisk.
Vill bara dela med mig av ett kort underbart gudsmöte jag hade för ca 5 minuter sedan,
för det känns som om fler faktiskt behöver höra det. Det finns verkligen inga gränser på vad Gud kan göra.
Lite kort bakgrund till det som hände bara:
Jag går estet musik, som kanske vissa av er vet, och om ni inte visste det vet ni det nu. Jag älskar musik. Hela mitt liv har jag växt upp med musik och sjungit och spelat minst en gång per dag. Det är liksom ett naturligt sätt att uttrycka mina känslor på. Det är något man liksom inte kan beskriva med ord.
Just idag kom jag på att jag kanske egentligen lyssnar lite för mycket på musik, kände hur Gud påpekade att jag ibland fokuserar mer på musiken än på Honom, och så borde det inte vara. Han sa det i en tanke till mig när jag var ute och gick. Och då sa jag som det var och hur jag kände, att jag vet att jag ibland fokuserar mer på musiken, men att det också känns som att Gud ÄR min musik. Han är ju den som hjälper mig skriva ALLA låtar. Kalla mig för låtskrivs-fuskare, men han hjälper mig verkligen med alla låtar. Alla texter jag skriver har sitt ursprung på något sätt i min tro och i Guds enorma kärlek. Så, denna förmiddag, den 17 november 2013 påpekade Gud det, att jag kanske borde lägga mer fokus på Honom än musiken. Konversationen med Gud fortsatte:
"Men, musiken är så otroligt viktig för mig, det vet du!"
"Sofia, jag ber dig inte att ta bort musiken från ditt liv. Jag vill bara att du ändrar fokus lite och inte fokuserar så mycket på själva musiken, utan mer på mig."
"Men, musiken är så otroligt viktig för mig, det vet du!"
"Sofia, jag ber dig inte att ta bort musiken från ditt liv. Jag vill bara att du ändrar fokus lite och inte fokuserar så mycket på själva musiken, utan mer på mig."
"Hur menar du? Jag vet inte om jag kan..."
"Då gör vi det tillsammans. Då kan jag börja tala genom musiken till dig istället! Ännu mer och ännu oftare."
Sen hände det nu. Det har hänt under hela tiden jag skrivit detta inlägg. Han har talat till mig genom musik.
Behövde plugga så jag sökte på lite soft piano-musik på spotify och bara lyssnade,
och sen kom det på ett klassiskt stycke, eller vad det nu var, som beskrev hela mitt liv.
Det var instrumentalt, det var ingen text alls, men tonerna, melodierna, ALLT beskrev vartenda liten detalj av hur jag känner just nu, där jag är i livet. Jag bara stannade upp med pluggandet och lyssnade. Fick gåshud över hela mig och tankarna bara försvann. Allt fokus var på att ta in varje liten del av melodin som nu spelades på datorn. För Gud är allt möjligt. Han berörde mitt hjärta obeskrivligt djupt ikväll, och Han kan beröra dig med.
Han finns i det du älskar. Han finns i det du gör. Jag älskar musik, och därför använder Han musik att prata genom till just mig. Be honom att han ska tala till dig genom det du älskar. För vår Gud är allt möjligt.
Räddad.
Hej älskade människor!
Som vissa av er vet så var jag med om en cykel-olycka för några veckor sedan.
Fastnade på något konstigt sätt med foten i hjulet, vilket gjorde att framdäcket stannade,
jag for över styret med cykeln över mig och landade, utan hjälm, med huvudet ner i asfalten.
Efter en kort black-out kom jag på benen, och min gula regnkappa var röd av blod och jag kände att jag plötsligt blev yr, en tand smulats sönder och hur det rann blod konstant någonstans från mitt ansikte.
Jag stapplade hem, yr och matt, kom hem med min trasiga cykel och pappa kom hem direkt ochdå åkte vi till vårdcentralen och tandläkaren. Hade fått hjärnskakning, fick sy tre stygn vid ögonbrynet, har nyligen lagat tanden och var inne i chock i ca 2 dagar, vilket va sjukt tungt. MEN det är inte det som trots allt hände jag tänkte fokusera i detta inlägget, det är vad som INTE hände på grund av Guds ständiga vakan över mig!
Vill bara göra detta klart för er: Jag hade inte hjälm. Om jag landat lite lite mer med huvudet åt höger hade hela mitt skallben spruckigt och jag hade knappast varit så levande som jag är idag. Medan folk, när jag kom tillbaka efter några dagar hemma, gick runt och tjatade om "hur klantig jag hade varit!" och "vem har lärt dig cykla?! är du helt galen!" och allt jag fick höra, så gick jag runt och tänkte på att Gud faktiskt räddat mitt liv. Jag fick en bild(från Gud) av händelsen dagen efter som verkligen visade hur noggrann Gud är med att beskydda sina barn från det värsta.
Jag såg olyckan, hur Jesus och ett dussin änglar stod berädda när jag föll. Allt gick i slow-motion och jag såg hur de drog ut foten ur hjulet, vred mitt huvud så jag inte skulle skadas, fixade mina händer så att jag inte skulle klämma mig i hjulet och massa fler saker! allt i minsta detalj, för att jag skulle slippa allvarligare skador! När jag sedan landat såg de till att jag vaknade fort och ställde mig upp för att jag inte skulle bli påkörd. Jag vet att detta hände. Det var inte bara en bild. Det var verkligheten. Och nu har jag börjat tacka ännu mer för saker jag har i livet och att jag fortfarande lever.
