Än en gång, en vanlig kväll, har jag fått uppenbarat för mig hur stor Gud är. Det är så häftigt att en så stor Gud kan göra sig så enkel och så liten för min skull, för att jag ska förstå att han bryr sig. För att jag ska kunna hålla hans hand. För att jag ska kunna höra vad han säger. Han klär av sig sin storhet och gör sig liten, för att lilla jag ska kunna förstå en liten del av vem han är och kunna ha en relation med honom. 

 

Ett exempel på det? Ja. Ikväll, ganska exakt för 20 minuter sedan bar jag min dator in till mitt rum på ett inte så försiktigt vis. Jag tappade den i golvet. Batteriet flög ut och skärmen liksom delade sig i flera lager. Svårt att förklara om man inte såg min dator i denna stund. Jag skriker. På Jesus. Visst att det finns bättre saker att be över än en trasig dator. Men jag tror på en Gud som gör sig enkel och förståelig i min vardag. Och det visade han mig än en gång ikväll. Jag satte mig ner och började pussla ihop delarna. Jag kunde sätta i batteriet, pussla ihop skärmen och starta min trasiga dator helt utan problem. Inget på skärmen hade förändrats. Inget hade förstörts i smällen mer än en liten plastbit i vänstra hörnet av datorn. Wow. Jag sätter mig glad och lättad vid skrivboret med min dator och förundras över att Gud till och med kan hjälpa mig med en sån liten grej.

 

Visst att en dator är bra att ha, viktig och sånt där, men i ett större perspektiv så känns det som att det är en väldigt liten grej. Kan man be för något sånt? Kan jag be för ett matteprov, för att inte missa bussen och för att mitt batteri på mobilen ska hålla tills jag är hemma? Ja, jag tror det. Och jag tror inte Gud nonchalerar dessa böner. Snarare tvärtom. Jag tror att han är tacksam över att vi blandar in honom i våra vardagssvårigheter, hur stora eller små de än må vara. Det visar att vi vill ha med honom varje dag i vårt liv. Tänk att en så stor och märktig Gud kan vara så tacksam över att göra sig liten för din och min skull. Det kallar jag en stor Gud.