Tacksam. Djupt tacksam.

På bussen. Allt är stilla, alla är tysta. 

Skymning, åker genom Jönköping.

 

Vid Vätterns horisont lyser himlen av en lila-rosa färg,

men om man kollar mitt upp på himlen ser man en djup-blå färg och en stor starkt lysande,

perfekt rund måne omgiven av många stjärnor.

 

Utanför fönstret går några människor förbi,

de skrattar och pratar. Kanske om deras underbara dag,

kanske om vädret,

eller kanske om något fullständigt onödigt,

det kvittar.

 

I Huskvarns omringande skogar står ståtliga träd med sina grenar vilande som vingar över dalen.

 

Jag sitter nu och funderar, ganska noggrant, på allt jag ser. Nej, inte bilar, hus och affärer. Inte vägar, trafikljus och broar.

 

Jag ser bara alla träd. Alla sjöar och vattendrag. Himlen. Människorna. Fåglarna. Månen och stjärnorna.

Guds skapelse. Inte människornas vägar och hus, jag ser bara Guds skapelse.

 

Alla olika sorters gräs, träd, månens perfekt runda form och himlens otroligt vackra färg. Kan allt detta vara en slump? kan allt detta ha skapat sig sjäv ur intet? Människans logik är inte tillräckligt korkad för att tro på det egentligen.

 

Hur alla människor resonerar när det gäller människor:

Någon har målat en fin tavla, personen som ser den: Vem är konstnären? Vem har gjort detta vackra konstverk?

Logiken här: Det finns en konstnär som har gjort tavlan.

 

Hur en del människor resonerar när det gäller Gud:

Han har skapat ett fantastiskt konstverk som ligger precis framför ögonen på oss varje dag,

och frågan? Ska ingen fråga vem konstnären är? Nej. Logiken här: Ingen har skapat detta, det har skapat sig självt.

 

Men jag tror på att det finns en konstnär. Jag tror att Han skapat oss och världen. 

Detta satt jag och funderade på, på min bussresa från Huskvarna till Jönköping och tillbaka igen,

Hur otroligt vackert Gud skapat allting.

 

Tänk er världen,

tänk t.ex. sommaren,

alla olika blommor och insekter,

havets svallande blå vågor

och solen som lyser starkt på den klarblå himlen,

det gröna vajande gräset 

och blöta fötter bå en sandig vit strand.

 

Det är mycket små detaljer i livet vi borde tacka för.

Snöflingor på ögonfransarna, eller den första isen på vattenpölarna.

Den första vitsippan på våren eller första longboardturen då isen smält.

Det finns så mycket gött i livet som vi inte förstår hur underbart det är.

 

Tycker det är lite konstigt,

så jag ska börja tacka för dessa småsaker oftare,

för det är ingen slump att de finns.

Gud skapade dem för att vi skulle njuta av livet här på jorden.

 

Så ikväll ska jag bl.a. tacka för:

jordnötter, gråsten, blåmesar och istappar.

Vad ska du tacka för?

 

Detaljerna gör livet så mycket coolare när man tänker efter,

det blir så mycket mer rikt och vackert.

 

Så jag lägger upp en sommarbild nu som jag tog för något år sen,

mitt i den kalla månaden,

just för att visa hur vackra detaljerna är här i livet.

 

Ett annat tacksägelseämne för min del:

spindelnät i hallonsnåren fyllda med dagg efter den svala sommarnatten.

 

 

Tack Herre för alla vackra detaljer som du skapat i vår värld,

och tusen tack för allt otroligt vackert du skapat,

både människor, träd, vatten, himmel och allt annat.

Tack att jag får ta del av att leva i den värld du skapat,

Tack Herre, jag är tacksam. Djupt tacksam. 

 

Amen. 

 

Amen! Vi borde verkligen tacka mer

Så sant så sant, och man kommer verkligen närmare Gud när man ser allt fint! Jag ska tacka för.. att man kan kittlas! Och du skriver såå bra btw

Så vackert med spindelnätet med dagg! Jag och mamma såg regnbåge i spindelnätet en gång ;) (hade aldrig sett något sånt förut). Tänk att det finns så mycket vackert man inte upptäckt än. Så klart finns det en konstnär för den här världen :D