Jag läser folks ögen ofta, och jag ser ibland i en dels ögon att de säger "måste du tro på dendär Jesus, kan du inte bara hålla tyst om honom? varför är han så viktig?" Jo, om jag inte hade haft honom hade jag varit död idag. Jag är och har blivit räddad, ni har nu fått ett exempel, varför ska jag då inte leva ett liv i tacksamhet till honom och prisa honom med mitt liv? He's my savior. He's my King. That's why I follow him. Så är det bara!
Det var mitt vittnesbörd om det.
Vill avsluta med att säga att Gud ÄR med dig!
Han vakar ständigt över dig och skyddar dig!
När du snavar på livets väg så ser han till att du inte ramlar!
Han är fantastisk.
Gud lärde mig även att tacka ännu mer efter denna händelse.
Fastnade på något konstigt sätt med foten i hjulet, vilket gjorde att framdäcket stannade,
jag for över styret med cykeln över mig och landade, utan hjälm, med huvudet ner i asfalten.
Efter en kort black-out kom jag på benen, och min gula regnkappa var röd av blod och jag kände att jag plötsligt blev yr, en tand smulats sönder och hur det rann blod konstant någonstans från mitt ansikte.
Jag stapplade hem, yr och matt, kom hem med min trasiga cykel och pappa kom hem direkt ochdå åkte vi till vårdcentralen och tandläkaren. Hade fått hjärnskakning, fick sy tre stygn vid ögonbrynet, har nyligen lagat tanden och var inne i chock i ca 2 dagar, vilket va sjukt tungt. MEN det är inte det som trots allt hände jag tänkte fokusera i detta inlägget, det är vad som INTE hände på grund av Guds ständiga vakan över mig!
Vill bara göra detta klart för er: Jag hade inte hjälm. Om jag landat lite lite mer med huvudet åt höger hade hela mitt skallben spruckigt och jag hade knappast varit så levande som jag är idag. Medan folk, när jag kom tillbaka efter några dagar hemma, gick runt och tjatade om "hur klantig jag hade varit!" och "vem har lärt dig cykla?! är du helt galen!" och allt jag fick höra, så gick jag runt och tänkte på att Gud faktiskt räddat mitt liv. Jag fick en bild(från Gud) av händelsen dagen efter som verkligen visade hur noggrann Gud är med att beskydda sina barn från det värsta.
Jag såg olyckan, hur Jesus och ett dussin änglar stod berädda när jag föll. Allt gick i slow-motion och jag såg hur de drog ut foten ur hjulet, vred mitt huvud så jag inte skulle skadas, fixade mina händer så att jag inte skulle klämma mig i hjulet och massa fler saker! allt i minsta detalj, för att jag skulle slippa allvarligare skador! När jag sedan landat såg de till att jag vaknade fort och ställde mig upp för att jag inte skulle bli påkörd. Jag vet att detta hände. Det var inte bara en bild. Det var verkligheten. Och nu har jag börjat tacka ännu mer för saker jag har i livet och att jag fortfarande lever.
Jag läser folks ögen ofta, och jag ser ibland i en dels ögon att de säger "måste du tro på dendär Jesus, kan du inte bara hålla tyst om honom? varför är han så viktig?" Jo, om jag inte hade haft honom hade jag varit död idag. Jag är och har blivit räddad, ni har nu fått ett exempel, varför ska jag då inte leva ett liv i tacksamhet till honom och prisa honom med mitt liv? He's my savior. He's my King. That's why I follow him. Så är det bara!
Det var mitt vittnesbörd om det.
Vill avsluta med att säga att Gud ÄR med dig!
Han vakar ständigt över dig och skyddar dig!
När du snavar på livets väg så ser han till att du inte ramlar!
Han är fantastisk.
Gud lärde mig även att tacka ännu mer efter denna händelse.
Han har alltså även förmågan att vända något dåligt till något bra!
Så att följa honom är ett tips från mig! Du kommer inte få ett lättare liv, men du kommer sannerligen få ett tryggare liv, mer äventyrligt liv och en sjukt bra livs-guide!
Jag lever på grund av Honom. Han vakar ständigt över mig.
Därför tackar jag Honom med mitt liv.
Så att följa honom är ett tips från mig! Du kommer inte få ett lättare liv, men du kommer sannerligen få ett tryggare liv, mer äventyrligt liv och en sjukt bra livs-guide!
Jag lever på grund av Honom. Han vakar ständigt över mig.
Därför tackar jag Honom med mitt liv.
~His eye is on the sparrow, and I know He watches over me.~
Låtskrivare - I Jesu namn.
Hej syskon!
En del av er vet inte att jag skriver egna låtar,
men det gör jag faktiskt!
Det var ett intresse mest i början, som kanske startade med några rader utan sammanhang när jag var typ elva år, sen slutade jag skriva låtar och började skriva texter och dikter,
men sen för något/några år sedan hittade jag tillbaka till låtskrivandet.
Under de senaste åren har jag börjat syssla med musik ännu mer än innan, men framför allt har jag även växt otroligt mycket i min tro. Jag är uppvuxen i en kristen familj så tron på Jesus har alltid varit en naturlig del av livet, men det var först när jag för några år sedan började ta min tro på allvar som jag märkte att min livsuppfattning verkligen ändrades.
