Myggbett.

Det kan va så ibland att man gör saker som man vet att man inte borde göra.
 
Tänkte dra en liknelse med myggbett.. jag och mina konstiga liknelser, men men! ;) 
 
Alla har ju haft myggbett, eller hur?? 
Och alla vet hur äckligt mycket myggbett kliar.
Man vet att man inte borde klia, 
för det gör bara att det kliar ännu mer,
och om man kliar ännu mer så går det hål på skinnet och det blir ett sår istället,
vilket är ännu värre, för då börjar det svida också.
Då finns det inget annat att göra än sluta för att det ska bli bra,
man måste låta bli att klia på såret, för annars blir det inte bra, utan bara värre.
 
Så kan det vara i livet också.
Det är något område i livet som alltid finns där och vill att du ska göra något som du egentligen inte vill.
Precis som ett myggbett finns det där och bara är jobbigt. Om man då bara låter det vara, så går det över,
men om man börjar ge efter så blir det svårare att få det bra. 
 
Så har det varit med massa tankar jag har haft,
jag kan säga det nu eftersom att jag kommit över det nu,
men alla har vi haft jobbiga tankar om oss själva.
 
Jag lyssnade på alla röster i mitt huvud, 
och har man väl börjat lyssna är det mycket svårare att få bort det. 
Det är precis som det är med myggbett-det blir bara värre.
 
Jobbiga tankar och mörker får så mycket plats som man ger till det,
och det fick jag uppleva sjukt starkt.
Jag märkte att ju mer jag lyssnade, ju värre blev det.
Med värre menar jag: Ju mer jag lyssnade, ju mer trodde jag på det.
Jag litade på att rösterna i mitt huvud talade sanning.
Men vet ni? 
Djävulen arbetar genom lögner.
Den största lögnen han har kommit på, och lurat i väldigt många, är att han inte finns.
 
Han jobbar genom att tala lögner in i människors huvuden och liv,
och många tror på det de hör,
och mår sämre.
 
Det är precis som med myggbettet, som sagt. Brukar inte ni tänka:
"..om jag kliar lite, asså bara liiite, så går det kanske över!"
...nå?
...Blir det bättre?
Nej.
 
Men det är fortfarande något i oss som tror det.
..Eller är det vi? Är det vi som tror det eller är det något som säger det åt oss?
Ingen kan bevisa något, men jag tror inte att det är vi.
Eller visst, myggbett är väl ingen stor grej, tänker ni. Man vet ju hur dem fungerar nu!
Men varför fortsätter vi då?
 
Varför fortsätter vi med dedär dåliga vi håller på med när vi vet att det bara blir sämre för oss?
 
Jag tror vi blir övertygade av "våra" tankar.
Men du?
Det är oftast inte dina tankar,
det är djävulen som säger det och får det att verka som det är en av dina tankar,
så du litar på det.
 
Har fått ganska mycket inspiration till detta genom en predikan en broder länkade till mig för ett tag sen,
det var Dan Mohlers predikan "How to Resist the Devil".
Och en sjukt go grej jag börjat fundera mycket på, som han säger i predikan, är:
"Om djävulen säger något, tänk bara motsatsen så har du svaret!"
 
Men hur fattar man när det är han som pratar?
Hur känner man igen att det är han när det kommer upp något sånt i huvudet?
Ganska enkelt, egentligen: Om du får en tanke som fr dig att må dåligt eller som för övrigt inte är bra så är det han som pratar. 
Vilket betyder: alla har hört honom någon gång.
 
Han är bara onödig. Han vet att han är besegrad,
för det finns någonting mycket större!
Så om djävulen skapar ett myggbett i ditt sinne eller i dina tankar,
klia inte, gör det inte till ett sår,
för Jesus är större och Han är med dig!!!
 
Det fick jag klart för mig när min självbild hade rasat ihop,
för det är så det blir tillslut. Myggbettet som bara hade kliat i början blev till ett stort sår.
Men Jesus är en otrolig helare. Han hjälpte mig på fötter igen och sydde ihop allt trasigt i mitt hjärta och i mina tankar. Men det var först när jag såg mot Honom och bad om hjälp som jag blev räddad. Min Farsa, alltså min Gud, har gett alla ett val. Han vill inte hjälpa någon när de absolut inte vill. Han erbjuder alltid sin hjälp och Han står alltid med en öppen famn till alla människor, men det är ditt steg som är avgörande. Ta en kram som ett exempel, båda måste vara med på det för att det ska bli en riktig kram, för att det ska funka. 
 
Han räddade mig från ett stort mörker,
och nu när jag är fri inser jag hur lite makt satan har egentligen.
Om du hör massa sånna jobbiga tankar, tänk tvärtemot vad du hör, för det är sanningen.
Hans främsta vapen är lögn. Glöm inte det kära syskon.
 
Gud välsigne er syskon, jag ber för er. 
 
/Fia. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0