konstig jag är...
vad konstig jag är känner jag ibland..
Lite för galen ibland kan man säga ^^ har just klippt luggen på mej själv.. blev ja sådärXD
lägger upp en bild ngn annan dag ;) <3
Ibland stannar jag bara upp och tänker: Vem är jag?
Då svarar jag typ til mej själv:
Sofia Delhag, typ 15 år, musikintresserad, stolt kristen..
men vad kommer sen?
Känslor:
ibland känner jag mej övergiven, som för tillfället..
oftast är jag glad, och det är för att det finns så många anledningar till att vara glad! <3
okej.. de finns en del anledningar till att va arg/sur också, men jag tycker att dom glada anledningarna väger över, så jag är oftast glad:)<3
Men just nu känner jag mej typ tom.
Vem är jag?
Vart finns Gud?!!
Be gärna för mej att Gud inte ska kännas så lånt bort från mej.. för just nu känns det som om jag ropar efter Gud mitt ut i tomma intet..
Vart finns ljuset?
Ljuset är Gud.
Vart finns jag?
Mitt inne i mina djupa tankar och jag känner mej totalt övergiven.
Jag låter väldigt djup, jag vet. men jag mår inte så bra av detta..
ingen överger mej, inte ngn av mina kompisar!
men jag känner ändå att jag är ensam..
känns som om det går sämre i skolan också.. orkar bgara inte när jag mår som jag mår-.-
jag kämpar, men jag når inte fram.
jag gläds, men jag är inte glad.
jag tänker, men sjunker för djupt ner..
Räcker jag till?
Be för mej.. <3
Måste plugga nu.. har ingen lust att göra något egentligen..
men jag måste plugga, och de e as skönt att det är lov sen efter imon.. <3
har en kväll i min ensamhet hemma..
musiken är på och jag tänker på allt som händer hela tin, och det händer för mkt!
Det låter inte mkt i era öron men jag känner att ngn försöker förstöra mitt inre..
Men det finns två som kan hjälpa mej och det är Jesus och en anonym..
"likt en blomma strävandes efter solens strålar försöker jag finna ro i en värl full av oro.."
en rad från en dikt skriven av en kompis.. den meningen stämmer in på mej nu..
hur ska jag kunna finna ro i denna värl full av oro?
Det hjälper Gud mig med, men vart finns Han?!
känns som om jag är övergiven..
men det är jag inte, de vet jag!
Aja.. är så tom inom mej bara.. känns så... tomt..
"det blir säkert sol imorgon.. och jag tror den lyser nu imorgon just på mej!"
det är så jag får tänka..
Gud välsigne dej som läser, och be jättegärna för mej<3
// Fia
Lite för galen ibland kan man säga ^^ har just klippt luggen på mej själv.. blev ja sådärXD
lägger upp en bild ngn annan dag ;) <3
Ibland stannar jag bara upp och tänker: Vem är jag?
Då svarar jag typ til mej själv:
Sofia Delhag, typ 15 år, musikintresserad, stolt kristen..
men vad kommer sen?
Känslor:
ibland känner jag mej övergiven, som för tillfället..
oftast är jag glad, och det är för att det finns så många anledningar till att vara glad! <3
okej.. de finns en del anledningar till att va arg/sur också, men jag tycker att dom glada anledningarna väger över, så jag är oftast glad:)<3
Men just nu känner jag mej typ tom.
Vem är jag?
Vart finns Gud?!!
Be gärna för mej att Gud inte ska kännas så lånt bort från mej.. för just nu känns det som om jag ropar efter Gud mitt ut i tomma intet..
Vart finns ljuset?
Ljuset är Gud.
Vart finns jag?
Mitt inne i mina djupa tankar och jag känner mej totalt övergiven.
Jag låter väldigt djup, jag vet. men jag mår inte så bra av detta..
ingen överger mej, inte ngn av mina kompisar!
men jag känner ändå att jag är ensam..
känns som om det går sämre i skolan också.. orkar bgara inte när jag mår som jag mår-.-
jag kämpar, men jag når inte fram.
jag gläds, men jag är inte glad.
jag tänker, men sjunker för djupt ner..
Räcker jag till?
Be för mej.. <3
Måste plugga nu.. har ingen lust att göra något egentligen..
men jag måste plugga, och de e as skönt att det är lov sen efter imon.. <3
har en kväll i min ensamhet hemma..
musiken är på och jag tänker på allt som händer hela tin, och det händer för mkt!
Det låter inte mkt i era öron men jag känner att ngn försöker förstöra mitt inre..
Men det finns två som kan hjälpa mej och det är Jesus och en anonym..
"likt en blomma strävandes efter solens strålar försöker jag finna ro i en värl full av oro.."
en rad från en dikt skriven av en kompis.. den meningen stämmer in på mej nu..
hur ska jag kunna finna ro i denna värl full av oro?
Det hjälper Gud mig med, men vart finns Han?!
känns som om jag är övergiven..
men det är jag inte, de vet jag!
Aja.. är så tom inom mej bara.. känns så... tomt..
"det blir säkert sol imorgon.. och jag tror den lyser nu imorgon just på mej!"
det är så jag får tänka..
Gud välsigne dej som läser, och be jättegärna för mej<3
// Fia
Kommentarer
Anna
Ibland funderar jag på om vi inte fått allt för lika DNA. FÖr vi är väldigt lika varandra. Iallafall, så fick jag lära mig i somras att det inte går att förlita på känslorna som jag har. Det är löftena från GUD som vi äger. Löftet om att allt blir bra tillslut och att han älskar oss. Jag vet hur svårt det är. Jag kände mig så övergiven av Gud i somras att jag sa till mig själv att nu är jag nog inte kristen längre. Men sen så fick jag tydligt sagt av GUd och av någon annan att just de dippar, då man känner sig tom, det är då man lär känna Gud bättre och kommer närmre GUd. Tror jag ;)
Trackback