Detta påverkade även musiken, och låtskrivandet. När jag återigen tog upp låtskrivandet så var jag inne i en väldigt deppig period av mitt liv. Så då blev det väldigt deppiga och jobbiga texter, men sen uppenbarade sig Gud genom musiken. Kände hur Han ville att jag skulle skriva låtar och sprida budskapet om Honom genom detta. Så, Gud drog mig ur den där depp-perioden och hjälpte mig lägga fokuset på Honom, någon vecka senare hade jag skrivit min första låt med Jesus i fokus. Det var som om texten och melodin bara kom en kväll och det kändes som om Gud hjälpte mig komponera musik som skulle sprida Hans budskap.
Har nu skrivit ett femton-tjugotal låtar (kanske några fler) som handlar om budskapet och hur Gud räddat mig, om Hans kärlek och nåd och lite sånt där, och det är något särskillt när jag skriver dem alltså. En dag talade Gud väldigt starkt till mig på en kvällsandakt jag hade för mig själv och sa:
"Sofia, jag är ditt liv och musik är ditt liv - blanda."
Så nu är jag helt enkelt en låtskrivare, i Jesu namn.
Är dock väldigt blyg när det gäller att spela upp dem.
Fjantigt, kan tyckas, men grejen med musik är att man lägger ihop känslor med ord och melodi och, i mitt fall, min tro, som är det viktigaste jag har, och sen att spela upp det för människor.. det är sjukt läskigt.
Men Gud har hjälpt mig att spela dem i kyrkan, de är ju skrivna med Guds ord.
Plus att alla låtar är som att sjunga vittnesbörd, pga att jag inte skrivit en enda av dom utan att vara berörd av Gud. Så det borde inte vara så svårt.. får hoppas att jag blir mer frimodig när det gäller detta.
Så, alla ni kristna låtskrivare som sitter och läser detta nu,
Gud välsigne er och er musik. Be både innan, under tiden och efter när du skriver låtar.
Diskutera med Gud, hur konstigt det än låter, vad låten ska handla om och vad Han vill säga genom din musik,
för tro mig, Gud kan beröra genom musik och Han vill använda dig i det.
Så, jag har musiken och jag har Gud. Jag tänker blanda.
Alla har vi något område i våra liv, i mitt fall musiken, som vi älskar att hålla på med.
Jag har insett att om man lägger allt det i Guds hand kommer det gå så mycket bättre.
Så våga du ockå. Ta det där området i ditt liv och ta din tro och BLANDA.
Det är värt det.
Jesus hjälper mig skriva låtar,
Han kan allt!
Våga blanda du också.
Frid.
Spelar även munspel mitt i sädesfält i solnedgången vid Gullbrannagården ibland. Om någon ville veta.
#Frizon13
Vart ska jag börja.. Frizon alltså.. wooow.
Kom hem igår efter helt fantastiska dagar på Frizon 2013 och jag har upplevt så mycket på bara några få dagar, ska försöka sammanfatta allt med inte alltför många ord, ska verkligen försöka, vi får se hur det går!
Har gått fram för förbön typ 8978654 gånger och det har gett mig så mycket! Har blivit helad på insidan något enormt. Har pratat ut om de senaste åren som ärligt talat varit både vääldigt tunga och helt underbara. Känner en enorm lättnad och känner att jag nu kan börja om på nytt och bygga upp mig själv, har nämligen känt mig väldigt trasig i själen en tid, men nu så! Gud kan verkligen hela och jag känner en otroligt härlig frihet i mitt hjärta och min själ som inte kan beskrivas med ord. Heeelt fantastiskt!
Har även fått förbön för att mina ögon ska bli bättre. Många gånger. Nu förväntar sig folk att jag ska skriva att all närsynhet (vad heter det?) har försvunnit och jag är fullkomligt helad etc. Men nej. Gud har inte helat mig, och nu tänker många "jaha, va synd. Då ger du väl upp.. eller? hur många gånger har du fått förbön egentligen? varför helar han dig inte?" och visst, jag har tänkt en del på dessa frågor, men jag har inte ställt dom till Gud, för vet ni? Han har en bättre plan än mig och Han har även nämnt medan vi bett flera gånger att han testar mitt tålamod i och med helandet på mina ögon. Coolt va? Gud använder allt! Och jag kan inte säga att det INTE blivit bättre på något sätt! Jag ser inte bättre, det gör jag faktiskt inte, MEN Gud har helat musklerna runt mina ögon. Jag har haft synfel i ca 7-8 år och då har mina muskler runt ögonen försökt jobba för att få mig att se bra, även om jag haft glasögon och sånt, och NU SLAPPNAR DE AV! Första gången på sju år, det känns helt fantastiskt! :D Går inte riktigt att beskirva med ord hur skönt det är om man inte vet hur det är med spända muskler runt ögonen, men det är i alla fall helt helt helt underbart!
Och vet ni? Detta kommer en del av er inte tro på för att ni kanske aldrig har hört talas om det,
men medan vi bad på ett av kvällsmötena så fick flera av oss som bad guldstoft på händerna. Låter helt stört, det tycker många, det tycker jag med, men Gud kan till och med visa sin storhet genom att bli äkta guld som glittrar på ens händer. Det är jättecoolt, som små guldkorn liksom, sjukt häftigt!
Har även haft fullt med underbara möten med människor! Har pratat, skrattat, kramats, hängt, käkat frukost/mat/kakor, sovit i tält och hängt i husvagn med underbart fina vänner! Gud har fått mig att inse, än en gång, hur lyckligt lottad jag är som har så mycket fina människor i mitt liv. Skriker av glädje inombords. Så sjukt tacksam. Gud är god! Tack Jesus.
