Svaghet.
Satt i morse och märkte att jag gått upp alldeles för tidigt, eller snarare ca en halvtimme, men ändå. Blev lite sur, men sen kom jag på att: varför inte ha en liten stund med Gud såhär halv 7 på en torsdagsmorgon? Vad kan stoppa mig? Inget.
Så jag satte mig ner och slog upp ett ställe i bibeln jag läste igår: 2 Kor 11:30 och fram till 12:10. Jag har kännt mig svag på senaste tiden, och just där står det om hur vi är starka i vår svaghet.
Efter att jag läst, tog jag upp pennan och min anteckningsbok och det var som om Gud skrev genom min hand, fast som om det var jag som sa det. Det lät krångligt, men i alla fall, kände starkt att jag skulle skriva det som Han sa till mig här på bloggen, så det blir dagens inlägg.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Svaghet.
Ett ord som många fruktar. Ett ord som många mår dåligt av. En känsla som ingen vill ha. Svaghet.
Att vara svag. Vad innebär det?
Man känner sig hjälplös, övergiven, borta, trött, man har ingen ork kvar. Det enda man kan göra är att be om hjälp, så att någon annans styrka kan hjälpa en själv,
Människor, alla människor, har oftast svårt att visa svaghet. Man tror att man är jobbig eller påträngande om man ber om hjälp. Man gör upp egna teorier om hur folk ska reagera om man ber om hjälp och visar sig svag.
Men det finns en som vet när du är svag. Det finns en som vet när du känner dig hjälplös och jobbig. Det finns EN som vet, och det är Han som bär dig, just nu, i din svaghet. Herren.
Han känner dig, Han är med dig och Han hjälper dig.
Tappa inte hoppet, för det är i svagheten, då vi inte kan göra så mycket själva, som Gud kan gripa in. Han kan göra sitt verk om du ber Honom, alltså är vi på så vis starkare i svagheten. För vi förstår tillslut att vi behöver hjälp, och då gör vi inget motstånd mot Gud när Han hjälper oss, för vi inser att det är precis det vi behöver.
Vi låter Honom förändra oss och hjälpa oss. Han ger oss Hans styrka och hoppet tillbaka.
Han väcker en ny dag och du vaknar med ny kraft och känner Guds starka närvaro.
Så, var inte rädd för att vara svag. Var istället rädd för att inte visa din svaghet.
Det är först när du erkänner svagheten för Gud som Han kan gripa in. Han tränger sig inte på, Han sträcker bara alltid ut en hjälpande hand till dig. Han erbjuder bästa möjlige hjälp. Han erbjuder sin kraft, sin ande & sin nåd.
I svagheten är det endast Gud som kan hjälpa dig på djupet. Så:
Låt Honom göra sitt verk i dig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var det min hand skrev i morse. När jag sedan läste igenom det så kände jag hur det berörde mig på djupet, men jag kände som sagt också att jag skulle skriva det här. Hoppas någon kände likadant som mig.
2 Kor 12:10 "Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark."
Myggbett.
Det kan va så ibland att man gör saker som man vet att man inte borde göra.
Tänkte dra en liknelse med myggbett.. jag och mina konstiga liknelser, men men! ;)
Alla har ju haft myggbett, eller hur??
Och alla vet hur äckligt mycket myggbett kliar.
Man vet att man inte borde klia,
för det gör bara att det kliar ännu mer,
och om man kliar ännu mer så går det hål på skinnet och det blir ett sår istället,
vilket är ännu värre, för då börjar det svida också.
Då finns det inget annat att göra än sluta för att det ska bli bra,
man måste låta bli att klia på såret, för annars blir det inte bra, utan bara värre.
Så kan det vara i livet också.
Det är något område i livet som alltid finns där och vill att du ska göra något som du egentligen inte vill.
Precis som ett myggbett finns det där och bara är jobbigt. Om man då bara låter det vara, så går det över,
men om man börjar ge efter så blir det svårare att få det bra.
