Hejsan folket! :D

nu är jag tillbaka i sverige efter en vecka i Tysklandet :D
en FETT GRYM VECKA må jag säga ;)

Där var jag på Teenstreet, com är ett kristet intermnationellt ungdomsläger,
i år var det i den mysiga staden Offenburg i Tyskland:)
Det var första året jag åkte på teenstreet,
hade inte så jättestora förväntningar, det var mormor som ville att vi skulle åka dit :)
Det var jag och min syster Hanna, och våras kusiner Emelie och Nicke som drog dit,
och det ångrar vi inte! :D

Bussresan dit tog sin tid kan man säga,
och jag har aldrig sovit så dåligt som jag gjorde på natten påväg dit -.-
Hur man än vände och vred sej så låg man aldrig skönt och man vaknade ganska ofta av att man
sov i en oskön position eller att det var för kallt eller för varmt :p
Men det var så värt ändå asså!

Veckan bestod av många möten med Gud,
och det var helt galet hur gött det kändes att stå och sjunga lovsång med runt 4000
andra från olika kulturer och länder,
det kändes så rätt på något sätt,
man kände sej så hemma!
Alla hade samma tro,
även om alla var så olika.
det är obeskrivligt hur mäktigt det var.
Man kände verkligen Guds närvaro genom hela veckan!

Nu när man kommit hem har man inte riktigt kopplat bort alla vanor därifrån riktigt än.
När jag vaknade i morse så va jag nästan lite förvirrad pga:
-Ingen väckning kl. halv 8 på morgonen
-Inga toa köer
-Fick ta frukost/göra frukost helt själv (Y)
-Inga matköer
-Inget stengolv/gräs
-Ingen utomhus promenad till matsalen
-Inte folk vart man än vänder sej
-Inga klädregler (det hade vi pga allas olika kulturer, man kunde inte gå klädd hur som helst;P)
-Ingen engelska! ;o
-Inte oliksa språk som talas runt en hela tiden
-Man tappar inte boirt någon
....Så här kan man hålla på ett tag, det var i alla fall många skillnader! ;)
det känns som om jag är på semester från teenstreet och snart kommer tillbaka dit,
det är så overkligt att inte vara där!
När man vant sej vid mattiderna,
insett vilka platser man ska leta efter kompisgänget på,
när man vant sej vid ALLA tider,
asså de känns inte som om det är slut!

När jag insett att det är slut kommer jag nog börja störtgråta,
det var en så sjuuukt go vecka!
vill tillbaka i tiden till denna veckan som gått, NU!

Har mött så mysiga människor och fått otroligt härliga nya vänner! :D

fick en bild som fick mej att verkligen inse hur mycket Gud älskar mej och att han verkligen är med mej hela livet ut :D

Kanske inte är så noggrann nu med alla detaljer, men den var ungefär såhär:
-----------------------------------------------------------------------------------------
Jag såg en bild av mej som var 4-5 år gammal,
Gud höll mej i sin famn, solen sken och allt var helt galet bra.
Plötsligt kom en blå fjäril och satte sej på mitt finger,
jag kände starkt att det var min morfar. (som dog när jag var 9 år)
Jag beundrade verkligen fjärilen, den var så fn och försiktig när den satt där på mitt finger,
sedan flög den iväg mot himmelen,
och jag som verkligen hade beundrat den blev ledsen när den flög iväg,
men Gud kramade om mej och höll mej tryggt i hans famn,
och jag visste att jag skulle få se fjärilen igen:)

Sen så märkte jag vart vi stod, jag och Gud.
Vi stod mitt i en stor glänta som var omringad av höga granar,
berdvid oss  mitt i gläntan stod en stor vacker ek,
det såg ut som ett sånt där sago träd, som typ i Nalle puh, fast i verkligheten,
fatta va gulligt och välskapat träd liksom! :D

Gud tog nu tag i min hand och vi började springa över gläntans gröna gräs (vi sprang genom livet)
Jag blev äldre och äldre ju längre vi sprang och solen sken ända tills vi kom in i skogen och då var jag tonåring.
Där tog mörkret nästan över och mörka varelser försökte dra mej bort från Gud,
Gud höll hårt i mej, men jag såg honom inte för att det var så mörkt.
Ett tag tog mörkret tag i mej och verkligen drog i mej,
men när jag förlorat hoppet om att ta mej upp ur mörkret så drog Gud upp mej från mörkret och förde mej vidare ut från den mörka skogen.

Vi kom ut ur skogen och där stod en vit häst,
Han lyfte upp mej på den och satte sej sedan bakom mig och vi red långt bort från skogen
fram till en strand.

Där slängde han mej i vattnet som symboliserade hans kärlek som omfamnade mej.
Han var verkligen med mej hela livet ut!

Vi kom tillbaka till gläntan och Han ristade in något i eken (sago trädet) som stod där,
han skrev:
SOFIA DELHAG
1996-.........
sen började han klättra uppåt och jag följde efter.
Vi klättrade upp bland trädets grenar,
en del var ruttna och dom gick Han inte på.
Han sa till mej att inte gå på de ruttna grenarna, för då skulle jag ramla ner.
Ibland löd jag inte hans råd och gick där ändå,
och precis som Gud sagt till mej så gick grenen av och jag föll,
men Han fångade mej alltid innan det var försent.
Så fortsatte det ända upp tills vi var på toppen av trädet.

Då tog han åter igen tag i min hand, jag hade blivit äldre,
och vi flög mot solen.
-----------------------------------------------------------------------------------

Det var min syn,
och precis som han går med mej genom livet hela tiden så går han med dej också.
han finns alltid där och Han älskar dej SÅÅÅ otroligt mycket!
Vi kan inte ens ana hur mycket han älskar oss.
Inget kan få honom att älska oss mer eller mindre,
Hans kärlek tar aldrig slut.

Han offrade sin enda som för att vi skulle få ett val,
för att vi skulle få evigt liv om vi tror på honom.

Han e för sjöen as grym!

"Han kom hit ner för att visa väg,
från himmelen för att ge oss liv."

Han har gett mej så mycket under denna veckan,
det är helt GALET hur glad jag känner mej!

Även om jag är förkyld,
har ont i fötterna,
och är sjuuukt stel efter bussresan från Teenstreet
så är jag så galet glad!

Jag är så sjukt glad att jag har min underbara älskade mormor som skickade iväg oss till Teenstreet
så att vi fick uppleva denna veckan.

Jag har även funnit ett lugn,
Jag har fått en slags lugn i Gud.
innan kunde jag inte bara sätta mej ner och vara inför Gud,
jag bad,
jag läste bibeln,
jag sjöng,
jag gjorde aldrig INGENTING.

och det har jag lärt mej,
att man behöver ibland tid att bara sitta och vara tyst och låta Gud tala till en.
Ibland vill Gud bara umgås med oss,
man kan göra det man vill med Honom,
gå och ta en fika och sitt och snacka med Jesus vettja!
det kan man göra,
han är alltid tillgänglig!

Hur kan han vara det undrar du nog? ;)

Han är Gud,
och HAN ÄLSKAR DEJ!

Dom man älskar vill man ju hänga med, eller hur? ;)

Juste!

Så jag föreslår att du testar att ta en stund med Gud,
man behöver inte säga någonting,
man behöver inte tänka någonting.
Det enda man möjligt vis kan göra är att be antingen högt eller tyst:
Jesus, va med mej nu.

Det funkar,
man blir lugn jag lovar!

Nu ska jag sluta skriva,
blev ett galet långt inlägg^^

Han en toppendag! :D

Gud välsigne er! :)

Puss! :*

// Fia