Detta blev ett enda långt vittnesbörd om vad som hänt under fem helt underbara dagar. Har ju haft en del musikupplevelser också, fick t.ex. en trummpinne i huvudet på bäästa bandet Hansams konsert, det var gött! Nu har jag den som minne! Har även sett underbara musiker som Two Birds, Tomas Andersson Wij, Claes Strängberg och Adam Tensta(-konstigt nog! Trodde inte jag skulle gilla den musiken, men de va faktiskt helt okej!) för att nämna nåra. Det var najs.
Det blev som sagt långt, hoppas ni orkat läsa och att ni fått lite mer inblick i hur stor Gud är!
För att påminna er liite av vad jag skrivit: Jag har blivit helad från något jag haft problem med i SJU ÅR. Jag har fått GULDKORN PÅ HÄNDERNA. Jag har kännt mig HELT FRI för första gången på ganska länge.
Fattar ni hur awesome vår Gud är eller?
Näe, inte jag heller. Men jag vet att ordet awesome inte räcker till för att beskriva Hans storhet.
Detta var lite av det Gud har gjort i mig under dagarna på frizon.
Lovely.
Hejdå mina syskon.
Simma lungt och var er själva.
Peace!
YOUR MERCY TOLD US HOW TO SHOUT,
WE'LL LIFT YOUR NAME IN ALL THE EARTH
AND WE'LL SHOUT TO THE PRAISE OF YOUR GLORY!!
New Wine, nya möten, ny människa.
Hej vänner!
Kom hem från en fantastisk konferens igår,
nämligen New Wine i Vänersborg!
Blev rörd till tårar många gånger när jag stod på läktaren och kollade ner på de hundratals människor som bad för varandra, dansade, sjöng och tillbad Gud på alla möjliga sätt.
Väckelsen har startat!
Jag såg en längtan i allas hjärtan,
en längtan lika stor som min
att se SVERIGE FÖRÄNDRAT!
Att sprida Guds rike ännu mer i Sverige!
På New Wine gick det verkligen upp för mig,
väckelsen har startat!
Vi hade predikanter från andra länder som var där och undervisade,
helt fantastisk undervisning måste jag bara påpeka! :D
Men i alla fall, en av dem sa hur folk som inte bor i Sverige börjar prata om hur mycket Gud gör här i vårt land!
Att Gud verkligen har startat sin väckelse och att Sveriges framtid är i Herrens trygga händer!
DET SKER NU! Där du går, där du lever, Gud har satt igång en enorm väckelse i vårt land! DET ÄR SANT.
På ett av kvällsmötena på New Wine bjöd de in oss ungodmar till att vara förebedjare,
alltså var det vi som fick gå runt och be för de som ville ha förbön, och det var något av det underbaraste jag upplevt på läääänge! Fick be med fantastiska människor som längtade efter mer frimodighet och för mycket andra saker! Fick se Gud beröra deras hjärtan och bli taggade på att gå ut och sprida Guds rike! Fick även själv förbön och blev så galet fylld av Gud att jag knappt visste vad jag gjorde! Fylldes med en enorm glädje, mer än jag någonsin upplevt! Jag skrattade så mycket att jag knappt kunde andas! Jag sprang runt, hoppade, dansade, rullade runt på golvet, det var helt galet! Helt galet underbart! :D
Nu är jag hemma igen. Det har varit några av de mest fantastiska dagarna i mitt liv. Har aldrig blivit så peppad, har aldrig fått ut så mycket av en konferens! Känner mig som en helt ny människa! Har mött nya fantastiska människor, träffat mina underbara vänner från tidigare år och har sett alla dessa bli berörda av Gud på nya sätt. Så underbart. Gud är så god.
Påminn dig varje dag om att Gud är med dig,
och en viktig sak är att du är dig själv!
För vet du?
När du tagit emot Jesus så speglar din personlighet ut det!
Folk ser att det är något annorlunda med dig!
Så var dig själv, då sprider du Guds rike!
Så älskade syskon,
var er själva.
Var frimodiga.
För vet du?
Saker händer i Sverige.
Till och med kristna i andra länder lägger märke till hur många som blir helade och hur många som blir frälsta,
vad Gud gör i Sverige syns från utsidan,
nu ska vi se till att det syns här med! Att vi verkligen öppnar ögonen för förvandlingen som startat!
Ut med er!
Sprid Guds rike!
Visa kärlek och respekt!
Gå emot världens ego-inställning!
Ni gör skillnad.
Tack för mig!
Ber för er!
//Fia.
Allt det vackra. Gud har gett oss en uppgift.
Är helt mållös. Helt tagen.
Finns inga ord för att beskriva mina känslor och tankar just nu,
men jag ska försöka.
Gud berör och möter mig på nya sätt konstant
och jag har verkligen bett för att jag ska kunna se Hans skapelse ur ett nytt perspektiv.
Att Han verkligen ska få mig att inse vad Han har skapat för VÅR skull
och hur underbart det är. Jag har helt enkelt bett om förståelse.
Idag, för ca en och en halv timme sen så kände jag hur jag skulle gå ut på promenad.
Det var grå himmel och fuktigt i luften, kändes som det skulle börja ösregna när som helst,
men jag tog på mig mina blommiga gummistövlar och traskade ut på en lantväg jag brukar gå vid.
Så fort jag kom ut fylldes jag av en känsla jag inte kan beskriva. Jag bara kände en sådan SJUKT stark Gudsnärvaro! Allt jag såg, allt jag hörde, allt jag upplevde, allt lovsjöng Gud!
