1:a advent.
hej på er folket!!
advent. galet va tiden går fort!
året är snart slut, jag har snart gått en termin på gymnasiet,
snart är det julafton, snart är det jullov, snart börjar pepparkaks- och julgodis-bakandet, om det inte redan satt igång, som här hemma hos oss.
alla verkar mer lyckliga på något sätt,
alla njuter mer och mer av dagarna som går!
de tidiga mornarna för att gå upp och dricka varm choklad framför julkalendern,
julgranen i skolan och ljusgirlangerna mellan lyktstolparna i centrum,
stressen för att få tag på de bästa julklapparna,
stressen över att allt måste göras,
men ändå lugnet någonstans inom en pga att detta är den mysigaste tiden på året.
Snön har fallit och ligger glittrande på marken,
tårna är kalla, men hjärtat är varmt.
solen går ner tidigt, vilket gör att alla tänder ljus överallt,
och idag har ett särskillt ljus tänts,
det första av de fyra i adventljusstaken,
för idag är det första advent.
Sjukt mysigt,
var i kyrkan i morse,
och den var full med folk.
Känns som de flesta går till kyrkan första advent,
lite som en tradition,
det tycker jag är härligt.
Jag va med och förberedde lite med barnen i söndagsskolan inför kyrkans julfest vi ska ha nästa söndag,
och jag bara kom och tänka på hur härliga barn är!
Jag saknar barnsligheten nu i tonåren.
Visserligen går jag estet, och vi leker ganska mycket och är väldigt barnsliga,
men det är inte det jag menar.
Barn kan vara självsäkra utan att vara egoistiska.
Jag är väldigt dålig på att ta emot uppmuntran,
jag säger kanske "tack", men jag tar aldrig åt mig det personer säger,
för det är inte okej enligt vårt samhälle.
Man får ju inte ta emot uppmuntran, då är man ju självgod eller egoistisk!
Tänk om man sa någon gång "wow vad jag är duktig på att....., tycker du inte det?"
då skulle personen man säger det till undra vad det är för fel på en,
så nöjd kan man väl inte vara med en egenskap man har?! man kan väl inte vara ett sånt ego?
Men såhär tänker vi absolut inte när barn säger t.ex. "kolla vilken fin teckning jag gjort!"
har ni någonsin hört ett barn som trackat ner ständigt på sig själv som vi tonåringar gör?
Vi klagar på allt! På vad vi är bra på, vad vi är dåliga på, vad vi ogillar med oss själva, vi klagar även på det som är bra med oss själva för att det inte är ännu bättre osv.
Vad är dethär?
Jag tycker att vi borde bli lite mer barnsliga!
säga tack och ta emot komplimanger om man får det,
vara nöjd med sig själv,
för vi vet ju att Gud älskar oss precis såhär,
människorna runt omkring oss, t.ex. vänner och familj,
älskar oss också så som vi är,
så varför ändra på oss?
Låt oss ta emot och ge kärlek till varandra,
vilket vi gör extra mycket nu vid jul.
Vi behöver värme och kärlek i denna kalla årstid,
då är det ju väldigt bra att vi kan ta emot det.
Så nu tycker jag att vi blir som barn,
för de är mycket bättre på detta!
nu tar vi emot, blir glada och låter vårt självförtroende växa,
för vi tonåringar, vi är mycket bättre att se ner på oss själva än att vara nöjda.
Låt julen fyllas med glädje
och låt oss ta emot den kärlek vi får,
för vi behöver den.
du är älskad precis som du är,
och ta åt dej av det nu,
för det är SANT!
tack för mej, och hoppas ni har en mysig första advent!
Blessings.
Kommentarer
Trackback