Så har det varit med massa tankar jag har haft,
jag kan säga det nu eftersom att jag kommit över det nu,
men alla har vi haft jobbiga tankar om oss själva.
Jag lyssnade på alla röster i mitt huvud,
och har man väl börjat lyssna är det mycket svårare att få bort det.
Det är precis som det är med myggbett-det blir bara värre.
Jobbiga tankar och mörker får så mycket plats som man ger till det,
och det fick jag uppleva sjukt starkt.
Jag märkte att ju mer jag lyssnade, ju värre blev det.
Med värre menar jag: Ju mer jag lyssnade, ju mer trodde jag på det.
Jag litade på att rösterna i mitt huvud talade sanning.
Men vet ni?
Djävulen arbetar genom lögner.
Den största lögnen han har kommit på, och lurat i väldigt många, är att han inte finns.
Han jobbar genom att tala lögner in i människors huvuden och liv,
och många tror på det de hör,
och mår sämre.
Det är precis som med myggbettet, som sagt. Brukar inte ni tänka:
"..om jag kliar lite, asså bara liiite, så går det kanske över!"
...nå?
...Blir det bättre?
Nej.
Men det är fortfarande något i oss som tror det.
..Eller är det vi? Är det vi som tror det eller är det något som säger det åt oss?
Ingen kan bevisa något, men jag tror inte att det är vi.
Eller visst, myggbett är väl ingen stor grej, tänker ni. Man vet ju hur dem fungerar nu!
Men varför fortsätter vi då?
Varför fortsätter vi med dedär dåliga vi håller på med när vi vet att det bara blir sämre för oss?
Jag tror vi blir övertygade av "våra" tankar.
Men du?
Det är oftast inte dina tankar,
det är djävulen som säger det och får det att verka som det är en av dina tankar,
så du litar på det.
Har fått ganska mycket inspiration till detta genom en predikan en broder länkade till mig för ett tag sen,
det var Dan Mohlers predikan "How to Resist the Devil".
Och en sjukt go grej jag börjat fundera mycket på, som han säger i predikan, är:
"Om djävulen säger något, tänk bara motsatsen så har du svaret!"
Men hur fattar man när det är han som pratar?
Hur känner man igen att det är han när det kommer upp något sånt i huvudet?
Ganska enkelt, egentligen: Om du får en tanke som fr dig att må dåligt eller som för övrigt inte är bra så är det han som pratar.
Vilket betyder: alla har hört honom någon gång.
Han är bara onödig. Han vet att han är besegrad,
för det finns någonting mycket större!
Så om djävulen skapar ett myggbett i ditt sinne eller i dina tankar,
klia inte, gör det inte till ett sår,
för Jesus är större och Han är med dig!!!
Det fick jag klart för mig när min självbild hade rasat ihop,
för det är så det blir tillslut. Myggbettet som bara hade kliat i början blev till ett stort sår.
Men Jesus är en otrolig helare. Han hjälpte mig på fötter igen och sydde ihop allt trasigt i mitt hjärta och i mina tankar. Men det var först när jag såg mot Honom och bad om hjälp som jag blev räddad. Min Farsa, alltså min Gud, har gett alla ett val. Han vill inte hjälpa någon när de absolut inte vill. Han erbjuder alltid sin hjälp och Han står alltid med en öppen famn till alla människor, men det är ditt steg som är avgörande. Ta en kram som ett exempel, båda måste vara med på det för att det ska bli en riktig kram, för att det ska funka.
Han räddade mig från ett stort mörker,
och nu när jag är fri inser jag hur lite makt satan har egentligen.
Om du hör massa sånna jobbiga tankar, tänk tvärtemot vad du hör, för det är sanningen.
Hans främsta vapen är lögn. Glöm inte det kära syskon.
Gud välsigne er syskon, jag ber för er.
/Fia.