Fåglarna som flög, daggdropparna som låg i gräset, löven som hängde i träden och blommorna som blommade
-Allt bara sjöng ut Guds lov! Det var som om världen hade förändrats, Gud har verkligen fått mig att SE världen!
Jag sitter nu här framför datorn och försöker beskriva detta underbara, allt det vackra, all den kärlek Gud har skapat allt detta med, men jag hittar verkligen inte orden! Allt är bara för vackert, så vackert att inga ord på något språk kan beskriva det!
Jag har nu kommit hem efter att ha gått runt och bara njutit. MEN detta är inte det enda Gudsmötet jag fick på min promenad! Han talade till mig hela vägen! Det mäktigaste var när jag skulle gå tillbaka, för då gick jag förbi ett hus där en hund bara rusade ut och började skälla och springa, men sen stannade den upp och fortsatte skälla och hålla på.. Jag vet inte hur ni är, men när en hund kommer springandes och skällandes mot mig så blir jag lite smått rädd. Hur kan då detta vara ett gudsmöte?
Jo, sen kom ägaren ut, helt chockad.
"Hon skäller aldrig, jag är verkligen helt chockad! Hon är ingen vakthund eller något, hon är jättesnäll!"
Sen hälsade jag på hunden och gick vidare, men sen kände jag hur Gud sa till mig:
"Sofia, klart hunden skällde. Den blev ju rädd för armén av änglar du är ute och går med. Det var inte dig hunden skällde till, den såg armén av ljus."
Ehm... Gud? Vad menar du nu? Är jag ute på promenad med en hel armé av änglar runt omkring mig? Vad menar du? Tankarna snurrade, och Gud svarade genom en sjukt häftig bild.
Jag såg hur jag gick på vägen där, men hur det stod uppraddat med jättemånga lysande och skinande änglar med vapen i sina händer. De stod framför mig, bakom mig och på båda sidor. Hela vägen lyste av deras ljus.
Sen hörde jag det fantastiska. En uppmaning från Gud till alla oss kristna, och detta låter knäppt, för ingen människa kan förstå hur stort detta är, men Han sa:
"Jag har gett dig ett uppdrag, Sofia. Att skicka ut dessa änglar dit där de behövs. När du ber för något, sänder du en ängel dit och ställer det till rätta, så be och sänd ut mina änglar."
Jaha Gud, ska JAG sända ut DINA änglar? Det är väl du som ska göra det? Svarade jag lite tankspritt tillbaka.
"Sofia, jag har ju redan sänt dem. Jag har sänt dem till alla er som tror på mig, för att ni, var och en, sedan ska sända de vidare. Det är er uppgift. Jag håller på att starta en väckelse, jag håller på att förbereda för den stora dagen, och jag ber om er hjälp att sända ut mina änglar. Det är er uppgift."
Vi har fått en uppgift syskon. Vi kan förändra världen tillsammans med Gud,
så vad säger ni?
LET'S DO IT!
Livspussel.
Länge sen jag skrev,
länge sen jag kom på tanken,
men nu så!
Idag har varit en underbar dag.
En störd dag.
Har fått möta Gud på ett helt nytt sätt!
Sjöng på en gudstjänst i morse med min syrra och en kompis,
och predikan.. det kändes som han som predikade hade läst mina tankar.
Jag kände hur Gud använde honom för att berätta hur mitt liv egentligen är.
Det låter konstigt detta, jag vet. Det kommer låta konstigt både för dig som var samma gudstjänst som mig i morse och för dig som inte var där, men jag förstod lite, pga vissa delar i predikan, vad jag ska göra av mitt liv och vad Gud gjort genom mig redan, hur han använt mig i mitt liv hittills.
Det är svårt att förstå vilket wake-up-call jag verkligen fick.
Det kändes som mitt liv hade varit ett ofärdigt pussel och att ännu en bit sattes på plats genom att Helige Ande berörde mitt inre.
Nu förstår jag lite mer.
Jag ska inte gå in på detaljer om vad Gud har talat till mig,
för det behåller jag som en skatt i mitt hjärta.
Jag kan bara säga att denna förvandling,
från ovetande till vetande,
har varit något av de coolaste mötena jag haft med Gud.
Jag ber för alla er som läser detta.
Jag ber att Gud ska visa det Han visade för mig, fast i ert liv.
Att du ska få ett "wake-up-call" från Gud,
att du ska få känna hur Gud lägger till en pusselbit i ditt livs-pussel.
Det ber jag denna ljusa maj-kväll.
Han förändrar mitt liv för var dag som går.
Han förändrar ALLT.
Orden räcker inte till,
men Han är också ALLT i mitt liv.
Vill också utmana er alla att verkligen ta tid med Gud.
Snacka med Honom.
Be Honom lägga till en pusselbit.
Be Honom få dig att förstå lite lite mer.
Gör det idag. Gör det nu!
Som Mark Twain sa en gång:
"Ge varje dag chansen att bli den bästa i ditt liv."
Det finns dagar jag verkligen lägger fokuset på Gud och låter Honom ta hand om den,
för dessa dagar inser jag Hans storhet. Detta borde jag egentligen inse varje dag,
för när jag gör det blir dagen verkligen "den bästa i mitt liv".
Så börja snacka med Gud om ditt livspussel,
lägg varje dag i Guds hand,
ditt liv kommer bli annorlunda.
Varje dag kommer bli den bästa i ditt liv.
Solskensbild. Hoppas ni har lika fint väder hos er!
Galet liv.
Heej på er! :D
Tänkte bara skriva lite saker som hänt i mitt galna liv med Jesus,
men jag vet inte vart jag ska börja..
jag föddes i en kristen familj och tog tron som självklar när jag var liten men när jag var 13 år tänkte jag efter lite extra, jag döpte mej när jag var 9 år, och då visste jag fullt ut att jag verkligen ville följa Jesus hela livet,
men när jag var 13 år började jag verkligen tänka efter, vad innebär detta egentligen?
jag ångrade det inte, det var mer att jag började förändramitt liv och leva mer efter orden:
sätt andra för dej själv och sprid Guds kärlek på det sätt Han vill att du ska göra det.
Han blir aldrig missnöjd med mig, det vet jag, trots att jag inte läser bibeln eller ber så blir han aldrig trött på mig,
och det insåg jag också plötsligt. Han älskar mig kanske, trots allt?
Men det innebär inte att manb ska göra massa saker med flit som man vet är dåliga, och sen säga "Men Gud älskar mig ändå, det gör inget!"
Han säger att man först och främst ska tro på honom. Och om man tror, då följer man. Om man följer, då lyder man. Om man lyder, då gör man som lagen säger. Vad säger bibelns lag? jo, älska varandra så som jag älskat er, säger Jesus. Ta hand om varandra, visa vördnad för varandra. bry er om varandra, på så sätt som jag sände min enda son för att ni skulle bli räddade.
Detta tänkte jag på. Det tänker jag på fortfarande, och jag växer i min tro för varje dag.
Vad var det som fick mig att börja tänka så extra mycket just när jag var 13 år den där påsken, som det var?
Jag var på Tre Dagar. Det är en kristen ungdomskonferens(typ som ett kort läger) över påsk i Huskvarna, ett tips från mig-åk på det! FETT värt.
Jag hörde folk predika, jag träffade folk som berättade om tron ur deras perspektiv och hur de hade kommit till tro, jag hängde med as goa människor och lärde känna nytt gött folk, det var hur gött som helst! vad var det egentligen som gjorde den där stämningen så fantastisk i Kungsporten, över påskhelgen 2009?
Jag kom fram till att det måste va dendär liraren som alla kände.. den där goa kompisen, den sköna killen som alla känner i sitt hjärta. Dendär Jesus, det måste va Han!
Varför pratar hon om Honom som om Han fortfarande lever?
Han dog la för typ 2000 år sen?!
På sätt och vis,
men vet ni att Han uppstod sen?
Alla tror att påsken handlar om att Jesus dog, när det i själva verket egentligen handlar om att Han uppstod igen för att vi skulle kunna lära känna Honom, Han gav sig iväg igen, men sedan skickade han en hjälpare som det står om i bibeln. Den Helige Ande. Låter skumt, eller hur? men det är faktisk i själva verket hur gött som helst!
Att en del av Gud fortfarande finns på jorden och kan finnas i dig om du bara ber om det.
Det var det mitt inlägg om "urladdade datorer" handlar om,
vi måste fyllas med Gud för att kunna användas av Gud,
Helige ande är som ett slags batteri för själen,
vi behöver bli fyllda av det för att kunna användas av Gud och sprida kärlek och orka med att vara kristna.
vissa tror att kristna har felfria liv, att de aldrig har det jobbigt, att de är perfekta, eller åtminstone tror att de är det etc. det är raka motsatsen. vi är människor vi också.
Vi lever bara på ett annorlunda sätt,
vi sätter inte oss själva först.
Det betyder inte att vi inte ska tycka om oss själva,
det står i bibeln "älska din nästa som du älskar dig själv."
Alltså älska människor som du älskar dig själv med andra ord,
och om man inte tycker om sig själv då, så måste man jobba upp sin självbild,
annars kommer man inte palla det.
Vi lever med Gud i fokus,
inte världen,
inte pengar,
inte sex,
inte utseende eller det senaste modet,
först och främst sätter vi Gud,
och så gör vi vad Han vill.
detta började jag fundera över som 13 årig flicka. Började tänka: hur kan jag göra mitt liv annorlunda från det jag har så att jag lever mer efter Gud?
Han förändrade mig,
gjorde så jag fick en evig glädje inom mig,
som alltid finns där.
En glädje att sprida Hans kärlek med,
genom att bara vara mig själv och vara glad.
Man behöver inte göra så mycket,
man behöver inte starta 17 församlingar,
det kan räcka med att man sprider glädje till folk som behöver det.
Gud är god, och Han sätter inte ribban högre än vad Han vet vad vi klarar.
dessa tankar väcktes i mitt huvud då,
de finns fortfarande kvar,
med tusentals goa tankar till.
Min tro växer för varje år som går,
jag vet att Gud finns,
och jag tycker synd om de som inte tror det.
Men jag tror att Gud visar sig för alla,
det är bara det att vi tittar bort de flesta gångerna.
Vad händer om du försöker få kontakt med Honom någon dag?
testa. det är värt.
det var lite tankar,
gött att du ville läsa! :)
Blessings!
//Fia.
Teenstreet.
Hej folket!
hoppas det är bra med er och att ert sommarlov är helt underbart! :)
själv rullar det på, snart börjar jag estet musik på PB! kommer bli F-E-T-T.
Längtar lite, samtidigt som jag är lite nervös :]
men men, det var inte det jag skulle skriva om nu;)
Förra lördagen kom jag hem från ett helt underbart läger i Tyskland,
Teenstreet Newsong40 2012 i Oldenburg, det var heeelt sick.
det var helt udnerbart gött, blev så starkt mött av Gud.
Lovsången, människorna, mötena, allt, så underbart.
varje kväll så hade vi ett möte som kallades Throneroom, på de mötena var det inte precis någon predikan, det var mer lovsång och tid för att bara vara med Gud. På dessa möten mötte Gud mig på ett alldeles särskillt sätt.
Han gav mig bilder. nej, det var inte som att han höll ett fotoalbum framför mitt ansikte, det är som att man drömmer och ser olika saker i sitt huvud fast man är vaken ungefär;) låter skummt, jag vet, men så är det. tänkte skriva en av dessa bilder här och sen kanske jag delar med mig av någon annan i kommande inlägg :)
Han gav mig bilder. nej, det var inte som att han höll ett fotoalbum framför mitt ansikte, det är som att man drömmer och ser olika saker i sitt huvud fast man är vaken ungefär;) låter skummt, jag vet, men så är det. tänkte skriva en av dessa bilder här och sen kanske jag delar med mig av någon annan i kommande inlägg :)
Jag tror att vi i kyrkan i Sverige, och i hela världen egentligen, behöver NÅ UT TILL FOLKET istället för att försöka få folk att nå till oss. Det är svårare för enperson som aldrig varit i kyrkan att gå in i kyrkan än det är för oss att gå ut från kyrkan och berätta för folket på gatorna, detta såg jag en syn om, det handlade om världens kristna ungdomar:
först var det en liten grön gräsplätt, plötsligt började solen lysa extra starkt över just det gräset och det började växa, i en rasande fart!! det gröna gräset blev jättehögt och det började spridas. det spreds som en löpeld. Plötsligt kom det till ett helt visset ställe. det fanns torkat gräs överallt, och det var som det gröna gräset stannade upp och kollade sorgset över det vissna förstörda gräset, den satte det gröna gräset fart över den vissna platsen. Allt blev grönt, det spreds som en löpeld denna klargröna färg, och allt visset blev återigen grönt som det hade varit en gång i tiden. Det gröna gräset hade som en spets längst fram som bara skjöts iväg över Sverige och allt blev tillslut grönt, för där denna spets/pil kom fram, där spreds det grönt gräs hur fort som helst.
Sen såg jag hela jordklotet, ur flera olika länder började detta gröna gräs synas tydligt och det växte så det knakade. tillslut var alla länder på hela jordklotet gröna.
Det gröna gräset är ungdomar, kristna ungdomar, solskenet är Gud. Gud ger oss kraft så vi växer så att fler ser oss, sen börjar vi sprida Guds rike. Inte bara i Sverige, utan alla kristna ungdomar kommer vakna, växa och sprida Gud genom olika saker! alla har vi olika uppgifter, men en gemensam uppgift vi har är att hjälpa människor, tänka på andra före en själv, det är så vi är lite udda i dagens samhälle. Allt säger åt oss att tänka på oss själva istället, men vi måste kämpa mot detta för det är inte rätt. Tänk om alla i världen började tänka på andra för en själv, då skulle väl ändå världen se en aning annorlunda ut, eller?
De vissna platserna i denna bild fick jag veta är vissa kyrkor och platser i världen som tänker för mycket på världen och för lite på Gud. Kyrkor som slutat törsta efter Gud och torkat helt istället, det är dessa vi måste hitta! det är vår uppgift att få detta att blomstra igen genom Gud.
är någon med mig?!
jag vill INTE se hunger och svält i denna värld, jag vill inte se fattigdom, jag vill inte se krig. hur uppkom allt detta egentligen? och vem vill verkligen innerst inne att detta ska finnas över huvud taget? tror att majoriteten är mot det, och därför kan vi kämpa mot detta tillsammans. Om alla bara hjälpte till skulle världen bli så mycket bättre. Vi måste göra något, och det kan vi, genom att sprida Guds rike.
det var det jag ville ha sagt i detta inlägg.
Gud välsigne er allihop!
//Fia
Jag ska tala och skriva, med min mun och Guds ord ska jag försöka sprida Guds rike, vet du hur du ska göra?
fråga Gud, Han har gett dig en uppgift.
UNITEUNITEUNITEUNITEUNITEUNITEUNITE! UNITE12.
hejsan folks!
och gott nytt år!! :D helt galet att det är 2012, tycker ni inte det?! ;D
jag hade ett underbart nyår, var på Unite12 och firade nyår med ca 1000-2000 andra kristna ungdomar,
det var helt galet på nedräkningen till tolvslaget, alla var så galet taggade och man var nästan lite halvt döv
efter allas skrik vid tolvslaget och de första minutrarna av 2012. ;)
efter tolvslaget skedde änven ett frieri på scen inför alla dessa människor! :D magiskt att se! och grattis till er! :D
det har hänt mycket år 2011, Gud har verkligen berört mej hela året typ. jag har väldigt många vittnesbörd från just 2011 och jag tänkte skriva några av dom här :)
jag tänkte börja med att skriva om en grej som faktiskt hände på unite12, som jag även berättade om på avslutningsmötet på unite.
Fredagens kvällsmöte förändrade typ hela mitt inre kan man säga. Den galet duktiga predikanten snackade om
att man inte behövde prestera inför Gud. Man behöver inte be tusen gånger per dag, man behöver däremot skapa relationer. Man ska göra det Gud vill, inte det vi vill göra inför Gud för att visa oss duktiga. Han tycker om oss ändå, Han vill att vi ska ha en RELATION med Honom och detta hade inte jag riktigt insett. Man behöver inte prestera, man kan bara vara trevlig, skapa relationer och hänga med Gud. Predikanten sa sedan "alla som vill ha en äkta relation med Gud och få ut detdär om prestera i huvudet, ställ er upp." eller, precis så sa han inte, men ni fattar poängen i alla fall.. och jag ställde mej upp och jag kände verkligen hur något kom och drog bort allt som tyngde mej, allt i mitt hjärta som sa "du är inte tillräcklig" du måste göra si och så.." allt det bara togs bort, det var som om min själ genomgick en kemtvätt ungefär, och jag grät floder. Jag tror jag grät konstant i 10 minuter, jag vet inte varför men jag bara grät. sen fick alla som ställde sig upp gå fram och få förbön, alltså få någon som skulle be för en, och jag gick fram och då kom en av talarna på unite, hon som predikat dagen innan, och bad för mej och jag bara fortsatte gråta och gråta och gråta. det kändes så skönt, jag har aldrig kännt mej så fri. fri från allt!
man brukar ha en bild av Guds kärlek som ett stort hav som man simmar runt i, och jag fick en syn, en syn om att jag puttades i detta vatten och bara simmade runt och hade det hur gött som helst, och det är hur jag har det nu. Jag har det hur gött som helst! Jag vet att jag inte behöver prestera, jag vet att Gud älskar mej, och jag vet att Han tror på mej lika väl som jag tror på Honom. Jag har bestämmt mej för att jag ska leva mitt liv i Hans namn, vilkat jag bestämmt mej för många gånger. Han är min pappa, konungars kung. Our God is an awesome God. Halleluja.
Blev bara ett vittnesbörd, men fler kommer tro mej, för sen sommarlovet har jag fått bönesvar efter bönesvar varje dag. Det behöver inte vara något stort, men jag vet ändå att det är Gud. Han ser mej som är så liten, som bara är en liten människa. Han ser alla, både dej och mej. tänk på det, du är aldrig ensam.
btw, ni vet katter, dom har ju 9 liv? jag däremot, jag har ett evigt liv i Kristus! AMEN!
Gud välsigne er och ert 2012 folks!
// Fia
och gott nytt år!! :D helt galet att det är 2012, tycker ni inte det?! ;D
jag hade ett underbart nyår, var på Unite12 och firade nyår med ca 1000-2000 andra kristna ungdomar,
det var helt galet på nedräkningen till tolvslaget, alla var så galet taggade och man var nästan lite halvt döv
efter allas skrik vid tolvslaget och de första minutrarna av 2012. ;)
efter tolvslaget skedde änven ett frieri på scen inför alla dessa människor! :D magiskt att se! och grattis till er! :D
det har hänt mycket år 2011, Gud har verkligen berört mej hela året typ. jag har väldigt många vittnesbörd från just 2011 och jag tänkte skriva några av dom här :)
jag tänkte börja med att skriva om en grej som faktiskt hände på unite12, som jag även berättade om på avslutningsmötet på unite.
Fredagens kvällsmöte förändrade typ hela mitt inre kan man säga. Den galet duktiga predikanten snackade om
att man inte behövde prestera inför Gud. Man behöver inte be tusen gånger per dag, man behöver däremot skapa relationer. Man ska göra det Gud vill, inte det vi vill göra inför Gud för att visa oss duktiga. Han tycker om oss ändå, Han vill att vi ska ha en RELATION med Honom och detta hade inte jag riktigt insett. Man behöver inte prestera, man kan bara vara trevlig, skapa relationer och hänga med Gud. Predikanten sa sedan "alla som vill ha en äkta relation med Gud och få ut detdär om prestera i huvudet, ställ er upp." eller, precis så sa han inte, men ni fattar poängen i alla fall.. och jag ställde mej upp och jag kände verkligen hur något kom och drog bort allt som tyngde mej, allt i mitt hjärta som sa "du är inte tillräcklig" du måste göra si och så.." allt det bara togs bort, det var som om min själ genomgick en kemtvätt ungefär, och jag grät floder. Jag tror jag grät konstant i 10 minuter, jag vet inte varför men jag bara grät. sen fick alla som ställde sig upp gå fram och få förbön, alltså få någon som skulle be för en, och jag gick fram och då kom en av talarna på unite, hon som predikat dagen innan, och bad för mej och jag bara fortsatte gråta och gråta och gråta. det kändes så skönt, jag har aldrig kännt mej så fri. fri från allt!
man brukar ha en bild av Guds kärlek som ett stort hav som man simmar runt i, och jag fick en syn, en syn om att jag puttades i detta vatten och bara simmade runt och hade det hur gött som helst, och det är hur jag har det nu. Jag har det hur gött som helst! Jag vet att jag inte behöver prestera, jag vet att Gud älskar mej, och jag vet att Han tror på mej lika väl som jag tror på Honom. Jag har bestämmt mej för att jag ska leva mitt liv i Hans namn, vilkat jag bestämmt mej för många gånger. Han är min pappa, konungars kung. Our God is an awesome God. Halleluja.
Blev bara ett vittnesbörd, men fler kommer tro mej, för sen sommarlovet har jag fått bönesvar efter bönesvar varje dag. Det behöver inte vara något stort, men jag vet ändå att det är Gud. Han ser mej som är så liten, som bara är en liten människa. Han ser alla, både dej och mej. tänk på det, du är aldrig ensam.
btw, ni vet katter, dom har ju 9 liv? jag däremot, jag har ett evigt liv i Kristus! AMEN!
Gud välsigne er och ert 2012 folks!
// Fia
